M’Cheyne Bible Reading Plan
7 Men Herren sade till Mose: "Se, jag har satt dig att vara som Gud för farao och din bror Aron skall vara din profet. 2 Du skall tala allt jag befaller dig. Sedan skall din bror Aron tala med farao om att han måste släppa Israels barn ut ur sitt land. 3 Jag skall förhärda faraos hjärta och göra många tecken och under i Egyptens land. 4 Farao kommer inte att lyssna på er, men jag skall lägga min hand på Egypten och föra mina härskaror, mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten genom stora straffdomar. 5 Och egyptierna skall få erfara att jag är Herren, när jag räcker ut min hand över Egypten och för Israels barn ut därifrån."
6 Mose och Aron gjorde så, de gjorde som Herren hade befallt dem. 7 Mose var åttio år och Aron åttiotre, när de talade med farao.
Arons stav
8 Herren sade till Mose och Aron: 9 "När farao säger till er: Låt oss se något under! då skall du säga till Aron: Tag din stav och kasta den framför farao så skall den bli en stor orm." 10 Mose och Aron gick till farao och gjorde som Herren hade befallt. Aron kastade sin stav framför farao och hans tjänare, och den blev en stor orm. 11 Då kallade farao till sig sina vise män och trollkarlar, och även dessa, de egyptiska spåmännen, gjorde samma tecken genom sina magiska konster. 12 Var och en kastade sin stav, och stavarna blev stora ormar. Men Arons stav slukade deras stavar. 13 Ändå förblev faraos hjärta hårt och han lyssnade inte på dem, alldeles som Herren hade sagt.
Den första plågan - Nilens vatten förvandlas till blod
14 Därefter sade Herren till Mose: "Faraos hjärta är tillslutet, han vägrar att släppa folket. 15 Men gå till honom på morgonen då han går ut till vattnet. Ställ dig i hans väg på stranden av Nilen och tag i din hand staven som förvandlades till en orm. 16 Säg till honom: Herren, hebreernas Gud, har sänt mig till dig för att säga: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig i öknen. Men se, hittills har du inte velat lyssna. 17 Därför säger Herren så: Genom detta skall du förstå att jag är Herren. Se, med staven som jag håller i handen skall jag slå på Nilens vatten, och det skall förvandlas till blod. 18 Fiskarna i floden skall dö, och Nilen skall stinka så att egyptierna inte kan dricka vattnet i floden." 19 Och Herren sade till Mose: "Säg till Aron: Tag din stav och räck ut handen över Egyptens vatten, över dess strömmar, kanaler och sjöar och alla andra vattensamlingar, så skall de bli blod. Ja, över hela Egyptens land skall det vara blod, både i träkärl och stenkärl."
20 Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilen inför faraos och hans tjänares ögon. Då förvandlades allt vatten i floden till blod. 21 Fiskarna i Nilen dog och floden stank så att egyptierna inte kunde dricka vattnet från floden. Det var blod i hela Egyptens land. 22 Men de egyptiska spåmännen gjorde samma tecken genom sina magiska konster. Och faraos hjärta förblev hårt så att han inte lyssnade på dem, alldeles som Herren hade sagt. 23 Farao gick därifrån hem till sitt palats och brydde sig inte heller om detta. 24 Men i hela Egypten grävde man efter dricksvatten kring Nilen, eftersom vattnet i floden inte var drickbart. 25 Så gick det sju dagar sedan Herren hade slagit Nilen.
Jesus sänder ut de sjuttio
10 Därefter utsåg Herren sjuttio[a] andra och sände dem två och två framför sig till varje stad och plats dit han själv skulle komma. 2 Han sade till dem: "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. 3 Gå ut! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar. 4 Ta inte med er någon börs eller lädersäck eller några sandaler, och hälsa inte på någon under vägen. 5 När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. 6 Och om där bor en fridens man, skall den frid ni tillönskar vila över honom. Annars skall den vända tillbaka till er. 7 Stanna i det huset, och ät och drick vad ni får, ty arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. 8 Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er. 9 Bota de sjuka i den staden och säg till folket: Guds rike är nu hos er.[b] 10 Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: 11 Till och med dammet som har fastnat på våra fötter i er stad stryker vi av för att vittna mot er. Men det skall ni veta att Guds rike är nu här. 12 Jag säger er att på den dagen skall det bli drägligare för Sodom än för den staden.
13 Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts i er hade gjorts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha ångrat sig och suttit i säck och aska.[c] 14 Men så skall det också vid domen bli drägligare för Tyrus och Sidon än för er. 15 Och du, Kapernaum, skall väl du upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet[d] skall du fara. 16 Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig."
17 De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn." 18 Han sade till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. 19 Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er. 20 Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen."
21 I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för de olärda och små. Ja, Fader, detta var din goda vilja. 22 Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för."
Den barmhärtige samariten
23 När de var ensamma, vände sig Jesus till lärjungarna och sade: "Saliga är de ögon som ser det ni ser. 24 Ty jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det." 25 Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?" 26 Jesus sade till honom: "Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?" 27 Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." [e] 28 Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva." 29 Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?" 30 Jesus svarade:
"En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. 31 En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit.[f] Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. 33 En samarit[g] som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?" 37 Han svarade: "Den som visade honom barmhärtighet." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han."
Jesus hos Marta och Maria
38 Medan de var på väg gick Jesus in i en by, där en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem. 39 Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 40 Marta däremot var helt upptagen med allt som skulle ställas i ordning, och hon gick fram och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att sköta allting? Säg nu till henne att hon hjälper mig." 41 Herren svarade henne: "Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. 42 Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne."
Fortsättning av Jobs svar
24 Varför har den Allsmäktige inga domstider i förvar?
Varför får hans vänner inte se hans dagar?
2 De flyttar undan gränsstenar,
de rövar bort hjordar och för dem i bet.
3 De för bort de faderlösas åsna,
och tar änkans ko i pant.
4 De tränger bort de fattiga från vägen,
de nödställda i landet måste alla gömma sig.
5 Se, som vildåsnor i öknen
går de ut till sin gärning.
De söker efter mat,
och hedmarken ger dem bröd åt barnen.
6 De skördar foder på fältet,
de plockar det som finns kvar i den ogudaktiges vingård.
7 Nakna ligger de om natten, utan kläder,
de har inget att skyla sig med i kölden.
8 De dränks av skurar från bergen,
i brist på skydd håller de sig tätt intill klippan.
9 Faderlösa slits från sin moders bröst
och pant tas från den fattige.
10 De måste gå omkring nakna, utan kläder,
hungrande bär de på kärvar.
11 Mellan deras murar pressar de ut olja,
törstande trampar de vinpressen.
12 Från staden hörs de döendes jämmer,
svårt sårade ropar på hjälp.
Men Gud aktar ej på sådan ondska.
13 Andra har blivit fiender till ljuset,
de känner inte dess vägar,
de vistas inte på dess stigar.
14 Så snart det dagas stiger mördaren upp,
han dödar den nödställde och fattige,
och om natten blir han tjuvars like.
15 Äktenskapsbrytarens öga spanar efter skymningen,
han tänker: "Inget öga får se mig",
och täcker sitt ansikte med en slöja.
16 Vid mörkrets inbrott bryter de sig in i husen,
om dagen låser de sig inne.
De vill inte veta av ljuset.
17 Ty svartaste mörker är morgon för dem alla,
ja, de är väl förtrogna med mörkrets fasor.
18 De är som något lätt på vattenytan.
Deras jordstycke är förbannat i landet,
ingen styr sin färd till vingårdarna.
19 Som torka och hetta förtär snövattnet,
så förtär dödsriket den som har syndat.
20 Modersskötet glömmer honom,
maskar frossar på honom,
ingen bevarar hans minne.
Som ett träd bryts orättfärdigheten av.
21 Han handlar illa mot den ofruktsamma som ej kan föda,
änkan behandlar han inte väl.
22 Men Gud rycker bort de starka genom sin kraft.
När han griper in, kan de inte vara säkra för sitt liv.
23 Han ger dem trygghet och vila,
men hans ögon vakar över deras vägar.
24 En kort tid är de upphöjda,
sedan är de borta,
de slås ner och skördas som alla,
de vissnar likt axens toppar.
25 Om det inte är så,
vem kan visa att jag ljuger,
och göra mina ord om intet?
11 1 Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.
Kvinnan i församlingen
2 Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid den undervisning som jag har fört vidare till er. 3 Och nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. 4 Om en man ber eller profeterar med något på huvudet vanärar han sitt huvud. 5 Men om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet, så vanärar hon sitt huvud. Det är som att ha håret avrakat. 6 Ty om en kvinna inte har något på huvudet, bör hon också låta klippa av sitt hår. Men är det en skam för en kvinna att låta klippa håret eller raka av det, så bör hon ha något på huvudet. 7 En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Och kvinnan är mannens ära. 8 Ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen. 9 Och mannen skapades inte för kvinnans skull utan kvinnan för mannens skull. 10 Därför skall kvinnan ha en makt på huvudet för änglarnas skull. 11 Men i Herren är det så att kvinnan inte är till utan mannen eller mannen utan kvinnan. 12 Ty liksom kvinnan har kommit från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan, men allt kommer från Gud. 13 Döm själva. Passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet? 14 Lär inte själva naturen er att det är en skam för en man att ha långt hår 15 men en ära för en kvinna, eftersom hon fått håret som slöja. 16 Men om någon har lust att strida om detta, så skall han veta att vi inte har en sådan sed, inte heller någon av Guds församlingar.
Rätt nattvardsfirande
17 När jag nu ger dessa föreskrifter berömmer jag er inte,[a] eftersom era sammankomster är mer till skada än till nytta. 18 Först och främst hör jag att det förekommer stridigheter bland er, när ni möts i församlingen, och delvis tror jag att det är så. 19 Partier måste finnas bland er, för att det skall visa sig vilka det är som håller provet. 20 När ni nu samlas, kan inte Herrens måltid[b] hållas. 21 Vid måltiden tar genast var och en för sig av sin egen mat, så att den ene är hungrig, den andre berusad. 22 Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Eller föraktar ni Guds församling och får dem att skämmas som ingenting har? Vad skall jag då säga till er? Skall jag berömma er? Nej, för detta berömmer jag er inte.
23 Jag har själv tagit emot från Herren vad jag meddelade er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, 24 tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp, som är utgiven för er. Gör detta till minne av mig." 25 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det till minne av mig." 26 Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.
27 Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod. 28 Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. 29 Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. 30 Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade. 31 Om vi gick till rätta med oss själva, skulle vi inte bli dömda. 32 Men när vi döms fostras vi av Herren, för att vi inte skall bli fördömda tillsammans med världen.
33 Därför, mina bröder, när ni samlas för att äta, så vänta på varandra. 34 Om någon är hungrig skall han äta hemma, så att sammankomsten inte blir till en dom för er. Allt det andra skall jag ge er föreskrifter om när jag kommer.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln