Chronological
Jeremia kastas i en brunn
38 Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde vad Jeremia sade till allt folket: 2 "Så säger Herren: Den som stannar kvar i denna stad kommer att dö genom svärd eller hunger eller pest, men den som ger sig åt kaldeerna skall få leva, ja, han skall vinna sitt liv som ett byte och få leva. 3 Ty så säger Herren: Denna stad skall överlämnas åt den babyloniske kungens här och han skall inta den."
4 Då sade furstarna till kungen: "Den här mannen bör dödas. Han gör ju soldaterna som lämnats kvar i staden liksom allt folket i övrigt modlösa genom att tala så till dem. Han söker inte folkets välfärd utan dess ofärd." 5 Kung Sidkia svarade: "Se, han är i er hand. Kungen förmår ingenting mot er." 6 Då tog de Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias brunn på vaktgården. De släppte ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten, men dy, och Jeremia sjönk ner i dyn.
7 Nubiern Ebed-Melek, en hovman som befann sig i kungens hus medan kungen uppehöll sig i Benjaminsporten, fick höra att de hade sänkt ner Jeremia i brunnen. 8 Han lämnade kungens hus och sade till kungen: 9 "Min herre och konung, dessa män har handlat illa i allt vad de har gjort mot profeten Jeremia. De har kastat honom i brunnen och där kommer han snart att svälta ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden." 10 Då gav kungen denna befallning åt nubiern Ebed-Melek: "Tag med dig trettio män härifrån och drag upp profeten Jeremia innan han dör."
11 Ebed-Melek tog då männen med sig och gick in i kungens hus till ett rum under skattkammaren och hämtade därifrån trasor och utslitna kläder och sänkte ner dem med rep till Jeremia i brunnen. 12 Och nubiern Ebed-Melek sade till Jeremia: "Lägg trasorna och de utslitna kläderna under dina armar, mellan dem och repen." Jeremia gjorde så, 13 och med repen drog de sedan upp Jeremia ur brunnen. Men han måste stanna på vaktgården.
Sidkia söker råd hos Jeremia
14 Kung Sidkia sände bud och hämtade profeten Jeremia till sig vid tredje ingången till Herrens hus. Kungen sade till Jeremia: "Jag vill fråga dig om något. Dölj ingenting för mig." 15 Jeremia sade till Sidkia: "Om jag säger dig något, kommer du då inte att döda mig? Och om jag ger dig ett råd, så kommer du inte att lyssna på mig." 16 I hemlighet svor då kung Sidkia en ed till Jeremia och sade: "Så sant Herren lever, han som har givit oss livet: Jag skall inte låta döda dig och inte heller utlämna dig åt de män som står efter ditt liv."
17 Då sade Jeremia till Sidkia: "Så säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud: Om du ger dig åt den babyloniske kungens furstar skall du få leva, och denna stad skall då inte brännas ner, utan du och ditt hus skall få leva. 18 Men om du inte ger dig åt den babyloniske kungens furstar, skall denna stad överlämnas i kaldeernas hand, och de skall bränna ner den och själv skall du inte komma undan deras händer.
19 Kung Sidkia svarade Jeremia: "Jag är rädd för de judar som har gått över till kaldeerna. Kanske skall man lämna mig i deras händer och de skall då behandla mig illa." 20 Jeremia sade: "De skall inte utlämna dig. Lyssna nu till Herrens röst i det jag säger till dig, så skall det gå dig väl och du skall få leva. 21 Men om du vägrar att ge dig, är detta vad Herren har uppenbarat för mig: 22 Se, alla de kvinnor som är kvar i Juda kungs hus skall då föras ut till den babyloniske kungens furstar, och kvinnorna skall säga:
Dina vänner svek dig
och de fick makt över dig.
Dina fötter fastnade i dyn.
Då drog de sig undan.
23 Alla dina hustrur och barn skall man föra ut till kaldeerna, och själv skall du inte komma undan deras händer utan gripas av den babyloniske kungen, och denna stad skall brännas ner."
24 Då sade Sidkia till Jeremia: "Låt ingen få veta vad vi har talat om här, så skall du inte dö. 25 Och om furstarna får höra att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger: Låt oss få veta vad du har sagt till kungen. Dölj ingenting för oss så skall vi inte döda dig. Säg oss också vad kungen har sagt till dig - 26 då skall du svara dem: Jag bönföll inför kungen att han inte skulle skicka mig tillbaka till Jonatans hus för att dö där."
27 Alla furstarna kom till Jeremia och frågade honom, men han svarade dem alldeles som kungen hade befallt honom. Då teg de och gick ifrån honom, eftersom ingen hade hört vad som hade sagts. 28 Men Jeremia fick stanna på vaktgården ända till den dag då Jerusalem intogs. Och han var där när Jerusalem intogs.
Jerusalems fall
39 I Sidkias, Juda kungs, nionde regeringsår, i tionde månaden kom Babels kung Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade det. 2 I Sidkias elfte regeringsår, på nionde dagen i fjärde månaden[a], trängde de in i staden. 3 Då kom alla den babyloniske kungens furstar och slog sig ner i Mellersta porten, nämligen Nergal-Sareser, Samgar-Nebo, Sarsekim, överste hovmannen, Nergal-Sareser, överste magern,[b] och alla den babyloniske kungens övriga furstar.
4 När Sidkia, Juda kung, med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drog om natten ut ur staden på vägen mot den kungliga trädgården, genom porten mellan de båda murarna. Han tog vägen bort mot Hedmarken. 5 Men kaldeernas här förföljde dem och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker. De tog honom och förde honom till Nebukadressar, kungen i Babel, i Ribla i Hamats land. Där avkunnade han domen över honom. 6 Den babyloniske kungen lät slakta Sidkias barn, i Ribla, inför hans ögon. Också alla förnäma män i Juda lät kungen i Babel slakta. 7 På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen och lät binda honom med kopparkedjor för att föra honom till Babel.
8 Kaldeerna brände ner kungens hus och husen som tillhörde folket, och de rev ner Jerusalems murar. 9 Återstoden av folket som var kvar i staden, de överlöpare som hade gått över till honom och det övriga folket förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort till Babel. 10 Men Nebusaradan, översten för drabanterna, lämnade i Juda land kvar en del av de fattiga, de som ingenting ägde, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.
Jeremias frigivning
11 Nebukadressar, kungen i Babel, gav Nebusaradan, översten för drabanterna, denna befallning angående Jeremia: 12 "Tag hand om honom och låt ditt öga vaka över honom och gör honom inte något ont, utan behandla honom som han själv begär av dig." 13 Nebusaradan, översten för drabanterna, och Nebusasban, överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens övriga stormän 14 sände då bud och hämtade Jeremia från vaktgården och lämnade honom åt Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, för att denne skulle föra honom hem, och han fick bo bland folket.
Herrens löfte till Ebed-Melek
15 Herrens ord kom till Jeremia, medan han var inspärrad på vaktgården. Han sade: 16 "Gå och säg till nubiern Ebed-Melek: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, det jag har talat skall jag låta komma över denna stad till dess olycka och inte till dess lycka, och det skall ske inför dina ögon på den dagen. 17 Men dig skall jag rädda på den dagen, säger Herren, och du skall inte utlämnas till de män du fruktar för. 18 Ty jag skall låta dig komma undan så att du inte faller för svärd utan vinner ditt liv som ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger Herren."
Jeremia stannar i landet
40 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, sedan Nebusaradan, översten för drabanterna, hade släppt honom fri från Rama. Denne lät nämligen hämta Jeremia, som också han var bunden med kedjor bland alla andra fångar från Jerusalem och Juda som skulle föras bort till Babel.
2 Översten för drabanterna hämtade Jeremia och sade till honom: " Herren, din Gud, uttalade olycka över denna plats, 3 och Herren har låtit den komma och har gjort som han sagt. Ni syndade ju mot Herren och hörde inte hans röst, och därför har detta drabbat er. 4 Men i dag löser jag dig från kedjorna som dina händer varit bundna med. Om du vill komma med mig till Babel, så kom, och jag skall låta mina ögon vaka över dig. Men om du inte vill komma med mig till Babel, så gör det inte. Se, hela landet ligger öppet för dig. Gå dit du önskar och finner för gott."
5 Då Jeremia ännu tvekade, tillade han: "Vänd tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som kungen i Babel har satt över Juda städer, och stanna hos honom bland folket. Eller gå dit du tycker att det är rätt att gå!" Och översten för drabanterna gav honom färdkost och gåvor och lät honom gå. 6 Jeremia begav sig då till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.
Gedalja blir ståthållare i Juda
7 Befälhavarna på landsbygden och deras män hörde att kungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son, över landet och att han hade anförtrott åt honom män, kvinnor och barn och de fattiga i landet som inte förts bort till Babel. 8 De kom då till Gedalja i Mispa: Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofajs söner och Jesanja, maakatitens son, och de hade med sig sina män.
9 Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras män sin ed och sade: "Frukta inte att tjäna kaldeerna. Stanna kvar i landet och tjäna kungen i Babel, så skall det gå bra för er. 10 Se, själv stannar jag kvar i Mispa för att stå till tjänst åt de kaldeer som kommer till oss. Men ni skall samla in vin och frukt och olja och lägga det i era kärl och stanna kvar i de städer som ni har tagit i besittning."
11 Också alla de judar som fanns i Moab och hos Ammons barn, i Edom och andra länder, hörde att kungen i Babel hade låtit några av judarna bli kvar och att han hade satt Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, över dem. 12 Då vände alla dessa judar tillbaka från alla de orter dit de hade fördrivits och kom till Juda land, till Gedalja i Mispa. Och de skördade stora mängder av vin och frukt.
Gedalja mördas av Ismael
13 Johanan, Kareas son, och alla befälhavarna på landsbygden kom till Gedalja i Mispa 14 och sade till honom: "Du vet väl att Baalis, ammoniternas kung, har sänt hit Ismael, Netanjas son, för att döda dig?" Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem inte. 15 Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa: "Låt mig gå bort och döda Ismael, Netanjas son. Ingen skall få veta det. Varför skulle han ta ditt liv så att alla vi judar, som har samlats hos dig, skingras och det som är kvar av Juda utplånas?" 16 Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: "Du får inte göra detta, för det du säger om Ismael är inte sant."
Psalm 74
Templets förstöring
1 En sång av Asaf.
Gud, varför har du förkastat oss för alltid?
Varför ryker din vrede mot fåren i din hjord?
2 Tänk på din menighet
som du förvärvade för länge sedan,
som du återlöste till att vara din arvedel.
Tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder.
Allt i helgedomen har fienden förstört.
4 Dina fiender har skränat på den plats där du möter oss,
de har satt upp sina egna tecken som rätta tecken.
5 Det var en syn som när man höjer yxor i en tät skog.
6 Alla snidade verk har de förstört
med yxa och bila.
7 De har satt eld på din helgedom,
ända till grunden har de orenat ditt namns boning.
8 De har sagt i sina hjärtan: "Vi skall kuva dem fullständigt!"
Alla Guds heliga platser har de bränt ner i landet.
9 Våra tecken ser vi inte,
ingen profet finns kvar
och ingen av oss vet hur länge det varar.
10 Hur länge, Gud, skall fienden smäda
och ständigt förakta ditt namn?
11 Varför håller du tillbaka din hand,
din högra hand?
Drag fram den ur din barm och förgör dem!
12 Gud, sedan urminnes tid är du min konung,
du som utför frälsningsverk på jorden.
13 Det var du som delade havet genom din makt,
du krossade drakarnas huvuden på vattnet.
14 Det var du som bröt sönder Leviatans huvuden
och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram,
det var du som lät starka strömmar torka ut.
16 Din är dagen, din är också natten,
det är du som har skapat ljuset och solen.
17 Det är du som har fastställt jordens alla gränser.
Sommar och vinter har du skapat.
18 Herre, tänk på hur fienden smädar,
hur ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Lämna ej åt vilddjuren din turturduvas själ,
glöm inte för alltid dina betrycktas liv!
20 Tänk på förbundet,
ty i landets mörka vrår finns fullt av våldsnästen.
21 Låt inte den förtryckte vika tillbaka med skam,
låt den fattige och behövande prisa ditt namn.
22 Stå upp, Gud, och för din talan!
Tänk på hur du hela tiden hånas av dåren.
23 Glöm inte bort dina ovänners rop,
larmet som ständigt hörs från dina motståndare.
Psalm 79
Bön med anledning av Jerusalems förstöring
1 En psalm av Asaf.
Gud, hednafolken har fallit in i din arvedel,
de har orenat ditt heliga tempel,
de har gjort Jerusalem till en stenhop.
2 De har givit dina tjänares kroppar
till mat åt himlens fåglar,
dina frommas kött åt markens djur.
3 De har utgjutit deras blod som vatten
runt omkring Jerusalem,
ingen fanns som begravde dem.
4 Vi föraktas av våra grannar,
vi hånas av dem som är omkring oss.
5 Hur länge, Herre?
Skall du vredgas för evigt?
Hur länge skall din iver brinna som eld?
6 Utgjut din vrede över hednafolken
som inte känner dig,
över riken som inte åkallar ditt namn.
7 Ty de har ätit upp Jakob
och förstört hans boning.
8 Tillräkna oss inte våra fäders missgärningar,
låt din barmhärtighet snart komma oss till mötes,
ty vi har sjunkit mycket djupt.
9 Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
för ditt namns äras skull!
Rädda oss och förlåt oss våra synder
för ditt namns skull!
10 Varför skulle hednafolken få säga:
"Var är nu deras Gud?"
Låt det inför våra ögon bli känt bland hednafolken,
hur du hämnas dina tjänares utgjutna blod.
11 Låt de fångnas klagorop komma inför ditt ansikte,
låt dödens barn få leva genom din starka arm.
12 Låt våra grannar få sjufalt igen
för sina smädelser mot dig, Herre.
13 Vi som är ditt folk och får i din hjord,
vi vill tacka dig för evigt,
vi vill förkunna ditt lov från släkte till släkte.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln