Old/New Testament

Mose ger en historisk tillbakablick

1 Detta är de ord som Mose talade till hela Israel på andra sidan Jordan, i öknen, på hedmarken mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab, ² elva dagsresor från Horeb,^[a] när man tar den väg som går över Seirs bergsbygd till Kadesh-Barnea.

³ I det fyrtionde året,^[b] på första dagen i elfte månaden, talade Mose till Israels barn, alldeles så som Herren hade befallt honom att tala till dem. ⁴ Han gjorde det sedan han hade slagit Sichon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon, och Og, kungen i Basan, som bodde i Ashtarot vid Edrei. ⁵ På andra sidan Jordan i Moabs land började Mose denna undervisning. Han sade:

⁶ Herren, vår Gud, talade till oss vid Horeb och sade: "Länge nog har ni uppehållit er vid detta berg. ⁷ Bryt nu upp och bege er till amoreernas bergsbygd och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden och i Låglandet, i Negev och i Kustlandet vid havet till kananeernas land och till Libanon, ända till den stora floden, floden Eufrat. ⁸ Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som Herren med ed har lovat era fäder Abraham, Isak och Jakob att ge åt dem och deras efterkommande efter dem."

Domare utses

⁹ Jag sade till er på den tiden: "Jag kan inte ensam bära er. ¹⁰ Herren, er Gud, har förökat er, och se, i dag är ni lika talrika som stjärnorna på himlen. ¹¹ Må Herren, era fäders Gud, föröka er tusenfalt och välsigna er, så som han har lovat er. ¹² Men hur skall jag ensam kunna bära era bekymmer, era bördor och tvister? ¹³ Utse åt er visa, förståndiga och kunniga män inom era stammar, så skall jag sätta dem till huvudmän över er." ¹⁴ Ni svarade mig: "Ditt förslag är gott." ¹⁵ Då tog jag huvudmännen i era stammar, visa och kunniga män, och satte dem till huvudmän över er, som befälhavare över tusen eller över hundra eller över femtio eller över tio, och till tillsyningsmän i era stammar. ¹⁶ Vid den tiden befallde jag era domare och sade: "Hör efter vad tvisten gäller mellan era bröder och döm rättvist mellan en man och hans bror eller främlingen hos honom. ¹⁷ När ni dömer skall ni inte vara partiska utan lyssna både till den ringe och den höge. Ni skall inte frukta för någon människa ty domen hör Gud till. Och om något fall blir för svårt för er, skall ni lägga fram det för mig, så att jag får höra det." ¹⁸ Jag befallde er på den tiden allt vad ni skulle göra.

Spejare sänds ut från Kadesh-Barnea

¹⁹ Vi bröt upp från Horeb och vandrade genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni har sett, på vägen till amoreernas bergsbygd, så som Herren, vår Gud, hade befallt oss. Och vi kom till Kadesh-Barnea. ²⁰ Där sade jag till er: "Ni har nu kommit till amoreernas bergsbygd som Herren, vår Gud, vill ge oss. ²¹ Se, Herren, din Gud, har lagt landet framför dig. Drag dit upp och intag det, så som Herren, dina fäders Gud, har befallt dig. Var inte rädd och var inte förfärad."

²² Då kom ni alla fram till mig och sade: "Låt oss sända i väg några män framför oss som kan utforska landet åt oss, och må de sedan komma tillbaka till oss med uppgift om vägen vi skall ta dit upp och om de städer vi skall komma till." ²³ Jag tyckte att förslaget var gott, och jag tog ut tolv män bland er, en från varje stam. ²⁴ De gav sig i väg och drog upp till Bergsbygden och kom till Druvdalen och bespejade landet. ²⁵ De tog med sig av landets frukt och förde det ner till oss och lämnade sin rapport till oss och sade: "Det är ett gott land som Herren, vår Gud, ger oss."

²⁶ Men ni ville inte dra dit upp utan trotsade Herrens, er Guds, befallning. ²⁷ Ni knotade i era tält och sade: "Eftersom Herren hatar oss har han fört oss ut ur Egyptens land och gett oss i amoreernas hand för att förgöra oss. ²⁸ Vart skall vi ta vägen? Våra bröder har gjort oss förskräckta, för de säger: Folket är större och resligare än vi, städerna är stora och befästa upp mot himlen, och dessutom såg vi anakiter där."

²⁹ Då svarade jag er: "Ni skall inte bli förskräckta och inte vara rädda för dem. ³⁰ Herren, er Gud, som går framför er, skall själv strida för er, alldeles som han gjorde för er i Egypten, inför era ögon, ³¹ och i öknen där du såg hur Herren, din Gud, bar dig, så som en man bär sin son, hela den väg ni vandrade tills ni kom till denna plats." ³² Men trots detta trodde ni inte på Herren, er Gud, ³³ som gick framför er på vägen för att utse lägerplatser åt er - om natten i eld för att visa den väg ni skulle gå och om dagen i molnskyn.

Herrens straff

³⁴ När nu Herren hörde era ord, blev han vred och svor en ed: ³⁵ "Inte någon av dessa män i detta onda släkte skall få se det goda land som jag med ed har lovat att ge åt era fäder, ³⁶ ingen utom Kaleb, Jefunnes son. Han skall få se det, och åt honom och hans barn skall jag ge det land som han har satt sin fot på, därför att han i allt har följt Herren."

³⁷ Också på mig blev Herren vred för er skull. Han sade: "Inte heller du skall komma dit in. ³⁸ Josua, Nuns son, han som är din tjänare, han skall komma dit in. Honom skall du inge mod, ty han skall dela landet åt Israel som arv. ³⁹ Och era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, och era söner som i dag varken förstår gott eller ont, de skall komma dit in. Åt dem skall jag ge landet, och de skall ta det i besittning. ⁴⁰ Men ni skall vända om och bege er mot öknen i riktning mot Röda havet."

⁴¹ Då svarade ni mig: "Vi har syndat mot Herren. Vi vill dra upp och strida, alldeles som Herren, vår Gud, har befallt oss." Och var och en spände på sig sina vapen och tänkte att det skulle vara lätt att dra upp mot bergsbygden.

⁴² Men Herren sade till mig: "Säg till dem: Ni skall inte gå dit upp och ge er in i strid, så att ni blir slagna av era fiender, ty jag är inte med er." ⁴³ Jag talade till er, men ni lyssnade inte på mig utan trotsade Herrens befallning och drog i övermod upp mot bergsbygden. ⁴⁴ Och amoreerna som bodde i den bergsbygden drog ut mot er och jagade er så som bin gör, och slog er i Seir och drev er ända till Horma. ⁴⁵ Då vände ni tillbaka och ni grät inför Herrens ansikte. Men Herren hörde inte er röst, han lyssnade inte till er. ⁴⁶ Därför måste ni stanna i Kadesh så många dagar som ni gjorde.

Åren i öknen

2 Sålunda vände vi om och tog vägen mot öknen, åt Röda havet till, så som Herren hade sagt till mig, och det tog lång tid att ta oss runt Seirs bergsbygd. ² Då sade Herren till mig: ³ "Länge nog har ni gått runt om denna bergsbygd. Vänd er nu mot norr. ⁴ Och säg till folket: Ni kommer att dra fram genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn, som bor i Seir. De är rädda för er, men var försiktiga. ⁵ Ni skall inte inlåta er i strid med dem, ty av deras land skall jag inte ge er ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. ⁶ Mat att äta skall ni inköpa av dem för pengar och vatten att dricka skall ni köpa av dem för pengar. ⁷ Ty Herren, din Gud, har välsignat dig i allt du företagit dig. Han har tagit hand om dig under din vandring i denna stora öken. I dessa fyrtio år har Herren, din Gud, varit med dig och ingenting har fattats dig."

⁸ Så drog vi bort från våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vek av och tog vägen mot Moabs öken. ⁹ Och Herren sade till mig: "Du skall inte angripa Moab eller inlåta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har givit Ar till Lots barn." ¹⁰ - Förr bodde emeerna där, de var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. ¹¹ Liksom anakiterna räknas också de för rafaeer, men moabiterna kallar dem emeer. ¹² I Seir bodde tidigare horeerna, men Esaus barn drev bort dem och förgjorde dem och bosatte sig i deras land, alldeles som Israel gjorde med det land som Herren hade givit dem till besittning. - ¹³ "Så stå nu upp och gå över floden Sered." Och vi gick då över den flodsänkan.

¹⁴ Från den tid vi lämnade Kadesh-Barnea till dess vi gick över floden Sered, gick det trettioåtta år, och under den tiden dog hela det släkte av stridsmän som fanns i lägret, så som Herren med ed hade förklarat för dem. ¹⁵ Ja, Herrens hand var emot dem. Han utrotade dem ur lägret så att de dog.

¹⁶ Då nu alla stridsmän i folket hade dött, ¹⁷ sade Herren till mig: ¹⁸ "Du skall i dag gå över Moabs gräns vid Ar ¹⁹ och skall då komma i närheten av Ammons barn, men du skall inte angripa dem eller inlåta dig i strid med dem, ty av ammoniternas land skall jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har givit det till Lots barn." ²⁰ - Också detta räknas till rafaeernas land. Rafaeer bodde där tidigare, men ammoniterna kallar dem samsummiter. ²¹ De var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. Men Herren förgjorde dem för ammoniterna, som fördrev dem och bosatte sig i deras land. ²² På samma sätt gjorde han för Esaus barn som bor i Seir, när han förgjorde horeerna för dem. De drev bort dem och bosatte sig i deras land, där de bor än i dag. ²³ Även aveerna som bodde i byar ända fram till Gaza blev förgjorda av kaftoreerna, som drog ut från Kaftor och sedan bodde i deras land. -

²⁴ "Bryt nu upp och gå över flodsänkan Arnon. Se, jag har givit amoreen Sichon, kungen i Hesbon, och hans land i din hand. Börja att inta det och ge dig i strid med honom. ²⁵ Redan i dag skall jag börja att inge fruktan och förskräckelse för dig hos alla folk under himlen, så att de darrar och bävar för dig när de hör berättas om dig."

Kung Sichon besegras

²⁶ Och jag skickade sändebud från Kedemots öken till Sichon, kungen i Hesbon, med fridsamma ord och lät säga: ²⁷ "Låt mig gå igenom ditt land. Jag skall strikt följa vägen utan att vika av till höger eller vänster. ²⁸ Den mat som du vill sälja till mig för pengar skall jag äta, och det vatten som du vill ge mig för pengar skall jag dricka. Låt mig bara passera igenom till fots ²⁹ - på samma sätt som Esaus barn, Seirs invånare, och moabiterna, Ars invånare, handlade mot mig - så att jag kan gå över Jordan in i det land som Herren, vår Gud, vill ge oss."

³⁰ Men Sichon, kungen i Hesbon, var inte villig att låta oss gå igenom sitt land, ty Herren, din Gud, hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt för att ge honom i din hand, så som det är i dag. ³¹ Och Herren sade till mig: "Se, jag börjar nu att ge Sichon och hans land till dig. Börja inta det så att du får hans land till besittning."

³² Sichon drog då emot oss med allt sitt folk för att strida mot oss vid Jahas. ³³ Men Herren, vår Gud, överlämnade honom till oss, och vi slog honom, hans söner och allt hans folk. ³⁴ Vi intog vid den tiden alla hans städer och gav till spillo alla män, kvinnor och barn i varje stad. Vi lät ingen komma undan. ³⁵ Endast boskapen tog vi som byte tillsammans med rovet från de städer vi intog. ³⁶ Från Aroer vid floden Arnons strand, och från staden i dalen ända till Gilead fanns ingen stad, vars murar var för höga för oss. Herren, vår Gud, gav allt till oss. ³⁷ Men ammoniternas land lät du vara ifred, hela landsträckan längs Jabboks dalsänka och städerna i bergsbygden, alldeles som Herren, vår Gud, hade befallt.

Kung Og besegras

3 Sedan vek vi av och drog upp mot Basan. Och Og, kungen i Basan, kom ut med allt sitt folk för att strida mot oss vid Edrei. ² Men Herren sade till mig: "Var inte rädd för honom, ty i din hand har jag givit honom och allt hans folk och hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Hesbon." ³ Herren, vår Gud, gav också Og, kungen i Basan, och allt hans folk i vår hand. Vi slog honom och lät ingen överleva. ⁴ Och vi intog vid den tiden alla hans städer. Det fanns ingen stad som vi inte tog ifrån dem: sextio städer, hela landsträckan Argob, Ogs rike i Basan. ⁵ Alla dessa städer var befästa med höga murar, med portar och bommar. Dessutom fanns det en stor mängd byar. ⁶ Vi gav dem till spillo, liksom vi hade gjort med Sichon, kungen i Hesbon. I varje stad gav vi till spillo alla män, kvinnor och barn, ⁷ men all boskap och bytet från städerna tog vi för egen räkning.

⁸ Från amoreernas två kungar, som härskade på andra sidan Jordan, tog vi vid den tiden deras land, från Arnons dalsänka ända till berget Hermon ⁹ - sidonierna kallar Hermon för Sirjon, medan amoreerna kallar det Senir. - ¹⁰ Vi tog alla städerna på slätten och hela Gilead och hela Basan, ända till Salka och Edrei, städerna i Ogs rike i Basan. ¹¹ Ty Og, kungen i Basan, var den ende som fanns kvar av rafaeerna. Hans säng var gjord av järn, och finns nu i Rabba i ammoniternas land. Den är nio alnar lång och fyra alnar bred, alnen beräknad efter en mans underarm.

Stammarna öster om Jordan

¹² Av det land som vi hade erövrat vid den tiden gav jag den del som breder ut sig från Aroer, vid Arnons dalsänka, samt hälften av Gileads bergsbygd med dess städer åt rubeniterna och gaditerna. ¹³ Återstoden av Gilead och hela Basan, Ogs rike, gav jag åt ena hälften av Manasse stam: hela landsträckan Argob och hela Basan. Detta kallas rafaeernas land. ¹⁴ Jair, Manasses son, tog hela landsträckan Argob ända till gesureernas och maakateernas område, och efter sitt eget namn kallade han Basan för Jairs byar, som det heter än i dag. ¹⁵ Åt Makir gav jag Gilead. ¹⁶ Och åt rubeniterna och gaditerna gav jag landet från Gilead ända till Arnons dalsänka - gränsen gick mitt i floden - och till Jabboks dalsänka som är ammoniternas gräns, ¹⁷ vidare Hedmarken med Jordan som gräns från Kinneret^[c] ända till Hedmarkshavet, Salthavet nedanför Pisgas sluttningar öster därom.

¹⁸ Jag befallde er på den tiden och sade: " Herren, er Gud, har gett er detta land till besittning. Men nu skall ni, alla tappra stridsmän, beväpna er och gå över i spetsen för era bröder, Israels barn. ¹⁹ Men era hustrur och barn och er boskap - jag vet att ni har mycket boskap - skall stanna kvar i de städer som jag har gett er, ²⁰ till dess att Herren har låtit era bröder få ro, liksom ni har fått ro, när också de har tagit i besittning det land som Herren, er Gud, vill ge dem på andra sidan Jordan. Sedan må ni vända tillbaka till de besittningar jag har gett var och en av er."

Mose tillåts inte komma in i Kanaan

²¹ På den tiden befallde jag Josua och sade: "Du har med egna ögon sett allt vad Herren, er Gud, har gjort med dessa båda kungar. Så skall också Herren göra med alla riken där du drar fram. ²² Var inte rädda för dem, ty Herren, er Gud, skall själv strida för er."

²³ På den tiden bad jag så till Herren: ²⁴ "Herre Herre, du har börjat att låta din tjänare se din storhet och din starka hand. Ty vilken gud i himlen eller på jorden kan göra sådana verk och sådana väldiga gärningar som du? ²⁵ Låt mig nu få gå över dit och se det goda landet på andra sidan Jordan, detta vackra bergiga land, och Libanon."

²⁶ Men Herren hade blivit vred på mig för er skull och han lyssnade inte på mig utan sade till mig: "Det är nog. Tala inte mer till mig om denna sak. ²⁷ Stig upp på toppen av Pisga och lyft upp dina ögon mot väster och norr, mot söder och öster, och se med dina ögon. Ty du skall inte gå över denna Jordan. ²⁸ Anförtro Josua ditt uppdrag och styrk honom och ge honom mod. Ty det är han som skall gå över dit i spetsen för detta folk, och det är han som skall ge dem som arv det land du ser."

²⁹ Vi stannade sedan i dalen mitt emot Bet-Peor.

Jesus talar en tredje gång om sitt lidande

³² De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem. De som följde honom var förskräckta och fyllda av fruktan. Då tog Jesus än en gång till sig de tolv och talade om för dem vad som skulle hända honom: ³³ "Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, som skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna. ³⁴ Dessa skall håna honom, spotta på honom och gissla^[a] och döda honom. Men efter tre dagar skall han uppstå."

Jakobs och Johannes begäran

³⁵ Då gick Jakob och Johannes, Sebedeus söner, fram till Jesus och sade: "Mästare, vi vill att du ger oss vad vi ber dig om." ³⁶ Han sade till dem: "Vad vill ni att jag skall göra för er?" ³⁷ De svarade: "Låt den ene av oss få sitta på din högra sida i din härlighet och den andre på din vänstra." ³⁸ Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?" ³⁹ De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag blir döpt med skall ni döpas. ⁴⁰ Men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, de platserna skall tillfalla dem som de är beredda för."

⁴¹ När de tio andra hörde detta, blev de uppretade på Jakob och Johannes. ⁴² Då kallade Jesus dem till sig och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. ⁴³ Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, ⁴⁴ och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. ⁴⁵ Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."^[b]

Jesus botar den blinde Bartimeus

⁴⁶ De kom till Jeriko. Och när Jesus lämnade staden tillsammans med sina lärjungar och en stor folkskara, satt en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, Timeus son. ⁴⁷ Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" ⁴⁸ Många sade till honom strängt att han skulle tiga. Men han ropade ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!" ⁴⁹ Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom!" Man gjorde det och sade till den blinde: "Var vid gott mod. Stig upp! Han kallar på dig." ⁵⁰ Mannen kastade då av sig manteln, sprang upp och kom fram till Jesus, ⁵¹ och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbuni, gör så att jag kan se igen!" ⁵² Jesus sade: "Gå, din tro har frälst dig." Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen.