Old/New Testament

13 Om en profet eller en som har drömsyner träder fram hos dig och han ger dig något tecken eller under, ² och sedan detta tecken eller under som han talat med dig om inträffar och han då säger: "Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem", ³ då skall du inte lyssna på den profetens ord eller på den som har drömsyner, ty Herren, er Gud, prövar er för att finna om ni älskar Herren, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ. ⁴ Herren, er Gud, skall ni följa, honom skall ni frukta, hans bud skall ni hålla, hans röst skall ni lyssna till, honom skall ni tjäna och honom skall ni hålla er till. ⁵ Men den profeten eller den som har drömsyner skall dödas. Ty han predikade avfall från Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land och friköpt dig ur träldomshuset, och han ville föra dig bort från den väg som Herren, din Gud, har befallt dig att gå. Du skall skaffa bort det onda hos dig.

⁶ Om din bror, din mors son, eller din son eller dotter, eller hustrun i din famn eller din vän som står dig så nära som ditt eget liv, i hemlighet vill förleda dig och säger: "Låt oss gå och tjäna andra gudar" som varken du eller dina fäder har känt ⁷ - gudar hos de folk som bor runt omkring er, nära dig eller fjärran, från jordens ena ände till den andra - ⁸ så skall du inte göra som han vill eller lyssna till honom. Du skall inte visa honom någon skonsamhet eller ha förbarmande eller överseende med honom, ⁹ utan du skall döda honom. Först skall din hand vara mot honom för att döda honom och sedan hela folkets hand. ¹⁰ Du skall stena honom till döds, därför att han försökte leda dig bort från Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egypten, ur träldomshuset. ¹¹ Och hela Israel skall höra detta och frukta och skall sedan inte mer göra något sådant ont hos dig.

¹² Om du får höra om någon av de städer som Herren, din Gud, ger dig att bo i, ¹³ att från dig har utgått onda män, som förför invånarna i sin stad genom att säga: "Låt oss gå bort och tjäna andra gudar", gudar som ni inte känner, ¹⁴ då skall du noga undersöka, rannsaka och utforska. Om det då visar sig vara sant och kan bekräftas att något så avskyvärt har ägt rum hos dig, ¹⁵ skall du slå den stadens invånare med svärd. Du skall ge den till spillo med allt som är i den. Också boskapen skall du döda med svärd. ¹⁶ Allt byte du får skall du samla ihop mitt på torget och sedan skall du bränna upp staden i eld tillsammans med allt bytet som ett heloffer åt Herren, din Gud. Staden skall bli en grushög för evig tid och aldrig mer byggas upp igen. ¹⁷ Låt inget av det tillspillogivna fastna i dina händer, så att Herren vänder sig ifrån sin glödande vrede och visar dig barmhärtighet och förbarmar sig över dig och förökar dig, så som han med ed har lovat dina fäder, ¹⁸ när du lyssnar till Herrens, din Guds, röst, så att du håller alla hans bud som jag i dag ger dig och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon.

Förbjudna sorgetecken

14 Ni är Herrens, er Guds, barn. Ni skall inte rista märken på er eller göra er skalliga ovanför pannan för de döda, ² ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, och dig har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk bland alla folk på jorden.

Rena och orena djur

³ Du skall inte äta något avskyvärt. ⁴ Dessa djur får ni äta: oxe, får, get, hjort, ⁵ gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och semer. ⁶ Alla djur med klövar, kluvna i två halvor, och som idisslar får ni äta. ⁷ Men dessa får ni inte äta av dem som idisslar och av dem som har kluvna klövar: kamelen, haren och klippgrävlingen. Ty även om de idisslar har de inte klövar. De är orena för er. ⁸ Inte heller svinet, ty även om det har klövar idisslar det inte. Det är orent för er. Ni skall inte äta av deras kött, och deras döda kroppar skall ni inte röra.

⁹ Av allt det som lever i vattnet får ni äta detta: Allt som har fenor och fjäll får ni äta. ¹⁰ Men ni skall inte äta det som saknar fenor och fjäll. Det är orent för er.

¹¹ Alla rena fåglar får ni äta. ¹² Men dessa fåglar skall ni inte äta: örnen, lammgamen, havsörnen, ¹³ raafågeln, falken, gladan med dess arter, ¹⁴ alla slags kråkfåglar, ¹⁵ strutsen, tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter, ¹⁶ ugglan, uven, tinsemetfågeln, ¹⁷ pelikanen, asgamen, dykfågeln, ¹⁸ storken, hägern med dess arter, härfågeln och fladdermusen. ¹⁹ Alla flygande smådjur är orena för er. De skall inte ätas. ²⁰ Men alla rena flygande djur får ni äta.

²¹ Ni skall inte äta något självdött. Du må ge sådant åt främlingen som bor inom dina portar, han får äta det, eller du kan sälja det till utlänningen. Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud.

Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor.

Tionde

²² Av all säd som varje år växer på din åker skall du ge tionde. ²³ Du skall äta ditt tionde inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, liksom det förstfödda av din nötboskap och småboskap, så att du lär dig att alltid frukta Herren, din Gud. ²⁴ Men om du har för lång väg, så att du inte kan föra dit ditt tionde, eftersom den plats som Herren, din Gud, utväljer för att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, då nu Herren, din Gud, välsignar dig, ²⁵ må du sälja ditt tionde, ta pengarna i handen och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer. ²⁶ Och för pengarna må du köpa vad du önskar, nötboskap, småboskap, vin, starka drycker eller vad du i övrigt kan önska. Du skall sedan äta där inför Herrens, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk. ²⁷ Leviten som bor inom dina portar skall du då inte glömma bort, för han har ingen lott eller arvedel tillsammans med dig.

²⁸ Vid slutet av vart tredje år skall du ta undan hela tiondet av din avkastning det året och lägga upp det inom dina portar. ²⁹ Sedan skall leviten komma, han som inte har någon lott eller arvedel tillsammans med dig, och även främlingen, den faderlöse och änkan, som bor inom dina portar, och de skall äta och bli mätta. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt det arbete du utför.

Sabbatsåret

15 Vart sjunde år skall du låta vara ett friår, ² och detta är vad som gäller angående friåret: Varje långivare som lånat ut något åt sin nästa, skall då efterskänka sin fordran. Han får inte utkräva skulder av sin nästa och sin broder, ty ett Herrens friår har utlysts. ³ En utlänning må du kräva, men om du har något att fordra av din broder skall du efterskänka det.

⁴ Men ingen fattig borde finnas hos dig, ty Herren skall rikligen välsigna dig i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning som din arvedel, ⁵ om du endast lyder Herrens, din Guds, röst, så att du håller fast vid alla dessa bud, som jag i dag ger dig, och följer dem. ⁶ Ty Herren, din Gud, skall välsigna dig, så som han har lovat dig. Du skall ge lån åt många folk, men själv skall du inte behöva låna, och du skall råda över många folk, men de skall inte råda över dig.

⁷ Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder, ⁸ utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. ⁹ Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: "Det sjunde året, friåret, är nära", och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig. ¹⁰ Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas skull skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig. ¹¹ Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.

Frigivning av slavar

¹² Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig och tjänat dig i sex år, skall du det sjunde året frige honom. ¹³ Och när du friger honom, skall du inte låta honom gå med tomma händer. ¹⁴ Förse honom rikligt från din hjord, från din loge och från din vinpress. Du skall ge honom av det som Herren, din Gud, har välsignat dig med. ¹⁵ Kom ihåg att du var slav i Egyptens land och att Herren, din Gud, friköpte dig. Därför ger jag dig denna befallning i dag.

¹⁶ Men skulle han säga till dig att han inte vill lämna dig, därför att han älskar dig och ditt husfolk, eftersom han har haft det bra hos dig, ¹⁷ då skall du ta en syl och sticka den genom hans öra in i dörren. Därefter skall han vara din slav för alltid. Med din tjänarinna skall du göra på samma sätt. ¹⁸ Du skall inte anse det hårt att du måste släppa din tjänare fri, för i sex år har han gett dig dubbelt så värdefull tjänst som någon avlönad arbetare. Och Herren, din Gud, skall välsigna dig i allt vad du gör.

Det förstfödda bland djuren

¹⁹ Allt förstfött av hankön som föds bland din nötboskap och småboskap skall du helga åt Herren, din Gud. Du skall vid ditt arbete inte använda det förstfödda bland din nötboskap och inte heller klippa ullen på det som är förstfött bland din småboskap. ²⁰ Inför Herrens, din Guds, ansikte skall du varje år tillsammans med ditt husfolk äta det på den plats som Herren utväljer. ²¹ Men om djuret har något lyte, om det är halt eller blint eller allvarligt vanskapt, skall du inte offra det åt Herren, din Gud. ²² Inom dina portar må du äta det. Både den som är oren och den som är ren får äta av det, så som man äter kött av gasell eller hjort. ²³ Men blodet skall du inte förtära, utan du skall hälla ut det på marken som vatten.

Det viktigaste budet

²⁸ En av de skriftlärda som hörde dem diskutera fann att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram till honom och frågade: "Vilket är det största av alla buden?" ²⁹ Jesus svarade: "Det största är detta: Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en,^{[a] 30} och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. ³¹ Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. ^[b] Inget annat bud är större än dessa." ³² Den skriftlärde sade: "Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. ³³ Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer." ³⁴ När Jesus hörde att mannen hade svarat förståndigt, sade han till honom: "Du är inte långt från Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom längre.

Är Messias Davids son?

³⁵ Då Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son? ³⁶ David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter. ^{[c] 37} David kallar honom Herre. Hur kan Messias då vara Davids son?"^[d] Den stora folkskaran lyssnade gärna på honom.

Jesus varnar för de skriftlärda

³⁸ När Jesus undervisade sade han också: "Akta er för de skriftlärda, som tycker om att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torgen ³⁹ och sitta på de främsta platserna i synagogorna och få hedersplatserna vid festmåltiderna. ⁴⁰ De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom."

Änkans offergåva

⁴¹ Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. ⁴² Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt, några ören. ⁴³ Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan. ⁴⁴ Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på."