M’Cheyne Bible Reading Plan

Jakob inför farao

47 Och Josef kom och berättade för farao: "Min far och mina bröder har kommit från Kanaans land med sina får och sin nötboskap och allt de äger. De är nu i landet Gosen." ² Han hade valt ut fem av sina bröder och förde fram dem inför farao. ³ Då frågade farao hans bröder: "Vad har ni för yrke?" De svarade farao: "Dina tjänare är herdar, vi liksom våra fäder." ⁴ De sade också till farao: "Vi har kommit för att bo här i landet någon tid, för dina tjänare har inget bete för sina får eftersom hungersnöden är svår i Kanaans land. Låt nu dina tjänare bo i landet Gosen." ⁵ Då sade farao till Josef: "Din far och dina bröder har alltså kommit till dig. ⁶ Egyptens land ligger öppet för dig. I den bästa delen av landet skall du låta din far och dina bröder bo. Låt dem bo i landet Gosen, och om du vet att några bland dem är dugliga män, så sätt dem till uppsyningsmän över min boskap."

⁷ Sedan hämtade Josef sin fader Jakob och förde honom fram inför farao, och Jakob hälsade farao. ⁸ Och farao frågade Jakob: "Vad är din ålder?" ⁹ Jakob svarade farao: "Min vandringstid har varat i etthundratrettio år. Få och svåra har mina levnadsår varit. De når inte upp till mina förfäders levnadsår under deras vandringstid." ¹⁰ Och Jakob välsignade farao och gick ut ifrån honom. ¹¹ Josef lät sin far och sina bröder bo i Egyptens land och gav dem egendom i den bästa delen av landet, i Raamses område, så som farao hade befallt. ¹² Josef försörjde sin far och sina bröder och hela sin fars hus och gav var och en underhåll efter antalet barn.

Hungersnödens följder för egyptierna

¹³ Men ingenstans i landet fanns bröd eftersom hungersnöden var mycket svår, och både Egypten och Kanaans land försmäktade av hunger. ¹⁴ För den säd som folket köpte samlade Josef alla pengar som fanns i Egypten och Kanaan och förde dem in i faraos palats. ¹⁵ Men när pengarna tog slut i Egypten och Kanaan, kom alla egyptier till Josef och sade: "Ge oss bröd! Varför skall vi dö inför dina ögon? Vi har ju inga pengar kvar." ¹⁶ Josef svarade: "För hit er boskap, så skall jag ge er bröd för boskapen, om era pengar är slut." ¹⁷ Då kom de med sin boskap till Josef, och han gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, får, nötboskap och åsnor. På detta sätt underhöll han dem det året och gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap.

¹⁸ Så tog det året slut. Men året därpå kom de tillbaka till honom och sade: "Vi kan inte dölja det för min herre. Pengarna är slut och boskapen vi ägde tillhör min herre. Ingenting annat finns nu kvar att ge än våra kroppar och vår jord. ¹⁹ Varför skall vi dö inför dina ögon, vi och vår åkerjord? Köp oss och vår jord för bröd, så skall vi med vår jord bli faraos slavar. Ge oss bara utsäde, så att vi får leva och inte dör och så att åkerjorden inte läggs öde." ²⁰ Då köpte Josef all jord i Egypten åt farao. Egyptierna sålde var och en sin åker eftersom hungersnöden var så svår. Och åkerjorden blev så faraos egendom. ²¹ Folket flyttade han till städerna, från ena änden av Egypten till den andra. ²² Men prästernas jord köpte han inte, ty prästerna hade sitt bestämda underhåll av farao, och de levde av det som farao gav dem. Därför behövde de inte sälja sin jord. ²³ Och Josef sade till folket: "Se, jag har nu köpt er och er jord åt farao. Här har ni utsäde. Beså nu jorden. ²⁴ När grödan kommer in skall ni ge en femtedel åt farao. Men fyra femtedelar skall ni själva ha till utsäde och till mat åt er och ert husfolk och era små barn." ²⁵ De svarade: "Du har räddat våra liv. Herre, låt oss finna nåd för dina ögon, så skall vi bli faraos slavar." ²⁶ Josef gjorde det till en lag som gäller än i dag för Egyptens jord, att femtedelen av skörden skall ges åt farao. Det var bara prästernas jord som inte blev faraos egendom.

Jakobs sista önskan

²⁷ Så bodde Israel i landet Gosen i Egypten. De skaffade sig ägodelar och var fruktsamma och förökade sig mycket. ²⁸ Jakob levde sjutton år i Egypten och han blev etthundrafyrtiosju år gammal. ²⁹ När tiden närmade sig att Israel skulle dö, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, så lägg din hand under min höft och lova att visa mig kärlek och trofasthet så att du inte begraver mig i Egypten. ³⁰ När jag har gått till vila hos mina fäder skall du i stället föra mig från Egypten och begrava mig i deras grav." Han svarade: "Jag skall göra som du säger." ³¹ Men Jakob sade: "Ge mig din ed på det!" Och han gav honom sin ed, och Israel tillbad böjd mot bäddens huvudgärd.

Inledning

1 Många har sammanställt en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss, ² enligt vad de som redan från början var ögonvittnen och ordets tjänare, har meddelat oss. ³ Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, ⁴ för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.

Löftet om Johannes Döparens födelse

⁵ På den tiden då Herodes^[a] var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning^[b] en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. ⁶ De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. ⁷ Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren.

⁸ En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst^[c] inför Gud, ⁹ fick han vid den sedvanliga lottningen uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret.^{[d] 10} Allt folket stod utanför och bad medan rökelseoffret bars fram. ¹¹ Då visade sig för honom en Herrens ängel, som stod till höger om rökelsealtaret. ¹² Sakarias blev förskräckt vid denna syn, och fruktan kom över honom. ¹³ Men ängeln sade till honom: "Frukta inte, Sakarias. Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. ¹⁴ Du skall få fröjda dig och jubla, och många kommer att glädja sig över hans födelse. ¹⁵ Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande. ¹⁶ Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. ¹⁷ Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett."

¹⁸ Då sade Sakarias till ängeln: "Hur skall jag kunna vara säker på detta? Jag är själv gammal och min hustru är till åren." ¹⁹ Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glada budskap. ²⁰ Och se, du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag detta sker, därför att du inte trodde mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne."

²¹ Folket stod och väntade på Sakarias, och de förundrade sig över att han dröjde så länge inne i templet. ²² När han sedan kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem och förblev stum. ²³ Och när dagarna för hans tjänstgöring var slut, begav han sig hem. ²⁴ Någon tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon visade sig inte öppet under fem månader. Hon tänkte: ²⁵ "Detta har Herren gjort med mig, när han såg till mig och tog bort min skam bland människor."

Ängelns budskap till Maria

²⁶ I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud ²⁷ till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad^[e] med en man som hette Josef och var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. ²⁸ Ängeln kom in och sade till henne: "Gläd dig, du benådade. Herren är med dig." ²⁹ Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda. ³⁰ Då sade ängeln till henne: "Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. ³¹ Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. ³² Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. ³³ Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut." ³⁴ Maria sade till ängeln: "Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig". ³⁵ Ängeln svarade henne: "Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son. ³⁶ Och se, din släkting Elisabet skall på sin ålderdom också få en son. Hon som man har sagt är ofruktsam, hon är nu i sjätte månaden. ³⁷ Ty för Gud är ingenting omöjligt." ³⁸ Maria sade: "Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.

Fortsättning av Jobs svar

Hälsning

1 Från Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, och vår broder Sostenes ² till Guds församling i Korint, de som helgats i Kristus Jesus, de kallade och heliga, tillsammans med alla dem som på varje plats där de eller vi bor, åkallar vår Herre Jesu Kristi namn: ³ Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Tack till Gud

⁴ Jag tackar alltid min Gud för er, för den Guds nåd som ni har fått i Kristus Jesus. ⁵ Ty i honom har ni blivit rika på allt, i fråga om allt tal och all insikt, ⁶ eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er. ⁷ Därför saknar ni inte någon nådegåva, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse. ⁸ Han skall också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag. ⁹ Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.

Splittringstendenser i församlingen

¹⁰ I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att alla vara eniga i det ni säger och inte låta stridigheter förekomma bland er, utan vara fullkomligt enade i samma uppfattning och samma mening. ¹¹ Av dem som hör till Kloes familj^[a] har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er. ¹² Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger: "Jag håller mig till Paulus" eller "Jag håller mig till Apollos"^[b] eller "Jag håller mig till Kefas"^[c] eller "Jag håller mig till Kristus". ¹³ Är då Kristus delad? Inte korsfästes väl Paulus för er? Eller döptes ni i Paulus namn? ¹⁴ Jag tackar Gud för att jag inte har döpt någon bland er utom Krispus och Gajus, ¹⁵ så att ingen kan säga att ni har blivit döpta i mitt namn. ¹⁶ Jo, Stefanas familj har jag också döpt. För övrigt vet jag inte om jag har döpt någon. ¹⁷ Ty Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangelium, och det inte med vishet och vältalighet, så att Kristi kors inte förlorar sin kraft.

Världens visdom och korsets dårskap

¹⁸ Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. ¹⁹ Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. ^{[d] 20} Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare?^[e] Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? ²¹ Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. ²² Ty judarna begär tecken^[f] och grekerna söker visdom. ²³ Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten^[g] och för hedningarna en dårskap. ²⁴ Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. ²⁵ Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

²⁶ Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. ²⁷ Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, ²⁸ och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, ²⁹ för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. ³⁰ Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, ³¹ för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren. ^[h]