Chronological
Profetia om Egypten
46 Detta är Herrens ord som kom till Jeremia om hednafolken.
2 Om Egypten.
Angående den egyptiske kungen farao Nekos[a] här som stod vid floden Eufrat nära Karkemish och som blev slagen av Nebukadressar, kungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår.
3 Gör i ordning små och stora sköldar
och ryck fram till strid.
4 Spänn för hästarna, sitt upp på springarna
och ställ upp er med hjälmarna på.
Gör spjuten blanka, kläd er i pansar.
5 Vad ser jag?
De är förfärade, de viker tillbaka,
deras hjältar blir slagna och flyr
utan att vända sig om.
Det är skräck från alla håll,
säger Herren.
6 Inte ens den snabbaste kan fly,
inte ens hjälten kan komma undan.
Norrut, vid floden Eufrat,
där stapplar de och faller.
7 Vem är det som stiger upp som Nilfloden,
likt strömmar av framvällande vatten?
8 Det är Egypten som stiger upp som Nilfloden,
likt strömmar av framvällande vatten.
Han säger: "Jag vill stiga upp och övertäcka landet,
jag vill förstöra städerna och dem som bor i dem."
9 Drag dit upp, ni hästar,
storma fram, ni vagnar.
Drag ut, ni hjältar,
nubier och puteer, rustade med sköldar,
och ludeer, rustade med bågar som de spänner.
10 Detta är Herrens, Herren Sebaots dag,
en hämndens dag då han hämnas på sina motståndare.
Svärdet frossar sig mätt,
det dricker sig rusigt av deras blod.
Ty detta är ett slaktoffer åt Herren, Herren Sebaot
i Nordlandet vid floden Eufrat.
11 Drag upp till Gilead och hämta balsam,
du jungfru, Egyptens dotter.
Men förgäves har du skaffat dig läkemedel i mängd.
Du kan inte helas.
12 Hednafolken har hört om din skam,
och dina klagorop uppfyller jorden,
ty den ene hjälten snavar på den andre
och tillsammans faller de båda.
13 Detta är det ord som Herren talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, kungen i Babel, skulle komma och besegra Egypten:
14 Förkunna i Egypten och låt det höras i Migdol,
ja, låt det höras i Nof och även i Tachpanches,
och säg: "Träd fram och gör dig beredd,
ty svärdet frossar runt omkring dig."
15 Varför är dina hjältar slagna till marken?
De kunde inte hålla stånd,
ty Herren stötte bort dem.
16 Han kom många att vackla,
och de föll, den ene över den andre, och ropade:
"Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folk
och till landet där vi föddes,
undan det härjande svärdet."
17 Man ropar där:
"Farao, Egyptens kung, är bara ett buller!
Han har försummat sin tid."
18 Så sant jag lever, säger Konungen -
Herren Sebaot är hans namn.
Som Tabor bland bergen,
som Karmel vid havet skall han komma.
19 Gör er beredda för landsflykt,
ni dotter Egyptens invånare.
Ty Nof skall bli en ödemark
och brännas ner så att ingen kan bo där.
20 En skön kviga är Egypten,
men en broms kommer farande norrifrån.
21 Också legosoldaterna i landet
liknar gödda kalvar,
de vänder alla om.
Alla flyr de, ty de kan inte stå emot.
Deras ofärds dag har kommit över dem,
tiden för deras straff är inne.
22 Hon väser likt en orm som ringlar i väg,
ty med vapenmakt drar de fram,
och med yxor kommer de över henne,
som gällde det att hugga ved.
23 De fäller hennes skog, säger Herren,
ty den är ogenomtränglig.
Fler är de än gräshoppor,
de kan inte räknas.
24 På skam kommer Egyptens dotter,
hon utlämnas åt folket från norr.
25 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall straffa Amon från No,[b] liksom farao och Egypten med dess gudar och dess kungar, ja, både farao och dem som förlitar sig på honom. 26 Jag skall överlämna dem till de män som står efter deras liv, till den babyloniske kungen Nebukadressar och hans tjänare. Men därefter skall landet bli bebott som i forna dagar, säger Herren.
27 Så frukta inte,
du min tjänare Jakob,
och var inte förskräckt, du Israel,
ty se, jag skall rädda dig ur det avlägsna landet
och dina barn ur deras fångenskaps land.
Jakob skall vända tillbaka och leva i lugn och ro,
och ingen skall förskräcka honom.
28 Frukta inte, du min tjänare Jakob, säger Herren,
ty jag är med dig.
Jag skall göra slut på alla de hednafolk
till vilka jag har drivit dig bort.
Men dig skall jag inte göra slut på,
dock skall jag straffa dig rättvist,
ty helt ostraffad kan jag inte lämna dig.
Profetia om filisteerna
47 Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om filisteerna, innan farao hade intagit Gaza:
2 Så säger Herren:
Se, vatten stiger upp från norr
och blir till en flod som svämmar över.
Den översvämmar landet med allt som finns i det,
städerna och dem som bor där inne.
Människorna ropar,
och landets alla invånare jämrar sig.
3 När ljudet hörs av hovslagen från hans hingstar,
när hans vagnar dånar
och när hans hjul bullrar,
då ser sig fäderna inte om efter barnen.
De står maktlösa
4 inför den dag som kommer
då alla filisteer förintas,
då alla de utrotas som är kvar
för att försvara Tyrus och Sidon.
Ty Herren skall förinta filisteerna,
kvarlevan från Kaftors ö.[c]
5 Gazas huvud skall rakas,
det är förbi med Askelon,
med kvarlevan i deras dal.
Hur länge skall du rista märken på dig?
6 O, du Herrens svärd,
när skall du äntligen få ro?
Drag dig in i din skida,
vila och var stilla.
7 Men hur skall det kunna få ro
då Herren har givit sin befallning?
Mot Askelon och mot kustlandet vid havet,
mot dem har han bestämt det.
Profetia om Moab
48 Om Moab. Så säger Herren Sebaot, Israels Gud:
Ve över Nebo, ty det har ödelagts!
Kirjatajim har kommit på skam och intagits,
fästet har kommit på skam och ligger krossat.
2 Moab prisas inte längre.
I Hesbon smider man onda planer mot det:
"Kom, låt oss göra slut på det,
så att det inte mer är ett folk."
Också du, Madmen, skall tystas,
svärdet skall förfölja dig.
3 Klagorop hörs från Horonajim,
förödelse och stor förstörelse.
4 Moab är krossat,
högljutt klagar barnen där.
5 Uppför Halluhots höjd stiger man under gråt,
och på vägen ner till Horonajim
hörs ångestfulla klagorop över förstörelsen.
6 Fly, rädda era liv
och bli som en buske i öknen!
7 Eftersom du förtröstar på dina gärningar och dina skatter
skall också du intagas.
Och Kemosh[d] skall gå i fångenskap
och hans präster och furstar med honom.
8 Ödeläggaren skall drabba varje stad,
och ingen stad skall komma undan.
Dalen skall bli fördärvad och slätten läggas öde,
så som Herren har sagt.
9 Ge Moab vingar,
ty flygande måste han fly.
Hans städer skall bli öde,
och ingen skall bo i dem.
10 Förbannad är den som försumligt utför Herrens verk,
förbannad vare den som
tvekar att bloda ner sitt svärd!
11 I säkerhet har Moab levt från sin ungdom,
han har legat i ro som vin på sin bottensats.
Han har inte blivit tömd ur ett kärl i ett annat,
inte vandrat bort i fångenskap.
Därför har han kvar sin smak,
och hans luktsinne har inte förändrats.
12 Se, därför skall dagar komma, säger Herren, då jag skall sända till honom vintappare, som skall tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor. 13 Då skall Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som det förtröstade på.
14 Hur kan ni säga:
"Vi är hjältar och tappra män i striden"?
15 Moab skall ödeläggas,
dess städer gå upp i rök
och dess utvalda unga män
stiga ner för att slaktas.
Så säger Konungen,
Herren Sebaot är hans namn.
16 Moabs undergång är nära,
hans olycka jagar fram med hast.
17 Ha medlidande med honom,
alla ni som bor omkring honom,
alla ni som känner hans namn.
Säg: "Hur sönderbruten är inte den starka spiran,
den härliga staven!"
18 Stig ner från din härlighet
och sätt dig på torra marken,
du dotter Dibons folk.
Ty den som ödelägger Moab drar upp mot dig
och förstör dina fästen.
19 Ställ dig vid vägen och se dig omkring,
du som bor i Aroer.
Fråga honom som flyr
och henne som kommit undan,
säg: "Vad har hänt?"
20 Moab har kommit på skam,
det är krossat,
jämra er och ropa.
Berätta vid Arnon
att Moab är ödelagt.
21 Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat, 22 över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim, 23 över Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon, 24 över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligger långt borta eller nära.
25 Avhugget är Moabs horn
och hans arm är sönderbruten,
säger Herren.
26 Gör honom drucken, ty han har upphävt sig mot Herren. Moab skall vältra sig i spyor och bli till åtlöje, också han. 27 Eller var inte Israel till åtlöje för dig? Ertappades han bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?
28 Överge städerna
och bygg bo i klippan,
ni Moabs invånare.
Gör som duvan
som bygger sitt näste i sidorna på gapande klyftor.
29 Vi har hört om Moabs högmod,
hans gränslöst stora högfärd,
hans stolthet, högmod och överlägsenhet
och hans hjärtas förhävelse.
30 Jag känner hans fräckhet, säger Herren,
hans tomma skryt och svekfulla handlingssätt.
31 Därför jämrar jag mig för Moabs skull
och klagar över hela Moab.
Över Kir-Heres män må man sucka
32 Mer än Jaeser gråter,
gråter jag över dig, du Sibmas vinstock.
Dina rankor gick över havet
och nådde till Jaesers hav.
Mitt i din sommar och din vinbärgning
har ödeläggaren slagit ner.
33 Glädjen och jublet har tagits bort
från de bördiga fälten och från Moabs land.
På vinet i pressarna har jag gjort slut,
man trampar inte längre vin under glädjerop,
rop hörs men inte glädjerop.
34 Från Hesbon hörs rop ända till Eleale,
ända till Jahas höjer man sin röst
och från Soar ända till Horonajim, till Eglat-Selisia,
ty också Nimrims vatten har blivit torr mark.
35 Jag skall i Moab göra slut på dem
som bär fram offer på offerhöjden
och tänder rökelse åt sina gudar, säger Herren.
36 Därför klagar mitt hjärta som en flöjt över Moab,
ja, mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män.
Det som är kvar av vad de förvärvat går förlorat.
37 Alla huvuden är rakade och alla skägg avskurna.
På alla händer finns ristningar
och omkring höfterna bär de säcktyg.
38 På alla Moabs tak och på dess torg
hörs endast dödsklagan,
ty jag har krossat Moab som ett värdelöst kärl,
säger Herren.
39 Hur nerbruten är han inte,
hur jämrar de sig inte!
Hur vänder inte Moab ryggen till av blygsel!
Moab blir ett åtlöje och en skräck
för alla dem som bor omkring honom.
40 Ty så säger Herren:
Se, som en örn svävar han fram,
han breder ut sina vingar över Moab.
41 Keriot intas,
fästena erövras.
Hjärtat hos Moabs hjältar blir på den dagen
som hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.
42 Moab skall förgöras
så att det inte mer är ett folk,
ty mot Herren har man förhävt sig.
43 Skräck, fallgropar och fällor
väntar er, ni Moabs invånare,
säger Herren.
44 Den som flyr från skräcken
störtar i fallgropen,
och den som kommer upp ur fallgropen
fastnar i fällan.
Ty jag skall låta ett hemsökelsens år
drabba Moab, säger Herren.
45 I Hesbons skugga stannar de,
det är slut med flyktingarnas kraft.
Ty eld gick ut från Hesbon,
en låga från Sichon.
Den förtärde Moabs sida,
hjässan på stridslarmets söner.
46 Ve dig Moab!
Förlorat är Kemosh folk.
Ty dina söner har tagits till fånga,
dina döttrar har förts bort i fångenskap.
47 Men i kommande dagar skall jag göra slut på Moabs fångenskap,
säger Herren.
Så långt domen över Moab.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln