Old/New Testament
Abimeleks sammansvärjning
9 Men Abimelek, Jerubbaals son, gick till sina morbröder i Sikem och sade till dem och till alla som var släkt med hans morfars hus: 2 "Säg så här till alla män i Sikem: Vilket är bäst för er: att alla Jerubbaals sjuttio söner råder över er, eller att en enda man råder över er? Kom också ihåg att jag är ert kött och blod." 3 Då talade hans morbröder allt detta till hans förmån inför Sikems alla män. Dessa blev vunna för Abimelek, ty de tänkte: "Han är ju vår bror." 4 De gav honom sjuttio siklar silver ur Baal-Berits tempel, och för dessa anställde Abimelek löst folk och äventyrare som följde honom. 5 Därefter begav han sig till sin fars hus i Ofra och dödade där på en och samma sten sina bröder, Jerubbaals sjuttio söner. Men Jotam, Jerubbaals yngste son, kom undan eftersom han hade gömt sig. 6 Sedan samlades alla män i Sikem och alla i Millo, och gick bort och gjorde Abimelek till kung vid terebinten där minnesstenen står i Sikem.
Liknelsen om träden
7 När man berättade detta för Jotam, gick han och ställde sig på toppen av berget Gerissim och ropade med hög röst till dem: "Hör på mig, ni män i Sikem, för att Gud också må höra er.
8 En gång gick träden
för att smörja en kung över sig.
De sade till olivträdet:
Bli du kung över oss!
9 Men olivträdet svarade:
Skulle jag avstå från min olja,
som gudar och människor ärar mig för,
och gå för att svaja över de andra träden?
10 Då sade träden till fikonträdet:
Kom, bli du kung över oss!
11 Men fikonträdet svarade:
Skulle jag avstå från min sötma
och min goda frukt
och gå för att svaja över de andra träden?
12 Då sade träden till vinstocken:
Kom, bli du kung över oss!
13 Men vinstocken svarade:
Skulle jag avstå från min vinmust,
som gläder gudar och människor,
och gå för att svaja över de andra träden?
14 Då sade alla träden till törnbusken:
Kom, bli du kung över oss!
15 Törnbusken svarade träden:
Om ni av uppriktig mening vill smörja mig till kung över er,
kom då och tag er tillflykt under min skugga.
Om inte, skall eld gå ut från törnbusken
och förtära cedrarna på Libanon.
16 Lyssna nu: Har ni handlat rätt och riktigt när ni gjorde Abimelek till kung, har ni handlat rätt mot Jerubbaal och hans hus, och har ni lönat honom efter hans gärningar? 17 Ni vet ju att min far stred för er och vågade sitt liv för att rädda er från midjaniternas hand, 18 medan ni i dag har rest er upp mot min fars hus och dödat hans sjuttio söner på en och samma sten och gjort Abimelek, hans slavinnas son, till kung över Sikems medborgare, eftersom han är er bror. 19 Har ni alltså denna dag handlat rätt och riktigt mot Jerubbaal och hans hus, så gläd er över Abimelek, och må han glädja sig över er. 20 Om det inte är så, må då eld gå ut från Abimelek och förtära männen i Sikem och Millo, och från männen i Sikem och Millo må eld gå ut och förtära Abimelek." 21 Sedan skyndade sig Jotam undan och flydde till Beer. Där bosatte han sig i säkerhet för sin bror Abimelek.
Abimelek dör
22 När Abimelek hade härskat över Israel i tre år, 23 sände Gud en ond ande mellan Abimelek och männen i Sikem, så att dessa avföll från Abimelek. 24 Detta skedde för att våldet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bli hämnat och för att deras blod skulle komma över deras bror Abimelek som dödade dem, och över männen i Sikem, som hade hjälpt honom att döda sina bröder. 25 För att skada honom lade männen i Sikem folk i bakhåll på bergshöjderna, och dessa plundrade alla som tog den vägen. Detta berättade man för Abimelek.
26 Men Gaal, Ebeds son, kom med sina bröder och drog in i Sikem, och Sikems män fick förtroende för honom. 27 De gick ut på fältet och skördade sina vingårdar, pressade druvor och ordnade en fest. Så gick de in i sin guds hus och åt och drack och uttalade förbannelser över Abimelek. 28 Och Gaal, Ebeds son, sade: "Vem är Abimelek, och vem är Sikem, eftersom vi skall tjäna honom? Är han inte Jerubbaals son och Sebul hans tillsyningsman? Nej, ni skall tjäna män som härstammar från Hamor, Sikems far. Varför skulle vi tjäna Abimelek? 29 Om jag bara hade detta folk i min hand! Då skulle jag driva bort Abimelek." Och han sade om Abimelek: "Utöka din här och drag ut."
30 Men när Sebul, stadens hövding, fick höra vad Gaal, Ebeds son, hade sagt, blev han mycket upprörd. 31 Han sände i hemlighet bud till Abimelek och lät säga: "Akta dig! Gaal, Ebeds son, och hans bröder har kommit till Sikem, och de uppviglar staden mot dig. 32 Bryt därför upp i natt, du med ditt folk, och lägg dig i bakhåll på fältet. 33 Sedan kan du tidigt i morgon, när solen går upp, gå till anfall mot staden. När han då med sitt folk drar ut mot dig, gör då med honom vad du får tillfälle till."
34 Då bröt Abimelek med allt sitt folk upp om natten och lade sig i bakhåll mot Sikem i fyra grupper. 35 Gaal, Ebeds son, kom ut och ställde sig vid ingången till stadsporten. Samtidigt bröt Abimelek med sitt folk fram från bakhållet. 36 När då Gaal såg folket, sade han till Sebul: "Se, det kommer folk ner från bergshöjderna!" Men Sebul svarade honom: "Det är skuggan av bergen, som för dina ögon ser ut som människor." 37 Men Gaal sade på nytt: "Jo, det kommer folk ner från Mittelhöjden, och en annan grupp kommer på vägen från Teckentydar- eken." 38 Då sade Sebul till honom: "Var är nu dina stora ord, du som sade: Vem är Abimelek eftersom vi skall tjäna honom? Se, här kommer det folk som du föraktade. Drag ut och strid mot dem!" 39 Då drog Gaal ut i spetsen för Sikems män och gav sig i strid med Abimelek. 40 Men Abimelek förföljde honom, och han flydde för honom. Många föll slagna ända fram mot stadsporten. 41 Abimelek stannade i Aruma. Men Sebul drev bort Gaal och hans bröder, så att de inte kunde bo i Sikem.
42 Dagen därefter gick folket ut på fältet, och man berättade detta för Abimelek. 43 Då tog han sitt folk och delade upp dem i tre grupper och lade sig i bakhåll på fältet. När han fick se folket gå ut ur staden, ryckte han fram mot dem och slog dem. 44 Abimelek och de grupper han hade med sig gick till anfall och ställde sig vid ingången till stadsporten. Men de båda andra grupperna anföll alla ute på fältet och slog dem. 45 Abimelek angrep staden hela den dagen, han intog den och dödade dem som fanns där inne. Sedan rev han ner staden och beströdde den med salt.
46 När männen i Sikems torn hörde detta, begav sig alla till valvet i El-Berits tempel. 47 Man underrättade Abimelek om att alla männen i Sikems torn hade samlats där. 48 Han gick då med allt sitt folk upp till berget Salmon. Abimelek tog en yxa i handen och högg av en trädgren, som han lyfte upp och lade på axeln. Och han sade till folket: "Skynda er och gör detsamma som ni sett mig göra." 49 Då högg allt folket av var sin gren och följde Abimelek, och de lade grenarna intill valvet och tände eld på valvet över dem. Så omkom de människor som bodde i Sikems torn, omkring ettusen män och kvinnor.
50 Och Abimelek drog bort till Tebes och belägrade Tebes och intog det. 51 Men mitt i staden fanns ett starkt torn. Dit flydde alla män och kvinnor, alla stadens medborgare, och stängde igen om sig. Sedan steg de upp på tornets tak. 52 Men Abimelek kom till tornet och angrep det. När han närmade sig tornets port för att bränna upp den, 53 kastade en kvinna ner en kvarnsten på Abimeleks huvud och spräckte hans skalle. 54 Han ropade genast på sin vapendragare och sade till honom: "Drag ut ditt svärd och döda mig, så att man inte kan säga om mig: En kvinna dödade honom." Då genomborrade hans tjänare honom, och han dog. 55 När nu israeliterna såg att Abimelek var död, gick var och en hem.
56 Så lät Gud Abimelek få igen det onda som han hade gjort mot sin far, då han dödade sina sjuttio bröder. 57 Och allt det onda som Sikems män hade gjort, lät Gud komma tillbaka över deras egna huvuden. Så kom Jotams, Jerubbaals sons, förbannelse över dem.
Tola
10 Efter Abimelek framträdde Tola och räddade Israel. Han var son till Pua, son till Dodo, en man från Isaskar. Han bodde i Samir i Efraims bergsbygd 2 och var domare i Israel i tjugotre år. Sedan dog han och blev begravd i Samir.
Jair
3 Efter honom framträdde gileaditen Jair och var domare i Israel i tjugotvå år. 4 Han hade trettio söner, som red på trettio åsnor, och de hade trettio städer som man än i dag kallar Jairs byar. De ligger i Gileads land. 5 Och Jair dog och blev begravd i Kamon.
Israel åter i sina fienders hand
6 Men Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna och astarterna och även Arams, Sidons, Moabs, ammoniternas och filisteernas gudar. De övergav Herren och tjänade honom inte. 7 Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sålde dem i filisteernas och ammoniternas hand. 8 Dessa plågade Israels barn och for våldsamt fram mot dem det året. I arton år gjorde de så mot alla israeliter som bodde på andra sidan Jordan, i amoreernas land, i Gilead. 9 Dessutom gick Ammons barn över Jordan och gav sig i strid med Juda, Benjamins och Efraims hus, så att Israel kom i stor nöd.
10 Då ropade Israels barn till Herren och sade: "Vi har syndat mot dig, för vi har övergivit vår Gud och tjänat baalerna." 11 Men Herren sade till Israels barn: "När ni blev förtryckta av egyptierna, amoreerna, ammoniterna, filisteerna, 12 sidonierna, amalekiterna och maoniterna, då ropade ni till mig, och jag frälste er från deras hand. 13 Men ni har övergivit mig och tjänat andra gudar. Därför vill jag inte längre rädda er. 14 Gå och ropa till de gudar som ni har utvalt. Må de rädda er i er nöd." 15 Då sade Israels barn till Herren: "Vi har syndat. Gör du med oss det som är rätt inför dina ögon. Men befria oss denna gång." 16 Därefter skaffade de bort ifrån sig de främmande gudarna och tjänade Herren. Då kunde han inte längre uthärda att se Israels nöd.
17 Ammoniterna uppbådades till strid och slog läger i Gilead och Israels barn samlades och slog läger i Mispa. 18 Folket, hövdingarna i Gilead, sade då till varandra: "Vem vill börja striden mot ammoniterna? Den som gör det skall vara huvud över alla som bor i Gilead."
Jesus förlåter synder
17 En dag när Jesus undervisade folket, satt där fariseer och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota. 18 Då kom några män som bar en lam man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus. 19 Men när de för folkmassans skull inte fann någon möjlighet att ta sig in med honom, gick de upp på taket och firade ner mannen på båren mellan takstenarna, mitt framför Jesus. 20 Jesus såg deras tro och sade: "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder." 21 De skriftlärda och fariseerna tänkte: "Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud." 22 Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan? 23 Vilket är lättast att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder eller att säga: Stig upp och gå! 24 Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bår och gå hem!" 25 Genast reste han sig i allas åsyn, tog bädden som han legat på och gick hem, under det att han prisade Gud. 26 Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de uppfylldes av fruktan och sade: "Det vi har sett i dag är ofattbart."
Jesus kallar Levi
27 När Jesus sedan gick ut, såg han en publikan som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" 28 Då lämnade Levi allt och steg upp och följde honom.
29 Sedan ordnade han en stor fest för Jesus i sitt hem, där en mängd publikaner och andra låg till bords med dem. 30 Fariseerna och deras skriftlärda kritiserade hans lärjungar och frågade: "Varför äter och dricker ni tillsammans med publikaner och syndare?" 31 Jesus svarade dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 32 Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga[a] till omvändelse utan syndare."
Jesus och fastan
33 De sade till honom: "Johannes lärjungar och fariseernas fastar ofta och ber böner, men dina lärjungar äter och dricker." 34 Jesus sade till dem: "Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta, så länge brudgummen är hos dem? 35 Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och på den tiden skall de fasta."
36 Han sade också till dem i en liknelse: "Ingen skär bort en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal. Om någon gjorde det skulle den nya manteln förstöras, och lappen från den nya manteln skulle inte passa till den gamla. 37 Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Då skulle det nya vinet spränga säckarna och vinet skulle rinna ut och säckarna förstöras. 38 Nej, nytt vin bör man hälla i nya säckar. 39 Och ingen som har druckit gammalt vin vill ha nytt. Han säger: Det gamla är bäst."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln