Old/New Testament

Nyårshögtidens offer

29 I sjunde månaden, på första dagen i månaden, skall ni hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras. Den skall för er vara en dag med basunklang. ² Som brännoffer till en ljuvlig doft för Herren skall ni offra en ungtjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm, ³ och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen, ⁴ och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. ⁵ Dessutom skall ni offra en bock som syndoffer som skall bringa försoning för er, ⁶ detta förutom nymånadsbrännoffret med tillhörande matoffer, det dagliga brännoffret med tillhörande mat- offer och drickoffren i enlighet med föreskrifterna för dem, allt till en ljuvlig doft, ett eldsoffer åt Herren.

Försoningsdagens offer

⁷ På tionde dagen i samma sjunde månad skall ni hålla en helig sammankomst. Ni skall då fasta och inte utföra något arbete. ⁸ Som bränn- offer till en ljuvlig doft för Herren skall ni offra en ungtjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm, ⁹ och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till tjuren, två tiondels efa till baggen, ¹⁰ och en tiondels efa till vart och ett av de sju lammen. ¹¹ Dessutom skall ni offra en bock som syndoffer, detta förutom försoningssyndoffret och det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och deras drickoffer.

Lövhyddohögtidens offer

¹² På femtonde dagen i sjunde månaden skall ni hålla en helig sammankomst. Då skall inget arbete utföras, utan ni skall fira en Herrens högtid i sju dagar. ¹³ Och som brännoffer, som eldsoffer, skall ni då till en ljuvlig doft för Herren offra tretton ungtjurar, två baggar, fjorton felfria årsgamla lamm, ¹⁴ och som matoffer till det fint mjöl blandat med olja: tre tiondels efa till var och en av de tretton tjurarna, två tiondels efa till var och en av de två baggarna, ¹⁵ och en tiondels efa till vart och ett av de fjorton lammen. ¹⁶ Dessutom skall ni offra en bock till syndoffer, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

¹⁷ På andra dagen skall ni offra tolv ungtjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm, ¹⁸ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt, ¹⁹ dessutom också en bock som syndoffer, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och deras drickoffer.

²⁰ På tredje dagen skall ni offra elva tjurar, två baggar, fjorton felfria årsgamla lamm ²¹ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt, ²² dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

²³ På fjärde dagen skall ni offra tio tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm ²⁴ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt, ²⁵ dessutom också en bock som syndoffer, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

²⁶ På femte dagen skall ni offra nio tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm ²⁷ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt, ²⁸ dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

²⁹ På sjätte dagen skall ni offra åtta tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm ³⁰ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt, ³¹ dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

³² På sjunde dagen skall ni offra sju tjurar, två baggar och fjorton felfria årsgamla lamm, ³³ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjurarna, baggarna och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt, ³⁴ dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande mat- offer och drickoffer.

³⁵ På åttonde dagen skall ni hålla en högtidssammankomst. Då skall inget arbete utföras. ³⁶ Som bränn- offer, som eldsoffer, skall ni då offra till en ljuvlig doft för Herren en tjur, en bagge, sju felfria årsgamla lamm, ³⁷ med det matoffer och de drickoffer som skall offras tillsammans med dem, med tjuren, baggen och lammen efter deras antal, på föreskrivet sätt, ³⁸ dessutom också en syndoffersbock, detta förutom det dagliga brännoffret med tillhörande matoffer och drickoffer.

³⁹ Detta skall ni offra åt Herren vid era högtider förutom era löftesoffer och frivilliga offer, vare sig det är brännoffer, matoffer, drickoffer eller gemenskapsoffer." 30 ¹ Mose sade detta till Israels barn, alldeles som Herren hade befallt Mose.

Lagar om löften

² Mose talade till huvudmännen för Israels barns stammar. Han sade: "Detta är vad Herren har befallt: ³ Om en man ger ett löfte åt Herren eller svär en ed med en bestämd förpliktelse, får han inte bryta sitt ord. Han skall i allt göra vad hans mun har talat.

⁴ Om en kvinna ger ett löfte åt Herren, medan hon bor kvar i sin fars hus och ännu är ung, och därmed förpliktar sig till något, ⁵ och hennes far har hört hennes löfte och den förpliktelse hon åtagit sig och han inte säger något till henne, så skall alla hennes löften ha gällande kraft och alla förpliktelser hon åtagit sig stå kvar. ⁶ Men om hennes far samma dag han hör det säger nej till det, skall hennes löften och förpliktelser vara utan gällande kraft, och Herren skall förlåta henne, eftersom hennes far sade nej till henne. ⁷ Om hon gifter sig, och löften vilar på henne, eller något obetänksamt ord från hennes läppar binder henne, ⁸ och hennes man får höra om det men inte talar med henne om det samma dag han hör det, då skall hennes löften ha gällande kraft och hennes förpliktelser stå kvar. ⁹ Men om hennes man samma dag han får höra det säger nej till det, då upphäver han hennes löfte och det obetänksamma ord från hennes läppar som hon bundit sig med, och Herren skall förlåta henne.

¹⁰ Men ett löfte från en änka eller en frånskild kvinna skall ha gällande kraft för henne, vad hon än har förbundit sig till.

¹¹ Om en kvinna som lever med sin man ger ett löfte eller med ed förpliktar sig till något, ¹² och hennes man hör det men inte säger något till henne om det och inte säger nej till henne, då skall alla hennes löften ha gällande kraft och alla hennes förpliktelser stå kvar. ¹³ Men om hennes man upphäver dem samma dag han hör dem, då skall allt som hennes läppar har talat vara utan gällande kraft, om det än gäller löften eller någon bestämd förpliktelse. Hennes man har upphävt dem, därför skall Herren förlåta henne. ¹⁴ Varje löfte och varje edlig förpliktelse att fasta kan hennes man stadfästa eller upphäva. ¹⁵ Men om hennes man inte den dagen eller nästa dag säger något till henne om det, stadfäster han alla hennes löften och alla hennes förpliktelser. Han ger dem gällande kraft genom att inte säga något till henne samma dag han hör dem. ¹⁶ Men om han upphäver dem en tid efter det att han har hört dem, då kommer han att bära på hennes missgärning."

¹⁷ Detta är de stadgar som Herren gav Mose angående en man och hans hustru, och angående en far och hans dotter, medan hon ännu är ung och bor i sin fars hus.

Kriget mot Midjan

31 Herren talade till Mose. Han sade: ² "Tag hämnd på midjaniterna för Israels barn. Därefter skall du samlas till ditt folk." ³ Och Mose sade till folket: "Låt några av era män beväpna sig till strid. De skall rycka ut mot Midjan och utföra Herrens hämnd på Midjan. ⁴ Ettusen man från var och en av Israels alla stammar skall ni sända ut i striden." ⁵ Då avskiljdes ur Israels ätter ettusen man av varje stam, tolvtusen man beväpnade till strid. ⁶ Dessa sände Mose ut i striden, ettusen man ur varje stam, tillsammans med Pinehas, prästen Eleasars son, som tog de heliga redskapen och larmtrumpeterna i sin hand.

⁷ De gick i krig mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön. ⁸ Tillsammans med andra som blev slagna av dem dödades också de midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska kungar. Också Bileam, Beors son, dödade de med svärd. ⁹ Israels barn förde bort Midjans kvinnor och barn som fångar, och alla deras dragdjur, all deras boskap och allt deras gods tog de som byte. ¹⁰ Alla deras städer där de bodde och alla deras tältläger brände de upp i eld. ¹¹ De tog med sig allt bytet och allt vad de hade rövat, både människor och boskap, ¹² och förde fångarna och det rövade och bytet till Mose och prästen Eleasar och till Israels barns menighet i lägret på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.

Hären återvänder

¹³ Mose och prästen Eleasar och menighetens alla furstar gick för att möta dem utanför lägret. ¹⁴ Men Mose blev upprörd över krigsbefälet, både överbefälen och underbefälen, när de kom tillbaka från kriget. ¹⁵ Mose sade till dem: "Har ni låtit alla kvinnor leva? ¹⁶ Ändå var det just de som på Bileams inrådan förledde Israels barn att begå otrohet mot Herren i saken med Peor, så att hemsökelsen kom över Herrens menighet. ¹⁷ Döda därför nu alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med någon man. ¹⁸ Men alla flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva för er räkning. ¹⁹ Och ni skall vara utanför lägret i sju dagar. Var och en som har dödat någon människa, och var och en som har rört vid någon slagen skall rena sig på tredje dagen och på sjunde dagen. Det gäller er själva och era fångar. ²⁰ Ni skall rena alla kläder, allt som är tillverkat av skinn, allt som är gjort av gethår och alla redskap av trä."

²¹ Prästen Eleasar sade till de stridsmän som hade deltagit i kriget: "Detta är den lagstadga som Herren har befallt Mose: ²² Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly, ²³ allt som tål eld skall ni låta gå genom eld, så blir det rent. Men det skall också renas med stänkelsevatten. Och allt som inte tål eld skall ni låta gå genom vatten. ²⁴ På sjunde dagen skall ni tvätta era kläder och så vara rena. Därefter får ni gå in i lägret."

Fördelning av bytet

²⁵ Herren sade till Mose: ²⁶ "Tillsammans med prästen Eleasar och huvudmännen för menigheten skall du göra en beräkning över det tagna bytet av människor och boskap. ²⁷ Sedan skall du dela bytet i två delar mellan de krigare som deltagit i striden och hela menigheten. ²⁸ Som skatt åt Herren skall du ta från det krigsfolk som har varit med i striden: en av var femhundrade av människor, nötboskap, åsnor och får. ²⁹ Tag detta av deras hälft och ge det åt prästen Eleasar som en offergåva åt Herren. ³⁰ Och från Israels barns hälft skall du ta: en av var femtionde av människor, nötboskap, åsnor, får, ja, av all boskap, och ge detta åt leviterna, som skall ha vården om Herrens tabernakel."

³¹ Mose och prästen Eleasar gjorde som Herren hade befallt Mose. ³² Och rovet, återstoden av det byte som krigsfolket hade tagit, utgjorde: av får 675 000, ³³ av nötboskap 72 000, ³⁴ av åsnor 61 000 ³⁵ och av människor, sådana kvinnor som inte hade legat med någon man, tillsammans 32 000. ³⁶ Hälften av bytet, den del som tillföll dem som deltagit i striden, utgjorde: av får 337 500, ³⁷ varav skatten åt Herren utgjorde 675 får; ³⁸ av nötboskap 36 000, varav skatten åt Herren utgjorde 72; ³⁹ av åsnor 30 500, varav skatten åt Herren utgjorde 61; ⁴⁰ av människor 16 000, varav skatten åt Herren utgjorde 32 personer. ⁴¹ Och skatten, den för Herren bestämda gåvan, gav Mose åt prästen Eleasar, så som Herren hade befallt Mose.

⁴² Den hälft som tillföll Israels barn och som Mose hade avskilt från krigsfolkets del, ⁴³ den hälft som tillföll menigheten, utgjorde: av får 337 500, ⁴⁴ av nötboskap 36 000, ⁴⁵ av åsnor 30 500 ⁴⁶ och av människor 16 000. ⁴⁷ Ur den hälft som tillföll israeliterna tog Mose ut var femtionde, både av människor och boskap, och gav detta åt leviterna, som skall ha vården om Herrens tabernakel, allt så som Herren hade befallt Mose.

⁴⁸ Befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, trädde fram till Mose ⁴⁹ och sade till honom: "Dina tjänare har räknat antalet krigsmän som vi har haft under vårt befäl, och ingen man fattas bland oss. ⁵⁰ Därför har nu var och en av oss som en offergåva åt Herren burit fram det som han har kommit över av guldsmycken: armband, ringar, örhängen och halssmycken, detta för att bringa försoning för oss inför Herrens ansikte." ⁵¹ Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från dem, alla slags klenoder. ⁵² Guldet som gavs som gåva åt Herren, från överbefälen och underbefälen, utgjorde sammanlagt 16 750 siklar. ⁵³ Krigsfolket hade tagit byte, var och en för sig. ⁵⁴ Och Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från överbefälen och underbefälen, och bar in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför Herrens ansikte.

Jesu härlighet uppenbaras

9 Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Några av dem som står här skall inte smaka döden, förrän de ser att Guds rike har kommit i makt." ² Sex dagar därefter^[a] tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem. ³ Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan göra några kläder. ⁴ Och Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med Jesus. ⁵ Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." ⁶ Han visste inte vad han skulle säga, så förskräckta var de. ⁷ Då kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och ur molnet hördes en röst: "Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!" ⁸ Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon utom Jesus.

⁹ På vägen ner från berget sade han åt dem att inte berätta vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda. ¹⁰ De tog fasta på det ordet och talade med varandra om vad som menades med att uppstå från de döda. ¹¹ De frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?"^{[b] 12} Han sade till dem: "Elia kommer visserligen först och återupprättar allt. Men hur kan det då vara skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad? ¹³ Jag säger er: Elia har verkligen kommit, och de gjorde med honom som de ville, som det är skrivet om honom."

Jesus botar en pojke med en stum ande

¹⁴ När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. ¹⁵ Så snart allt folket fick se Jesus blev de mycket häpna och skyndade fram och hälsade på honom. ¹⁶ Han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar om?" ¹⁷ En man i skaran svarade honom: "Mästare, jag har fört till dig min son som har en stum ande. ¹⁸ Och var den än får tag i honom slår den ner honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte." ¹⁹ Jesus svarade dem: "Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!" ²⁰ Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den i pojken, och han föll till marken och vältrade sig och tuggade fradga. ²¹ Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn. ²² Ofta kastar anden honom än i elden och än i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!" ²³ Jesus sade till honom: "Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror." ²⁴ Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!" ²⁵ Jesus såg att ännu mer folk strömmade till, och han sade strängt till den orene anden: "Du stumme och döve ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!" ²⁶ Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. ²⁷ Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp. ²⁸ När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut honom?" ²⁹ Han svarade: "Detta slag kan endast drivas ut med bön."^[c]