M’Cheyne Bible Reading Plan
Salomo bygger sitt palats
7 Sedan byggde Salomo sitt eget hus som det däremot tog tretton år att få färdigt.
2 Han byggde Libanonskogshuset som var 50 meter långt, 25 meter brett och 15 meter högt, med fyra rader av cederpelare och med huggna cederbjälkar på pelarna. 3 Taket var av cederträ över bjälkarna som låg på pelarna, 45 bjälkar, 15 i varje rad. 4 Fönstren var placerade mitt emot varandra i rader om tre. 5 Alla dörröppningar var fyrkantiga och i den främre delen fanns tre dörrar i varje grupp mitt emot varandra.[a]
6 Han gjorde också en pelarhall. Den var 25 meter lång och 15 meter bred och hade ett förrum med en baldakin som hölls upp av pelare.
7 Han byggde också tronrummet eller domsalen där Salomo satt när han dömde folket. Det hade panel av cederträ från golv till tak.
8 Rummen som han själv skulle bo i längre in i byggnaden var av liknande utseende. Han byggde också ett hus i samma stil åt faraos dotter som var en av hans hustrur. 9 Alla dessa byggnader, från grunden till utsidan av den stora förgården, uppfördes av stora stenblock av dyrbar sten som huggits ut efter mått både på insidan och utsidan. 10 Grundstenarna var utvalda stora stenar 4 till 5 meter långa. 11 Ovanpå dem låg också utvalda stenar uthuggna efter mått och cederträ. 12 Den stora förgårdsmuren var gjord av tre varv uthuggna stenar och ett varv cederbjälkar på samma sätt som vid den inre förgården till Herrens hus.
Templets utrustning
13 Salomo lät sända bud efter Hiram från Tyros, 14 son till en änka av Naftalis stam och hans far var en kopparsmed från Tyros. Hiram var en skicklig och begåvad konstnär och kunde göra alla slags koppararbeten. Han kom nu för att utföra alla kung Salomos arbeten.
15 Hiram tillverkade två pelare av koppar, var och en 9 meter hög och med en omkrets av 6 meter. 16 På toppen av varje pelare gjorde han ett kapitäl av gjuten koppar, 2,5 meter högt. 17 Varje kapitäl var dekorerat med flätverk med sju kedjor i form av hängprydnader 18 och han gjorde granatäpplen i två rader runt varje flätverk, likadant på båda kapitälen. 19 Kapitälen på pelartopparna vid förhuset var liljeformade och 2 meter höga.[b] 20 På båda pelarhuvudena ovanför den skålformade delen nära flätverket var 200 granatäpplen i rader som omgav vart och ett av dem.[c] 21 Hiram placerade dessa pelare vid templets ingång. Den till höger kallades Jakin[d] och den till vänster Boas[e]. 22 Pelarhuvudena var liljeformade. Så blev arbetet med pelarna fullbordat.
23 Han gjorde Havet av gjutgods, runt, 5 meter i diameter och hälften så högt, med en omkrets på 15 meter. 24 Runt dess kant fanns två rader av kurbitsdekorationer, tio stycken per varje halvmeter, gjutna i samma stycke som själva Havet. 25 Havet stod på tolv oxar. Tre av dem var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet vilade på dem, och deras bakdelar var vända inåt. 26 Havet var en handsbredd tjockt och kanten var formad som i en skål, så att den liknade en utslagen lilja. Det rymde 60 000 liter[f].
27 Därefter gjorde han tio flyttbara ställ. De var 2 meter långa, 2 meter breda och 1,5 meter höga. 28 De var tillverkade på följande sätt: De hade sidoplåtar som var fästa mellan hörnlisterna. 29 Sidoplåtarna var dekorerade med lejon, oxar och keruber, liksom hörnlisterna. Under och över lejonen och oxarna fanns hamrade blomsterkransar. 30 Vart och ett av dessa ställ hade fyra hjul av koppar med axlar av koppar. Vart och ett av dem vilade på fyra gjutna stöd under fatet med blomsterkransar på varje sida. 31 På insidan av stället fanns en öppning, en halv meter hög. Dess mitt var rund, 75 centimeter djup, och runt öppningen var utsirade blomsterkransar. Listerna var fyrkantiga, inte runda. 32 Ställen hade fyra hjul som satt under sidoplåtarna på hjulaxlar fästade i ställets hörn. Hjulen var 75 centimeter höga 33 och gjorda som vagnshjul, i alla delar gjutna i brons, axlar, ekrar, hjulringar och hjulnav. 34 I vart och ett av de fyra hörnen fanns ett handtag, gjort i ett stycke med stället i övrigt. 35 Överst på varje ställ fanns en rund kant, 25 centimeter hög och hållare med sina lister. 36 Keruber, lejon och palmer omgivna av blomsterkransar var ingraverade på hållarnas ytor där det fanns utrymme. 37 Alla tio ställen var gjutna exakt lika i samma storlek och form.
38 Till detta gjorde han tio fat av koppar. Varje fat var 2 meter i diameter och rymde 1 200 liter[g] vatten. Han satte ett fat på vart och ett av de tio ställen. 39 Fem av ställen placerade han i rummets södra del och fem i den norra. Havet ställde han i det hörn av templet som låg mot sydost. 40 Hiram gjorde också grytorna, skovlarna och offerskålarna. Han fullbordade allt det arbete som han fått i uppdrag att göra åt kung Salomo i Herrens hus:
41 De två pelarna,
de skålliknande pelarhuvudena,
de två flätverken som dekorationer på pelarhuvudena,
42 400 granatäpplen till de båda flätverken, två rader granatäpplen för varje flätverk, som dekorerade de skålformade pelarhuvudena,
43 de tio ställen med tio fat,
44 Havet och de tolv oxarna under det,
45 grytorna, skovlarna och skålarna med alla tillhörande föremål.
Mäster Hiram tillverkade alla föremålen åt kung Salomo till Herrens hus i polerad koppar. 46 Kungen lät gjuta dem i lerformar på Jordanslätten mellan Suckot och Saretan. 47 Salomo gjorde så mycket av alla dessa ting att vikten av koppar inte kunde fastställas.
48 Salomo gjorde alla föremålen i Herrens hus:
det gyllene altaret,
det gyllene bordet för skådebröden,
49 lampställen av rent guld, fem på högra sidan och fem på vänstra framför det inre rummet, blomsterdekorationerna, lamporna och tängerna, allt av guld,
50 faten, knivarna, skålarna, pannorna och fyrfaten av rent guld,
gångjärnen till dörrarna in till det allra heligaste och till templets huvudingång. Allt detta gjordes alltså av guld.
51 När allt arbete Salomo gjorde för Herrens hus var klart, förde han in det som blivit helgat åt Herren av hans far David: silvret och guldet och alla kärlen och lade dem i skattkammaren i Herrens hus.
Enhet genom Guds Ande
4 Därför vill jag, som sitter fängslad för Herrens skull, nu uppmana er att leva på ett sätt som är värdigt er kallelse. 2 Var alltid ödmjuka och milda, och behandla varandra med tålamod och kärlek. 3 Sträva efter att bevara enheten i Anden genom att leva i frid med varandra, 4 så att det är en kropp och en Ande, liksom ni är kallade till ett och samma hopp. 5 Det finns en Herre, en tro och ett dop, 6 en Gud, som är Fader till alla, är över allting, genom allting och i allting.
7 Men var och en av oss har fått nåden alltefter den gåva som Kristus har gett. 8 Därför sägs det:
”Han steg upp i höjden
och tog fångar,
och han gav människorna gåvor.”[a]
9 Att han steg upp måste ju betyda att han först hade kommit ner till jorden.[b] 10 Och han som kom ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allting. 11 Han gjorde några till apostlar, andra till profeter, evangelister, pastorer[c] och lärare. 12 De ska utrusta de heliga för deras tjänst att bygga upp Kristus kropp, 13 tills vi alla ska vara eniga i tron och i kunskapen om Guds Son, så att vi blir fullvuxna och mogna i likhet med Kristus fullhet.
14 Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit av vågorna och blåses åt olika håll av varje lärovind i bedrägliga mänskliga spel som med list lockar till villfarelser. 15 Nej, vi ska i kärlek hålla fast vid sanningen och i allting växa upp till honom som är huvudet, Kristus. 16 Det är han som fogar samman hela kroppen och håller ihop den med hjälp av alla dess leder, genom att varje del ger sitt stöd med den kraft han har gett den. Så växer hela kroppen och byggs upp i kärlek.
Regler för det nya livet
17 För Herrens skull vill jag därför uppmana er: Lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är meningslösa, 18 och deras förstånd är i mörker. De har ingen del i det liv som Gud ger, för de är okunniga och hårdhjärtade. 19 Utan att skämmas kastar de sig ut i ett omoraliskt liv och ägnar sig helt åt all slags orenhet och själviskhet.
20 Men ni är inte sådana, ni som har lärt känna Kristus. 21 Ni har fått höra budskapet om honom, och ni har undervisats om honom så som sanningen är i Jesus. 22 Därför ska ni sluta leva som ni gjorde förut och kasta av er ert gamla jag som går under och är fyllt av bedrägliga begär. 23 Ni ska förnyas till ande och sinne 24 och ta på er den nya människan, som är skapad till att likna Gud i rättfärdighet och sann helighet.
25 Ljug därför inte längre, utan tala sanning med varandra.[d] Vi är ju varandras lemmar. 26 Grips ni av vrede, så synda inte.[e] Låt inte er vrede fortgå tills solen går ner. 27 Låt inte djävulen få något tillfälle. 28 Den som är tjuv ska sluta att stjäla och i stället börja arbeta och göra rätt för sig. Då kan han också dela med sig till människor i nöd. 29 Tala aldrig något oanständigt, utan säg bara sådant som bygger upp och behövs och kan bli till välsignelse för dem som lyssnar. 30 Gör inte Guds heliga Ande ledsen. Anden har ni ju fått som ett sigill för befrielsens dag. 31 Lägg av med all bitterhet, ilska och alla vredesutbrott, hån, förolämpningar och all annan ondska. 32 Var goda och milda mot varandra. Förlåt varandra, så som Gud har förlåtit er i Kristus.
De förtorkade benen får liv
37 Herrens hand kom över mig, och av Herrens Ande leddes jag bort och sattes ner i en dal full av ben. 2 Han förde mig runt bland dem, och de låg i stora mängder överallt i dalen, helt förtorkade. 3 Han frågade mig: ”Människa, kan de här benen bli levande igen?” Jag svarade: ”Herre, Herre, det är bara du som vet det.” 4 Då sa han till mig: ”Profetera till dessa ben och säg: ’Ni torra ben, hör Herrens ord! 5 Så säger Herren, Herren till dessa ben: Jag ska låta ande komma in i er, och ni ska få liv. 6 Jag ska fästa senor vid er, ge er kött och täcka er med hud. Jag ska ge er ande så att ni får liv. Då ska ni inse att jag är Herren.’ ”
7 Jag profeterade så som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes något, ett rassel. Benen förenade sig med varandra, ben fogades till ben. 8 Jag såg att de fick senor och muskler och täcktes med hud, men ännu hade de ingen ande.
9 Då sa han till mig: ”Profetera till anden[a], profetera, människa! Säg: ’Så säger Herren, Herren: Kom från de fyra väderstrecken, o ande, och blås på dessa dräpta, så att de får liv igen.’ ”
10 Jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom anden in i dem, de blev levande och reste sig upp på fötterna likt en väldig armé.
11 Han sa till mig: ”Du människa, de här benen är hela Israels folk. De säger: ’Våra ben är uttorkade. Allt hopp är ute. Det är slut med oss.’ 12 Profetera därför och säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska öppna era gravar och låta er komma upp ur dem, mitt folk, och låta er komma tillbaka till Israels land. 13 Då ska ni, mitt folk, inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och låter er komma upp ur dem. 14 Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag ska låta er bo i ert eget land. Då ska ni inse att jag, Herren, har talat och gjort det, säger Herren.’ ”
De två stavarna förenas
15 Herrens ord kom till mig: 16 ”Du människa, ta en stav och skriv på den: ’För Juda och israeliterna som tillhör honom.’ Ta sedan en annan stav och skriv på den: ’Efraims stav, för Josef och alla israeliter som tillhör honom.’ 17 För dem sedan samman så att de blir en enda stav i din hand.
18 När dina landsmän frågar dig vad du menar med detta, 19 ska du svara dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska ta Josefs stav, som är i Efraims hand, och israeliternas som tillhör honom, och foga ihop den med Judas stav och göra dem till ett i min hand.’ 20 Stavarna som du har skrivit på ska du hålla fram inför deras ögon.
21 Säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska hämta tillbaka israeliterna från de folk som de gått till. Jag ska samla dem från alla håll och leda dem tillbaka till deras eget land. 22 Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. En kung ska regera över dem alla. De ska inte längre vara två folk eller uppdelade i två riken. 23 De ska sluta att orena sig med sina avgudar och vidrigheter och med alla sina överträdelser. Jag ska rädda dem från alla deras platser där de har syndat och rena dem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.
24 David, min tjänare, ska vara kung över dem, och de ska alla ha en enda herde. De ska följa mina lagar och noga lyda mina befallningar. 25 De ska bo i landet jag gav åt min tjänare Jakob och där deras förfäder bodde. De och deras barn och barnbarn ska alltid bo där, och min tjänare David ska vara deras furste i all evighet. 26 Och jag ska ingå ett fredsförbund med dem, ett evigt förbund. De ska växa i antal och jag ska ställa min helgedom bland dem för alltid. 27 Jag ska själv bo mitt ibland dem, jag ska vara deras Gud och de ska vara mitt folk. 28 Då ska folken inse att jag är Herren som helgar Israel, när min helgedom förblir hos dem för evigt.’ ”
Sion
87 Av Korachs ättlingar. En psalm, en sång.
Dess grund är lagd på de heliga bergen.
2 Herren älskar Sions portar
mer än någon annan av Jakobs boningar.
3 Härliga ting talas om dig,
Guds stad. Séla
4 ”Bland dem som känner mig
ska jag räkna Rahav[a] och Babylonien
och också Filisteen, Tyros och Kush.
Dessa är födda här.”
5 Man ska säga om Sion: ”Var och en är född här.”
Den Högste har grundat denna stad.
6 Herren skriver i listan över folken:
”Dessa är födda där.” Séla
7 Man ska sjunga och dansa:
”Alla mina källor finns hos dig.”
Bön om räddning i stor nöd
88 En sång, en psalm av Korachs ättlingar. För körledaren, till Mahalat-leannót. Maskil. Av esrachiten Heman.[b]
2 Herre, min räddnings Gud,
jag ropar inför dig dag och natt.
3 Låt min bön komma till dig,
lyssna till mitt rop!
4 Jag är bedrövad i djupet av min själ,
och jag närmar mig dödsriket.
5 Jag räknas till dem som ska begravas,
jag är en man utan kraft.
6 Jag har lagts[c] bland de döda,
likt de stupade som ligger i graven,
de som är bortglömda och som inte mer får någon hjälp av dig.
7 Du har lagt mig i gropen,
i det djupaste mörker.
8 Din vrede vilar tung över mig.
Våg efter våg väller över mig. Séla
9 Du har drivit mina vänner ifrån mig
och fyllt dem med avsky för mig.
Jag är fångad och finner ingen utväg.
10 Jag kan inte längre se på grund av all gråt.
Varje dag ropar jag till dig, Herre,
jag sträcker ut mina händer mot dig.
11 Gör du under för de döda?
Reser sig deras andar[d] för att prisa dig? Séla
12 Talar man i graven om din nåd,
i avgrunden om din trofasthet?
13 Är dina under kända i mörkret,
din rättfärdighet i glömskans land?
14 Jag ropar till dig, Herre,
och på morgonen stiger min bön till dig.
15 Varför förkastar du mig, Herre?
Varför döljer du ditt ansikte för mig?
16 Ända från min ungdom har jag varit plågad och nära döden.
Jag lider av all förtvivlan som du sänder över mig och orkar inte mer.
17 Din vrede har svept över mig,
jag går under av all skräck.
18 Den omger mig likt vatten hela dagen,
den sluter sig kring mig från alla sidor.
19 Du har tagit ifrån mig mina älskade och vänner,
den som nu känner mig är mörkret.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.