Chronological
Profetia mot kungen i Tyrus
28 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 "Du människobarn, säg till fursten i Tyrus:
Så säger Herren, Herren:
Ditt hjärta är högmodigt
och du säger: Jag är en gud,
jag tronar på en gudatron
mitt ute i havet.
Ändå är du bara en människa och inte en gud,
hur mycket du än i ditt hjärta
tycker dig vara en gud.
3 Se, du menar dig vara visare än Daniel,
ingen hemlighet är dold för dig.
4 Genom din visdom och ditt förstånd
har du blivit rik,
guld och silver har du samlat i dina förrådshus.
5 Genom stor visdom med vilken du bedrev din handel
har du ökat din rikedom,
och så har ditt hjärta blivit högmodigt
för din rikedoms skull.
6 Därför säger Herren, Herren så:
Eftersom du menar att dina tankar är Guds tankar,
7 se, därför skall jag låta främlingar komma mot dig,
de grymmaste folk.
De skall dra sina svärd mot din visdoms skönhet
och orena din glans.
8 De skall störta ner dig i graven,
och du skall dö en våldsam död
mitt ute i havet.
9 Skall du då säga till den som dräper dig:
'Jag är en gud',
du som är en människa och inte en gud,
i händerna på den som genomborrar dig?
10 Du skall dö som de oomskurna dör
för främlingars hand.
Ty jag har talat,
säger Herren, Herren."
11 Herrens ord kom till mig. Han sade: 12 "Du människobarn, stäm upp en klagosång över kungen i Tyrus och säg till honom:
Så säger Herren, Herren:
Du var en mönsterbild av fullkomlighet,
full av visdom och fullkomlig i skönhet.
13 I Eden, Guds lustgård, var du,
höljd i alla slags ädelstenar:
karneol, topas och kalcedon,
krysolit, onyx och jaspis,
safir, karbunkel och smaragd.
Med guld var dina tamburiner och flöjter utsmyckade,
framställda den dag du skapades.
14 Du var en smord, beskyddande kerub,
och jag hade satt dig på Guds heliga berg.
Där gick du omkring bland gnistrande stenar.
15 Du var fullkomlig på alla dina vägar
från den dag då du skapades,
till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.
16 Genom din stora handel
fylldes du med våld,
och du syndade.
Därför drev jag dig bort från Guds berg
och förgjorde dig, du beskyddande kerub
mitt bland de gnistrande stenarna.
17 Eftersom ditt hjärta var högmodigt på grund av din skönhet,
och du fördärvade din visdom på grund av din prakt,
kastade jag ner dig till jorden
och utlämnade dig åt kungar till att beskådas.
18 Genom dina många missgärningar och din oärliga handel
vanhelgade du dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut från dig,
och den förtärde dig.
Jag gjorde dig till aska på marken
inför alla som såg dig.
19 Alla som kände dig bland folken
häpnade över dig.
Du fick ett fasansfullt slut
och du skall inte mer finnas till."
Profetia mot Sidon
20 Herrens ord kom till mig. Han sade: 21 "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot det 22 och säg:
Så säger Herren, Herren:
Se, jag skall komma över dig, Sidon,
och förhärliga mig i dig.
Man skall inse att jag är Herren,
när jag dömer henne
och bevisar mig helig i hennes mitt.
23 Jag skall sända pest över henne
och blod på hennes gator,
och inne i henne skall döende män falla för svärd,
som skall drabba henne från alla sidor.
Och man skall inse att jag är Herren.
24 Sedan skall det för Israels hus inte mer finnas någon stickande tagg eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu föraktar dem. Och man skall inse att jag är Herren, Herren.
25 Så säger Herren, Herren: När jag samlar Israels hus från de folk där de är kringspridda, skall jag uppenbara min helighet bland dem inför hednafolkens ögon, och de skall sedan bo i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jakob. 26 De skall bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar. Ja, de skall bo i trygghet, när jag dömer alla som bor runt omkring dem och som föraktar dem. Och de skall inse att jag är Herren, deras Gud."
Profetia mot Egypten
29 I det tionde året, på tolfte dagen i den tionde månaden[a] kom Herrens ord till mig. Han sade: 2 "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot farao, kungen i Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten. 3 Säg:
Så säger Herren, Herren:
Jag är emot dig, farao,
du Egyptens kung,
du stora monster, som ligger där i dina strömmar
och säger: Nilen är min,
jag har själv gjort den.
4 Jag skall sätta krokar i dina käftar
och låta fiskarna i dina strömmar fastna i dina fjäll.
Så skall jag dra upp dig ur dina strömmar
med alla fiskar som hänger fast vid dina fjäll.
5 Jag skall kasta dig ut i öknen
med alla fiskarna från dina strömmar.
Du skall bli liggande på marken
och inte tas bort därifrån eller hämtas,
ty jag skall ge dig till mat åt markens djur och himlens fåglar.
6 Alla Egyptens invånare skall inse
att jag är Herren.
Ty de är en rörstav
för Israels hus.
7 När de tar dig i sin hand går du sönder
och ristar upp hela deras sida.
När de stöder sig på dig bryts du av,
och du får alla höfter att darra.
8 Därför säger Herren, Herren så: Se, jag vill låta svärd drabba dig och jag skall utrota både människor och djur ur dig. 9 Egyptens land skall skövlas och läggas öde, och de skall inse att jag är Herren. Detta därför att du sade: Nilfloden är min, jag har själv gjort den. 10 Se, därför är jag emot dig och dina strömmar, och jag skall göra Egyptens land till en ödemark, till ett ödelagt land, från Migdol till Sevene ända fram till Nubiens gräns.
11 Ingen människas fot skall gå fram där och ingen fot av något djur. Landet skall ligga obebott i fyrtio år. 12 Jag skall göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagda länder, och dess städer skall ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna.
13 Ty så säger Herren, Herren: När fyrtio år har gått, skall jag samla egyptierna från de folk där de är utspridda. 14 Jag skall göra slut på deras fångenskap och låta dem återvända till Patros land,[b] som de härstammar från. Där skall de bli ett oansenligt rike, 15 ett rike som är oansenligare än andra riken, så att det inte mer skall kunna upphöja sig över folken. Jag skall låta dem bli så få att de inte kan härska över folken. 16 Israels folk skall inte mer förlita sig på egyptierna, utan de skall minnas sin synd, när de vänder sig till dem för att få hjälp. Och de skall inse att jag är Herren, Herren."
17 I det tjugosjunde året, på första dagen i den första månaden[c] kom Herrens ord till mig. Han sade:
18 "Du människobarn, Nebukadressar, kungen i Babel, har låtit sin här utföra ett hårt arbete mot Tyrus. Varje huvud har blivit skalligt och varje skuldra sönderskavd. Men varken han eller hans här har vunnit något av Tyrus genom det arbete de utfört mot det. 19 Därför säger Herren, Herren så: Se, jag ger Egyptens land åt Nebukadressar, kungen i Babel, och han skall föra bort dess rikedomar och plundra och ta byte där. Detta skall hans här få som lön. 20 Som ersättning för hans arbete ger jag honom Egyptens land, ty för min räkning har de utfört sitt verk, säger Herren, Herren.
21 På den tiden skall jag låta ett horn växa upp åt Israels hus, och jag skall låta dig öppna munnen mitt ibland dem. Och de skall inse att jag är Herren."
Egyptens och faraos fall
30 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 "Du människobarn, profetera och säg:
Så säger Herren, Herren:
Jämra er: "Ve oss, vilken dag!"
3 Ty dagen är nära,
Herrens dag är nära,
en mulen dag, då hednafolkens stund är inne.
4 Ett svärd skall komma över Egypten,
och Nubien skall gripas av ångest
när de slagna faller i Egypten,
dess rikedomar förs bort
och dess grundvalar rivs upp.
5 Nubier, puteer och ludeer och hela skaran av främmande folk
och kubeer och förbundslandets söner
skall tillsammans med dem falla för svärd.
6 Så säger Herren:
Egyptens försvarare skall falla,
deras stolta makt skall störtas.
Från Migdol till Sevene
skall de som bor där falla för svärd,
säger Herren, Herren.
7 Deras land skall ligga öde bland ödelagda länder, och deras städer skall ligga bland ödelagda städer. 8 De skall inse att jag är Herren, när jag sätter eld på Egypten och låter krossa alla dess hjälpare.
9 På den dagen skall sändebud på fartyg dra ut från mig för att skrämma Nubien mitt i dess trygghet. Man skall där gripas av ångest som på Egyptens dag, ty se, det kommer.
10 Så säger Herren, Herren:
Jag skall göra slut på Egyptens överflöd
genom Nebukadressar, kungen i Babel.
11 Han och hans folk med honom,
de grymmaste bland hednafolken,
skall föras dit för att fördärva landet.
De skall dra sina svärd mot Egypten
och fylla landet med slagna.
12 Jag skall göra floderna till torr mark
och sälja landet i onda mäns händer.
Genom främlingars händer skall jag ödelägga landet
med allt som finns i det.
Jag, Herren, har talat.
13 Så säger Herren, Herren:
Jag skall också förstöra avgudarna
och göra slut på avgudabilderna i Nof.
Det skall inte mer uppstå någon furste i Egypten,
och jag skall låta skräck drabba Egyptens land.
14 Jag skall ödelägga Patros,
tända eld på Soan
och hålla dom över No.
15 Jag skall utgjuta min vrede över Sin,
Egyptens värn,
och utrota den larmande hopen i No.
16 Jag skall tända eld på Egypten,
Sin skall gripas av ångest,
No skall erövras
och Nof överfallas på ljusa dagen.
17 Avens och Pi-Besets unga män skall falla för svärd,
och kvinnorna skall vandra bort i fångenskap.
18 I Tachpanches blir dagen mörk,
när jag bryter sönder Egyptens ok
och dess stolta makt upphör att finnas till.
Ett moln skall övertäcka det,
och dess döttrar skall vandra bort i fångenskap.
19 Jag skall hålla dom över Egypten,
och de skall inse att jag är Herren."
20 I elfte året, på sjunde dagen i första månaden,[d] kom Herrens ord till mig. Han sade: 21 "Du människobarn, jag har brutit sönder faraos, den egyptiske kungens arm, och man har inte förbundit den. Man har inte använt läkemedel, inte lindat den eller lagt förband på den för att på nytt göra den stark nog att föra svärdet. 22 Därför säger Herren, Herren så: Jag är emot farao, kungen i Egypten, och skall bryta sönder hans armar, både den som ännu är stark och den som redan är bruten, och jag skall låta svärdet falla ur hans hand. 23 Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. 24 Den babyloniske kungens armar skall jag stärka, och jag skall sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar skall jag bryta sönder, så att han som en dödsslagen kämpe jämrar sig inför honom. 25 Jag skall stärka den babyloniske kungens armar, men faraos armar skall sjunka ner. De skall inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand, för att han skall räcka ut det mot Egyptens land. 26 Jag skall skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. Och de skall inse att jag är Herren."
Det skall gå Egypten som Assyrien
31 I elfte året, på första dagen i tredje månaden,[e] kom Herrens ord till mig. Han sade: 2 "Du människobarn, säg till farao, kungen i Egypten, och till hans larmande hop:
Vem är du lik i din storhet?
3 Se på Assyrien, en gång en ceder på Libanon,
med vackra grenar, skuggrik krona och hög stam,
som sträckte sin topp upp bland molnen.
4 Vatten gav den växt,
djupa källor gjorde den hög.
Källorna lät sina strömmar flyta runt platsen
där den var planterad,
och sände ut sina flöden
till alla andra träd på marken.
5 Därför fick den högre stam
än alla träd på marken.
Den fick många kvistar
och yviga grenar
på grund av det myckna vattnet
när den sköt skott.
6 Alla himlens fåglar
byggde sina bon bland grenarna,
alla markens djur födde sina ungar
under dess grenar,
och i skuggan av det
bodde alla de stora folken.
7 Den var vacker genom sin storhet
och genom sina grenars längd,
ty den hade sin rot
vid stora vatten.
8 Ingen ceder i Guds lustgård
gick upp mot den,
ingen cypress hade grenar
som kunde jämföras med den,
ingen lönn bar kvistar som den.
Nej, inget träd i Guds lustgård
liknade den i skönhet.
9 Jag hade gjort den så vacker
med alla dess grenar
att alla Edens träd i Guds lustgård
avundades den.
10 Därför säger Herren, Herren så: Eftersom den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög, 11 därför skall jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han skall behandla den som den förtjänar, ty för dess ogudaktighets skull har jag röjt den ur vägen. 12 Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga. 13 På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur.
14 Detta sker för att inget träd som växer vid vatten skall yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem skall stå där och vara högmodigt, nej, inget träd som har haft vatten att dricka. Ty de är alla bestämda till att dö och måste ner i jordens djup för att vara där bland människors barn, hos dem som har farit ner i graven.
15 Så säger Herren, Herren: På den dag, då cedern for ner till dödsriket, lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den. 16 Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. 17 Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland hednafolken.
18 Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå skall du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så skall det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren, Herren."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln