Old/New Testament

Att lyssna till Guds ord - en fråga om liv och död

30 När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har förelagt dig, och du lägger detta på ditt hjärta bland alla de hednafolk dit Herren, din Gud, fördriver dig, ² och du vänder om till Herren, din Gud, och lyder hans röst, i allt vad jag i dag befaller dig, du och dina barn, av hela ditt hjärta och av hela din själ, ³ då skall Herren, din Gud, göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. Herren, din Gud, skall då åter samla dig från alla folk, dit han har skingrat dig. ⁴ Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände, skulle Herren, din Gud, samla dig därifrån och hämta dig därifrån. ⁵ Herren, din Gud, skall föra dig in i det land som dina fäder har haft till besittning, och du skall besitta det. Han skall göra dig gott och föröka dig, mer än dina fäder.

⁶ Herren, din Gud, skall omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ. Då ska du få leva. ⁷ Och Herren, din Gud, skall lägga alla dessa förbannelser på dina fiender och på dem som hatar och förföljer dig. ⁸ Du skall på nytt lyssna till Herrens röst och följa alla hans bud som jag i dag ger dig. ⁹ Herren, din Gud, skall ge dig överflöd i allt vad du företar dig och då det gäller dina barn, avkomman från din boskap och grödan från din mark. Ty så som Herren fröjdade sig över dina fäder, skall han åter fröjda sig över dig och göra dig gott, ¹⁰ när du lyssnar till Herrens, din Guds, röst och håller hans bud och stadgar som är skrivna i denna lagbok, och vänder om till Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ.

¹¹ Ty det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig och det är inte långt borta. ¹² Det är inte i himlen, så att du behöver säga: "Vem vill för oss stiga upp till himlen och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?" ¹³ Ordet är inte heller på andra sidan havet, så att du behöver säga: "Vem vill för oss fara över till andra sidan havet och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?" ¹⁴ Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan följa det.

¹⁵ Se, jag lägger i dag fram för dig livet och vad gott är, döden och vad ont är, ¹⁶ då jag i dag befaller dig att älska Herren, din Gud, att vandra på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rådslut, för att du må leva och föröka dig, och för att Herren, din Gud, må välsigna dig i det land dit du kommer för att ta det i besittning. ¹⁷ Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra, och om du blir förledd och tillber andra gudar och tjänar dem, ¹⁸ så kungör jag för er i dag att ni förvisso skall förgås. Ni kommer inte att leva länge i det land dit du drar över Jordan för att komma och ta det i besittning.

¹⁹ Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva, ²⁰ genom att du älskar Herren, din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Ty detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.

Josua som Mose efterträdare

31 Mose gick i väg och talade dessa ord till hela Israel. ² Han sade till dem: "Jag är i dag etthundratjugo år. Jag kan inte längre vara ledare och anförare, och Herren har sagt till mig: 'Du skall inte komma över denna Jordan.' ³ Men Herren, din Gud, går själv framför dig. Han skall förgöra dessa folk för dig och du skall driva bort dem. Josua skall anföra dig, som Herren har sagt. ⁴ Herren skall göra med dem så som han gjorde med Sichon och Og, amoreernas kungar, och med deras land när han lät dem gå under. ⁵ Herren skall överlämna dem till er och ni skall göra med dem alldeles så som jag har befallt er. ⁶ Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem. Ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig."

⁷ Sedan kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför hela Israel: "Var stark och frimodig, ty du skall med detta folk gå in i det land som Herren med ed har lovat deras fäder att ge dem och du skall utskifta det åt dem som arv. ⁸ Herren går själv framför dig och han skall vara med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad."

Läsningen av lagen

⁹ Mose skrev denna lag och gav den åt prästerna, Levi söner, som bar Herrens förbundsark, och åt alla de äldste i Israel. ¹⁰ Och Mose befallde dem och sade: "Vid slutet av vart sjunde år, när friåret är inne, vid lövhyddohögtiden, ¹¹ då hela Israel kommer för att träda fram inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer, då skall du läsa upp denna lag inför hela Israel, för att de skall höra den. ¹² Samla folket, män, kvinnor, barn och främlingen som är hos dig inom dina portar, så att de får höra och så lär sig frukta Herren, er Gud, och noggrant följer alla ord i denna lag. ¹³ Också deras barn, som ännu inte känner den, skall höra och lära sig den så att de fruktar Herren, er Gud, så länge ni lever i det land dit ni drar över Jordan för att ta det i besittning."

Herrens sista ord till Mose

¹⁴ Herren sade till Mose: "Se, tiden är nära då du skall dö. Kalla på Josua och inställ er i uppenbarelsetältet, så skall jag insätta honom i hans ämbete." Mose gick då med Josua och inställde sig i uppenbarelsetältet. ¹⁵ Då visade sig Herren i tältet i en molnstod, och molnstoden blev stående vid ingången till tältet.

¹⁶ Och Herren sade till Mose: "Se, när du har gått till vila hos dina fäder, skall detta folk stå upp och trolöst följa främmande gudar i det land dit de kommer och de skall överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem. ¹⁷ Min vrede skall den dagen upptändas mot dem, och jag skall överge dem och dölja mitt ansikte för dem, så att de förgås. Olyckor och lidande i mängd skall drabba dem. Då skall de säga: Är det inte därför att vår Gud inte är med oss som dessa olyckor har drabbat oss? ¹⁸ Den dagen skall jag helt dölja mitt ansikte på grund av allt det onda som de har gjort genom att vända sig till andra gudar.

¹⁹ Skriv nu upp åt er denna sång, lär Israels barn den och lägg den i deras mun. Den skall så bli för mig ett vittne mot Israels barn. ²⁰ När jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat åt deras fäder, ett land som flödar av mjölk och honung, och de äter och blir mätta och feta, skall de vända sig till andra gudar och tjäna dem och förakta mig och bryta mitt förbund. ²¹ När då olyckor och lidande i mängd drabbar dem, skall denna sång vara ett vittnesbörd mot dem, ty deras efterkommande skall inte glömma den. Ty jag vet vilka tankar de umgås med redan nu, innan jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem."

²² Den dagen skrev Mose ner sången och lärde Israels barn den.

²³ Och han insatte Josua, Nuns son, i ämbetet och sade: "Var stark och frimodig, ty du skall föra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat åt dem, och jag är med dig."

²⁴ Sedan Mose till alla delar hade skrivit ner orden i denna lag i en bok, ²⁵ befallde han leviterna som bar Herrens förbundsark och sade: ²⁶ "Tag denna lagbok och lägg den vid sidan av Herrens, er Guds, förbundsark, och den skall ligga där som ett vittnesbörd mot dig. ²⁷ Ty jag vet att du är upprorisk och hårdnackad. Se, ännu medan jag lever bland er har ni varit upproriska mot Herren. Hur mycket mer skall ni då inte bli det efter min död! ²⁸ Kalla samman till mig alla de äldste i era stammar, liksom era tillsyningsmän, så att jag får tala dessa ord till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem. ²⁹ Ty jag vet att ni efter min död kommer att göra det som är fördärvligt och vika av från den väg som jag har befallt er att gå. Därför skall olycka drabba er i kommande dagar, när ni gör sådant som är ont i Herrens ögon och väcker hans vrede genom era gärningar."

Moses avskedssång

³⁰ Inför Israels hela församling talade Mose denna sångs ord från början till slut.

Jesus inför Pilatus

15 Redan tidigt på morgonen fattade översteprästerna sitt beslut tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet. De band Jesus och förde bort honom och utlämnade honom åt Pilatus. ² Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du säger det själv." ³ Och översteprästerna anklagade honom häftigt. ⁴ Pilatus frågade honom på nytt: "Svarar du ingenting? Du hör hur mycket de anklagar dig." ⁵ Men Jesus svarade inte längre, och det förvånade Pilatus.

⁶ Vid högtiden brukade Pilatus frige en fånge, en som de begärde. ⁷ Där fanns nu en man som hette Barabbas. Han satt fängslad tillsammans med andra upprorsmän som hade begått mord under oroligheterna. ⁸ När folket kom fram och begärde att få vad han brukade bevilja dem, ⁹ svarade Pilatus: "Vill ni att jag skall frige judarnas konung?" ¹⁰ Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade utlämnat honom. ¹¹ Men översteprästerna hetsade folket till att begära att han i stället skulle frige Barabbas. ¹² Pilatus frågade dem än en gång: "Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas konung?" ¹³ De skrek: "Korsfäst honom!" ¹⁴ Pilatus frågade dem: "Vad har han då gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!" ¹⁵ Och då Pilatus ville göra folket till viljes, frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

Jesus hånas och misshandlas

¹⁶ Soldaterna förde nu in Jesus på gården, det vill säga residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan. ¹⁷ De klädde på honom en purpurmantel och flätade en törnekrona och satte den på honom. ¹⁸ Sedan hälsade de honom: "Leve judarnas konung!" ¹⁹ Och de slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom. ²⁰ Och när de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde på honom hans egna kläder. Sedan förde de ut honom att korsfästas.

Jesus korsfästes

²¹ Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus far, kom just in från landet. Honom tvingade de att bära Jesu kors. ²² Och de förde Jesus till Golgata, det betyder Huvudskalleplatsen. ²³ De försökte ge honom vin tillsatt med myrra, men han tog inte emot det. ²⁴ Och de korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. ²⁵ Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom.