Chronological
Mem
37 Vem talade och det blev så,
utan att Herren hade befallt det?
38 Kommer inte från den Högstes mun
både ont och gott?
39 Varför klagar en människa här i livet,
när hon straffas för sin synd?
Nun
40 Låt oss rannsaka våra vägar och pröva dem,
låt oss vända om till Herren!
41 Låt oss lyfta upp våra hjärtan och våra händer
till Gud i himlen!
42 Vi har syndat och varit upproriska,
och du har inte förlåtit.
Samek
43 Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,
du har dödat och inte visat förbarmande.
44 Du har dolt dig i moln,
så att ingen bön når fram.
45 Du har gjort oss till avskum och förakt
mitt ibland folken.
Pe
46 De spärrar upp munnen mot oss,
alla våra fiender.
47 Faror och fallgropar möter oss,
förödelse och undergång.
48 Vattenbäckar strömmar från mitt öga,
ty dottern mitt folk går under.
Ajin
49 Mitt öga flödar utan uppehåll,
det får ingen vila,
50 förrän Herren blickar ner
från himlen och ser.
51 Mitt öga vållar min själ plåga
på grund av alla unga kvinnor i min stad.
Tsade
52 De har ivrigt jagat mig som en fågel,
de som utan orsak är mina fiender.
53 De ville utsläcka mitt liv här i gropen,
de kastade sten på mig.
54 Vatten steg mig över huvudet.
Jag sade: "Jag är förlorad!"
Qof
55 Jag åkallade ditt namn, Herre,
längst nere i gropen.
56 Du har hört min röst,
tillslut inte ditt öra
när jag ber om lindring och hjälp.
57 Du kom mig nära när jag åkallade dig,
du sade: "Frukta inte!"
Resh
58 Herre, du tar dig an min sak,
du förlossar mitt liv.
59 Du ser, Herre, den orätt jag får utstå.
Döm i min sak!
60 Du ser all deras hämndlystnad,
alla deras anslag mot mig.
Shin
61 Du har hört deras smädelser, Herre,
alla deras anslag mot mig,
62 mina fienders tal och deras onda planer,
som riktas mot mig hela tiden.
63 Vare sig de sitter eller står
sjunger de nidvisor om mig
Taw
64 Du skall vedergälla dem, Herre,
efter deras händers verk.
65 Du skall lägga en slöja över deras hjärtan,
din förbannelse skall komma över dem.
66 Förfölj dem i vrede och förgör dem,
så att de inte kan bestå under Herrens himmel
Sions elände och smälek
Alef
4 Hur har inte guldet mist sin glans,
det ädlaste guld förvandlats!
Heliga ädelstenar ligger utkastade
i varje gathörn.
Beth
2 Sions ädlaste söner,
som liknade fint guld,
hur räknas de inte nu som lerkärl,
verk av krukmakarhänder.
Gimel
3 Till och med schakalerna räcker spenarna åt sina ungar
för att ge dem di,
men dottern mitt folk har blivit grym,
som strutsen i öknen.
Daleth
4 Dibarnets tunga fastnar
av törst i gommen.
Små barn ber om bröd,
men ingen ger dem något.
He
5 De som förr åt läckerheter
tynar bort på gatorna.
De som växte upp i purpur
måste ligga i dyn.
Waw
6 Missgärningen hos dottern mitt folk
är större än Sodoms synd.
Det omstörtades på ett ögonblick,
utan att människohänder rörde vid det.
Zajin
7 Hennes furstar var mer glänsande än snö,
de var vitare än mjölk,
deras hy var rödare än korall,
deras utseende var likt safirens.
Heth
8 Nu har deras ansikten blivit mörkare än sot,
man känner inte igen dem på gatorna.
Deras hud sitter fastklibbad vid benen,
den har blivit torr som trä.
Teth
9 Lyckligare var de som dödades med svärd
än de som nu dör av hunger,
de som tynar bort under plåga
av brist på markens frukter.
Jod
10 Med egna händer har ömsinta mödrar kokat sina barn
för att ha dem till föda
vid dottern mitt folks undergång.
Kaf
11 Herren har givit fritt utlopp åt sin förbittring,
han har utgjutit sin brinnande vrede.
I Sion har han tänt en eld
som förtärt dess grundvalar.
Lamed
12 Ingen kung på jorden skulle ha trott det,
ingen som bor i världen,
att någon ovän eller fiende
skulle komma in
genom Jerusalems portar.
Mem
13 Det har skett för hennes profeters synder
och hennes prästers missgärningar,
därför att de där inne
utgöt rättfärdigas blod.
Nun
14 Som blinda irrar de omkring på gatorna,
fläckade av blod,
så att ingen vågar komma nära
deras kläder.
Samek
15 "Ur vägen! Oren!" ropar man till dem.
"Ur vägen! Ur vägen! Rör dem inte!"
De flyr, ja, de irrar omkring.
Bland hednafolken säger man:
"Här kan de inte längre bo."
Pe
16 Herren själv har skingrat dem,
han vill inte mer ta sig an dem.
Mot prästerna visas ingen aktning,
mot de äldre inget förbarmande.
Ajin
17 Våra ögon sviker oss
när vi förgäves söker hjälp.
Vi har spanat och spanat
efter ett folk som ändå inte kan rädda oss.
Tsade
18 Man lurar på våra steg,
så att vi inte vågar gå på våra gator.
Vårt slut är nära, våra dagar är ute, ja, vårt slut har kommit.
Qof
19 Våra förföljare var snabbare
än himlens örnar.
På bergen jagade de oss,
i öknen låg de på lur för oss.
Resh
20 Vår livsande, Herrens smorde,
blev fångad i deras fallgropar.
Om honom sade vi:
"I hans skugga skall vi leva bland hednafolken."
Shin
21 Fröjda dig och var glad, du dotter Edom,
du som bor i landet Us.
Också till dig skall bägaren komma,
du skall bli drucken och ligga naken.
Taw
22 Straffet för din missgärning har nått sitt slut, du dotter Sion.
Han skall inte mer föra dig bort i fångenskap.
Men din missgärning, du dotter Edom, skall han straffa,
han skall avslöja dina synder.
Folkets bön i djupaste förnedring
5 Kom ihåg, Herre, vad som skett med oss,
skåda ner och se hur vi föraktas.
2 Vår arvedel har blivit främlingars egendom,
våra hus är i främmande hand.
3 Vi har blivit föräldralösa, vi har ingen far,
våra mödrar är som änkor.
4 Mot betalning får vi dricka vårt eget vatten,
för pengar får vi vår egen ved.
5 Våra förföljare är oss i hälarna.
Hur trötta vi än är, unnar de oss ingen vila.
6 Vi har räckt ut vår hand till Egypten
och till Assyrien för att få bröd att mätta oss med.
7 Våra fäder har syndat, de finns inte mer.
Vi måste bära deras missgärningar.
8 Slavar härskar över oss,
ingen finns som befriar oss ur deras hand.
9 Med fara för vårt liv hämtar vi vårt bröd,
bärgar det undan öknens svärd.
10 Vår hud är glödande som en ugn,
febersjuk av hunger.
11 De våldtog kvinnor i Sion,
jungfrur i Juda städer.
12 Furstarna blev hängda av dem,
de äldre hedrade man inte.
13 Unga män måste bära på kvarnstenar,
pojkar dignade under bördor av ved.
14 De gamla sitter inte längre i porten,
de unga har upphört med sin musik.
15 Glädjen är borta från vårt hjärta,
vår dans är förvandlad till sorg.
16 Kronan har fallit från vårt huvud.
Ve oss, att vi syndade så!
17 Därför har också vårt hjärta blivit sjukt
och därför är våra ögon förmörkade.
18 Sions berg ligger öde
och rävar strövar omkring på det.
19 Du, Herre, förblir för evigt,
din tron från släkte till släkte.
20 Varför skulle du glömma oss för alltid,
överge oss till evig tid?
21 Tag oss till dig på nytt, Herre,
så att vi kan vända åter.
Förnya våra dagar så att de blir som förr,
22 om du inte helt har förkastat oss.
Du har varit mycket vred på oss.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln