Chronological
Den framtida välsignelsen över Jerusalem
8 Och Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 2 Så säger Herren Sebaot:
Jag nitälskar för Sion med stor iver,
med stor vrede nitälskar jag för henne.
3 Så säger Herren:
Jag skall vända åter till Sion
för att bo mitt i Jerusalem,
och Jerusalem skall kallas "sanningens stad"
och Herren Sebaots berg "det heliga berget".
4 Så säger Herren Sebaot:
Än en gång skall gamla män och kvinnor
finnas på Jerusalems gator,
var och en med sin stav i handen
för sin höga ålders skull.
5 Och stadens gator skall vara fulla
av pojkar och flickor som leker där.
6 Så säger Herren Sebaot:
Även om det kan te sig alltför underbart
för kvarlevan av detta folk i de dagarna,
skall det därför te sig alltför underbart också för mig?
säger Herren Sebaot.
7 Så säger Herren Sebaot:
Se, jag skall frälsa mitt folk
från landet i öst
och från landet i väst.
8 Jag skall låta dem komma och bo i Jerusalem,
de skall vara mitt folk
och jag skall vara deras Gud
i sanning och rättfärdighet.
9 Så säger Herren Sebaot:
Fatta mod, ni som i de här dagarna
hör dessa ord från de profeter
som talade på den tid då grunden lades
till Herren Sebaots hus,
templet som skulle byggas upp.
10 Ty före den tiden
hade varken människor eller djur lön för sin strävan.
Ingen hade ro för sina ovänner,
vare sig han gick ut eller in
ty jag vände alla människor mot varandra.
11 Men nu vill jag inte längre vara som i gångna dagar mot kvarlevan av detta folk,
säger Herren Sebaot.
12 Ty nu skall friden ge utsäde,
vinstocken ge sin frukt,
jorden sin gröda
och himlen sin dagg.
Jag skall låta kvarlevan av detta folk
få ärva allt detta.
13 Och liksom ni,
både Juda hus och Israels hus,
har varit en förbannelse bland hednafolken,
så skall ni nu, då jag frälst er,
bli en välsignelse.
Frukta inte, fatta mod!
14 Ty så säger Herren Sebaot: Liksom jag beslöt att straffa er, när era fäder väckte min vrede säger Herren Sebaot, och jag då inte ångrade det, 15 så har jag i denna tid beslutat att vända om för att göra gott mot Jerusalem och Juda hus. Frukta inte!
16 Men detta är vad ni skall göra:
Tala sanning med varandra,
döm i era portar rätta domar som ger frid.
17 Tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan
och ha inte kärlek till falska eder,
ty allt sådant hatar jag,
säger Herren.
18 Herren Sebaots ord kom till mig. Han sade: 19 Så säger Herren Sebaot:
Fastedagarna i fjärde, femte,
sjunde och tionde månaden
skall för Juda hus
bli till fröjd och glädje,
ja, till glada högtider.
Och sanning och frid
skall ni älska.
Hedningarnas frälsning
20 Så säger Herren Sebaot:
Än en gång skall folk komma hit,
ja, många städers invånare.
21 Och de som bor i den ena staden skall gå till den andra och säga:
"Låt oss gå och bönfalla inför Herren
och söka Herren Sebaot,
jag själv skall också gå."
22 Ja, många folk och mäktiga hednafolk skall komma
och söka Herren Sebaot i Jerusalem,
och de skall åkalla Herren.
23 Så säger Herren Sebaot: På den tiden skall tio män, av alla språk och länder, gripa tag i mantelfållen på en judisk man och säga: "Låt oss gå med er, för vi har hört att Gud är med er."
Domsord över Israels fiender
9 En profetia, Herrens ord mot Hadraks land. I Damaskus skall det slå ner, ty Herren har sitt öga på andra människor såväl som på Israels alla stammar. 2 Det slår också ner i det angränsande Hamat, likaså i Tyrus och Sidon, där man är så vis. 3 Tyrus byggde sig ett fäste och samlade silver som stoft och guld som orenlighet på gatan. 4 Men se, Herren skall göra henne fattig och störta ner hennes välde i havet och hon skall förtäras av eld.
5 Askelon skall se det och frukta,
Gaza skall darra av ångest,
liksom Ekron, ty dess hopp kommer på skam.
Gaza mister sin kung,
och i Askelon kommer ingen att bo.
6 Ett oäkta folk skall bo i Asdod,
och filisteernas stolthet skall jag utrota.
7 Men när jag har ryckt blodmaten ur deras mun
och styggelsen från deras tänder,
då skall också av dem bli en kvarleva åt vår Gud,
de skall bli som stamfurstar i Juda,
och Ekrons folk skall bli som jebusiterna.
8 Jag skall slå upp mitt läger omkring mitt hus,
mot härar och mot den som kommer och går.
Ingen förtryckare skall längre komma över dem,
ty jag vaktar nu med öppna ögon.
Sions konung kommer
9 Fröjda dig storligen, du Sions dotter!
Höj jubelrop, du Jerusalems dotter!
Se, din konung kommer till dig,
rättfärdig och segerrik är han.
Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna,
på en åsninnas föl.
10 Jag skall utrota vagnar ur Efraim
och hästar ur Jerusalem.
Stridens bågar skall utrotas,
och han skall tala frid till hednafolken.
Hans herravälde skall nå från hav till hav,
och från floden intill jordens yttersta gränser.
Befrielse genom förbundsblodet
11 När det gäller dig skall jag för ditt förbundsblods skull
befria dina fångar från hålan där inget vatten finns.
12 Vänd åter till ert fäste,
ni fångar som har ett hopp.
Ja, i dag förkunnar jag för er
att jag skall ge er dubbelt igen.
13 Ty jag skall spänna Juda som min båge
och lägga Efraim som pil på den,
jag skall väcka upp dina söner, du Sion,
mot dina söner, du Javan,[a]
och göra dig lik en hjältes svärd.
14 Ja, Herren skall uppenbara sig över dem
och som en blixt skall hans pil fara ut.
Herren, Herren skall blåsa i hornet,
och med söderns stormar skall han dra fram.
15 Herren Sebaot skall beskydda dem.
De skall sluka sina fiender
och trampa slungstenarna under fötterna.
De skall dricka och föra oväsen som av vin.
De skall fyllas som en offerskål, som altarets hörn.
16 Herren, deras Gud, skall frälsa dem på den dagen,
ty de är hans hjord, hans folk.
De är ädelstenar i en krona,
strålande över hans land.
17 Hur stor är inte hans godhet,
hur stor är inte hans skönhet!
Unga män skall blomstra av brödsäd
och unga kvinnor av vin.
Herren har omsorg om sitt folk
10 Bed Herren om regn i vårregnets tid.
Herren gör åskmolnen,
skurar av regn ger han människorna,
gröda på marken åt var och en.
2 Men husgudarna talar svek,
spåmännen skådar lögn,
bedrägliga drömmar talar de, tomhet är deras tröst.
Därför drar folket bort likt en fårhjord.
De lider nöd, ty de har ingen herde.
3 Mot herdarna är min vrede upptänd,
och ledarna[b] skall jag straffa.
Herren Sebaot har omsorg om sin hjord, Juda hus,
och skall göra den till en stolt stridshäst åt sig.
4 Från Juda skall hörnstenen komma,
från honom stödjepelaren,
från honom bågen till striden,
från honom allt vad styresman heter.
5 De skall likna hjältar
som under striden trampar ner smuts på gatan.
Ja, de skall strida, ty Herren är med dem,
och ryttarna på sina hästar skall komma på skam.
6 Jag skall ge styrka åt Juda hus
och Josefs hus skall jag frälsa.
Jag skall föra dem tillbaka, ty jag skall förbarma mig över dem,
och de skall vara som om jag aldrig hade förkastat dem.
Ty jag är Herren, deras Gud, jag skall bönhöra dem.
7 Efraims män skall bli som hjältar,
deras hjärtan skall glädja sig som av vin.
Deras barn skall se det och bli glada,
deras hjärtan skall fröjda sig i Herren.
8 Jag skall vissla på dem och föra dem samman,
ty jag har befriat dem.
De skall bli lika talrika som förut.
9 När jag planterar dem bland folken
skall de tänka på mig i fjärran land.
De skall få leva med sina barn och komma åter.
10 Jag skall föra dem tillbaka från Egyptens land,
och från Assur skall jag samla dem.
Till Gileads land och till Libanon skall jag föra dem,
och där skall inte finnas utrymme nog för dem.
11 Han skall dra fram genom ett hav av nöd,
havets vågor skall han näpsa,
och alla Nilflodens djup skall torka ut.
Assurs stolthet skall brytas ner
och spiran tas ifrån Egypten.
12 Jag skall göra dem starka i Herren,
och i hans namn skall de gå fram,
säger Herren.
De härliga trädens fall
11 Öppna dina dörrar, Libanon, så att eld kan förtära dina cedrar.
2 Jämra dig, du cypress,
ty cedern har fallit,
de härliga träden är skövlade.
Jämra er, ni Basans ekar,
ty skogen, den ogenomträngliga, är fälld.
3 Hör herdarnas jämmer,
när deras härlighet skövlas!
Hör de unga lejonens vrål,
när Jordans härlighet skövlas!
De två herdarna
4 Så sade Herren, min Gud: "Bli en herde för slaktfåren, 5 ty de som köper dem slaktar dem utan att straffas, och de som säljer dem säger: Lovad vare Herren att jag blir allt rikare! Inte heller deras herdar förbarmar sig över dem. 6 Ty jag skall inte längre förbarma mig över dem som bor i landet", säger Herren. "Se, jag skall överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De skall ödelägga landet, och jag skall inte rädda någon ur deras hand."
7 Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd, och den andra kallade jag Endräkt. Så blev jag en herde för fåren. 8 Och inom en månad förgjorde jag de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de fick i sin tur ovilja mot mig. 9 Då sade jag till fåren: "Jag vill inte längre vara er herde. Det som håller på att dö, det må dö, och det som håller på att förgås, det må förgås. Och de som blir kvar må äta upp varandra." 10 Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa det förbund som jag hade slutit med alla folk. 11 Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren som gav akt på mig förstod att detta var Herrens ord. 12 Och jag sade till dem: "Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara." Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver. 13 Och Herren sade till mig: "Kasta det åt krukmakaren!" - det härliga pris som de ansåg mig vara värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren. 14 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Endräkt, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.
15 Och Herren sade också till mig: "Skaffa dig redskap som en oförståndig herde. 16 Ty se, jag skall låta en herde uppstå i landet, en som inte sköter om de får som håller på att gå under, inte uppsöker de förlorade, inte helar de sårade och inte sörjer för de friska men äter köttet av de feta och river sönder deras klövar."
17 Ve över den ovärdige herden
som överger sin hjord.
Må ett svärd träffa hans arm
och hans högra öga.
Må hans arm helt förtvina
och hans högra öga helt förmörkas.
Jerusalems räddning och fiendernas undergång
12 En profetia, Herrens ord om Israel. Så säger Herren, han som har utspänt himlen och lagt jordens grund och som har format människans ande i henne: 2 Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring. Också Juda skall drabbas, när Jerusalem blir belägrat. 3 Det skall ske på den dagen att jag skall göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den skall göra sig illa på den. Och alla jordens folk skall församla sig mot henne. 4 På den dagen, säger Herren, skall jag slå alla hästar med förvirring och deras ryttare med vanvett. Men över Juda hus skall jag öppna mina ögon, när jag bland folken slår alla hästar med blindhet. 5 Då skall Juda stamfurstar säga i sina hjärtan: "Jerusalems invånare är vår styrka, genom Herren Sebaot som är deras Gud."
6 På den dagen skall jag låta Juda stamfurstar bli som brinnande fyrfat bland ved och som flammande facklor bland halmkärvar, så att de förtär alla folk runt omkring, både åt höger och åt vänster. Men Jerusalem skall fortfarande trona på sin plats, där det nu ligger. 7 Herren skall frälsa Juda hyddor först, för att inte härligheten hos Davids hus och Jerusalems invånare skall överträffa Juda härlighet. 8 På den dagen skall Herren beskydda Jerusalems invånare. På den dagen skall den svagaste[c] bland dem vara som David, och Davids hus skall vara som Gud, såsom Herrens ängel framför dem.
Veklagan över den genomstungne
9 På den dagen skall jag bestämma mig för att utrota alla hednafolk som kommer mot Jerusalem. 10 Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De skall sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde. 11 På den dagen skall sorgen bli stor i Jerusalem, som sorgen vid Hadadrimmon i Megiddopasset.[d] 12 Landet skall sörja, var släkt för sig:
Davids hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig;
Natans hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig;
13 Levi hus och släkt för sig
och deras kvinnor för sig;
Simeis släkt för sig
och deras kvinnor för sig,
14 alla övriga släkter var för sig
och deras kvinnor för sig.
Rening från synden
13 På den dagen skall Davids hus och Jerusalems invånare ha en öppen källa till rening från synd och orenhet.
2 På den dagen skall det ske, säger Herren Sebaot, att jag skall utrota avgudarnas namn ur landet, så att man inte mer skall komma ihåg dem. Också profeterna och den orene anden skall jag ta bort ur landet. 3 Om någon ändå uppträder som profet, så skall hans far och mor, de som fött honom, säga till honom: "Du kan inte få leva, för du talar lögn i Herrens namn." Och hans egna föräldrar, hans far och mor, skall sticka ner honom när han profeterar.
4 Det skall ske på den dagen att profeterna skall skämmas för sina syner, när de profeterar. De skall inte längre klä sig i en mantel av hår för att bedraga, 5 utan var och en skall säga: "Jag är ingen profet. Jag är åkerbrukare och redan i min ungdom blev jag köpt till slav." 6 Om man då frågar honom: "Vad är det för sår du har på händerna?" skall han svara: "Dem har jag fått hemma hos mina vänner."
Herrens Herde slagen
7 Svärd, upp mot min herde,
mot den man som står mig nära!
säger Herren Sebaot.
Slå herden så att fåren skingras.
Ty jag skall vända min hand mot de små.
En prövad kvarleva - Herrens rätta folk
8 Det skall ske i hela landet, säger Herren,
att två tredjedelar skall utrotas och gå under,
men en tredjedel skall lämnas kvar.
9 Den tredjedelen skall jag låta gå genom eld.
Jag skall luttra dem som man luttrar silver,
pröva dem som man prövar guld.
De skall åkalla mitt namn
och jag skall bönhöra dem.
Jag skall säga: "Detta är mitt folk."
Och folket skall svara: " Herren är min Gud."
Herrens dag kommer
14 Se, Herrens dag kommer! Då skall man dela bytet bland er.
2 Ty jag skall samla alla hednafolk
till strid mot Jerusalem.
Staden kommer att intas,
husen plundras
och kvinnorna våldtas.
Halva staden skall föras bort i fångenskap.
Men återstoden skall inte bli utrotad.
3 Sedan skall Herren gå ut i strid mot dessa hednafolk,
så som han stred förr på drabbningens dag.
4 På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget,
mitt emot Jerusalem, österut.
Och Oljeberget skall delas mitt itu,
från öster till väster,
till en mycket stor dal
genom att ena hälften av berget viker undan mot norr
och andra hälften mot söder.
5 Och ni skall fly ner i dalen mellan mina berg,
ty dalen mellan bergen skall sträcka sig till Asel.
Ni skall fly som när ni flydde för jordbävningen
på Ussias, Juda kungs, tid.
Då skall Herren, min Gud, komma
och alla heliga med dig.
6 Det skall ske på den dagen
att ljuset blir borta, himlens ljus skall förmörkas.
7 Det blir en särskild dag, känd av Herren,
inte dag och inte natt.
Men det skall ske att när aftonen kommer
blir det ljust.
8 Det skall ske på den dagen
att rinnande vatten skall utgå från Jerusalem,
ena hälften mot Östra havet
och andra hälften mot Västra havet.
Både sommar och vinter skall det vara så.
9 Herren skall vara konung
över hela jorden.
På den dagen skall det ske:
Herren är en
och hans namn är ett.
10 Hela landet, från Geba till Rimmon, söder om Jerusalem, skall förvandlas till en slätt. Men staden skall vara upphöjd och förbli på sin plats, från Benjaminsporten till den plats där den förra porten stod, till Hörnporten, och från Hananeltornet till de kungliga vinpressarna.
11 Folket skall bo där i ro
och aldrig mer lämnas till undergång.
Jerusalem skall bo i trygghet.
12 Detta är den plåga med vilken Herren skall slå alla de folk som drar ut mot Jerusalem:
Han skall låta deras kött ruttna medan de ännu står på sina fötter,
deras ögon skall ruttna i sina hålor,
och deras tunga skall ruttna i deras mun.
13 Det skall ske på den dagen
att Herren skall sända stor förvirring bland dem.
De skall bära hand på varandra,
och den enes hand skall lyftas mot den andres.
14 Också Juda skall föra krig i Jerusalem.
Och skatter skall samlas från alla hednafolk runt omkring,
guld, silver och kläder i stor mängd.
15 Plågan skall på samma sätt
drabba hästar och mulåsnor,
kameler och åsnor
och alla andra djur där i lägren.
Hednafolken tillber Konungen
16 Det skall ske att var och en som är kvar av alla de hednafolk som kom emot Jerusalem skall dra dit upp, år efter år, för att tillbe konungen, Herren Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden. 17 Men om någon av jordens folkstammar inte drar upp till Jerusalem för att tillbe konungen, Herren Sebaot, skall inget regn komma över dem. 18 Om Egyptens folkstam inte drar upp och kommer dit, skall inte heller något regn komma. Detta blir den plåga som Herren skall slå hednafolken med, de som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden. 19 Detta skall vara det straff som drabbar Egypten, ja, det straff som drabbar alla hednafolk som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden.
20 På den dagen skall det på hästarnas bjällror stå: "Helgad åt Herren ", och grytorna i Herrens hus skall vara som offerskålarna framför altaret. 21 Varje gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt Herren Sebaot, så att var och en som frambär offer kan komma och ta en sådan för att laga till köttet. Ingen kanané[e] skall mer finnas i Herren Sebaots hus på den dagen.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln