Chronological

Dom över Edom

35 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Seirs berg och profetera mot det. ³ Säg till det: Så säger Herren, Herren: Se, jag är emot dig, du Seirs berg, och jag skall räcka ut min hand mot dig och göra dig till en ödslig ödemark. ⁴ Jag skall lägga dina städer i ruiner, och du skall bli öde, och du skall inse att jag är Herren.

⁵ Eftersom du alltid har hatat Israels barn och givit dem åt svärdet under deras ofärds tid, när missgärningen hade nått sin gräns, ⁶ därför, så sant jag lever, säger Herren, Herren, skall jag förvandla dig till blod, och blod skall förfölja dig. Eftersom du inte har hatat blod, skall blod förfölja dig. ⁷ Jag skall göra Seirs berg till en ödslig ödemark, och jag skall utrota var och en som färdas där, fram eller tillbaka. ⁸ Jag skall fylla dina berg med dina slagna. På dina höjder, i dina dalar och vid alla dina bäckar skall män falla för svärd. ⁹ Jag skall göra dig till en ödemark för all framtid, och dina städer skall inte mer vara bebodda. Då skall ni inse att jag är Herren.

¹⁰ Du sade: De båda folken och de båda länderna skall bli mina, vi skall ta dem i besittning - detta fastän Herren bodde där -, ¹¹ därför, så sant jag lever, säger Herren, Herren, skall jag utföra mitt verk med samma vrede och brinnande nit som du i ditt hat har visat mot dem. Jag skall göra mig känd bland dem när jag dömer dig. ¹² Du skall inse att jag är Herren. Jag har hört alla de föraktfulla ord som du har uttalat mot Israels berg, då du sagt: Det är en ödemark. Vi har fått dem, och vi skall uppsluka dem. ¹³ Så har ni skrutit, och ni har hopat ord på ord mot mig. Men jag har hört det.

¹⁴ Så säger Herren, Herren: Medan hela jorden gläder sig skall jag göra dig till en ödemark. ¹⁵ Därför att du gladde dig över att Israels arvedel blev ödelagd, skall jag göra på samma sätt med dig. Du skall bli en ödemark, du Seirs berg och du hela Edom, så stor du är. Då skall de inse att jag är Herren.

Israels återupprättelse

36 Du människobarn, profetera för Israels berg och säg: Ni Israels berg, hör Herrens ord. ² Så säger Herren, Herren: Eftersom fienden säger om er: "Ha, ha, de urgamla offerhöjderna har nu blivit vår egendom", ³ därför måste du profetera och säga: Så säger Herren, Herren: Eftersom man har ödelagt er och från alla sidor längtar efter att få sluka er, för att ni skall tillfalla de övriga folken som deras egendom, och eftersom ni hånas och förtalas av onda människor, ⁴ därför, ni Israels berg, lyssna nu till Herrens, Herrens ord! Så säger Herren, Herren till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna, som har lämnats till rov och hån åt de övriga folken runt omkring. ⁵ Ja, så säger Herren, Herren: Sannerligen, i brinnande nitälskan har jag talat mot de övriga folken och mot hela Edom. De har med glädje i hjärtat och med förakt i själen tagit mitt land i besittning för att tömma det och göra det till sitt byte. ⁶ Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren, Herren: Se, i nitälskan och i vrede har jag talat, eftersom ni hånas av folken. ⁷ Därför säger Herren, Herren så: Jag lyfter min hand och försäkrar: Sannerligen, folken runt omkring er skall själva bli förödmjukade.

⁸ Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, och de skall snart komma tillbaka. ⁹ Ty jag skall komma till er och jag skall vända mig till er, och ni skall brukas och besås. ¹⁰ Jag skall föra samman på er många människor, hela Israels hus. I städerna skall det på nytt bo människor och ruinerna skall byggas upp. ¹¹ Jag skall föra samman på er mängder av människor och boskap, och de skall bli fruktsamma och föröka sig. Jag skall låta er bli bebodda, alldeles som ni förr var. Jag skall göra er ännu mer gott än tidigare. Och ni skall inse att jag är Herren. ¹² Jag skall åter låta människor vandra fram över er, nämligen mitt folk Israel. De skall ha er till besittning, och ni skall vara deras arvedel, och ni skall inte mer döda deras barn.

¹³ Så säger Herren, Herren: Eftersom man säger till dig: Du äter människor, och du har gjort ditt folk barnlöst, ¹⁴ därför skall du inte mer få äta människor och inte mer göra ditt folk barnlöst, säger Herren, Herren. ¹⁵ Jag skall inte mer låta dig höra hån från hednafolken, och du skall inte mer behöva uthärda folkens förakt. Inte heller skall du mer komma ditt folk på fall, säger Herren, Herren."

¹⁶ Herrens ord kom till mig. Han sade: ¹⁷ "Du människobarn, när Israels folk ännu bodde i sitt land, orenade de det genom sitt sätt att vara och sina gärningar. Som en kvinnas orenhet var deras sätt att vara för mig. ¹⁸ Då utgöt jag min vrede över dem för det blods skull som de hade utgjutit över landet, och därför att de hade orenat det med sina avgudar. ¹⁹ Jag spred ut dem bland hednafolken, och de skingrades i länderna. Efter deras sätt att vara och deras gärningar dömde jag dem. ²⁰ Men vart de än kom till hednafolken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: Detta är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land. ²¹ Då ville jag skona mitt heliga namn, som Israels folk vanärade bland de folk de kom till.

²² Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Inte för er skull gör jag detta, ni av Israels hus, utan för mitt heliga namns skull, det som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till. ²³ Jag vill helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har van-ärat det bland dem, och de skall inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bevisar mig helig bland er inför deras ögon.

²⁴ Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. ²⁵ Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. ²⁶ Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. ²⁷ Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. ²⁸ Så skall ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud. ²⁹ Jag skall frälsa er från all er orenhet. Jag skall kalla fram säden och låta den bli riklig och skall inte mer låta er drabbas av hungersnöd. ³⁰ Jag skall låta trädens frukt och markens gröda bli riklig, för att ni inte mer skall förödmjukas bland folken genom hungersnöd. ³¹ Då skall ni tänka på era onda vägar och på era gärningar, som inte var goda, och ni skall känna avsky för er själva på grund av era missgärningar och era vidrigheter. ³² Men ni skall veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren, Herren. Ni skall skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.

³³ Så säger Herren, Herren: När jag har renat er från alla era missgärningar, då skall jag låta städerna på nytt bli bebodda, och då skall ruinerna på nytt byggas upp. ³⁴ Det ödelagda landet skall åter bli brukat i stället för att ha legat som en ödemark inför var och en som gått fram där. ³⁵ Då skall man säga: Det landet som var så ödelagt har nu blivit som Edens lustgård, och städerna som var så ödelagda, skövlade och förstörda, de är nu bebodda och befästa. ³⁶ Då skall de folk som är kvar runt omkring er inse att jag, Herren, åter har byggt upp det som var förstört och på nytt planterat det som var ödelagt. Jag, Herren, har talat det, och jag skall göra det.

³⁷ Så säger Herren, Herren: Också detta skall jag låta Israels hus be mig om och göra för dem: Jag skall föröka människorna så att de blir som en fårhjord. ³⁸ Som de heliga fåren, Jerusalems får, vid högtiderna, så skall de hjordar av människor vara som skall fylla de ödelagda städerna. Och de skall inse att jag är Herren."

De förtorkade benen får liv

37 Herrens hand kom över mig, och genom Herrens Ande fördes jag bort och sattes ner mitt i en dal, som var full med ben. ² Han förde mig fram bland dem, och se, de låg där i stora mängder utöver dalen, och se, de var alldeles förtorkade. ³ Han sade till mig: "Du människobarn, kan de här benen få liv igen?" Jag svarade: "Herre, Herre, du vet det." ⁴ Då sade han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord: ⁵ Så säger Herren, Herren till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i er, så att ni får liv. ⁶ Jag skall fästa senor vid er och låta kött växa ut på er och övertäcka er med hud och ge er ande, så att ni får liv. Och ni skall inse att jag är Herren."

⁷ Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Och när jag profeterade hördes ett rassel, och se, det blev ett sorl, och benen kom åter tillsammans, så att det ena benet fogades till det andra. ⁸ Medan jag såg på, växte senor och kött på dem och de täcktes med hud. Men ännu fanns det ingen ande i dem.

⁹ Då sade han till mig: "Profetera till Anden, ja profetera, du människobarn, och säg till Anden: Så säger Herren, Herren: Kom, du Ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa slagna, så att de får liv." ¹⁰ Och jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom Anden in i dem, och de fick liv och reste sig upp på sina fötter, en mycket stor skara. ¹¹ Han sade till mig: "Du människobarn, dessa ben är hela Israels hus. Se, de säger: Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, det är slut med oss. ¹² Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall öppna era gravar och låta er, mitt folk, komma upp ur era gravar och låta er komma till Israels land. ¹³ Ni skall inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och för er, mitt folk, upp ur dem. ¹⁴ Jag skall låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag skall låta er få bo i ert land. Och ni skall inse att jag, Herren, har sagt det, och att jag har gjort det, säger Herren."

Ett folk - en kung

¹⁵ Herrens ord kom till mig. Han sade: ¹⁶ "Du människobarn, tag en trästav och skriv på den: För Juda och Israels barn, hans medbröder. Tag sedan en annan trästav och skriv på den: För Josef, en trästav för Efraim och alla av Israels hus, hans medbröder. ¹⁷ Foga sedan ihop dem med varandra till en enda stav, så att de förenas till ett i din hand.

¹⁸ När dina landsmän då säger till dig: Förklara för oss vad du menar med detta, ¹⁹ då skall du svara dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall ta Josefs stav, som är i Efraims hand, det vill säga Israels stammar, hans medbröder, och jag skall foga ihop dem med Juda, med Juda stav, och göra dem till en enda stav, så att de blir ett i min hand. ²⁰ Stavarna som du har skrivit på, skall du hålla i din hand inför deras ögon. ²¹ Säg sedan till dem: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall hämta Israels barn ut från de folk, dit de har vandrat bort. Jag skall samla dem från alla håll och föra dem in i deras land. ²² Jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. En och samma kung skall de alla ha. De skall inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken. ²³ Och de skall inte mer orena sig med sina avgudar och vidrigheter och med alla slags överträdelser. Jag skall rädda dem från alla orter, där de har syndat, och skall rena dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

²⁴ Min tjänare David skall vara kung över dem, och de skall alla ha en och samma herde. De skall leva efter mina föreskrifter och hålla mina stadgar och följa dem. ²⁵ De skall bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det land där era fäder bodde. De skall själva bo där, de och deras barn och deras barnbarn till evig tid, och min tjänare David skall för evigt vara deras furste. ²⁶ Jag skall sluta ett fridsförbund med dem. Det skall vara ett evigt förbund med dem. Jag skall bereda plats för dem och föröka dem och låta min helgedom stå ibland dem för evigt. ²⁷ Min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. ²⁸ Och folken skall inse att jag är Herren som helgar Israel, när min helgedom är mitt ibland dem för evigt."