Chronological
I krukmakarens hus
18 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade: 2 "Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord." 3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. 4 Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.
5 Och Herrens ord kom till mig. Han sade: 6 "Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger Herren. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand. 7 Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. 8 Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det. 9 En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det. 10 Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.
11 Säg därför nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka åt er, och jag tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. 12 Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi vill följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta."
Ett onaturligt avfall
13 Därför säger Herren så:
Fråga bland hednafolken:
Vem har hört något sådant?
Fruktansvärda saker har hon gjort, jungfrun Israel.
14 Skall då snön från Libanons höga berg
lämna mina åkerfält?
Skall de friska vattnen
som strömmar fjärran ifrån, sina ut?
15 Men mitt folk har glömt mig
och tänder rökelse åt avgudar,
som har fått dem på fall där de färdas fram
på de urgamla vägarna
och slår in på obanade vägar och stigar.
16 Så blir deras land öde och utsätts ständigt för hån.
Alla som går fram där skall förundra sig
och skaka på huvudet.
17 Som en östanvind skall jag skingra dem för fienden.
Jag skall vända ryggen åt dem och inte ansiktet
på deras olyckas dag.
18 Men de sade: "Kom, låt oss tänka ut onda planer mot Jeremia. För prästerna skall inte komma till korta med sin undervisning och inte de vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, låt oss förtala honom och låt oss strunta i vad han säger."
Vädjan om Guds ingripande mot motståndarna
19 Herre, lyssna på mig
och hör vad mina motståndare säger.
20 Skall gott få lönas med ont?
De har grävt en grop för att ta mitt liv.
Tänk på hur jag har stått inför ditt ansikte
och manat gott för dem
för att vända bort din vrede från dem.
21 Överlämna därför deras barn åt hungersnöden
och utlämna dem själva åt svärdet,
så att deras hustrur blir barnlösa och änkor,
deras män dödade av pesten
och deras unga män slagna med svärd i striden.
22 Låt klagorop höras från deras hus,
när du plötsligt låter rövarskaror komma över dem.
Ty de grävde en grop för att fånga mig
och lade ut snaror för mina fötter.
23 Men du, Herre, känner
alla deras planer att döda mig.
Förlåt dem inte deras missgärning
och utplåna inte deras synd.
Låt dem komma på fall inför dig.
Grip in mot dem på din vredes dag.
Som en lerkruka skall Juda krossas
19 Så sade Herren: Gå och köp dig en lerkruka av krukmakaren och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste bland prästerna, 2 och gå ut till Hinnoms sons dal som ligger framför Lerskärvsporten och ropa där ut de ord som jag kommer att tala till dig. 3 Du skall säga: "Hör Herrens ord, ni Juda kungar och ni Jerusalems invånare: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats att det skall ringa i öronen på var och en som hör det. 4 De har övergivit mig och vanärat denna plats och där tänt rökelse åt andra gudar som varken de själva eller deras fäder eller Juda kungar har känt. De har uppfyllt denna plats med oskyldigt blod 5 och byggt baalshöjder för att bränna upp sina barn i eld till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har befallt eller talat om eller ens tänkt mig något sådant. 6 Se, därför skall dagar komma, säger Herren, då man inte mer skall kalla denna plats 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal' utan 'Dråpdalen'. 7 Jag skall på denna plats göra Juda och Jerusalems rådslag om intet och jag skall låta dem falla för sina fienders svärd och för de män som står efter deras liv. Deras döda kroppar skall jag ge till mat åt himlens fåglar och markens djur. 8 Jag skall göra denna stad till häpnad och hån. Alla som går fram där skall häpna och vissla på grund av alla dess plågor. 9 Och jag skall låta dem äta sina egna söners och döttrars kött, ja, den ene skall tvingas äta den andres kött. I sådan nöd och sådan svårighet skall de komma genom sina fiender och genom dem som står efter deras liv."
10 Sedan skall du slå sönder krukan inför ögonen på de män som har gått med dig, 11 och du skall säga till dem: "Så säger Herren Sebaot: Jag skall slå sönder detta folk och denna stad på samma sätt som man slår sönder ett lerkärl, så att det inte kan bli helt igen. Och man skall begrava i Tofet därför att det inte finns någon annan plats att begrava på. 12 Så skall jag göra med denna plats, säger Herren, och med dess invånare. Jag skall göra denna stad lik Tofet. 13 Och husen i Jerusalem och Juda kungars hus skall bli lika orena som Tofetplatsen, ja, alla de hus där man har tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara och utgjutit drickoffer åt andra gudar."
14 När Jeremia kom tillbaka från Tofet dit Herren hade sänt honom för att profetera, ställde han sig i förgården till Herrens hus och sade till allt folket: 15 "Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, över denna stad med alla dess lydstäder skall jag låta allt ont komma som jag har uttalat över den, detta därför att de har varit hårdnackade och inte lyssnat till mina ord."
Jeremia och prästen Pashur
20 Då prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera på detta sätt, 2 lät han gissla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus.
3 Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: " Herren kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib.[a] 4 Ty så säger Herren: Jag skall göra dig till skräck både för dig själv och för alla dina vänner. De skall falla för sina fienders svärd och dina ögon skall se det. Hela Juda skall jag ge i den babyloniske kungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och döda dem med svärd. 5 Denna stads alla rikedomar, allt gods och alla dyrbarheter och Juda kungars alla skatter skall jag ge i deras fienders hand. De skall ta det som byte och föra det till Babel. 6 Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du skall komma till Babel, där skall du dö och där skall du begravas tillsammans med alla dina vänner, som du har profeterat lögn för."
Profetens klagan inför Herren
7 Du, Herre, övertalade mig,
och jag lät mig övertalas.
Du grep mig och blev mig övermäktig.
Så har jag blivit ett ständigt åtlöje,
alla hånar mig.
8 Ty så ofta jag talar måste jag klaga,
över våld och förtryck måste jag ropa,
ty Herrens ord drar över mig spott och spe hela dagen.
9 Men jag tänkte:
Jag vill glömma honom
och inte mer tala i hans namn.
Då blev det i mitt hjärta
som en brinnande eld,
instängd i mitt innersta.
Jag ansträngde mig att uthärda den
men kunde det inte.
10 Jag hör många förtala mig,
det är skräck från alla håll:
"Ange honom!"
"Ja, vi skall ange honom!"
Alla som stått mig nära
väntar på att jag skall falla.
"Kanske låter han lura sig,
så att vi blir honom övermäktiga
och kan hämnas på honom."
11 Men Herren är med mig
som en mäktig hjälte.
Därför skall mina förföljare komma på fall
och inte bli mig övermäktiga.
De skall stå där med stor skam,
ty de har handlat utan förstånd.
De skall drabbas av evig vanära,
som ej skall glömmas.
12 Herre Sebaot, du prövar den rättfärdige,
du ser hjärtan och njurar.
Jag skall få se din hämnd på dem,
ty till dig har jag överlämnat min sak.
13 Sjung till Herren, lova Herren,
ty han räddar den fattiges själ
ur de ondas hand.
14 Förbannad vare den dag då jag föddes!
Må den dag min mor födde mig inte bli välsignad!
15 Förbannad vare den man som meddelade min far:
"Du har fått en son,"
och gjorde honom mycket glad.
16 Låt det gå den mannen,
som det gick för de städer
som Herren förstörde utan att ångra det.
Låt honom få höra klagorop på morgonen
och stridsrop vid middagstid,
17 därför att han inte dödade mig i moderlivet,
så att min mor fick bli min grav
och hennes moderliv havande för alltid.
18 Varför kom jag ut ur moderlivet
för att se möda och bedrövelse
och se mina dagar försvinna i skam?
Herrens ord till kung Sidkia
21 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Sidkia sände Pashur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till honom för att säga: 2 "Fråga Herren för oss, för nu har Nebukadressar,[b] kungen i Babel, angripit oss. Kanske Herren vill handla med oss som vid alla sina tidigare under, så att denne drar bort ifrån oss."
3 Jeremia svarade dem: "Så skall ni säga till Sidkia: 4 Så säger Herren, Israels Gud: Se, jag skall vända bort de vapen ni har i er hand och som ni använder utanför muren i striden mot Babels kung och mot kaldeerna som belägrar er. Jag skall samla dem inne i denna stad, 5 och jag skall själv strida mot er med uträckt hand och stark arm, i vrede, harm och stor förbittring. 6 Jag skall slå dem som bor i denna stad, både människor och djur. I svår pest skall de dö. 7 Därefter, säger Herren, skall jag överlämna Sidkia, Juda kung, och hans tjänare och folket, som är kvar i denna stad efter pesten, svärdet och hungersnöden, i Nebukadressars, den babyloniske kungens, hand och i deras fienders hand, och i de mäns hand som vill ta deras liv. Han skall slå dem med svärd. Han skall inte skona dem och inte visa någon medkänsla eller något förbarmande.
8 Till detta folk skall du säga: Så säger Herren: Se, jag förelägger er vägen till livet och vägen till döden. 9 Den som stannar kvar i denna stad skall dö genom svärd, hunger eller pest, men den som går ut och ger sig åt kaldeerna, som belägrar er, han skall få leva och få sitt liv som ett byte. 10 Ty jag har vänt mitt ansikte mot denna stad, till olycka och inte till välgång, säger Herren. Den skall ges i den babyloniske kungens hand och han skall bränna upp den i eld.
11 Och du skall säga till kungahuset i Juda: Hör Herrens ord, 12 ni av Davids ätt, så säger Herren: Avkunna varje morgon rätt dom och rädda den plundrade ur förtryckarens hand, så att inte min vrede bryter fram som en eld och brinner utan att någon kan släcka den - detta för deras onda gärningars skull.
13 Se, jag är emot dig, du som bor i dalen, du klippa på slätten, säger Herren, ni som säger: Vem kan angripa oss och vem kan tränga in i våra boningar? 14 Jag skall straffa er så som era gärningar förtjänar, säger Herren. Jag skall tända upp en eld i er skog, och den skall förtära allt omkring den."
Jeremias budskap till kungarna i Juda rike
22 Så sade Herren: Gå ner till Juda kungs palats och tala där dessa ord 2 och säg: Hör Herrens ord, du Juda kung som sitter på Davids tron. Hör det du själv med dina tjänare och ditt folk, ni som går in genom dessa portar. 3 Så säger Herren: Utöva rätt och rättfärdighet och rädda den plundrade ur förtryckarens hand. Kränk inte främlingen, den faderlöse och änkan och använd inte våld mot dem. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats! 4 Ty om ni verkligen handlar efter detta ord, skall kungar, som kommer att sitta på Davids tron, dra in genom portarna till detta hus på vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk. 5 Men om ni inte hör dessa ord, svär jag vid mig själv, säger Herren, att detta hus skall läggas i ruiner.
6 Ty så säger Herren om Juda kungahus:
Som Gilead är du för mig,
som Libanons topp.
Men jag skall sannerligen göra dig till en öken,
till städer där ingen bor.
7 Jag skall inviga fördärvare mot dig,
var och en med sina vapen,
och de skall hugga ner dina ståtliga cedrar
och kasta dem i elden.
8 Många hednafolk skall gå förbi denna stad och man skall fråga varandra: "Varför har Herren gjort så mot denna stora stad?" 9 Man skall då svara: "Därför att de övergav Herrens, sin Guds, förbund och tillbad andra gudar och tjänade dem."
Guds dom över Sallum (Joahas)
10 Gråt inte över den döde,
sörj honom inte.
Gråt i stället över honom
som vandrar bort,
ty han skall aldrig mer komma tillbaka
och se det land där han föddes.
11 Ty så säger Herren om Sallum,[c] Josias son, Juda kung, som blev kung efter sin far Josia och som har dragit bort från denna plats: Han skall aldrig mer komma tillbaka hit. 12 På den ort dit han har blivit förd i fångenskap skall han dö, och detta land skall han aldrig återse.
Guds dom över Jojakim
13 Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighet
och sina salar med orätt,
som låter sin nästa arbeta för ingenting
och inte ger honom hans lön.
14 Ve den som säger: "Jag vill bygga mig ett stort hus
med rymliga salar"
och gör åt sig stora fönster,
klär huset med cederträ
och målar det rött med dyrbar färg!
15 Är detta att vara kung,
att tävla med cederträ?
Din far åt och drack,
men han utövade rätt och rättfärdighet,
och då gick det honom väl.
16 Han skaffade rätt åt den bedrövade och den fattige,
och då gick allt väl.
Är inte detta att känna mig? säger Herren.
17 Men dina ögon och ditt hjärta
står endast efter egen vinning,
och att utgjuta oskyldigt blod,
att utöva förtryck och våld.
18 Därför säger Herren så om Jojakim,[d] Josias son, Juda kung:
Ingen skall skall hålla dödsklagan efter honom och ropa:
"O, min broder! O, min syster!"
Ingen skall hålla dödsklagan efter honom och ropa:
"O, herre! O, hur ståtlig han var!"
19 Som man begraver en åsna
skall han begravas.
Han skall släpas bort och kastas ut,
långt utanför Jerusalems portar.
Jerusalems öde
20 Gå upp på Libanon och ropa,
höj din röst i Basan
och ropa från Abarim,
ty alla dina älskare är krossade.
21 Jag talade till dig när det gick dig väl,
men du sade: "Jag vill inte lyssna."
Sådant har ditt sätt varit ända från din ungdom.
Du har inte velat lyssna till min röst.
22 Alla dina herdar
skall vallas av vinden,
och dina älskare måste gå i fångenskap.
Då skall du komma på skam och förödmjukas
för all din ondskas skull.
23 Du som bor på Libanon
du som har ditt näste i cedrarna,
hur skall du inte jämra dig
när värkar kommer över dig
och ångest som hos en födande kvinna!
Guds dom över Konja
24 Så sant jag lever, säger Herren: Om du Konja,[e] Jojakims son, Juda kung, än vore en signetring på min högra hand, skulle jag ändå rycka bort dig därifrån. 25 Jag skall överlämna dig till de män som står efter ditt liv och till dem du är rädd för, nämligen Nebukadressar, den babyloniske kungen, och kaldeerna. 26 Jag skall slunga dig och din mor, som har fött dig, bort till ett annat land där ni inte är födda och där skall ni dö. 27 Till det land dit de längtar att återvända skall de inte få komma tillbaka.
28 Är då denne Konja ett föraktat, sönderslaget kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför har de slungats ut, han och hans avkomlingar, ja, kastats bort till ett land som de inte känner? 29 O land, land, land, hör Herrens ord! 30 Så säger Herren: Skriv upp denne man som barnlös, som en man som inte hade någon framgång under sin livstid. Ty ingen av hans avkomlingar skall få lyckan att sitta på Davids tron och i framtiden råda över Juda.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln