Old/New Testament

Debora

4 När Ehud var död gjorde Israel åter det som var ont i Herrens ögon. ² Då sålde Herren dem i den kananeiske kungen Jabins hand. Han regerade i Hasor, och hans befälhavare var Sisera, som bodde i Haroset-Haggojim. ³ Israels barn ropade till Herren, ty Jabin hade niohundra vagnar av järn och hade förtryckt Israel våldsamt i tjugo år.

⁴ Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var vid den tiden domare i Israel. ⁵ Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom dit upp till henne för att hon skulle skipa rätt. ⁶ Hon sände bud och kallade till sig Barak, Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: "Har inte Herren, Israels Gud, befallt: Drag upp på berget Tabor och tag med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar. ⁷ Ty jag skall dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och skaror till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand."

⁸ Barak sade till henne: "Om du går med mig så går jag, men om du inte går med mig så går inte heller jag." ⁹ Då svarade hon: "Ja, jag skall gå med dig, men äran skall då inte bli din på den väg du går, utan Herren skall sälja Sisera i en kvinnas hand." Så stod Debora upp och gick med Barak till Kedesh. ¹⁰ Barak kallade samman Sebulon och Naftali till Kedesh, och tiotusen man följde honom dit upp. Debora gick också med honom.

¹¹ Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svärfar Hobab, och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh.

¹² När man berättade för Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp på berget Tabor, ¹³ samlade han alla sina vagnar, niohundra vagnar av järn, och dessutom allt folk han hade, från Haroset-Haggojim till floden Kishon. ¹⁴ Men Debora sade till Barak: "Bryt upp, för detta är den dag då Herren har gett Sisera i din hand. Se, Herren har dragit ut framför dig." Så gick Barak ner från berget Tabor, och tiotusen man följde honom. ¹⁵ Och Herren sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar och hela hans här, så att de vek tillbaka för Baraks svärd. Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots. ¹⁶ Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroset-Haggojim, och hela Siseras här föll för svärd. Inte en enda kom undan.

Jael dödar Sisera

¹⁷ Men Sisera hade flytt till fots till Jaels tält, hustru till keniten Heber, ty vänskap rådde mellan Jabin, kungen i Hasor, och keniten Hebers hus. ¹⁸ Jael gick för att möta Sisera och sade till honom: "Kom in, min herre, kom in till mig, var inte rädd." Då gick han in till henne i tältet och hon lade över honom ett täcke. ¹⁹ Han sade till henne: "Ge mig lite vatten att dricka för jag är törstig". Hon öppnade mjölkkärlet och gav honom att dricka och lade sedan över honom igen. ²⁰ Han sade till henne: "Ställ dig vid ingången till tältet, och om någon kommer och frågar dig om det är någon här, så svara nej."

²¹ Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i handen. Därefter gick hon sakta fram till Sisera och slog pluggen genom hans tinning så att den gick ner i marken, för han låg i djup sömn, medtagen av trötthet. Och han dog. ²² Och se, då kom Barak jagande efter Sisera. Jael gick ut för att möta honom och sade: "Kom hit, så skall jag visa dig den man som du söker." Han kom in till henne, och se, där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen.

²³ Så kuvade Gud på den dagen Jabin, kungen i Kanaan, inför Israels barn. ²⁴ Och israeliternas hand vilade allt tyngre på Jabin, kungen i Kanaan, till dess de helt gjorde slut på honom.

Deboras och Baraks segersång

5 Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:

Och landet hade nu ro i fyrtio år.

Gideon

6 Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon, och han gav dem i midjaniternas hand i sju år. ² Midjaniternas hand blev Israel så övermäktig att Israels barn på grund av midjaniterna gjorde sig hålor, som nu finns i bergen, och grottor och bergfästen. ³ Så ofta israeliterna hade sått, drog midjaniterna, amalekiterna och österlänningarna upp mot dem. ⁴ De slog läger emot dem, överföll dem och fördärvade landets gröda ända fram till Gaza. De lämnade inget kvar att leva av i Israel, varken får, oxar eller åsnor. ⁵ Ty de drog dit upp med sin boskap och sina tält, talrika som gräshoppor. De själva och deras kameler var omöjliga att räkna, och de kom in i landet för att fördärva det. ⁶ Så blev Israel utarmat genom midjaniterna, och Israels barn ropade till Herren.

⁷ När Israels barn ropade till Herren för midjaniternas skull, ⁸ sände Herren en profet till Israels barn. Denne sade till dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Jag själv har fört er upp ur Egypten och hämtat er ut ur träldomshuset. ⁹ Jag har räddat er från egyptiernas hand och från alla era förtryckares hand. Jag drev bort dem från er och gav deras land åt er. ¹⁰ Och jag sade till er: Jag är Herren, er Gud. Ni skall inte frukta de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni bor. Men ni lyssnade inte till min röst."

¹¹ Herrens ängel kom och satte sig under terebinten vid Ofra, som tillhörde abiesriten Joas. Dennes son Gideon höll på att klappa ut vete i vinpressen för att gömma det för midjaniterna. ¹² För honom uppenbarade sig Herrens ängel och sade till honom: " Herren är med dig, du tappre stridsman." ¹³ Gideon svarade honom: "O, min herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta kommit över oss? Och var är alla hans under, som våra fäder har berättat om och sagt: 'Se, har inte Herren fört oss upp ur Egypten?' Nu har Herren övergivit oss och gett oss i midjaniternas hand."

¹⁴ Då vände Herren sig till honom och sade: "Gå i denna din kraft och fräls Israel ur midjaniternas våld. Se, jag har sänt dig." ¹⁵ Han svarade honom: "O Herre, hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är ju den oansenligaste i Manasse och jag själv den ringaste i min fars hus." ¹⁶ Herren sade till honom: "Jag är med dig, och du skall slå midjaniterna som om de vore en enda man." ¹⁷ Gideon svarade honom: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, så låt mig få ett tecken att det är du som talar med mig. ¹⁸ Gå inte härifrån förrän jag kommer tillbaka till dig och bär fram min offergåva och lägger den framför dig." Han sade: "Jag skall stanna till dess du kommer tillbaka."

¹⁹ Och Gideon gick in och redde till en killing, likaså osyrat bröd av en efa mjöl. Därefter lade han köttet i en korg och hällde spadet i en kruka. Sedan bar han ut det till honom under terebinten och satte fram det. ²⁰ Då sade Guds ängel till honom: "Tag köttet och det osyrade brödet och lägg det på berghällen där och häll spadet över det." Han gjorde så. ²¹ Herrens ängel räckte då ut staven som han hade i handen och rörde med spetsen vid köttet och det osyrade brödet. Då slog eld ut ur klippan och förtärde köttet och det osyrade brödet. Och Herrens ängel försvann ur hans åsyn.

²² När Gideon såg att det var Herrens ängel, sade Gideon: "Ve mig, Herre Herre, jag har sett Herrens ängel ansikte mot ansikte!" ²³ Men Herren sade till honom: "Frid vare med dig! Frukta inte, du skall inte dö." ²⁴ Då byggde Gideon ett altare där åt Herren och kallade det Herren är frid. Det finns kvar än i dag i det abiesritiska Ofra.

²⁵ Den natten sade Herren till honom: "Tag den tjur som tillhör din far, och den andra sjuåriga tjuren. Riv sedan ner det baalsaltare som tillhör din far, och hugg sönder Aseran som står intill det. ²⁶ Bygg ett altare åt Herren, din Gud, överst på denna klippa och uppför det på vanligt sätt. Tag sedan den andra tjuren och offra den till brännoffer på resterna av Aseran som du skall hugga sönder." ²⁷ Då tog Gideon med sig tio av sina tjänare och gjorde som Herren hade sagt till honom. Men eftersom han var rädd för sin fars hus och för männen i staden, gjorde han det inte på dagen utan på natten.

²⁸ När männen i staden tidigt följande morgon steg upp, se, då låg Baals altare nerbrutet, Aseran intill var sönderhuggen och den andra tjuren var offrad som brännoffer på det nya altaret. ²⁹ Då sade de till varandra: "Vem har gjort detta?" När de undersökte saken och hörde sig för, fick de veta att Gideon, Joas son, hade gjort det. ³⁰ Då sade männen i staden till Joas: "För ut din son. Han måste dö, för han har brutit ner Baals altare och huggit sönder Aseran som stod intill det." ³¹ Men Joas svarade alla som stod omkring honom: "Vill ni utföra Baals sak? Vill ni komma honom till hjälp? Den som utför hans sak skall bli dödad före nästa morgon. Är Baal Gud, så kan han försvara sig själv, när nu någon har brutit ner hans altare." ³² Därför kallade man Gideon från den dagen Jerubbaal, för man sade: "Baal må utföra sin sak^[a] mot honom, eftersom han har brutit ner Baals altare."

³³ Midjaniterna, amalekiterna och österlänningarna hade alla samlats och gått över Jordan och slagit läger i Jisreels dal. ³⁴ Men Herrens Ande kom över Gideon. Han stötte i hornet, och abiesriterna samlades och följde honom. ³⁵ Han sände omkring budbärare i hela Manasse, så att också de samlades och följde honom. Han sände även budbärare till Aser, Sebulon och Naftali, och de kom upp för att möta dem.

Tecknet med ullen

³⁶ Och Gideon sade till Gud: "Om du verkligen vill rädda Israel genom min hand, så som du har lovat, ³⁷ se då här. Jag lägger denna avklippta ull på tröskplatsen. Om det kommer dagg endast på ullen, medan marken förblir torr, då vet jag att du genom min hand skall rädda Israel, så som du har lovat." ³⁸ Och det skedde så. När han tidigt följande morgon kramade ur ullen, kunde han pressa ut så mycket dagg ur den att en skål blev full med vatten. ³⁹ Men Gideon sade till Gud: "Må din vrede inte brinna mot mig, om jag talar än en gång. Låt mig få försöka bara en gång till med ullen. Gör nu så att endast ullen förblir torr, medan det kommer dagg överallt på marken." ⁴⁰ Gud gjorde så den natten. Endast ullen var torr, medan det hade kommit dagg överallt på marken.

Jesus i Kapernaum

³¹ Så begav han sig ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. ³² De kände sig träffade av hans undervisning, eftersom han talade med makt och myndighet. ³³ I synagogan fanns en man som hade en oren ande som skrek: ³⁴ "Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige." ³⁵ Då talade Jesus strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!" Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. ³⁶ Alla blev mycket häpna och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut." ³⁷ Och ryktet om honom spreds överallt i trakten.

³⁸ Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne. ³⁹ Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem. ⁴⁰ Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. ⁴¹ Onda andar for även ut ur många, och de ropade: "Du är Guds Son." Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.

⁴² När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom, och när de kom till honom, ville de hålla honom kvar och hindra honom från att lämna dem. ⁴³ Men han sade till dem: "Också för de andra städerna måste jag predika evangeliet om Guds rike. Det är därför jag har blivit sänd." ⁴⁴ Och han predikade i synagogorna i Judeen.