Chronological

5 "Du människobarn, tag ett skarpt svärd och använd det som rakkniv och raka med det ditt huvud och ditt skägg. Tag sedan en våg och dela upp håret. ² En tredjedel skall du bränna upp i eld mitt i staden, när belägringsdagarna är slut. En tredjedel skall du ta och slå med svärdet runt omkring staden, och en tredjedel skall du strö ut för vinden, ty jag skall låta ett svärd dra ut efter dem. ³ Men några få hårstrån skall du ta undan och knyta in i flikarna på din mantel. ⁴ Av dessa strån skall du sedan kasta några i elden och bränna upp dem. Från dem skall en eld gå ut över hela Israels folk.

⁵ Så säger Herren, Herren: Detta är Jerusalem som jag har satt mitt ibland hednafolken med länder runt omkring. ⁶ Men staden har i sin ondska satt sig upp mot mina bud mer än folken, och mot mina stadgar mer än länderna runt omkring, ty de har förkastat mina bud och inte följt mina stadgar. ⁷ Därför säger Herren, Herren så: Ni har varit värre än hednafolken runt omkring er och inte levt efter mina lagar och inte följt mina bud, ni har inte ens följt lagarna hos de folk som bor runt omkring er. ⁸ Därför säger Herren, Herren så: Se, jag, jag själv är emot dig. Jag skall utföra min dom mitt ibland er inför ögonen på folken. ⁹ För dina vidrigheters skull skall jag göra med dig vad jag aldrig tidigare har gjort och aldrig mer skall göra. ¹⁰ Därför skall föräldrar hos dig äta sina barn, och barn sina föräldrar. Jag skall utföra min dom mot dig, och alla som blir kvar av dig skall jag strö ut för vinden. ¹¹ Så sant jag lever, säger Herren, Herren: Därför att du har orenat min helgedom med alla dina vidrigheter och alla dina avgudar, skall jag rensa bort dig. Jag skall inte visa skonsamhet eller medlidande. ¹² En tredjedel av dig skall dö av pest och förgås av hunger. En tredjedel skall falla för svärd runt omkring dig. En tredjedel skall jag strö ut för vinden och låta ett svärd dra ut efter dem. ¹³ Min vrede skall bli uttömd, och jag skall stilla min förbittring på dem och så få min hämnd. De skall inse att jag, Herren, har talat i min nitälskan när jag uttömmer min vrede över dem.

¹⁴ Jag skall låta dig bli en ödemark och en skam bland folken runt omkring dig, inför alla som går förbi. ¹⁵ Du skall bli till skam och hån, till varning och skräck för folken runt omkring dig, när jag håller dom med vrede och förbittring och svåra straff. Jag, Herren, har talat. ¹⁶ När jag sänder hungerns onda pilar, fördärvets pilar, då sänder jag dem för att fördärva er. Jag skall låta er hunger bli allt värre och förstöra livsuppehället för er. ¹⁷ Och jag skall sända över er hungersnöd och vilda djur, som skall döda era barn. Pest och blodsutgjutelse skall drabba dig, och svärd skall jag låta komma över dig. Jag, Herren, har talat."

Dom över Israels berg

6 Herrens ord kom till mig: ² "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Israels berg, profetera mot dem ³ och säg: Ni Israels berg, hör Herrens, Herrens ord: Så säger Herren, Herren till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Se, jag, jag själv skall låta svärdet komma över er och förstöra era offerhöjder. ⁴ Era altaren skall förstöras och era solstoder smulas sönder, och jag skall låta era slagna falla inför era avgudar. ⁵ Jag skall låta de döda kropparna av Israels barn ligga inför deras avgudar, och jag skall strö ut era ben runt omkring era altaren. ⁶ Var ni än bor skall städerna bli öde och offerhöjderna ödelagda. Era altaren skall stå öde och förstörda och era avgudar slås sönder och få ett slut. Era solstoder skall bli nerhuggna och era verk utplånade. ⁷ Män som slås till döds skall falla mitt ibland er, och ni skall inse att jag är Herren.

⁸ Men jag skall låta några leva kvar. När ni blir kringspridda i länderna, skall somliga av er räddas undan svärdet ute bland folken. ⁹ De av er som räddas skall tänka på mig bland hednafolken där de är i fångenskap, när jag har krossat deras trolösa hjärtan som vikit av ifrån mig och deras ögon som trolöst skådade efter sina avgudar. De skall avsky sig själva för det onda de har gjort med alla sina vidrigheter. ¹⁰ Och de skall inse att jag är Herren. Det är inte ett tomt ord att jag skall låta denna olycka komma över dem.

¹¹ Så säger Herren, Herren: Slå ihop dina händer och stampa med fötterna och ropa ve över alla usla vidrigheter bland Israels folk. Genom svärd, hunger och pest skall de falla. ¹² Den som är långt borta skall dö av pest, och den som är nära skall falla för svärd, och den som blir kvar och blir bevarad skall dö av hunger. Så skall jag ösa ut min vrede över dem. ¹³ Ni skall inse att jag är Herren, när deras slagna män ligger där mitt ibland sina avgudar, runt omkring sina altaren, på alla höga kullar, på alla bergstoppar, under alla gröna träd och under alla lummiga terebinter, överallt där de har låtit en ljuvlig doft stiga upp till alla sina avgudar. ¹⁴ Jag skall räcka ut min hand mot dem och göra landet, var de än bor, mer öde och tomt än öknen vid Dibla. De skall då inse att jag är Herren."

Slutet kommer

7 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, så säger Herren, Herren till Israels land: Slutet kommer! Ja, slutet kommer över landets fyra hörn. ³ Nu kommer slutet över dig, ty jag skall sända min vrede mot dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter drabba dig. ⁴ Jag skall inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag skall låta dina gärningar drabba dig och dina vidrigheter vara mitt ibland dig. Och ni skall inse att jag är Herren.

⁵ Så säger Herren, Herren: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i sitt slag! ⁶ Slutet kommer, ja, slutet kommer! Det vaknar upp och kommer över dig. Se, det kommer! ⁷ Nu är det din tur att dömas, du som bor här i landet. Din stund kommer, förvirringens dag är nära, då inget skörderop mer skall höras på bergen. ⁸ Jag skall snart utgjuta min förbittring över dig och ösa ut min vrede över dig och döma dig efter dina gärningar och låta alla dina vidrigheter komma över dig. ⁹ Jag skall inte skona dig och inte ha något förbarmande. Jag skall ge dig efter dina gärningar och de avskyvärda ting som finns hos dig. Och ni skall inse att det är jag, Herren, som slår.

¹⁰ Se, dagen är inne! Den har kommit! Tidsfristen har löpt ut. Riset blomstrar, övermodet grönskar. ¹¹ Våldet har växt till ett ondskans ris. Det blir inget kvar av dem, ingen från deras hop, inget av deras rikedom, deras härlighet försvinner. ¹² Stunden kommer, dagen närmar sig. Köparen skall inte glädja sig och säljaren inte sörja, ty brinnande vrede drabbar hela deras hop. ¹³ Säljaren får inte vända tillbaka till det han har sålt, även om de skulle förbli bland de levande. Ty profetian om hela deras hop skall inte tas tillbaka, och ingen som lever i synd kommer att rädda sitt liv. ¹⁴ Man blåser i hornet och gör sig redo, men ingen drar ut till strid. Ty min brinnande vrede drabbar hela hopen.

¹⁵ Ute härjar svärdet och inne pest och hungersnöd. Den som är ute på marken dör genom svärdet, den som är i staden dukar under av hungersnöd och pest. ¹⁶ Men de som undkommer skall fly till bergen och vara som bergklyftornas duvor, som alla jämrar sig, var och en för sin missgärnings skull. ¹⁷ Alla händer skall sjunka ner och alla knän bli som vatten. ¹⁸ Människorna skall klä sig i säcktyg, och förfäran skall drabba dem. I allas ansikten skall skam synas, och alla huvuden skall rakas. ¹⁹ De skall kasta ut sitt silver på gatorna och betrakta sitt guld som orent. Silvret och guldet skall inte kunna rädda dem på Herrens vredes dag. De skall inte kunna mätta sig med det eller fylla sin buk med det, ty det har för dem varit en orsak till synd. ²⁰ Dess vackra glans använde de till högfärd, och de gjorde sina avskyvärda bilder och avgudar av det. Därför skall jag göra det till orenhet för dem. ²¹ Jag skall ge det som byte i främlingars hand och som rov åt de ogudaktiga på jorden, för att de skall vanhelga det. ²² Jag skall vända mitt ansikte från dem, så att man får vanhelga min dyrbara boning. Våldsmän skall dra in där och vanhelga den.

²³ Gör i ordning kedjorna, ty landet är fullt av blodsutgjutelse och staden är full av våld. ²⁴ Jag skall låta de ogudaktigaste hednafolk komma och ta över deras hus. Så skall jag göra slut på de fräckas övermod, och deras helgedomar skall bli vanhelgade. ²⁵ Ångest kommer, och när de söker frid skall de inte finna någon. ²⁶ Den ena olyckan skall komma efter den andra, det ena sorgebudet skall följa det andra. Man skall tigga profeterna om syner, prästerna skall komma till korta med sin undervisning och de äldste med sina råd. ²⁷ Kungen skall sörja, furstarna skall klä sig i förskräckelse och folket i landet skall stå med darrande händer. Jag skall ge dem efter deras gärningar och döma dem efter deras egna domar. De skall då inse att jag är Herren."

Avguderi i templet

8 När jag i det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden,^[a] satt i mitt hus och de äldste i Juda satt hos mig, kom Herrens, Herrens hand över mig. ² Och jag såg där en gestalt som till utseendet liknade en eld. Från det som såg ut att vara hans höfter och neråt var eld. Men från hans höfter och uppåt syntes något som liknade strålande ljus och var som glänsande metall. ³ Han räckte ut något som liknade en hand och tog tag i en lock av mitt hår, och Anden lyfte mig upp mellan himmel och jord. I syner från Gud förde han mig till Jerusalem, till den inre förgårdens port som vetter åt norr, där avgudabilden som uppväckt Guds vrede hade sin plats. ⁴ Och se, där var härligheten från Israels Gud, så som jag hade sett den på slätten. ⁵ Han sade till mig: "Du människobarn, lyft nu upp dina ögon mot norr." När jag lyfte mina ögon mot norr, fick jag vid själva ingången norr om altarporten se den avgudabild som hade väckt Guds vrede. ⁶ Han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de gör? Det är mycket vidriga ting som Israels hus här bedriver så att jag måste lämna min helgedom. Men du skall få se mer och än värre vidrigheter."

⁷ Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och där fick jag se ett hål i väggen. ⁸ Han sade till mig: "Du människobarn, bryt igenom väggen." Då bröt jag igenom den och fick nu se en dörr. ⁹ Han sade till mig: "Gå in och se vilka onda vidrigheter de bedriver här." ¹⁰ När jag kom in, fick jag se alla slags bilder av vidriga kräldjur och fyrfotadjur liksom Israels folks alla avgudar inristade runt omkring på väggarna. ¹¹ Framför dem stod sjuttio av de äldste i Israel, och Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem. Var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och ljuvlig doft steg upp från rökelsemolnet.

¹² Han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de äldste i Israels hus sysslar med i mörkret, var och en i sin avgudakammare? De säger: Herren ser oss inte, Herren har övergett landet." ¹³ Sedan sade han till mig: "Du skall få se än värre vidrigheter som de bedriver." ¹⁴ Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på Herrens hus, och se, kvinnor satt där och begrät Tammus.^[b]

¹⁵ Han sade till mig: "Ser du detta, du människobarn? Men du skall få se ännu vidrigare avgudadyrkan än detta."

¹⁶ Så förde han mig till den inre förgården till Herrens hus. Och där, vid ingången till Herrens tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män. De vände ryggen åt Herrens tempel och ansiktet åt öster och tillbad solen i öster. ¹⁷ Han sade till mig: "Ser du detta, du människobarn? Är det inte nog för Juda hus att bedriva de vidrigheter de har bedrivit här, eftersom de också har fyllt landet med våld och ännu mer väckt min vrede? Se hur de sätter kvisten för näsan! ¹⁸ Därför skall jag också handla i vrede. Jag skall inte skona dem och inte ha något förbarmande. Även om de ropar högt i öronen på mig, skall jag ändå inte lyssna till dem."