Chronological

Jeremia köper en åker medan staden är belägrad

32 Detta är det ord som kom från Herren till Jeremia i Sidkias, Juda kungs, tionde regeringsår, vilket var Nebukadressars artonde regeringsår.^[a]

² Vid den tiden belägrade den babyloniske kungens här Jerusalem, och profeten Jeremia var instängd på vaktgården som var i Juda kungs hus, ³ där Sidkia, Juda kung, hade låtit spärra in honom och sagt: "Hur vågar du profetera och säga: Så säger Herren: Se, jag skall ge denna stad i den babyloniske kungens hand och han skall inta den. ⁴ Och Sidkia, Juda kung, skall inte undkomma kaldeerna utan han skall överlämnas i den babyloniske kungens våld, så att han tvingas tala med honom ansikte mot ansikte och stå inför honom öga mot öga. ⁵ Han skall föra Sidkia till Babel och där skall han få stanna till dess att jag tar mig an honom, säger Herren. Och när ni strider mot kaldeerna, skall ni inte ha någon framgång."

⁶ Jeremia sade: " Herrens ord kom till mig. Han sade: ⁷ Se, Hanamel, din farbror Sallums son, skall komma till dig och säga: Köp min åker i Anatot, för du har inlösningsrätt att köpa den." ⁸ Och Hanamel, min farbrors son, kom till mig på vaktgården, som Herren hade sagt, och sade till mig: "Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för du har arvsrätt och inlösningsrätt till den. Köp den därför åt dig." Då förstod jag att det var Herrens ord, ⁹ och jag köpte åkern i Anatot av Hanamel, min farbrors son, och vägde upp pengarna åt honom, sjutton siklar silver. ¹⁰ Jag skrev ett köpebrev och försåg det med sigill, tillkallade vittnen och vägde upp pengarna på en våg. ¹¹ Och jag tog köpebrevet, både det förseglade brevet med avtalet och de särskilda bestämmelserna samt det öppna brevet. ¹² Jag gav köpebrevet åt Baruk, son till Neria, son till Mahaseja, i närvaro av min släkting Hanamel och de vittnen som hade skrivit under köpebrevet och alla andra judar som fanns på vaktgården. ¹³ Och jag befallde Baruk i deras närvaro och sade: ¹⁴ "Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Tag dessa brev, både detta förseglade köpebrev och detta öppna brev, och lägg dem i ett lerkärl, så att de kan bevaras under lång tid. ¹⁵ Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Än en gång skall man köpa hus och åkrar och vingårdar i detta land."

Profetens bön

¹⁶ Sedan jag hade givit köpebrevet åt Baruk, Nerias son, bad jag till Herren och sade: ¹⁷ "O, Herre, Herre, se, du har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt. ¹⁸ Du visar nåd mot tusenden och vedergäller fädernas missgärning på deras barn efter dem, du store och väldige Gud: Herren Sebaot är hans namn. ¹⁹ Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Dina ögon vakar över människornas alla vägar, så att du ger åt var och en efter hans vägar, efter frukten av hans gärningar. ²⁰ Du gjorde tecken och under i Egyptens land och gör så än i dag, både med Israel och med andra människor, och du har gjort dig ett namn som är detsamma än i dag. ²¹ Du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och under, med stark hand och uträckt arm och genom stor skräck. ²² Och du gav dem detta land som du med ed hade lovat deras fäder att ge dem, ett land som flödar av mjölk och honung. ²³ De kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte efter din lag. De gjorde ingenting av allt det du hade befallt dem att göra. Därför lät du all denna olycka drabba dem.

²⁴ Se hur belägringsvallarna redan går så långt fram mot staden att man kan inta den, och genom svärd, hungersnöd och pest är staden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du har talat har nu skett, du kan själv se det. ²⁵ Men fastän staden är given i kaldeernas hand, säger du, Herre, Herre, till mig: Köp dig åkern för pengar och tag vittnen på det!"

Herrens svar

²⁶ Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: ²⁷ "Se, jag är Herren, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig? ²⁸ Därför säger Herren så: Jag ger denna stad i kaldeernas och den babyloniske kungen Nebukadressars hand, och han skall inta den. ²⁹ Kaldeerna som belägrar staden skall komma och tända eld på den och bränna upp den tillsammans med de hus där man har tänt rökelse på taken åt Baal och väckt min vrede genom att utgjuta drickoffer åt andra gudar. ³⁰ Ty ända från sin ungdom har Israels barn och Juda barn endast gjort det som är ont i mina ögon. Ja, Israels barn har inte gjort annat än väckt min vrede med sina händers verk, säger Herren. ³¹ Ty ända från den dag då denna stad byggdes och till nu har den varit orsak till vrede och förbittring för mig. Därför måste jag förkasta den från mitt ansikte ³² för all den ondska som Israels barn och Juda barn med sina kungar, furstar, präster och profeter, liksom Juda män och Jerusalems invånare har gjort för att väcka min vrede. ³³ De vände ryggen till mig och inte ansiktet, och fastän de gång på gång blev undervisade ville de inte höra och ta emot tillrättavisning. ³⁴ De satte upp sina vidriga avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn och orenade det. ³⁵ Och baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp för att offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade befallt dem att göra något så avskyvärt eller ens tänkt mig något sådant. Så lockade de även Juda till synd.

³⁶ Därför säger nu Herren, Israels Gud, om denna stad, som ni säger är given i den babyloniske kungens hand genom svärd, hunger och pest: ³⁷ Se, jag skall samla ihop dem ur alla de länder dit jag i min harm, vrede och stora förbittring har fördrivit dem, och jag skall föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet. ³⁸ Och de skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud. ³⁹ Jag skall ge dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg så att de alltid fruktar mig, för att det skall gå väl för dem och deras barn efter dem. ⁴⁰ Jag skall sluta ett evigt förbund med dem så att jag inte vänder mig ifrån dem och upphör att göra dem gott, och jag skall lägga fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av från mig. ⁴¹ Jag skall glädja mig över dem och göra dem gott och jag skall plantera dem i detta land med trofasthet, av hela mitt hjärta och hela min själ.

⁴² Ty så säger Herren: Liksom jag har låtit all denna stora olycka komma över detta folk, så skall jag också låta komma över dem allt det goda som jag har lovat dem. ⁴³ Man skall köpa åkrar i detta land som ni säger är en ödemark utan människor och djur, och givet i kaldeernas hand. ⁴⁴ Åkrar skall man köpa för pengar och man skall skriva och försegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i Juda städer, liksom i Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer, ty jag skall göra slut på deras fångenskap, säger Herren."

Löften om återupprättelse

33 Herrens ord kom till Jeremia för andra gången medan han ännu var inspärrad på vaktgården. Han sade: ² Så säger Herren, han som utför sitt verk, Herren som formar och verkställer det, Herren är hans namn: ³ Ropa till mig, så vill jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till. ⁴ Ty så säger Herren, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda kungars hus, som nu rivs för belägringsvallarna och svärden: ⁵ Man har kommit hit in för att strida mot kaldeerna, och man skall fylla husen med döda kroppar av människor som jag slår i min vrede och i min förbittring. Ty på grund av dessa människors ondska måste jag dölja mitt ansikte för denna stad.

⁶ Se, jag skall hela dess sår och skaffa läkedom och bota dem, och jag skall låta dem se frid och trofasthet i överflöd. ⁷ Jag skall göra slut på fångenskapen för Juda och Israel och bygga upp dem som de var tidigare. ⁸ Jag skall rena dem från all den missgärning de har begått mot mig och förlåta dem alla deras missgärningar, genom vilka de har syndat mot mig och avfallit från mig. ⁹ Staden skall bli mig till berömmelse, glädje, pris och ära inför alla jordens hednafolk, när de får höra allt det goda jag gör för dem, och de skall förskräckas och darra när de ser allt det goda och all den välgång jag ger den.

¹⁰ Så säger Herren: Än en gång skall man på denna plats som ni säger vara öde, utan vare sig människor eller djur, här i Juda städer och på Jerusalems gator som är tomma på både människor, invånare och djur, ¹¹ ja, här skall man åter höra rop av fröjd och rop av glädje, rop för brudgum och rop för brud, och röster av dem som säger: "Tacka Herren Sebaot, ty Herren är god och hans nåd varar i evighet", och från människor som bär fram gemenskapsoffer i Herrens hus. Ty jag skall åter göra slut på landets fångenskap så att det blir som det var tidigare, säger Herren.

¹² Så säger Herren Sebaot: På denna plats som nu är öde, utan vare sig människor eller djur, ja, också i alla andra städer som hör hit, skall det på nytt finnas betesmarker där herdar låter sina hjordar lägga sig att vila. ¹³ I Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer, i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i andra Juda städer skall än en gång hjordar gå förbi herdar som räknar dem, säger Herren.

Löftet om den rättfärdige telningen av Davids släkt

¹⁴ Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus.

¹⁷ Ty så säger Herren: David skall aldrig sakna någon som sitter på tronen i Israels hus ¹⁸ och de levitiska prästerna skall inte sakna någon som varje dag inför mig bär fram brännoffer och förbränner matoffer och offrar slaktoffer."

¹⁹ Herrens ord kom till Jeremia. Han sade: ²⁰ Så säger Herren: Om ni kan bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, så att det inte blir dag och natt i rätt tid, ²¹ då skall också mitt förbund brytas med min tjänare David, så att han inte får någon son som regerar på hans tron, likaså mitt förbund med de levitiska prästerna som är mina tjänare. ²² Lika oräknelig som himlens härskara är och lika omätbar som sanden är i havet, lika talrik skall jag låta min tjänare Davids efterkommande bli, och lika många leviterna som står i min tjänst.

²³ Herrens ord kom till Jeremia. Han sade: ²⁴ Har du inte märkt vad detta folk säger: "De båda släkter som Herren utvalde, dem har han förkastat." De föraktar mitt folk och anser dem inte längre vara ett folk. ²⁵ Så säger Herren: Om mitt förbund med dag och natt inte består och om jag inte har bestämt en fast ordning för himmel och jord, ²⁶ då skall jag också förkasta Jakobs och min tjänare Davids efterkommande, så att jag inte tar någon av hans avkomlingar till att råda över Abrahams, Isaks och Jakobs efterkommande. Ty jag skall åter göra slut på deras fångenskap och förbarma mig över dem.

Varning till Sidkia

34 Detta ord kom till Jeremia från Herren när Nebukadressar, kungen i Babel, med hela sin här och med alla de riken på jorden som lydde under hans välde och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydstäder. Han sade: ² Så säger Herren, Israels Gud: Gå till Sidkia, Juda kung, och säg till honom: Så säger Herren: Se, jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han skall bränna upp den i eld. ³ Själv skall du inte kunna komma undan hans hand, utan du skall gripas och lämnas i hans hand och stå inför kungen i Babel, öga mot öga. Han skall tala med dig ansikte mot ansikte, och du skall komma till Babel.

⁴ Men hör Herrens ord, du Sidkia, Juda kung: Så säger Herren om dig: Du skall inte dö genom svärd. ⁵ I frid skall du dö. Och liksom man har tänt rökelse till dina fäders ära, till de kungar som har varit före dig, så skall man också tända rökelse till din ära och ropa: "Ack, ve, herre!" och hålla dödsklagan över dig Ty detta har jag talat, säger Herren.

⁶ Profeten Jeremia sade allt detta till Sidkia, Juda kung, i Jerusalem, ⁷ medan den babyloniske kungens här belägrade Jerusalem och de städer som ännu återstod i Juda, Lakish och Aseka. De var de enda av Juda städer som fortfarande fanns kvar och var befästa.

Brott mot avtalet om att frige slavar

⁸ Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, sedan kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem att de bland sig skulle utropa frihet, ⁹ så att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna, detta för att ingen skulle ha sin judiske broder till slav. ¹⁰ Alla furstarna och allt folket lydde detta, de som hade gått med i förbundet, att var och en skulle ge sin slav och sin slavinna fria och inte mer ha dem som slavar. De rättade sig efter detta och frigav dem. ¹¹ Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigivit och tvingade dem på nytt att bli slavar och slavinnor.

¹² Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: ¹³ Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade: ¹⁴ "När det har gått sju år skall var och en av er frige sin hebreiske broder, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du skall då släppa honom fri ur din tjänst." Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig. ¹⁵ Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, då ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni har slutit ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn. ¹⁶ Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen.

¹⁷ Därför säger Herren så: Ni har inte hört på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så utropar då jag, säger Herren, frihet för er att utlämnas åt svärd, pest och hungersnöd. Jag skall göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. ¹⁸ Jag skall utlämna de män som har överträtt mitt förbund och inte hållit orden i det förbund de slöt inför mig, när de delade kalven i två stycken och gick mellan dem. ¹⁹ Juda furstar och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet som gick mellan styckena av kalven, ²⁰ dem skall jag utlämna åt deras fiender, till de män som vill döda dem. Och deras döda kroppar skall bli till föda åt himlens fåglar och markens djur. ²¹ Jag skall utlämna Sidkia, Juda kung, och hans furstar i deras fienders hand, till de män som vill döda dem, och till den babyloniske kungens här som nu har dragit bort ifrån er. ²² Se, jag skall befalla dem, säger Herren, att de vänder tillbaka till denna stad. De skall belägra den, inta den och bränna ner den. Jag skall göra Juda städer till en ödemark där ingen bor.