Old/New Testament

25 Om en tvist uppstår mellan män och de kommer inför rätta, och man där dömer mellan dem, skall man fria den oskyldige och fälla den skyldige. ² Om den skyldige förtjänar spöstraff, skall domaren befalla honom att lägga sig ner och under sin övervakning låta honom få det antal slag som svarar mot hans brott. ³ Fyrtio slag får man ge honom, inte mer, för att din broder inte skall bli vanärad i dina ögon om man fortsätter att slå honom ännu mer.

⁴ Du skall inte binda till munnen på oxen som tröskar.

⁵ När bröder bor tillsammans och en av dem dör utan någon son, skall den dödes hustru inte gifta sig med någon främmande man utanför släkten. Hennes svåger skall gå in till henne och ta henne till hustru och så uppfylla sin plikt som svåger. ⁶ Och den förste son hon föder skall få den döde broderns namn, för att dennes namn inte skall utplånas ur Israel.

⁷ Men om mannen inte vill gifta sig med sin svägerska, skall hon gå upp till de äldste i porten och säga: "Min svåger vägrar att föra sin brors namn vidare i Israel. Han vill inte uppfylla sin plikt som svåger." ⁸ Då skall de äldste i staden där han bor kalla på honom och tala med honom. Om han står fast och säger: "Jag vill inte gifta mig med henne", ⁹ då skall hans svägerska träda fram till honom inför de äldste och dra skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och säga: "Så gör man med den man som inte vill bygga upp sin brors hus." ¹⁰ Hans hus skall sedan i Israel kallas 'den barfotades hus'.

¹¹ Om två män slåss med varandra och den enes hustru kommer för att hjälpa sin man mot den andre när denne slår honom, och hon räcker ut sin hand och fattar tag i hans könsdelar, ¹² då skall du hugga av hennes hand och du skall inte visa henne någon skonsamhet.

¹³ Du skall inte ha två slags vikt i din börs, en stor och en liten, ¹⁴ och i ditt hem skall du inte ha två slags efamått, ett stort och ett litet. ¹⁵ Full och rätt vikt skall du ha. Fullt och rätt efamått skall du också ha, för att du må leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig. ¹⁶ För Herren, din Gud, avskyr alla som gör orätt på detta sätt.

¹⁷ Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när ni drog ut ur Egypten. ¹⁸ Utan att frukta Gud gick han emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad. ¹⁹ När därför Herren, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning som arvedel, då skall du utplåna minnet av Amalek under himlen. Glöm inte detta!

Förstlingsfrukt och tionde

26 När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel och du tar det i besittning och bor där, ² då skall du ta det första av markens alla frukter, som du skördar från ditt land som Herren, din Gud, ger dig, lägga detta i en korg och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn. ³ Och du skall gå till den som i de dagarna är präst och säga till honom: "Jag kungör i dag för Herren, din Gud, att jag har kommit in i det land som Herren med ed har lovat våra fäder att ge oss." ⁴ Prästen skall då ta korgen ur din hand och sätta ner den inför Herrens, din Guds, altare.

⁵ Inför Herrens, din Guds, ansikte skall du ta till orda och säga: "Min fader var en kringvandrande aramé, som drog ner till Egypten och bodde där som främling med en liten skara, och där blev han ett stort, mäktigt och talrikt folk. ⁶ Men egyptierna behandlade oss illa, förtryckte oss och lade tungt arbete på oss. ⁷ Då ropade vi till Herren, våra fäders Gud, och Herren hörde vår röst och såg vårt lidande, vår nöd och vårt betryck. ⁸ Och Herren förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och under. ⁹ Han lät oss komma till denna plats och gav oss detta land, ett land som flödar av mjölk och honung. ¹⁰ Och se, nu bär jag fram den första frukten från den mark som du, Herre, har gett mig." Och du skall sätta ner korgen inför Herrens, din Guds, ansikte och tillbedja inför Herrens, din Guds, ansikte. ¹¹ Över allt det goda som Herren, din Gud, har gett dig och ditt hus skall du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig.

¹² När du under det tredje året, året för tiondegivande, har lagt undan hela tiondet av din avkastning och gett det åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan och de har ätit av det inom dina portar och blivit mätta, ¹³ då skall du säga inför Herrens, din Guds, ansikte: "Jag har fört bort ur mitt hus det heliga, och jag har gett det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, helt enligt det bud som du har gett mig. Jag har inte överträtt eller glömt något av dina bud. ¹⁴ Jag åt inget av det när jag hade sorg, och jag förde inte bort något av det när jag var oren, och gav inte något av det till de döda. Jag har lyssnat till Herrens, min Guds, röst och i allt gjort så som du har befallt mig. ¹⁵ Se ner från din heliga boning, från himlen, och välsigna ditt folk Israel, och det land som du har gett oss, ett land som flödar av mjölk och honung, så som du med ed lovade våra fäder."

Herrens egendomsfolk

¹⁶ Herren, din Gud, befaller dig i dag att följa dessa stadgar och föreskrifter. Du skall hålla fast vid och följa dem av hela ditt hjärta och av hela din själ. ¹⁷ Du har i dag sagt att Herren skall vara din Gud och att du skall vandra på hans vägar, hålla hans stadgar, bud och föreskrifter och lyssna till hans röst. ¹⁸ Och Herren har i dag gett dig sitt ord på att du skall vara hans egendomsfolk, så som han har sagt till dig, och att du skall hålla alla hans bud. ¹⁹ Han skall upphöja dig till lov, berömmelse och ära över alla folk som han har gjort. Du skall vara ett heligt folk åt Herren, din Gud, så som han har lovat.

Lagens stenar på berget Ebal

27 Mose och de äldste i Israel gav folket denna befallning: "Håll alla de bud som jag i dag ger er. ² Den dag ni kommer över Jordan, in i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du resa stora stenar åt dig och bestryka dem med kalk. ³ När du har gått över skall du på dem skriva alla ord i denna lag, för att du må komma in i det land som Herren, din Gud, ger dig, ett land som flödar av mjölk och honung, så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig. ⁴ När ni har gått över Jordan, skall ni på berget Ebal resa dessa stenar som jag i dag ger er befallning om, och du skall bestryka dem med kalk. ⁵ Och du skall där bygga ett altare åt Herren, din Gud, ett altare av stenar, som du inte skall bearbeta med något järn. ⁶ Av ohuggna stenar skall du bygga Herrens, din Guds, altare, och på det skall du offra brännoffer åt Herren, din Gud. ⁷ Där skall du också offra gemenskapsoffer och du skall äta och glädja dig inför Herrens, din Guds, ansikte. ⁸ På stenarna skall du klart och tydligt skriva alla ord i denna lag."

Förbannelser

⁹ Mose och de levitiska prästerna sade till hela Israel: "Var stilla och hör, Israel! I dag har du blivit Herrens, din Guds, folk. ¹⁰ Du skall lyda Herrens, din Guds, röst och hålla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig."

¹¹ På den dagen gav Mose folket denna befallning: ¹² När ni har gått över Jordan skall dessa stammar stå på berget Gerissim och välsigna folket: Simeon, Levi, Juda, Isaskar, Josef och Benjamin. ¹³ Och dessa skall stå och uttala förbannelsen på berget Ebal: Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali. ¹⁴ Leviterna skall sedan ta till orda och med hög röst säga till alla i Israel:

¹⁵ Förbannad är den man som gör en utskuren eller gjuten avgud, en styggelse för Herren, ett verk av en konstarbetares händer, och som i hemlighet sätter upp den. Och allt folket skall svara och säga: "Amen."

¹⁶ Förbannad är den som föraktar sin far eller sin mor. Och allt folket skall säga: "Amen."

¹⁷ Förbannad är den som flyttar sin nästas råmärke. Och allt folket skall säga: "Amen."

¹⁸ Förbannad är den som leder en blind vilse på vägen. Och allt folket skall säga: "Amen."

¹⁹ Förbannad är den som förvanskar rätten för främlingen, den faderlöse och änkan. Och allt folket skall säga: "Amen."

²⁰ Förbannad är den som ligger med sin fars hustru, ty han vanärar sin fars bädd. Och allt folket skall säga: "Amen."

²¹ Förbannad är den som ligger med något djur. Och allt folket skall säga: "Amen."

²² Förbannad är den som ligger med sin syster, sin fars dotter eller sin mors dotter. Och allt folket skall säga: "Amen."

²³ Förbannad är den som ligger med sin svärmor. Och allt folket skall säga: "Amen."

²⁴ Förbannad är den som i hemlighet slår ihjäl sin nästa. Och allt folket skall säga: "Amen."

²⁵ Förbannad är den som tar mutor för att slå ihjäl en oskyldig och utgjuta hans blod. Och allt folket skall säga: "Amen."

²⁶ Förbannad är den som inte upprätthåller alla ord i denna lag genom att följa dem. Och allt folket skall säga: "Amen."

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

²⁷ Jesus sade till dem: "Ni skall alla komma på fall. Det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren skall skingras. ^{[a] 28} Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen." ²⁹ Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, skall jag inte göra det." ³⁰ Jesus svarade: "Amen säger jag dig: Just denna natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig." ³¹ Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Om jag än måste dö med dig skall jag aldrig förneka dig." Så sade även alla andra.

Jesus i Getsemane

³² De kom därefter till ett ställe som heter Getsemane. Jesus sade till sina lärjungar: "Stanna här, medan jag ber." ³³ Och han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps av ängslan och ångest ³⁴ och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka." ³⁵ Han gick lite längre fram och föll ner på jorden och bad att han om möjligt skulle bli förskonad från denna stund. ³⁶ Han sade: "Abba,^[b] Fader! Allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill." ³⁷ När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund? ³⁸ Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." ³⁹ Han gick bort igen och bad samma bön. ⁴⁰ Då han kom tillbaka fann han att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom. ⁴¹ Han kom tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Det är nog. Stunden har kommit. Se, Människosonen skall utlämnas i syndarnas händer. ⁴² Stig upp, låt oss gå! Han som förråder mig är här."

Jesus fängslas

⁴³ Och se, medan Jesus ännu talade kom Judas, en av de tolv, och efter honom en folkhop med svärd och påkar. De kom från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. ⁴⁴ Förrädaren hade avtalat med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser den är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!" ⁴⁵ När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi", och kysste honom. ⁴⁶ Och de grep Jesus och fängslade honom. ⁴⁷ Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

⁴⁸ Och Jesus sade till dem: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. ⁴⁹ Fastän jag varje dag har varit hos er i templet och undervisat, har ni inte gripit mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas." ⁵⁰ Då övergav alla honom och flydde. ⁵¹ Och en ung man, klädd i en linneskjorta på bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i. ⁵² Men han lämnade linneskjortan kvar och flydde undan naken.

Jesus inför Stora rådet

⁵³ De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna^[c] och de äldste och de skriftlärda.