Chronological

Dom över avgudadyrkarna

9 Jag hörde honom ropa med hög röst: "Kom hit, ni som skall straffa staden, var och en med sitt förstörelsevapen i handen." ² Då kom sex män från övre porten, den som vetter mot norr, och var och en hade sin stridshammare i handen. Bland dem fanns en man som var klädd i linnekläder och hade ett skrivdon vid sin höft. De kom och ställde sig vid sidan av kopparaltaret. ³ Härligheten från Israels Gud hade lyft sig från keruben som den vilade på och flyttat sig till tempelhusets tröskel och ropade nu till mannen som var klädd i linnekläderna och som hade skrivdonet vid sin höft. ⁴ Herren sade till honom: "Gå mitt igenom Jerusalems stad och sätt ett tecken^[a] på pannan på de män som suckar och jämrar sig över alla de vidrigheter som bedrivs därinne."

⁵ Till de andra hörde jag honom säga: "Följ honom in i staden och slå folket. Visa ingen skonsamhet och ha inget förbarmande! ⁶ Döda åldringar, unga män, unga kvinnor, späda barn och vuxna kvinnor. Ni skall döda för att förgöra, men inte röra någon som har tecknet på sig. Börja vid min helgedom." Då började de med de äldste som stod framför tempelhuset. ⁷ Han sade till dem: "Orena tempelbyggnaden och fyll förgårdarna med slagna. Drag ut!" Och de drog ut och slog folket i staden. ⁸ När de slog folket blev jag ensam kvar och jag föll då ner på mitt ansikte och ropade: "O, Herre, Herre, vill du förgöra allt som är kvar av Israel, när du utgjuter din vrede över Jerusalem?" ⁹ Han sade till mig: "Den missgärning som folket i Israel och Juda har begått är mycket, mycket stor. Landet är fullt av blodskulder och staden är full av lagöverträdelse. Ty de säger: Herren har övergett landet, Herren ser det inte. ¹⁰ Därför skall inte heller jag visa något medlidande eller förbarmande, utan jag skall låta deras gärningar komma över deras egna huvuden."

¹¹ Mannen som var klädd i linnekläderna och hade skrivdonet vid sin höft kom nu tillbaka och meddelade: "Jag har gjort som du befallde mig."

Herrens härlighet lämnar templet

10 Jag fick se att på fästet över kerubernas huvuden fanns något som såg ut att vara av safirsten och till formen liknade en tron. Den syntes över keruberna. ² Herren sade till mannen som var klädd i linnekläderna: "Gå in mellan hjulen, in under keruben och fyll dina händer med eldsglöd från platsen mellan keruberna och strö ut dem över staden." Och jag såg honom gå.

³ Keruberna stod till höger om huset när mannen gick in, och ett moln uppfyllde den inre förgården. ⁴ Men Herrens härlighet höjde sig från keruben och flyttade sig till husets tröskel. Huset uppfylldes av molnet och förgården av glansen från Herrens härlighet. ⁵ Dånet av kerubernas vingar hördes ända till den yttre förgården. Det var som Gud den Allsmäktiges röst då han talar. ⁶ När han befallde mannen som var klädd i linnekläderna att hämta eld från platsen mellan hjulen, inne mellan keruberna, gick han in och ställde sig bredvid ett av hjulen. ⁷ Då räckte en av keruberna ut sin hand mellan de andra keruberna till elden, som brann mellan dem, och tog av elden och lade i händerna på honom som var klädd i linnekläderna, och han tog elden och gick ut.

⁸ Under kerubernas vingar syntes något som hade formen av en människohand. ⁹ Jag fick då se fyra hjul stå invid dem, ett hjul vid var kerub. Hjulen liknade gnistrande krysolitsten. ¹⁰ Alla fyra såg likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt i ett annat. ¹¹ När keruberna skulle gå, kunde de gå åt alla fyra sidorna. De behövde inte vända sig när de gick, för åt det håll huvudet vände sig, gick de andra efter, utan att de behövde vända sig när de gick. ¹² Hela deras kropp, deras rygg, deras händer och vingar, ja, till och med deras fyra hjul, var fulla med ögon runt omkring. ¹³ Jag hörde att hjulen kallades hjulverk. ¹⁴ Var och en av keruberna hade fyra ansikten. Det första ansiktet var en kerubs ansikte, det andra en människas, det tredje ett lejons och det fjärde en örns ansikte.

¹⁵ Sedan höjde sig keruberna. Det var samma väsen som jag hade sett vid floden Kebar. ¹⁶ När keruberna gick, gick också hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, skilde sig inte hjulen ifrån dem. ¹⁷ När de stod stilla, stod också hjulen stilla, och när de höjde sig, höjde sig också hjulen, för väsendenas ande var i hjulen.

¹⁸ Och Herrens härlighet flyttade sig bort från husets tröskel och stannade över keruberna. ¹⁹ Då såg jag hur keruberna lyfte sina vingar och höjde sig över jorden, och när de begav sig i väg var hjulen med dem. De stannade vid ingången till östra porten av Herrens hus, och härligheten från Israels Gud vilade över dem. ²⁰ Det var samma väsen som jag hade sett under Israels Gud vid floden Kebar, och jag förstod att det var keruber. ²¹ Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras vingar var något som liknade människohänder. ²² Deras ansikten var likadana som de ansikten jag hade sett vid floden Kebar. Så såg de ut och sådana var de. De gick alla rakt fram.

Domsord och löften till Israel

11 Sedan lyfte Anden upp mig och förde mig till östra porten av Herrens hus, den som ligger mot öster. Och se, vid ingången till porten befann sig tjugofem män. Bland dem såg jag Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, ledare bland folket. ² Då sade han till mig: "Du människobarn, det är dessa män som tänker ut ont och ger onda råd här i staden. ³ Det är de som säger: Det är inte tid att bygga hus. Här är grytan och vi är köttet. ⁴ Profetera därför mot dem, du människobarn, profetera!"

⁵ Då föll Herrens Ande över mig, och han sade till mig: "Säg: Så säger Herren: Detta är vad ni tänker, ni av Israels hus, det som stiger upp i ert sinne känner jag till. ⁶ Ni har slagit många här i staden, ni har fyllt gatorna med döda. ⁷ Därför säger Herren, Herren så: Kropparna av dem som ni har slagit i staden, de är köttet, och staden är grytan. Men er skall jag föra bort därifrån. ⁸ Ni fruktar för svärdet, och svärdet skall jag låta komma över er, säger Herren, Herren. ⁹ Jag skall föra er bort härifrån och ge er i främlingars hand, och jag skall hålla dom över er. ¹⁰ Ni skall falla för svärdet. Vid Israels gräns skall jag döma er. Och ni skall inse att jag är Herren. ¹¹ Staden skall inte vara en gryta för er, och ni skall inte vara köttet i den. Jag skall döma er vid Israels gräns. ¹² Och ni skall inse att jag är Herren och att ni inte har följt mina stadgar och inte gjort efter mina bud utan levt efter lagarna hos de hednafolk som bor runt omkring er."

¹³ Medan jag profeterade på detta sätt, dog Pelatja, Benajas son. Då föll jag ner på mitt ansikte och ropade med hög röst: "O, Herre, Herre, vill du helt och hållet göra slut på återstoden av Israel?" ¹⁴ Då kom Herrens ord till mig: ¹⁵ "Du människobarn, det är till dina bröder, ja, dina egna bröder, dina nära släktingar och till hela Israels hus som Jerusalems invånare säger: Håll er borta från Herren. Det är vi som fått landet till egendom. ¹⁶ Därför skall du säga: Så säger Herren, Herren: Fastän jag förde dem långt bort bland hednafolken och spred ut dem i främmande länder, blev jag en tid en helgedom för dem i de länder dit de hade kommit. ¹⁷ Därför skall du säga: Så säger Herren, Herren: Jag skall samla er från folken och föra er tillbaka från de länder dit ni har blivit kringspridda, och jag skall ge er Israels land.

¹⁸ När de har kommit dit, skall de skaffa bort alla avskyvärda avgudar och alla vidrigheter som finns där. ¹⁹ Jag skall ge dem ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag lägga i deras bröst. Jag skall ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, ²⁰ för att de skall vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. ²¹ Men då det gäller dem som vandrar efter sina hjärtans vidrigheter och följer sina vämjeliga avgudar, skall jag låta det de gjort komma över deras huvuden, säger Herren, Herren."

Herrens härlighet lämnar Jerusalem

²² Då lyfte keruberna sina vingar och hjulen följde dem, och härligheten från Israels Gud var över dem. ²³ Herrens härlighet höjde sig och lämnade staden och stannade på berget öster om staden. ²⁴ Men Anden lyfte mig upp och i en syn från Guds Ande förde han mig till de bortförda i Kaldeen. Sedan försvann den syn jag hade fått se. ²⁵ Och jag talade till de bortförda alla de ord som Herren hade uppenbarat för mig.

Bild av folkets landsflykt

12 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, du bor mitt ibland ett upproriskt folk. De har ögon att se med, men ser inte. De har öron att höra med, men hör inte, eftersom de är ett upproriskt folk. ³ Du människobarn, gör dig i ordning för att gå i landsflykt. Gå i landsflykt inför deras ögon på ljusa dagen, vandra bort från din plats till en annan ort inför dem. Kanske skall de då inse att de är ett upproriskt folk. ⁴ För ut ditt bohag på ljusa dagen inför deras ögon, som om du skulle gå i landsflykt. Ge dig i väg på kvällen så att de ser dig, så som landsflyktiga gör. ⁵ Inför deras ögon skall du göra en öppning i väggen och föra ut bohaget genom den. ⁶ Lyft sedan upp det på axeln inför deras ögon och för bort det när det har blivit mörkt. Täck över ditt ansikte, så att du inte ser landet, ty jag gör dig till ett tecken för Israels hus."

⁷ Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd. På ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, som om jag skulle gå i landsflykt. På kvällen gjorde jag med handen en öppning i väggen, och när det hade blivit mörkt förde jag ut mina saker genom den och bar dem på axeln inför deras ögon.

⁸ Följande morgon kom Herrens ord till mig. Han sade: ⁹ "Du människobarn, har inte Israels hus, detta upproriska släkte, frågat dig: Vad är det du gör? ¹⁰ Svara dem då: Så säger Herren, Herren: Detta budskap gäller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus som är i staden. ¹¹ Säg: Jag är ett tecken för er. Såsom jag har gjort, så skall det gå dem. De skall vandra bort i landsflykt och fångenskap. ¹² Fursten som de har ibland sig skall lyfta upp sin börda på axeln och dra ut i mörkret. Man skall göra en öppning i väggen och ta sig ut genom den. Fursten skall täcka över sitt ansikte, så att han inte ser landet. ¹³ Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bli fångad i min snara. Jag skall föra honom till Babel i kaldeernas land, som han dock inte skall se, och där skall han dö. ¹⁴ Alla som är omkring honom för att hjälpa honom och alla hans trupper skall jag skingra för vinden, och jag skall låta svärdet dra ut efter dem. ¹⁵ De skall inse att jag är Herren, när jag skingrar dem bland folken och sprider ut dem i främmande länder. ¹⁶ Men några få av dem skall jag låta bli kvar efter svärd, hungersnöd och pest, för att de skall kunna berätta om alla de avskyvärda ting de bedrivit för de folk som de kommer till. De skall då inse att jag är Herren."

¹⁷ Herrens ord kom till mig. Han sade: ¹⁸ "Du människobarn, ät ditt bröd med bävan och drick ditt vatten med fruktan och oro. ¹⁹ Säg till folket i landet: Så säger Herren, Herren om Jerusalems invånare i Israels land: De skall äta sitt bröd med oro och dricka sitt vatten med förfäran. Landet skall bli plundrat på allt som finns där på grund av våldet från alla som bor där. ²⁰ De städer som är bebodda skall läggas öde och landet skall bli en ödemark. Ni skall då inse att jag är Herren."

²¹ Herrens ord kom till mig. Han sade: ²² "Du människobarn, vad är det för ett ordspråk ni har i Israels land som lyder: Tiden går och det blir ingenting av alla profetsynerna? ²³ Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Jag skall göra slut på det ordspråket, så att man inte mer skall använda det i Israel. Tala i stället så till dem: Tiden är nära då alla profetsynerna skall fullbordas. ²⁴ Ty inga falska profetsyner och inga förföriska spådomar skall mer finnas i Israels hus. ²⁵ Ty jag, Herren, skall tala. Det ord jag talar skall ske, utan dröjsmål. Ja, du upproriska folk, i era dagar skall jag tala ett ord och låta det bli verklighet, säger Herren, Herren."

Profetians uppfyllelse är nära förestående

²⁶ Herrens ord kom till mig: ²⁷ "Du människobarn, se, Israels hus säger: Den syn han skådar gäller dagar långt borta. Han profeterar om avlägsna tider. ²⁸ Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Ingenting av det jag har talat skall längre fördröjas. Vad jag har sagt skall ske, säger Herren, Herren."