M’Cheyne Bible Reading Plan
Josef ger sig till känna
45 Då kunde Josef inte behärska sig längre inför alla dem som stod omkring honom. Han ropade: "Gå ut härifrån alla!" Ingen fick stanna inne hos Josef när han gav sig till känna för sina bröder. 2 Han började gråta så högt att egyptierna hörde det. Faraos husfolk hörde det också. 3 Och Josef sade till sina bröder: "Jag är Josef. Lever far än?" Men hans bröder kunde inte svara, så förskräckta blev de för honom. 4 Då sade Josef till dem: "Kom hit till mig." När de kom fram sade han: "Jag är er bror Josef som ni sålde till Egypten. 5 Men var inte bedrövade och sörj inte över att ni sålde mig hit. Det var för att bevara liv som Gud sände mig hit före er. 6 I två år har det nu varit hungersnöd i landet, och det återstår fem år då man varken skall plöja eller skörda. 7 Men Gud sände mig hit före er, för att ni skulle få bli kvar på jorden och för att han skulle hålla er vid liv, till en stor räddning. 8 Det är alltså inte ni som sänt mig hit utan Gud. Han har gjort mig till en fader åt farao och till herre över hela hans hus och till härskare över hela Egyptens land. 9 Skynda er hem till far och säg till honom: Så säger din son Josef: Gud har satt mig till herre över hela Egypten. Kom ner till mig. Dröj inte! 10 Du skall få bo i landet Gosen och vara nära mig, du med dina barn och barnbarn, dina får och din nötboskap och allt som tillhör dig. 11 Ännu återstår det fem hungerår, men jag skall sörja för dig så att varken du eller ditt hus eller någon som tillhör dig skall lida nöd. 12 Ni ser ju med egna ögon, också min bror Benjamin ser det med egna ögon, att det är jag som med egen mun talar till er. 13 Berätta för far om all min härlighet i Egypten och om allt ni har sett. Och skynda er att föra far hit ner." 14 Sedan föll han sin bror Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät vid hans hals. 15 Han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Därefter samtalade hans bröder med honom.
16 När ryktet spred sig i faraos palats att Josefs bröder hade kommit, gladde det farao och hans tjänare. 17 Och farao sade till Josef: "Säg till dina bröder att de gör så här: Lasta era djur och far hem till Kanaans land. 18 Hämta sedan er far och ert husfolk och kom hit till mig, så skall jag ge er det bästa som finns i Egyptens land och ni skall få äta av landets överflöd. 19 Du skall säga till dem att göra så här: Tag med er vagnar från Egyptens land för era små barn och era hustrur, och hämta er far och kom hit. 20 Bekymra er inte om era ägodelar, för det bästa som finns i hela Egyptens land skall vara ert." 21 Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar som farao befallt och gav dem också reskost. 22 Och han gav var och en av dem en högtidsdräkt, men Benjamin gav han trehundra siklar silver och fem högtidsdräkter. 23 Till sin far skickade han också gåvor, tio åsnor lastade med det bästa Egypten hade och tio åsninnor, lastade med säd och bröd och andra livsmedel åt hans far för resan. 24 Sedan lät han sina bröder resa och de gav sig i väg. Och han sade till dem: "Gräla inte på vägen hem!"
25 De drog upp från Egypten och kom till sin fader Jakob i Kanaans land. 26 De berättade för honom: "Josef lever än och han är härskare över hela Egyptens land!" Då blev han alldeles lamslagen, han kunde inte tro dem. 27 Men när de talade om för honom allt vad Josef hade sagt till dem och när han såg vagnarna som Josef hade skickat för att hämta honom, då fick deras fader Jakob nytt liv. 28 Och Israel sade: "Det räcker. Min son Josef lever än. Jag vill ge mig av så att jag får se honom innan jag dör."
Jesus inför Pilatus
15 Redan tidigt på morgonen fattade översteprästerna sitt beslut tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet. De band Jesus och förde bort honom och utlämnade honom åt Pilatus. 2 Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du säger det själv." 3 Och översteprästerna anklagade honom häftigt. 4 Pilatus frågade honom på nytt: "Svarar du ingenting? Du hör hur mycket de anklagar dig." 5 Men Jesus svarade inte längre, och det förvånade Pilatus.
6 Vid högtiden brukade Pilatus frige en fånge, en som de begärde. 7 Där fanns nu en man som hette Barabbas. Han satt fängslad tillsammans med andra upprorsmän som hade begått mord under oroligheterna. 8 När folket kom fram och begärde att få vad han brukade bevilja dem, 9 svarade Pilatus: "Vill ni att jag skall frige judarnas konung?" 10 Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade utlämnat honom. 11 Men översteprästerna hetsade folket till att begära att han i stället skulle frige Barabbas. 12 Pilatus frågade dem än en gång: "Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas konung?" 13 De skrek: "Korsfäst honom!" 14 Pilatus frågade dem: "Vad har han då gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!" 15 Och då Pilatus ville göra folket till viljes, frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Jesus hånas och misshandlas
16 Soldaterna förde nu in Jesus på gården, det vill säga residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan. 17 De klädde på honom en purpurmantel och flätade en törnekrona och satte den på honom. 18 Sedan hälsade de honom: "Leve judarnas konung!" 19 Och de slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom. 20 Och när de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde på honom hans egna kläder. Sedan förde de ut honom att korsfästas.
Jesus korsfästes
21 Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus far, kom just in från landet. Honom tvingade de att bära Jesu kors. 22 Och de förde Jesus till Golgata, det betyder Huvudskalleplatsen. 23 De försökte ge honom vin tillsatt med myrra, men han tog inte emot det. 24 Och de korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. 25 Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. 26 På anslaget stod vad han var anklagad för: "Judarnas konung". 27 Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene på hans högra sida, den andre på hans vänstra.[a] 29 De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet och sade: "Se på den! Han som skulle bryta ner templet och bygga upp det igen på tre dagar! 30 Hjälp dig själv och stig ner från korset!" 31 På samma sätt gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom och sade: "Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. 32 Messias, Israels konung, han borde nu stiga ner från korset, så att vi får se det och tro!" Också de som var korsfästa tillsammans med honom smädade honom.
Jesus dör
33 Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker som varade till nionde timmen. 34 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloi, Eloi, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" [b] 35 Några som stod där hörde det och sade: "Hör, han ropar på Elia!" 36 En av dem sprang då och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt ett spö och gav honom att dricka och sade: "Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom." 37 Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan. 38 Då brast förlåten[c] i templet i två stycken, uppifrån och ända ner. 39 När officeren som stod mitt emot honom såg att han gav upp andan på ett sådant sätt, sade han: "Den mannen var verkligen Guds Son." 40 På avstånd stod även kvinnor och såg på. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome. 41 De hade följt Jesus och tjänat honom, när han var i Galileen. Där var också många andra kvinnor som hade gått upp till Jerusalem tillsammans med honom.
Jesus begravs
42 Det var redan kväll, och eftersom det var tillredelsedag, dagen före sabbaten, 43 kom Josef från Arimatea dit, en högt ansedd rådsherre som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 44 Pilatus blev förvånad över att Jesus redan var död och kallade till sig officeren och frågade honom, om Jesus redan hade dött. 45 När han fick veta det av officeren, lät han Josef få den döda kroppen. 46 Josef köpte då ett linnetyg, tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav, som var uthuggen i klippan. Sedan rullade han en sten för ingången till graven. 47 Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.
Sofars första tal
11 Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Skall ett sådant ordflöde stå oemotsagt
och en sådan mångordig man få rätt?
3 Skall ditt tomma prat få män att tiga,
skall du håna utan att någon får dig att skämmas?
4 Du säger: "Min undervisning är ren,
och utan fläck är jag inför dina ögon".
5 Om ändå Gud ville tala
och öppna sin mun mot dig,
6 uppenbara för dig visdomens hemligheter,
ty han äger förstånd i dubbelt mått.
Då skulle du inse att Gud kan låta din missgärning vara glömd.
7 Kan du utforska Guds djuphet?
Kan du utröna den Allsmäktiges fullkomlighet?
8 Hög som himlen är den - vad kan du göra?
Djupare än dödsriket är den - vad kan du förstå?
9 Dess längd sträcker sig längre än jorden,
och bredden överträffar havet.
10 Om han far fram och fängslar någon,
och kallar till doms - vem kan hindra honom?
11 Ty han känner lögnens män
och ser ondskan,
skulle han inte bry sig om det?
12 Om en dåre kan få förstånd
då kan en vildåsna födas till människa.
13 Om du rätt bereder ditt hjärta
och sträcker ut dina händer till honom,
14 om du skaffar undan dina händers fördärv
och ej låter orättfärdighet bo i dina tält,
15 då skall du lyfta upp ditt ansikte utan skam,
du står trygg och har inget att frukta.
16 Ty du skall glömma ditt elände,
minnas det likt bortrunnet vatten.
17 Ditt liv skall stråla klarare än middagsljuset,
och mörkret skall vara som morgonljuset.
18 Du skall vara trygg, ty det finns hopp.
Du skall se dig omkring och trygg gå till vila.
19 Du skall lägga dig utan att någon förskräcker dig,
och många skall söka vinna din gunst.
20 Men de ogudaktigas ögon skall tyna bort,
för dem skall ingen tillflykt finnas,
deras hopp skall vara att få ge upp andan.
Uppmaning till tålamod och endräkt
15 Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva. 2 Var och en av oss skall tjäna sin nästa, till hans bästa och hans uppbyggelse. 3 Kristus tjänade inte sig själv utan bar våra svagheter, så som det står skrivet:Dina smädares smädelser föll över mig.[a] 4 Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp. 5 Och må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, 6 så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.
7 Ta därför emot varandra, så som Kristus har tagit emot er till Guds ära. 8 Vad jag vill säga är att Kristus har blivit de omskurnas tjänare för att visa att Gud är sannfärdig och bekräfta löftena till fäderna, 9 och att hedningarna har fått prisa Gud för hans barmhärtighet, som det står skrivet: Därför vill jag prisa dig bland hedningarna och lovsjunga ditt namn. [b] 10 Vidare heter det: Gläd er, ni hedningar, tillsammans med hans folk. [c] 11 Och på ett annat ställe: Lova Herren, alla hedningar, prisa honom, alla folk. [d] 12 Och vidare säger Jesaja: Ett skott av Isais rot, han som står upp för att regera över hedningarna, på honom skall hedningarna hoppas. [e] 13 Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.
Apostelns uppdrag
14 När det gäller er, mina bröder, är jag för min del övertygad om att ni själva är fyllda av godhet och uppfyllda av all kunskap och att ni också kan förmana varandra. 15 Ändå har jag delvis skrivit ganska djärvt till er för att påminna er om ett och annat. Och detta i kraft av den nåd som jag har fått av Gud, 16 att jag skall vara Kristi Jesu tjänare bland hedningarna, en som i helig prästtjänst förvaltar Guds evangelium, så att hedningarna blir det offer som Gud tar emot, helgat genom den helige Ande.
17 Det är alltså i min tjänst inför Gud som jag kan berömma mig i Kristus Jesus. 18 Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus har utfört genom mig för att hedningarna skulle föras till lydnad, genom ord och gärning, 19 genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. Så har jag från Jerusalem och runt omkring ända till Illyrien överallt predikat Kristi evangelium. 20 Jag har satt min ära i att inte förkunna evangelium där Kristi namn redan var känt. Jag ville inte bygga på en grund som någon annan hade lagt. 21 Jag handlade som det står skrivet: De som inte har fått budskapet om honom skall se, och de som inte har hört skall förstå. [f]
Apostelns resplaner
22 Det är därför som jag många gånger har varit förhindrad att komma till er. 23 Men nu har jag inte längre någon uppgift i dessa områden. Och då jag sedan många år har längtat efter att komma till er, 24 vill jag besöka er när jag reser till Spanien. Jag hoppas att på genomresan få träffa er och att ni utrustar mig för resan dit, sedan jag först en tid har haft glädjen att vara tillsammans med er.
25 Men nu far jag till Jerusalem med hjälpen till de heliga. 26 Makedonien och Akaja har nämligen beslutat att göra en insamling till de fattiga bland de heliga i Jerusalem. 27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda. 28 När jag har fullgjort detta och på ett säkert sätt överlämnat denna gåva[g] till dem, skall jag resa till Spanien och besöka er på vägen. 29 Och jag vet att när jag kommer till er, så kommer jag med Kristi välsignelse i fullt mått.
30 Jag uppmanar er, bröder, för vår Herre Jesu Kristi skull och för den kärlek som Anden väcker, att kämpa tillsammans med mig genom att be till Gud för mig. 31 Be att jag blir räddad från dem i Judeen som inte tror och att den hjälp jag har med mig till Jerusalem blir väl mottagen av de heliga. 32 Då skall jag komma till er med glädje, om Gud vill, för att vila ut tillsammans med er. 33 Fridens Gud vare med er alla, amen.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln