Chronological
1 Jeremias ord.
Jeremia, Hilkias son, var en av prästerna i Anatot i Benjamins land. 2 Herrens ord kom till honom i Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår 3 och sedan i Josias son Jojakims, Juda kungs, tid, ända till slutet av Josias son Sidkias, Juda kungs, elfte regeringsår,[a] då Jerusalems invånare i femte månaden fördes bort i fångenskap.
Jeremias kallelse
4 Herrens ord kom till mig. Han sade: 5 "Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken." 6 Men jag svarade: "O, Herre, Herre! Jag förstår inte att tala, ty jag är för ung." 7 Då sade Herren till mig: "Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. 8 Frukta inte för dem, ty jag är med dig för att rädda dig, säger Herren." 9 Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: "Se, jag lägger mina ord i din mun. 10 Jag sätter dig i dag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera."
Två syner
11 Herrens ord kom till mig. Han sade: "Vad ser du, Jeremia?" Jag svarade: "Jag ser en gren av ett mandelträd." 12 Herren sade till mig: "Du har sett rätt. Jag skall vaka[b] över mitt ord för att fullgöra det."
13 Herrens ord kom till mig för andra gången. Han sade: "Vad ser du?" Jag svarade: "Jag ser en sjudande gryta. Den lutar hitåt norrifrån." 14 Herren sade till mig: "Från norr skall olyckan välla in över alla som bor i landet. 15 Se, jag skall kalla på alla stammar i rikena norrut, säger Herren. De skall komma och sätta upp var och en sin tron vid ingången till Jerusalems portar och vid dess murar runt omkring och vid alla Juda städer. 16 Jag skall avkunna mina domar mot dem för all deras ondska, därför att de har övergivit mig och tänt rökelse åt andra gudar och tillbett sina händers verk.
17 Fäst upp dina kläder! Stå upp och tala till dem allt vad jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter något förskräckligt hända dig inför dem. 18 Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet. 19 De skall strida mot dig, men inte bli dig övermäktiga. Jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig."
Israels trolöshet mot Gud
2 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 Gå och predika för Jerusalem. Säg: Så säger Herren:
Jag minns din ungdoms hängivenhet,
hur du älskade mig under din brudtid
och följde mig i öknen,
i landet där man inte sår.
3 Israel var heligt för Herren,
den första frukten av hans skörd.
Alla som äter av den drar på sig skuld,
olycka drabbar dem,
säger Herren.
4 Hör Herrens ord, ni av Jakobs hus,
ni alla släkter av Israels hus.
5 Så säger Herren:
Vad har era fäder funnit hos mig som är orätt,
eftersom de gick bort ifrån mig
och följde värdelösa avgudar
och själva blev värdelösa?
6 De frågade inte: "Var är Herren,
han som förde oss upp ur Egyptens land,
han som ledde oss i öknen,
det öde och oländiga landet,
torkans och dödsskuggans land,
det land där ingen färdas
och där ingen människa bor?"
7 Jag förde er in i det bördiga landet
och ni fick äta dess frukt och dess goda.
Men när ni hade kommit dit orenade ni mitt land
och gjorde min arvedel avskyvärd.
8 Prästerna frågade inte: "Var är Herren?"
De som hade hand om lagen kände mig inte,
och herdarna var trolösa mot mig.
Profeterna profeterade i Baals namn
och följde sådana som inte kunde hjälpa.
9 Därför skall jag på nytt gå till rätta med er,
säger Herren.
Också med era barnbarn skall jag gå till rätta.
10 Drag bort till kitteernas öar och se efter,
sänd bud till Kedar och undersök noga,
se om något sådant har skett där:
11 Har ett hednafolk någonsin bytt bort sina gudar?
Och ändå är de inga gudar.
Men mitt folk har bytt bort sin härlighet
mot en avgud som inte kan hjälpa.
12 Häpna över detta, ni himlar,
rys av stor förfäran, säger Herren.
13 Ty mitt folk har begått en dubbel synd:
De har övergivit mig, källan med det levande vattnet,
och gjort sig usla brunnar
som inte håller vatten.
14 Är Israel en träl eller en hemfödd slav?
Varför har han lämnats till plundring?
15 Unga lejon ryter mot honom, man hör dem morra.
De gör hans land till en ödemark.
Hans städer bränns ner
så att ingen kan bo i dem.
16 Även Nofs och Tachpanches barn
betar din hjässa kal.
17 Men är det inte du själv som vållar dig detta,
genom att du överger Herren, din Gud,
när han vill leda dig på den rätta vägen?
18 Varför vill du fara till Egypten
för att dricka av Sihors vatten?
Och varför vill du fara till Assyrien
för att dricka av flodens vatten?
19 Det är din ondska som tuktar dig,
och ditt avfall som straffar dig.
Inse därför och tänk på
hur ont och bittert det är
att du överger Herren, din Gud,
och inte fruktar mig,
säger Herren, Herren Sebaot.
20 Redan för länge sedan bröt jag sönder ditt ok
och slet av dina band, men du sade:
"Jag vill inte tjäna dig."
På alla höga kullar och under alla gröna träd
lade du dig ner och bedrev otukt.
21 Jag hade planterat dig som en ädel vinstock
av helt och hållet äkta slag.
Hur har du då kunnat förvandlas för mig
till vilda rankor av en främmande vinstock?
22 Om du än tvättar dig med soda
och tar aldrig så mycket såpa,
syns ändå din synds fläckar inför mig,
säger Herren, Herren.
23 Hur kan du säga: "Jag har inte orenat mig,
jag har inte följt baalerna?"
Tänk efter hur du bar dig åt i dalen,
kom ihåg vad du har gjort!
Du är lik ett ystert kamelsto som löper hit och dit,
24 lik en vildåsna, van vid öknen,
en som flåsar i sin brunst.
Vem kan hålla tillbaka hennes lusta?
Den som vill komma till henne,
behöver inte löpa sig trött.
Vid parningstiden finner de henne lätt.
25 Akta din fot så att du inte tappar skon,
och din strupe så att den inte blir torr av törst.
Men du svarar: "Du anstränger dig förgäves.
Jag älskar främmande gudar,
och dem vill jag följa."
26 Liksom tjuven står med skam när han ertappas,
så skall Israels hus komma på skam
med sina kungar och furstar,
sina präster och profeter,
27 de som säger till trästycket:
"Du är min fader",
och till stenen:
"Du har fött mig".
Ty de vänder ryggen mot mig och inte ansiktet.
Men i olyckans tid ropar de:
Stå upp och rädda oss!
28 Var finns då dina gudar
som du gjorde åt dig?
Låt dem stå upp!
Kan de rädda dig i din olyckas tid?
Ty du, Juda, har lika många gudar
som du har städer!
29 Varför vill ni gå till rätta med mig?
Ni har alla vänt er bort från mig, säger Herren.
30 Förgäves har jag slagit era barn.
De har inte låtit sig tillrättavisas.
Likt ett lejon som vållar fördärv
har ert eget svärd slukat era profeter.
31 Du onda släkte, ge akt på Herrens ord!
Har jag varit en öken för Israel
eller ett land av mörker?
Varför säger mitt folk: Vi har gjort oss fria,
vi kommer inte mer till dig?
32 Inte glömmer en jungfru sina smycken
eller en brud sin utstyrsel?
Men mitt folk har i alla tider glömt mig.
33 Hur skickligt går du inte till väga
när du söker kärlek!
Därför kan också de sämsta kvinnor lära av dina vägar.
34 På dina mantelflikar finner man blod
av fattiga och oskyldiga,
fastän de inte ertappats vid inbrott.
35 Trots allt detta säger du:
"Jag är oskyldig.
Han är inte längre vred på mig."
Men jag vill gå till rätta med dig,
därför att du säger: "Jag har inte syndat."
36 Varför far du än hit än dit
för att ta en annan väg?
Du skall bli besviken på Egypten
liksom du blev besviken på Assyrien.
37 Också därifrån måste du gå din väg
med händerna över huvudet.
Ty Herren förkastar dem som du förtröstar på,
du skall inte ha framgång genom dem.
Juda och Israels otrohet
3 Han sade vidare: Om en man skiljer sig från sin hustru
och hon går ifrån honom
och blir en annan mans hustru,
får han då komma tillbaka till henne?
Skulle inte då det landet bli orenat?
Du har bedrivit otukt med många älskare
och du skulle komma tillbaka till mig? säger Herren.
2 Lyft blicken mot de kala höjderna och se:
Var har du inte låtit skända dig?
Vid vägarna satt du och väntade på dem
som en arab i öknen.
Du orenade landet genom din otukt och din ondska.
3 Därför hölls regnskurarna tillbaka
och inget vårregn föll.
Men du hade en äktenskapsbryterskas panna
och ville inte skämmas.
4 Ändå har du nyss ropat till mig:
"Min fader! Min ungdoms vän är du!"
5 "Kan han då vara vred för evigt
och hålla fast vid sin vrede för alltid?"
Så talade du och gjorde allt ont du kunde.
Kallelse till omvändelse
6 I kung Josias tid sade Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon har gått upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrivit otukt. 7 Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig sedan hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka. Hennes otrogna syster Juda såg det. 8 Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och givit henne skilsmässobrev för hennes äktenskapsbrotts skull, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det, utan gick på samma sätt bort och bedrev otukt. 9 Hon orenade landet genom sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä. 10 Trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta utan endast i hyckleri, säger Herren.
11 Herren sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig vara rättfärdigare än det otrogna Juda. 12 Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren, så skall jag inte längre se på er med ovilja. Ty jag är nådig, säger Herren, och skall inte vara vred för evigt. 13 Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren, din Gud, och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.
14 Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, ty jag är er rätte herre och jag skall hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15 Jag vill ge er herdar efter mitt hjärta, och de skall föra er i bet med förstånd och insikt.
16 När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då skall man inte mer tala om Herrens förbundsark eller tänka på den. Man skall inte komma ihåg den eller sakna den och man skall inte göra någon ny. 17 På den tiden skall man kalla Jerusalem " Herrens tron", och alla hednafolk skall samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de skall inte mer följa sina onda och hårda hjärtan. 18 På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans skall de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.
19 Jag sade:
"Vilken plats skall jag inte låta dig få bland barnen,
och vilket ljuvligt land skall jag inte ge dig,
den allra härligaste arvedel bland folken."
Och jag sade: "Då skall ni kalla mig fader
och inte mer vända er bort från mig."
20 Men som när en hustru är otrogen mot sin man,
så har ni, Israels hus, varit otrogna mot mig,
säger Herren.
21 Därför hörs rop på de kala höjderna,
gråt och böner från Israels barn,
ty de har gått på villovägar
och glömt Herren, sin Gud.
22 Vänd om, ni avfälliga barn!
Jag skall bota er från er otrohet.
Se, vi kommer till dig,
ty du är Herren, vår Gud.
23 Sannerligen, förgäves var vårt hopp till höjderna,
vårt larm på bergen.
Sannerligen, hos Herren, vår Gud,
finns frälsning för Israel.
24 Men allt ifrån vår ungdom
har skammens gud ätit upp frukten av våra fäders arbete,
deras får och nötboskap,
deras söner och döttrar.
25 Låt oss nu ligga här i vår skam,
och låt vanära täcka oss.
För vi har syndat mot Herren, vår Gud,
vi och våra fäder,
från vår ungdom ända till denna dag.
Vi har inte lyssnat till Herrens, vår Guds, röst.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln