Chronological
Uppmaning till omvändelse
1 I åttonde månaden[a] av Darejaves andra regeringsår kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:
2 Herren var vred på era fäder. 3 Säg därför till folket: Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig, säger Herren Sebaot, så skall jag vända om till er, säger Herren Sebaot. 4 Var inte som era fäder. För dem predikade gångna tiders profeter och sade: "Så säger Herren Sebaot: Vänd nu om från era onda vägar och era onda gärningar. Men de lyssnade inte och aktade inte på mig, säger Herren.
5 Era fäder, var är de?
Och profeterna, lever de kvar för evigt?
6 Nej, men mina ord och mina stadgar
som jag gav mina tjänare profeterna,
de nådde era fäder.
Och de vände om och sade:
Som Herren Sebaot hade beslutat att göra med oss
enligt våra vägar och våra gärningar,
så har han också handlat med oss."
Mannen på den röda hästen
7 På tjugofjärde dagen i elfte månaden,[b] som är månaden Sebat, i Darejaves andra regeringsår, kom Herrens ord till profeten Sakarja, son till Berekja, son till Iddo. Han sade:
8 Jag hade en syn om natten, och se, en man red på en röd häst. Han stod bland myrtenträden i dalsänkan. Bakom honom stod andra hästar, röda, bruna och vita. 9 Jag frågade: "Min herre, vilka är dessa?" Ängeln som talade med mig sade: "Jag vill låta dig se vilka de är." 10 Mannen som stod bland myrtenträden svarade: "Det är dessa som Herren har sänt att fara omkring på jorden." 11 Och de svarade Herrens ängel som stod bland myrtenträden: "Vi har farit omkring på jorden, och se, hela jorden är lugn och stilla."
Herren skall trösta Sion
12 Då sade Herrens ängel: " Herre Sebaot, hur länge skall det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har visat din förbittring mot dem nu i sjuttio år." 13 Herren svarade den ängel som talade med mig, med goda och tröstande ord. 14 Och ängeln som talade med mig sade sedan: "Ropa ut: Så säger Herren Sebaot:
Jag nitälskar för Jerusalem
och brinner av nit för Sion.
15 Jag är mycket vred på hednafolken som sitter så säkra,
ty medan jag endast var lite vred
hjälpte de ondskan att förökas.
16 Därför säger Herren så:
Jag har vänt tillbaka till Jerusalem i barmhärtighet.
Mitt hus skall byggas där,
säger Herren Sebaot,
och mätsnöret skall spännas över Jerusalem.
17 Ropa ut än en gång:
Så säger Herren Sebaot:
Än en gång skall mina städer flöda över av det som är gott.
Herren skall än en gång trösta Sion,
än en gång skall han utvälja Jerusalem."
Hornen och smederna
18 Och jag lyfte upp ögonen och såg, och se, där var fyra horn. 19 Jag frågade ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa?" Han svarade mig: "Det är dessa horn som har skingrat Juda, Israel och Jerusalem."
20 Och Herren lät mig se fyra smeder. 21 Jag frågade: "Varför har dessa kommit och vad skall de göra?" Han svarade: "Där är de horn som skingrade Juda, så att ingen kunde lyfta upp huvudet. Men smederna har kommit för att förskräcka dem och slå av hornen på de hednafolk som har lyft sitt horn mot Juda land, för att skingra dem som bor där."
Mannen med mätsnöret
2 Och jag lyfte upp ögonen och såg, och se, där var en man med ett mätsnöre i handen. 2 Då frågade jag: "Vart går du?" Han svarade: "Att mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det skall bli." 3 Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom. 4 Han sade till denne: "Skynda i väg och säg till den unge mannen: Jerusalem skall ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne. 5 Och jag själv, säger Herren, skall vara en mur av eld omkring staden, och jag skall vara härligheten därinne."
Den nya tiden för Israel och hednafolken
6 Upp, upp! Fly från landet i norr, säger Herren, ty som himlens fyra vindar har jag skingrat er, säger Herren. 7 Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos Babels dotter. 8 Ty så säger Herren Sebaot, han som för sin härlighets skull[c] har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: "Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten. 9 Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skall bli ett byte för sina slavar." Ni skall då förstå att Herren Sebaot har sänt mig.
10 Jubla och gläd dig, du Sions dotter, ty se, jag kommer och jag skall bo i dig, säger Herren. 11 Många hednafolk skall på den dagen sluta sig till Herren och bli mitt folk, och jag skall bo i dig. Du skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig. 12 Herren skall äga Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång skall han utvälja Jerusalem.
13 Var stilla inför Herren, allt kött, ty han har trätt fram ur sin heliga boning.
Nya kläder för översteprästen
3 Sedan lät han mig se översteprästen Josua stå inför Herrens ängel, och Satan stod vid hans högra sida för att anklaga honom. 2 Men Herren sade till Satan: " Herren skall straffa dig, Satan. Ja, Herren skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en brand ryckt ur elden?"
3 Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln. 4 Och ängeln sade till dem som stod inför honom: "Tag av honom de orena kläderna." Sedan sade han till Josua: "Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag skall klä dig i högtidskläder." 5 Då sade jag: "Sätt också en ren bindel på hans huvud." Och de satte en ren bindel på hans huvud och tog på honom kläderna, medan Herrens ängel stod där.
6 Och Herrens ängel försäkrade Josua och sade: 7 "Så säger Herren Sebaot:
Om du vandrar på mina vägar
och håller mina befallningar,
så skall du få styra mitt hus
och vakta mina förgårdar.
Du skall få en plats att vandra på
bland dem som står här.
Löftet om Telningen
8 Hör Josua, du överstepräst, du och dina medbröder som sitter här inför dig, dessa män skall vara ett tecken:
Se, jag skall låta min tjänare Telningen komma.
9 Se den sten som jag har lagt inför Josua!
Över denna enda sten vakar sju ögon,
och se, jag skall gravera in en inskrift på den,
säger Herren Sebaot.
Och jag skall utplåna
detta lands missgärning
på en enda dag.
10 På den dagen, säger Herren Sebaot,
skall var och en kunna bjuda in sin vän
under sin vinstock och sitt fikonträd."
Ljusstaken av guld och de två olivträden
4 Ängeln som talade med mig kom tillbaka, och han väckte mig som när någon väcks ur sömnen. 2 Han sade till mig: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en ljusstake, helt av guld, med sin oljeskål upptill och med sina sju lampor. Sju rör går till de särskilda lamporna däruppe. 3 Två olivträd sträcker sig över den, ett på högra sidan om skålen och ett på vänstra." 4 Och jag frågade ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa, min herre?" 5 Ängeln som talade med mig svarade: "Förstår du inte vad de betyder?" "Nej, min herre", sade jag. 6 Då sade han till mig:
"Detta är Herrens ord till Serubbabel:
Inte genom styrka,
inte genom kraft,
utan genom min Ande,
säger Herren Sebaot.
7 Vem är du, du stora berg?
Inför Serubbabel skall du förvandlas till jämn mark.
Ty han skall föra fram slutstenen
medan man ropar: Nåd, nåd över den!"
8 Och Herrens ord kom till mig. Han sade:
9 "Serubbabels händer har lagt grunden till detta hus.
Hans händer skall också göra det färdigt
och du skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er.
10 Ty vem vill förakta den ringa begynnelsens dag?
De gläds över att se murlodet
i Serubbabels hand,
dessa Herrens sju ögon
som far omkring över hela jorden?"
11 Jag frågade honom: "Vad betyder dessa två olivträd till höger och till vänster om ljusstaken?" 12 Och jag frågade honom igen: "Vad betyder de två olivkvistarna intill de två gyllene rännor som den gyllene oljan rinner ner igenom?" 13 Då sade han till mig: "Förstår du inte vad de betyder?" Jag svarade: "Nej, min herre." 14 Då sade han: "Dessa två är de smorda som står inför hela jordens Herre."
Den flygande bokrullen
5 Jag lyfte åter upp ögonen och såg, och se, en bokrulle flög fram. 2 Ängeln sade till mig: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en bokrulle flyga fram. Den är tjugo alnar lång och tio alnar bred." 3 Då sade han till mig: "Detta är förbannelsen som går ut över hela landet. Var och en som stjäl skall från och med nu bli utrotad enligt denna skrift, och var och en som svär skall från och med nu bli utrotad enligt denna skrift.
4 Jag har låtit den gå ut, säger Herren Sebaot,
för att den skall komma in i tjuvens hus
och in i huset hos den som svär falskt vid mitt namn.
Den skall stanna där i huset
och fräta upp det med trävirke och stenar."
Kvinnan i korgen
5 Sedan kom ängeln som talade med mig fram och sade till mig: "Lyft nu upp dina ögon och se vad som kommer fram."
6 "Vad är det?" frågade jag. "Det är en sädeskorg" svarade han och tillade: "Så förhåller det sig med dem i hela landet." 7 Och se, ett lock av bly lyfte sig och en kvinna satt mitt i korgen. 8 Han sade: "Detta är ondskan." Och han stötte åter ner henne i korgen och slog igen blylocket över öppningen.
9 Jag lyfte därefter upp ögonen och såg, och se, två kvinnor kom fram, och vinden tog tag i deras vingar, ty de hade vingar som storken. De lyfte upp korgen mellan jorden och himlen. 10 Och jag sade till ängeln som talade med mig: "Vart skall de föra korgen?" 11 Han svarade mig: "Till Sinears land[d] för att bygga ett hus åt henne, och när det är färdigt skall hon sättas ner på sin plats."
De fyra vagnarna
6 Jag lyfte åter upp ögonen och såg, och se, fyra vagnar kom fram mellan två berg, och bergen var av koppar. 2 Framför den första vagnen var röda hästar, framför den andra vagnen svarta, 3 framför den tredje vagnen vita och framför den fjärde vagnen fläckiga, starka hästar. 4 Då frågade jag ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa, min herre?" 5 Ängeln svarade mig: "Det är himlens fyra vindar[e] som drar ut inför hela jordens Herre.
6 Vagnen med de svarta hästarna drar mot nordlandet, och de vita följer efter dem, medan de fläckiga drar mot sydlandet." 7 När de starka gav sig av, var de ivriga att fara omkring på jorden. Då sade han: "Ge er av, far ut över jorden!" Och de for ut över jorden. 8 Och han ropade på mig och sade: "Se, de som drar ut mot nordlandet låter min Ande finna ro[f] i nordlandet."
Översteprästen Josuas kröning
9 Herrens ord kom till mig. Han sade: 10 Tag emot gåvorna från de landsflyktiga, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag bort till det hus som tillhör Josua, Sefanjas son. Dit har de begett sig efter återkomsten från Babel. 11 Du skall ta emot silver och guld och göra kronor som du skall sätta på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud. 12 Och du skall säga till honom: "Så säger Herren Sebaot:
Se, en man, hans namn är Telningen.[g]
Under honom skall det gro,
och han skall bygga Herrens tempel.
13 Ja, det är han som skall bygga Herrens tempel.
Han skall vinna härlighet
och sitta på sin tron och regera.
En präst skall han vara på sin tron,
och frid skall råda mellan båda.
14 Kronorna skall finnas i Herrens tempel till minne av Helem och Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son. 15 Fjärran ifrån skall man komma för att bygga på Herrens tempel, och ni skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till er. Så skall ske om ni lyder Herrens, er Guds, röst."
Falsk laglydnad
7 I kung Darejaves fjärde regeringsår kom Herrens ord till Sakarja, på fjärde dagen i nionde månaden,[h] som är månaden Kislev.
2 Från Betel hade då Sareser och Regem-Melek med sina män blivit sända för att bönfalla inför Herren 3 och för att fråga prästerna i Herren Sebaots hus och profeterna följande: "Skall jag gråta och fasta i femte månaden, som jag har gjort i många år?" 4 Då kom Herrens ord till mig. Han sade: 5 "Säg till allt folket i landet och till prästerna: När ni nu i sjuttio år fastat och klagat i femte och sjunde månaden, har det då varit för mig ni har fastat? 6 Och när ni äter och dricker, är det inte då för er själva som ni äter och dricker? 7 Är inte detta de ord som Herren predikade genom gångna tiders profeter, medan Jerusalem ännu levde i lugn och ro med sina städer omkring sig och medan Sydlandet och Låglandet ännu var bebodda?"
Folkets ohörsamhet
8 Och Herrens ord kom till Sakarja. Han sade: 9 Så säger Herren Sebaot:
"Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet.
10 Förtryck inte änkan och den faderlöse,
främlingen och den fattige
och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan."
11 Men de ville inte ge akt på detta utan var upproriska och stängde till sina öron så att de inte hörde. 12 De gjorde sina hjärtan hårda som diamant så att de inte hörde den undervisning och de ord som Herren Sebaot genom sin Ande hade sänt genom gångna tiders profeter. Därför kom stor vrede från Herren Sebaot. 13 Och liksom de inte ville höra när han ropade, vill jag inte höra när de ropar, sade Herren Sebaot. 14 "Jag skall skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner." Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, ty de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln