Chronological

Mordokajs upphöjelse

6 Den natten kunde kungen inte sova. Han lät därför hämta krönikan där minnesvärda händelser var nertecknade, och man läste ur den för kungen. ² Där fanns skrivet att Mordokaj hade berättat hur Bigtana och Teres, två av de hovmän som höll vakt vid porten, hade sökt efter tillfälle att döda kung Ahasveros. ³ Kungen frågade: "Vilken ära och upphöjelse har Mordokaj fått för detta?" De unga män som var i tjänst hos kungen svarade honom: "Ingenting har gjorts för honom." ⁴ "Är det någon ute på borggården?" frågade kungen.

Haman hade just kommit in på den yttre borggården till kungapalatset för att be kungen att Mordokaj skulle hängas upp på den påle som han hade gjort i ordning för honom. ⁵ Kungens tjänare svarade honom: "Ja, Haman står därute på borggården." Kungen sade: "Låt honom komma in."

⁶ När Haman kom in, frågade kungen honom: "Vad skall man göra med den man som kungen vill hedra?" Haman tänkte i sitt hjärta: "Vem skulle kungen vilja hedra mer än mig?" ⁷ Därför sade Haman till kungen: "Åt den man som konungen vill hedra ⁸ skall man hämta en kunglig dräkt, som konungen själv har burit, och en häst, som konungen själv har ridit på och som har en kunglig krona på huvudet. ⁹ Man skall överlämna dräkten och hästen till en av konungens förnämsta furstar. Dräkten skall sättas på den man som konungen vill hedra, och man skall föra honom ridande på hästen fram genom huvudgatan i staden och utropa framför honom: Så sker med den man som konungen vill hedra!" ¹⁰ Då sade kungen till Haman: "Skynda dig, ta dräkten och hästen och gör så som du har sagt med juden Mordokaj som sitter i kungens port. Försumma inte något av det du sagt."

¹¹ Haman hämtade dräkten och hästen och satte den på Mordokaj och förde honom ridande fram längs stadens huvudgata och utropade framför honom: "Så sker med den man som konungen vill hedra!"

¹² Sedan vände Mordokaj tillbaka till kungens port. Men Haman skyndade hem sörjande och med övertäckt huvud. ¹³ När Haman berättade för sin hustru Zeres och alla sina vänner allt som hade hänt honom, sade hans rådgivare och hans hustru till honom: "Om Mordokaj, som du har börjat stå tillbaka för, är av judisk börd, så förmår du ingenting mot honom. Han kommer att bli ditt fall." ¹⁴ Medan de ännu talade med honom, kom kungens hovmän för att hämta Haman till festmåltiden som Ester hade ordnat.

Hamans död

7 Så kom kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester. ² När vinet dracks, sade kungen till Ester också nu den andra dagen: "Vad är din bön, drottning Ester? Den skall besvaras. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket skall den uppfyllas." ³ Drottning Ester svarade: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om konungen så finner för gott, låt mitt eget liv sparas, det är min bön, och låt mitt folk sparas, det är min begäran. ⁴ För vi är sålda, jag och mitt folk, till undergång, död och förintelse. Om vi bara hade blivit sålda till slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. Den olyckan hade inte varit så stor att vi skulle ha besvärat konungen med den." ⁵ Då svarade kung Ahasveros drottning Ester: "Vem är det, och var finns han som har vågat göra något sådant?" ⁶ Ester sade: "En motståndare och fiende är han, den där onde Haman."

Haman blev förskräckt för kungen och drottningen. ⁷ Kungen reste sig från bordet i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i palatsets trädgård. Men Haman stannade kvar för att bönfalla drottning Ester om sitt liv, ty han såg att kungen hade beslutat om hans olycka. ⁸ När kungen kom tillbaka till festsalen från palatsets trädgård, hade Haman sjunkit ner mot soffan där Ester satt. Då sade kungen: "Tänker han också våldföra sig på drottningen härinne i min närvaro?" Knappt hade kungen sagt detta förrän man täckte över Hamans ansikte. ⁹ Harbona, en av kungens hovmän, sade: "Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman har låtit resa upp för Mordokaj, som med sina ord var till sådan nytta för konungen." Då sade kungen: "Häng upp honom på den!"

¹⁰ Och man hängde upp Haman på den påle han hade låtit sätta upp för Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.

Judarna får försvara sig och hämnas

8 Samma dag gav kung Ahasveros åt drottning Ester det hus som tillhört Haman, judarnas fiende. Och Mordokaj fick tillträde hos kungen, ty Ester hade talat om vad han var för henne. ² Kungen tog av sig signetringen, som han hade låtit ta tillbaka från Haman, och gav den åt Mordokaj. Och Ester satte Mordokaj över Hamans hus.

³ Ester talade på nytt till kungen. Hon föll ner för hans fötter och grät och bad att han skulle avvärja agagiten Hamans ondska och hindra den plan han hade tänkt ut mot judarna. ⁴ Kungen räckte ut guldspiran mot Ester och hon steg upp och stod inför kungen. ⁵ Hon sade: "Om konungen finner för gott, och om jag har funnit nåd inför honom och det tycks vara riktigt inför konungen och om jag är honom till behag, låt då en skrivelse utfärdas för att återkalla de brev som agagiten Haman, Hammedatas son, skrev och som innehöll hans plan att förgöra judarna i alla konungens provinser. ⁶ Hur skall jag kunna uthärda att se den olycka som annars skall drabba mitt folk? Ja, hur skall jag kunna uthärda att se mina landsmän förgöras?"

⁷ Då sade kung Ahasveros till drottning Ester och till juden Mordokaj: "Se, Hamans hus har jag gett Ester, och själv har han blivit upphängd på en påle, därför att han ville bära hand på judarna. ⁸ Men utfärda också ni i konungens namn en skrivelse angående judarna, så som ni finner lämpligt, och förse den med konungens sigill. En skrivelse som är utfärdad i konungens namn och försedd med konungens sigill kan inte återkallas."

⁹ Samma dag, den tjugotredje dagen i tredje månaden, månaden Sivan,^[a] tillkallades kungens skrivare och en skrivelse, helt enligt Mordokajs befallning, utfärdades till judarna och till satraperna, ståthållarna och furstarna i provinserna från Indien ända till Sudan, etthundratjugosju provinser. Till varje provins skrevs med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, också till judarna med deras skrift och på deras språk. ¹⁰ Han utfärdade skrivelsen i kung Ahasveros namn och förseglade den med kungens sigill.

Därefter sände han breven med ilbud till häst, och de red på travare från kungens egna stall. ¹¹ I breven stod att kungen tillät judarna i varje stad att samlas för att försvara sig, och att i varje folk och provins förgöra, döda och utplåna alla väpnade skaror som angrep dem, även barn och kvinnor, och att ta deras ägodelar som byte. ¹² På en och samma dag skulle detta ske i alla kung Ahasveros provinser: nämligen den trettonde dagen i tolfte månaden, det vill säga månaden Adar. ¹³ En avskrift av skrivelsen skulle kungöras som lag i varje provins och meddelas alla folk, så att judarna skulle vara beredda att den dagen hämnas på sina fiender. ¹⁴ På kungens befallning drog ilbuden som red de kungliga travarna i stor hast ut, så snart förordningen hade utfärdats i Susans borg.

¹⁵ Men Mordokaj gick ut från kungen klädd i kunglig dräkt av mörkblått och vitt tyg. Han bar en stor guldkrona och en mantel av vitt och purpurrött tyg. I staden Susan jublade man och var glad. ¹⁶ För judarna var det ljus och glädje, fröjd och ära. ¹⁷ I varje provins och i varje stad dit kungens befallning och förordning kom blev det glädje och jubel bland judarna, och de höll fest och firade högtid. Många av folken i landet gav sig ut för att vara judar, ty fruktan för judarna hade kommit över dem.

Judarnas hämnd

9 På trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, skulle kungens befallning och förordning verkställas. Judarnas fiender hade då hoppats att få makt över dem, men nu hade det vänt sig så att judarna i stället fick makt över dem som hatade dem. ² Judarna samlades i sina städer i alla kung Ahasveros provinser för att angripa dem som sökte deras olycka. Ingen kunde stå emot dem, ty fruktan för dem hade kommit över alla folk. ³ Alla furstarna i provinserna, satraperna, ståthållarna och kungens tjänstemän hjälpte judarna, ty fruktan för Mordokaj hade kommit över dem. ⁴ Mordokaj var nu en mäktig man i det kungliga palatset, och ryktet om honom gick ut i alla provinser, ty denne Mordokaj blev allt mäktigare. ⁵ Judarna slog alla sina fiender med svärd och dödade och tillintetgjorde dem och gjorde som de ville med sina motståndare. ⁶ I Susans borg dödade och tillintetgjorde judarna femhundra män. ⁷ Parsandata, Dalfon, Aspata, ⁸ Porata, Adalja, Aridata, ⁹ Parmasta, Arisaj, Aridaj och Vajsata, ¹⁰ de tio sönerna till judarnas fiende Haman, Hammedatas son, dödade de. Men de avstod från plundring.

¹¹ Samma dag fick kungen veta hur många som dödats i Susans borg. ¹² Då sade kungen till drottning Ester: "I Susans borg har judarna dödat och tillintetgjort femhundra män förutom Hamans tio söner. Vad skall de då inte ha gjort i kungens övriga provinser? Vad är nu din bön? Den skall besvaras. Och vad är ytterligare din begäran? Den skall uppfyllas." ¹³ Ester svarade: "Om konungen finner för gott, låt det då också i morgon vara tillåtet för de judar som är i Susan att handla efter förordningen för idag. Och låt Hamans tio söner hängas upp på pålen." ¹⁴ Kungen befallde att så skulle ske. En förordning om detta utfärdades i Susan och Hamans tio söner blev hängda. ¹⁵ De judar som var i Susan samlades också på fjortonde dagen i månaden Adar och dödade trehundra män i Susan. Men de avstod från plundring.

¹⁶ De övriga judarna som var i kungens provinser samlades för att försvara sig och skaffade sig ro för sina fiender genom att döda sjuttiofemtusen av sina motståndare. Men de avstod från plundring. ¹⁷ Detta skedde på trettonde dagen i månaden Adar. Men på fjortonde dagen vilade de och gjorde den till en dag av fest och glädje. ¹⁸ De judar som var i Susan hade samlats både den trettonde dagen och den fjortonde. Och de vilade den femtonde dagen och gjorde den till en dag av fest och glädje. ¹⁹ Därför firar judarna på landsbygden, de som bor i landsortsstäderna, den fjortonde dagen i månaden Adar som en dag av glädje, fest och högtid, då de sänder gåvor till varandra av den mat de har tillagat.

Purimfesten

²⁰ Mordokaj skrev ner dessa händelser och sände brev till judarna i alla kung Ahasveros provinser, både nära och långt borta, ²¹ för att ålägga dem att år efter år fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar ²² till minne av de dagar då judarna hade fått ro för sina fiender och för att minnas den månad då deras bedrövelse hade vänts i glädje och deras sorg i fest. Därför skulle de fira dessa dagar som dagar av fest och glädje, och sända gåvor till varandra av den mat de hade tillagat, och skicka gåvor till de fattiga.

²³ Judarna antog som sed att göra vad de börjat göra, det som Mordokaj hade skrivit till dem om. ²⁴ Ty agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars fiende, hade planerat att utplåna judarna, och han hade kastat pur, det vill säga lott, för att krossa dem och förgöra dem. ²⁵ Men när saken kom till kungens kännedom, gav han genom en skrivelse befallning om att de onda planer som Haman haft mot judarna skulle vända tillbaka över hans eget huvud. Och Haman själv och hans söner hängdes upp på pålen. ²⁶ Därför blev dessa dagar kallade purim efter ordet pur. På grund av allt som stod i detta brev och vad de själva hade sett och vad som skett med dem, ²⁷ antog och fastställde judarna som en orubblig sed att de själva och deras efterkommande och alla som slöt sig till dem, år efter år skulle fira dessa båda dagar enligt föreskriften om dem och på den tid som fastställts för dem. ²⁸ Dessa dagar skulle man komma ihåg och de skulle firas i varje generation, i varje familj, i varje provins och i varje stad. Dessa purimdagar skulle inte försummas bland judarna och minnet av dem aldrig upphöra hos deras efterkommande.

²⁹ Drottning Ester, Abihajils dotter, och juden Mordokaj utfärdade sedan en skrivelse för att med all kraft stadfästa detta andra brev om purim. ³⁰ Mordokaj sände brev med budskap om fred och trygghet till alla judar i de etthundratjugosju provinserna i Ahasveros rike ³¹ för att stadfästa dessa purimdagar på deras bestämda tider, så som juden Mordokaj och drottning Ester hade förordnat för dem och så som de stadgade för sig själva och sina efterkommande, ifråga om fasta och klagorop. ³² Esters befallning, som fastställde dessa föreskrifter om purim, nertecknades i en bok.

Mordokajs makt

10 Kung Ahasveros tog ut en skatt av fastlandet och av öarna i havet. ² Allt vad han i sin makt och väldighet gjorde, liksom skildringen om den storhet till vilken kungen upphöjde Mordokaj, det finns nertecknat i krönikan om Mediens och Persiens kungar. ³ Ty juden Mordokaj var kung Ahasveros närmaste man. Han var mycket ansedd bland judarna och älskad av alla sina bröder. Han sökte sitt folks bästa och talade för alla sina landsmäns välfärd.