Chronological
Dom över falsk gudsdyrkan
7 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade:
2 Ställ dig i porten till Herrens hus och ropa där ut detta ord: Hör Herrens ord, ni alla av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren. 3 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats. 4 Lita inte på lögnaktigt tal som säger: "Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel." 5 Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra, 6 sluta att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte efter andra gudar, er själva till olycka. 7 Då vill jag för alltid låta er bo på denna plats, i det land som jag har givit åt era fäder. 8 Men se, ni litar på lögnaktigt tal som inte kan hjälpa.
9 Hur är det? Ni stjäl, mördar och begår äktenskapsbrott. Ni svär falskt och tänder rökelse åt Baal och följer andra gudar, som ni inte känner. 10 Sedan kommer ni hit och träder fram inför mitt ansikte i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säger: "Vi är räddade" - för att sedan fortsätta med alla dessa avskyvärda ting. 11 Menar ni att detta hus som är uppkallat efter mitt namn är ett rövarnäste? Se, jag har själv sett det, säger Herren.
12 Gå bort till den plats i Silo där jag först lät mitt namn bo, och se hur jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska. 13 Och eftersom ni har gjort alla dessa gärningar, säger Herren, och inte har lyssnat fastän jag gång på gång har talat till er, och inte har svarat fastän jag har kallat på er, 14 därför vill jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och med denna plats som jag har givit åt er och era fäder, på samma sätt som jag gjorde med Silo: 15 Jag skall kasta bort er från mitt ansikte, så som jag har kastat bort alla era bröder, alla Efraims efterkommande.
16 Bed därför inte för detta folk och bär inte fram någon klagan eller förbön och för inte deras talan hos mig, ty jag skall inte höra på dig. 17 Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? 18 Barnen samlar ihop ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de drickoffer åt andra gudar. 19 Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, så att de kommer på skam? 20 Därför säger Herren, Herren så: Se, min vrede och förbittring skall jag utgjuta över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den skall brinna utan att slockna.
21 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Lägg era brännoffer tillsammans med era slaktoffer och ät upp köttet! 22 Ty på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land gav jag dem inte någon befallning eller något bud angående brännoffer och slaktoffer. 23 Det bud jag gav dem var detta: "Lyssna till min röst, så skall jag vara er Gud och ni skall vara mitt folk. Vandra i allt på den väg som jag befaller er, så skall det gå er väl." 24 Men de ville inte höra eller lyssna till mig utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta och vände ryggen till mig, inte ansiktet.
25 Från den dag då era fäder drog ut ur Egyptens land ända till i dag har jag sänt till er alla mina tjänare profeterna, gång på gång har jag sänt dem. 26 Men de ville inte höra eller lyssna till mig. De var upproriska och gjorde ännu mer ont än deras fäder. 27 Du skall säga dem allt detta, men de kommer inte att lyssna på dig, och du skall ropa till dem, men de kommer inte att svara dig. 28 Säg därför till dem: "Detta är det folk som inte lyssnar till Herrens, sin Guds, röst och som inte tar emot tillrättavisning. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun."
Dom över Hinnoms sons dal
29 Klipp av ditt hår och kasta bort det och stäm upp en klagosång på höjderna. Ty Herren har förkastat och övergivit detta släkte som väckt hans vrede. 30 Juda barn har gjort det som är ont i mina ögon, säger Herren. De har ställt upp sina avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn för att orena det. 31 De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig något sådant.
32 Se, dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall kalla det "Tofet" eller "Hinnoms sons dal", utan "Dråpdalen". Då skall man begrava i Tofet av brist på annan plats. 33 Detta folks döda kroppar skall bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen skall skrämma bort dem. 34 I Juda städer och på Jerusalems gator skall jag göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, ty landet skall läggas öde.
8 På den tiden, säger Herren, skall man kasta Juda kungars och furstars ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ut ur deras gravar 2 och strö omkring dem inför solen och månen och himlens alla stjärnor, som de har älskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De skall inte samlas ihop eller begravas, de skall bli gödsel på marken. 3 Alla de som blir kvar av detta onda släkte skall hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger Herren Sebaot.
Ett avfall utan motstycke
4 Säg också till dem: Så säger Herren:
Om någon faller reser han sig då inte upp igen
och om någon går vilse vänder han då inte om?
5 Varför vänder de sig ständigt bort,
detta Jerusalems folk?
De håller fast vid sitt svek,
de vägrar att vända om.
6 Jag har lyssnat och hört efter.
Det som inte är rätt, det talar de.
Ingen enda ångrar sin ondska,
ingen säger: "Vad har jag gjort?"
Alla viker av i egen riktning, likt hästar som störtar sig ut i striden.
7 Till och med storken under himlen
vet sin bestämda tid,
och turturduvan, svalan och tranan
passar tiden när de skall komma tillbaka.
Men mitt folk känner inte Herrens domslut.
8 Hur kan ni då säga: "Vi är visa,
och vi har Herrens lag".
Se, utan tvekan har de skriftlärdas lögnpenna
förvandlat lagen till lögn.
9 De visa skall komma på skam,
förskräckas och tas till fånga.
Se, de har förkastat Herrens ord.
Vad har de då för vishet?
10 Därför skall jag ge deras hustrur åt andra
och deras åkrar åt erövrare.
Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning.
Profet och präst, alla handlar de lögnaktigt.
11 De tar det lätt med att hela dottern mitt folks skada
och säger: "Allt står väl till, allt står väl till".
Men allt står inte väl till.
12 De skall stå där med sin skam,
därför att de bedrev sådana avskyvärda ting.
Ändå känner de ingen skam
och förstår inte att blygas.
Därför skall de falla bland dem som faller.
När tiden kommer att jag skall straffa dem,
skall de komma på fall, säger Herren.
13 Jag skall rycka bort och förgöra dem,
säger Herren.
Inga druvor blir kvar på vinstockarna
och inga fikon på fikonträden,
till och med löven är vissnade.
Det jag gav dem skall tas ifrån dem.
14 Varför sitter vi stilla här?
Låt oss samlas och gå in i de befästa städerna
och möta slutet där.
Ty Herren, vår Gud, låter oss förgås.
Han ger oss förgiftat vatten att dricka,
ty vi har syndat mot Herren.
15 Vi väntade på välgång,
men inget gott kommer,
på en tid med läkedom,
men se, förskräckelse råder.
16 Från Dan hörs hans hästar frusta.
När hans hingstar gnäggar bävar hela landet.
De kommer och slukar landet med allt som där finns,
staden och alla som bor i den.
17 Se, jag sänder ormar bland er,
giftormar som inte kan besvärjas,
och de skall bita er,
säger Herren.
Profetens stora sorg
18 Var skall jag finna lindring i min sorg?
Mitt hjärta är sjukt i mig.
19 Hör, dottern mitt folk ropar från fjärran land:
"Finns då inte Herren mer i Sion?
Är hennes konung inte längre där?"
Varför har de retat mig till vrede med sina beläten,
med sina främmande avgudar?
20 Skördetiden är förbi,
sommaren är över,
men vi har inte blivit räddade.
21 Jag är förkrossad
därför att dottern mitt folk har krossats.
Jag sörjer, förfäran har gripit mig.
22 Finns då ingen balsam i Gilead,
finns där ingen läkare?
Varför blir dottern mitt folk inte helad?
Klagan över folkets ogudaktighet
9 O, att mitt huvud vore en vattenbrunn
och mina ögon en källa av tårar!
Då skulle jag gråta dag och natt
över de slagna hos dottern mitt folk.
2 O, att jag hade ett härbärge i öknen,
så att jag kunde överge mitt folk
och gå bort ifrån dem!
Ty de är alla äktenskapsbrytare,
en samling trolösa.
3 De spänner sin tunga som en pilbåge
för att skjuta i väg lögn,
till sanning brukar de inte sin makt i landet.
De går från illdåd till illdåd,
mig vill de inte veta av,
säger Herren.
4 Var och en måste vara på sin vakt mot sin vän,
och ingen kan lita ens på sin broder.
Ty varje broder är en listig bedragare,
och varje vän går med förtal.
5 Var och en sviker sin vän,
ingen talar sanning.
De lär sina tungor att tala lögn,
de tröttar ut sig med att göra illa.
6 Du bor mitt ibland svek,
i sin svekfullhet vill de inte veta av mig,
säger Herren.
7 Därför säger Herren Sebaot så:
Se, jag smälter ner dem och prövar dem.
Ty vad annat kan jag göra
med dottern mitt folk?
8 Deras tunga är en mördande pil,
deras mun talar svek.
De talar vänligt till sin nästa,
men i hjärtat lägger de ut fällor för honom.
9 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas på ett sådant folk som detta?
10 Jag vill gråta och sjunga sorgesång över bergen,
jag vill höja klagosång över betesmarkerna i öknen.
Ty de är förbrända, ingen går fram där mer,
och inga läten av boskap hörs längre.
Både himlens fåglar och de vilda djuren har flytt,
de är alla borta.
11 Jag skall göra Jerusalem till ett stenröse,
till en boning för schakaler,
och Juda städer till en ödemark
där ingen bor.
12 Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas? 13 Herren svarade: Jo, därför att de har övergivit min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och inte följt den, 14 utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem. 15 Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 Och jag skall sprida ut dem bland folk som varken de eller deras fäder har känt, och jag skall sända svärdet efter dem till dess att jag har gjort slut på dem.
Israels nöd vid Jerusalems undergång
17 Så säger Herren Sebaot:
Se er om efter gråterskor och kalla på dem så att de kommer,
sänd efter kunniga kvinnor, låt dem komma.
18 Låt dem med hast stämma upp en sorgesång över oss,
så att våra ögon rinner av tårar
och vatten strömmar från våra ögonlock.
19 Ty sorgesång hörs från Sion:
Hur har inte förödelse drabbat oss!
Hur har vi inte kommit på skam!
Vi måste ju överge landet,
ty de har rivit ner våra hem.
20 Ni kvinnor, hör Herrens ord,
öppna era öron för ordet från hans mun.
Lär era döttrar sorgesång,
lär varandra klagosång.
21 Ty döden stiger in genom våra fönster
och kommer in i våra palats.
Barnen utrotas från gatan
och de unga männen från torgen.
22 Säg: Så säger Herren:
Människornas döda kroppar ligger som gödsel på marken,
som kärvar efter skördemannen,
och ingen samlar upp dem.
23 Så säger Herren:
Den vise skall inte berömma sig av sin vishet,
den starke inte av sin styrka
och den rike inte av sin rikedom.
24 Den som vill berömma sig,
han skall berömma sig av
att han har insikt
och känner mig:
Att jag är Herren,
som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden.
Ty däri har jag min glädje, säger Herren.
25 Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall straffa alla omskurna som ändå är oomskurna: 26 Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. Ty hednafolken är alla oomskurna och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln