Old/New Testament
Stammarna öster om Jordan
32 Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika boskapshjordar. När de såg Jaesers land och Gileads land, fann de att det var en god trakt för boskap. 2 Gads barn och Rubens barn kom då till Mose och prästen Eleasar och menighetens furstar och sade: 3 "Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon, 4 det land som Herren har vunnit åt Israels menighet, är ett land för boskap, och dina tjänare har boskap." 5 De sade vidare: "Om vi har funnit nåd inför dina ögon, så ge detta land åt dina tjänare till besittning. Låt oss slippa gå över Jordan."
6 Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: "Skall ni stanna här medan era bröder drar ut i krig? 7 Varför vill ni göra Israels barn modlösa så att de inte vill gå över floden in i det land som Herren har gett dem? 8 Så gjorde också era fäder när jag sände dem från Kadesh-Barnea för att bese landet. 9 Sedan de hade dragit upp till Druvdalen och sett landet, gjorde de Israels barn modlösa så att de inte ville gå in i det land som Herren hade givit dem. 10 Herrens vrede upptändes den dagen och han svor denna ed: 11 Av de män som drog upp ur Egypten skall ingen som är tjugo år eller äldre få se det land som jag med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob, eftersom de inte i allt har följt mig, 12 ingen utom Kaleb, kenisiten Jefunnes son, och Josua, Nuns son, ty de har i allt följt Herren. 13 Så upptändes Herrens vrede mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte var borta som hade gjort det som var ont i Herrens ögon. 14 Och se, ni har trätt i era fäders ställe, ni syndiga mäns avkomma, och ökar än mer Herrens glödande vrede mot Israel! 15 Om ni vänder er bort ifrån honom, skall han låta dem bli kvar i öknen ännu längre och ni kommer att dra fördärv över hela detta folk."
16 Då trädde de fram till Mose och sade: "Låt oss här bygga inhägnader åt vår boskap och städer åt våra barn. 17 Själva vill vi genast beväpna oss och dra ut i spetsen för Israels barn, till dess att vi har fört dem till deras plats. Under tiden kan våra barn bo i de befästa städerna, i säkerhet för landets inbyggare. 18 Vi skall inte återvända hem, förrän Israels barn har fått var och en sin arvedel. 19 Ty vi vill inte ha vår arvedel med dem, på andra sidan Jordan och längre bort, utan vår arvedel har tillfallit oss här på denna sida av Jordan, på östra sidan."
20 Mose svarade dem: "Om ni gör detta, om ni beväpnar er inför Herren till kriget, 21 så att alla era beväpnade män går över Jordan inför Herren, till dess att han har fördrivit sina fiender inför sig, 22 och landet har blivit underkuvat inför Herren, och ni sedan vänder tillbaka, då skall ni vara utan skuld mot Herren och mot Israel, och detta land skall bli er besittning inför Herrens ansikte. 23 Men om ni inte gör detta, se, då syndar ni mot Herren, och ni skall veta att er synd skall drabba er. 24 Bygg städer åt era barn och inhägnader åt er boskap och gör vad ni har sagt." 25 Gads barn och Rubens barn sade till Mose: "Dina tjänare skall göra så som min herre befaller. 26 Våra barn, våra hustrur, vår boskap och alla våra dragdjur skall bli kvar här i Gileads städer. 27 Men dina tjänare, alla som är beväpnade för krig, skall dra över dit och strida inför Herrens ansikte, alldeles som min herre har sagt."
28 Mose gav då befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. 29 Mose sade till dem: "Om Gads barn och Rubens barn går över Jordan med er, alla de som är beväpnade till strid inför Herrens ansikte, och landet blir kuvat inför er, då skall ni ge dem landet Gilead till besittning. 30 Men om de inte drar beväpnade över med er, skall de få sin besittning bland er i Kanaans land." 31 Gads barn och Rubens barn svarade: "Vad Herren har sagt till dina tjänare, det vill vi göra. 32 Inför Herrens ansikte vill vi beväpnade dra över till Kanaans land men få vår arvsbesittning här på denna sidan Jordan."
33 Mose gav åt dem, åt Gads barn och Rubens barn och ena hälften av Manasse, Josefs sons, stam: amoreernas kung Sichons rike, och Basans kung Ogs rike. Han gav dem landet med städer och områdena kring städerna. 34 Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer, 35 Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha, 36 Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer med inhägnader för boskap. 37 Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjatajim, 38 Nebo och Baal-Meon, vilkas namn har ändrats, och Sibma. Och de gav namn åt städerna som de byggde upp.
39 Makirs, Manasses sons, barn drog bort till Gilead och intog det och fördrev amoreerna som bodde där. 40 Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där. 41 Och Jair, Manasses son, drog ut och intog deras byar och kallade dem Jairs byar. 42 Noba drog ut och intog Kenat med dess underlydande orter och kallade det Noba efter sitt eget namn.
Israels vandring från Egypten till Moab
33 Detta är Israels barns lägerplatser, när de med sina härskaror drog ut ur Egyptens land, under ledning av Mose och Aron. 2 På Herrens befallning upptecknade Mose de platser som de på sina vandringar bröt upp från. Detta var deras vandringar, efter de platser som de bröt upp från: 3 De bröt upp från Raamses i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påskhögtiden drog Israels barn oförskräckt[a] ut inför ögonen på alla egyptier, 4 medan egyptierna begravde alla som Herren hade slagit bland dem, alla förstfödda, när Herren höll dom över deras gudar.
5 Israels barn bröt upp från Raamses och slog läger i Suckot. 6 De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, där öknen börjar. 7 De bröt upp från Etam och vände tillbaka till Pi-Hahirot som ligger mitt emot Baal-Sefon, och slog läger framför Migdol. 8 De bröt upp från Hahirot och gick mitt igenom havet in i öknen och vandrade tre dagsresor i Etams öken, och slog läger i Mara. 9 De bröt upp från Mara och kom till Elim. I Elim fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmträd, och de slog läger där. 10 De bröt upp från Elim och slog läger vid Röda havet. 11 De bröt upp från Röda havet och slog läger i öknen Sin. 12 De bröt upp från öknen Sin och slog läger i Dofka. 13 De bröt upp från Dofka och slog läger i Alus. 14 De bröt upp från Alus och slog läger i Refidim, där det inte fanns vatten för folket att dricka. 15 De bröt upp från Refidim och slog läger i Sinai öken.
16 De bröt upp från Sinai öken och slog läger i Kibrot-Hattaava. 17 De bröt upp från Kibrot-Hattaava och slog läger i Haserot. 18 De bröt upp från Haserot och slog läger i Ritma. 19 De bröt upp från Ritma och slog läger i Rimmon-Peres. 20 De bröt upp från Rimmon-Peres och slog läger i Libna. 21 De bröt upp från Libna och slog läger i Rissa. 22 De bröt upp från Rissa och slog läger i Kehelata. 23 De bröt upp från Kehelata och slog läger vid berget Sefer. 24 De bröt upp från berget Sefer och slog läger i Harada. 25 De bröt upp från Harada och slog läger i Makhelot. 26 De bröt upp från Makhelot och slog läger i Tahat. 27 De bröt upp från Tahat och slog läger i Tera. 28 De bröt upp från Tera och slog läger i Mitka. 29 De bröt upp från Mitka och slog läger i Hasmona. 30 De bröt upp från Hasmona och slog läger i Moserot. 31 De bröt upp från Moserot och slog läger i Bene-Jaakan. 32 De bröt upp från Bene-Jaakan och slog läger i Hor-Haggidgad. 33 De bröt upp från Hor-Haggidgad och slog läger i Jotbata. 34 De bröt upp från Jotbata och slog läger i Abrona. 35 De bröt upp från Abrona och slog läger i Esjon-Geber. 36 De bröt upp från Esjon-Geber och slog läger i öknen Sin, det vill säga Kadesh. 37 De bröt upp från Kadesh och slog läger vid berget Hor på gränsen till Edoms land.
38 På Herrens befallning steg prästen Aron upp på berget Hor och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i femte månaden, på första dagen i månaden. 39 Aron var etthundra- tjugotre år gammal när han dog på berget Hor.
40 Kungen i Arad, kananeen, som bodde i Negev i Kanaans land, fick nu höra att Israels barn var på väg.
41 De bröt upp från berget Hor och slog läger i Salmona. 42 De bröt upp från Salmona och slog läger i Punon. 43 De bröt upp från Punon och slog läger i Obot. 44 De bröt upp från Obot och slog läger i Ije-Haabarim vid Moabs gräns. 45 De bröt upp från Ijim och slog läger i Dibon-Gad. 46 De bröt upp från Dibon-Gad och slog läger i Almon-Diblatajma. 47 De bröt upp från Almon-Diblatajma och slog läger vid Abarimbergen framför Nebo. 48 De bröt upp från Abarimbergen och slog läger på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. 49 Deras läger vid Jordan sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hassitim på Moabs hedar.
Anvisningar inför Kanaans erövring
50 Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko och sade: 51 "Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, 52 skall ni driva bort landets alla inbyggare för er och förstöra alla deras bildstoder. Alla deras gjutna avgudabilder skall ni förstöra och alla deras offerhöjder skall ni ödelägga. 53 Ni skall erövra landet och bosätta er där, ty jag har givit landet åt er till besittning. 54 Ni skall utskifta landet åt er som arvedel genom lottkastning efter era släkter. Åt en större stam skall ni ge en större arvedel och åt en mindre stam en mindre arvedel. Var och en skall få sin del efter vad lotten bestämmer. Efter era fädernestammar skall ni utskifta landet mellan er. 55 Men om ni inte driver bort landets inbyggare för er, då skall de som ni låter vara kvar bli törnen i era ögon och taggar i era sidor, och de skall tränga er i landet där ni bor. 56 Och då skall jag göra med er så som jag hade tänkt göra med dem."
Kanaans gränser
34 Herren talade till Mose. Han sade: 2 "Befall Israels barn och säg till dem: När ni kommer till Kanaans land, då är detta det land som skall tillfalla er som arvedel: Kanaans land, så långt dess gränser når.
3 I söder skall ert land sträcka sig från öknen Sin utmed Edom, och er södra gräns skall börja vid änden av Salthavet i öster. 4 Sedan skall er gräns vända sig söder om Skorpionhöjden och gå fram till Sin och gå ut söder om Kadesh-Barnea, och vidare till Hasar-Addar och fram till Asmon. 5 Från Asmon skall gränsen vända sig mot Egyptens bäck[b] och gå ut vid havet.[c]
6 Er gräns i väster skall vara Stora havet. Det skall vara er gräns i väster.
7 Och detta skall vara er gräns i norr: Från Stora havet skall ni dra er gränslinje till berget Hor. 8 Från berget Hor skall ni dra er gränslinje dit där vägen går till Hamat, och gränsen skall gå ut till Sedad. 9 Sedan skall gränsen gå till Sifron och sluta vid Hasar-Enan. Detta skall vara er gräns i norr.
10 Som er gräns i öster skall ni dra en linje från Hasar-Enan till Sefam. 11 Och från Sefam skall gränsen gå ner till Haribla, öster om Ajin, och vidare ner längs östra sluttningen av Kinneretsjön.[d] 12 Sedan skall gränsen gå ner till Jordan och ut vid Salthavet. Detta skall vara ert land med dess gränser runt omkring."
13 Och Mose gav Israels barn denna befallning: "Detta är det land som ni genom lottkastning skall utskifta som arvedel åt er. Herren har befallt att det skall ges åt de nio stammarna och den ena halva stammen. 14 Ty familjerna av Rubens stam och Gads stam och den andra hälften av Manasse stam har redan fått sin arvedel. 15 Dessa två stammar och denna halva stam har fått sin arvedel på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, österut mot solens uppgång."
Stamfurstarna som skulle utskifta landet
16 Herren talade till Mose. Han sade: 17 "Detta är namnen på de män som åt er skall utskifta landet i arvslotter: prästen Eleaser och Josua, Nuns son. 18 Och ni skall ta en furste ur varje stam för att utskifta landet i arvslotter. 19 Detta är männens namn:
Av Juda stam Kaleb, Jefunnes son;
20 av Simeons stam Samuel, Ammihuds son;
21 av Benjamins stam Elidad, Kislons son;
22 av Dans stam en furste, Bucki, Joglis son;
23 av Josefs barn: av Manasse stam en furste, Hanniel, Efods son;
24 och av Efraims stam en furste, Kemuel, Siftans son;
25 av Sebulons stam en furste, Elisafan, Parnaks son;
26 av Isaskars stam en furste, Paltiel, Assans son;
27 av Asers stam en furste, Ahihud, Selomis son;
28 av Naftali stam en furste, Pedael, Ammihuds son."
29 Dessa är de som Herren befallde att utskifta arvslotterna åt Israels barn i Kanaans land.
Jesus talar än en gång om sitt lidande
30 Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det, 31 eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå." 32 Men de förstod inte vad han sade och vågade inte fråga honom.
Vem är störst?
33 De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?" 34 De teg, eftersom de på vägen hade talat med varandra om vem som var störst. 35 Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: "Om någon vill vara den förste skall han vara den siste av alla och allas tjänare." 36 Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, slöt det i sin famn och sade till dem: 37 "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan honom som har sänt mig."
Inte mot oss utan för oss
38 Johannes sade till Jesus: "Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss." 39 Men Jesus sade: "Hindra honom inte. Ingen som utför en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig. 40 Den som inte är mot oss är för oss. 41 Den som räcker er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus - amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön.
Frestelser och förförelser
42 Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom är det bättre att en kvarnsten läggs om hans hals och han kastas i havet. 43 Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha båda händerna i behåll och komma till Gehenna,[a] till elden som aldrig släcks.[b] 45 Och om din fot förleder dig till synd, så hugg av den! Det är bättre för dig att gå in i livet halt än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna. 47 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna, 48 där deras mask inte dör och elden inte släcks. 49 Ty var och en skall saltas med eld. 50 Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur skall ni då få det salt igen? Ha salt i er och håll fred med varandra!"
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln