Previous Prev Day Next DayNext

Chronological

Read the Bible in the chronological order in which its stories and events occurred.
Duration: 365 days
Svenska Folkbibeln (SFB)
Version
Hesekiel 18-19

Den som syndar skall dö

18 Herrens ord kom till mig. Han sade: "Vad menar ni med att bruka detta ordspråk om Israels land:

"Fäderna har ätit sura druvor,
    och barnens tänder blir ömma"?

Så sant jag lever, säger Herren, Herren, ni skall inte längre ha orsak att använda detta ordspråk i Israel. Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö. Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt, om han inte håller offermåltid på bergen och inte upplyfter sina ögon till Israels hus avgudar, om han inte kränker sin nästas hustru eller kommer vid en kvinna som har sin månadsblödning, om han inte förtrycker någon utan ger tillbaka den pant han har fått för skuld, om han inte rånar någon utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne, om han inte ockrar eller tar oskälig ränta utan håller sin hand borta från allt som är orätt och fäller rätta domar mellan människor, om han lever efter mina stadgar och håller mina föreskrifter, så att han gör det som är rätt och gott, då är han rättfärdig och skall förvisso få leva, säger Herren, Herren.

10 Men om han får en son som blir en våldsman som utgjuter blod eller gör något av detta mot en broder 11 som han själv inte gjorde, ja, till och med håller offermåltid på bergen, kränker sin nästas hustru, 12 förtrycker den behövande och den fattige, rånar, inte ger tillbaka pant, lyfter blicken till avgudar, bedriver vidriga ting, 13 ockrar och tar oskälig ränta - skulle en sådan få leva? Han skall inte få leva. Han har gjort allt detta vidriga, därför skall han förvisso dö. Hans blod skall komma över honom.

14 Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt: 15 Han håller inte offermåltid på bergen, han lyfter inte blicken till Israels hus avgudar, han kränker inte sin nästas hustru, 16 han förtrycker inte någon, han kräver inte pant, han rånar inte utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne, 17 han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar - då skall han inte dö genom sin fars missgärning utan skall förvisso få leva. 18 Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.

19 Men ni frågar: "Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?" Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och därför skall han förvisso få leva. 20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

24 Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö.

25 Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort skall han dö. 27 Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat. 28 Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, skall han förvisso leva och inte dö. 29 Ändå säger Israels hus: Herrens väg är inte rätt! - Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta?

30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall. 31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus? 32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

Klagosång över Israels kungahus

19 Stäm upp en klagosång över Israels furstar och säg:

Vilken lejoninna var inte din mor!
    Hon låg bland lejon,
hon födde upp sina ungar bland unga lejon.
En av sina ungar födde hon upp
    till ett kraftigt lejon.
Han lärde sig ta rov,
    han åt människor.
Men hednafolken fick höra om honom,
och han blev fångad i deras grop.
    Med krok i nosen
förde de honom till Egyptens land.
När lejoninnan såg
    att hon fick vänta förgäves,
att hennes hopp blev om intet,
    tog hon en annan av sina ungar
och gjorde honom till ett kraftigt lejon.
Han gick omkring bland lejonen,
    ja, han blev ett kraftigt lejon.
Han lärde sig ta rov
    och att äta människor.
Han kränkte deras änkor
    och ödelade deras städer.
Landet och allt som fanns där greps av förfäran
vid ljudet av hans rytande.

Då satte sig folken upp mot honom
från länderna runt omkring.
    De bredde ut sitt nät över honom,
och han blev fångad i deras grop.
Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen,
och förde honom till kungen i Babel
    och satte honom i säkert förvar,
för att hans röst inte mer skulle höras
bort till Israels berg.

10 Din mor är som en vinstock i ditt blod,[a]
planterad vid vatten,
    fruktbar och rik på skott
ty där fanns mycket vatten.
11 Den fick starka grenar,
    användbara till härskarspiror,
och stammen växte hög,
    omgiven av lövverk,
så att den syntes genom sin ståtliga växt
och sin rikedom på rankor.
12 Men den blev uppryckt i vrede
    och kastad till marken,
östanvinden förtorkade dess frukt.
    De starka grenarna bröts av och vissnade,
och elden förtärde dem.
13 Nu är den planterad i öknen,
    i ett torrt och törstande land.
14 Eld har gått ut från en av de yppersta grenarna
och har förtärt frukten.
    Ingen stark gren finns kvar,
ingen härskarspira!"

En klagosång är detta, och den skall brukas som klagosång.

Svenska Folkbibeln (SFB)

1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln