M’Cheyne Bible Reading Plan

Juda och Tamar

38 Vid den tiden lämnade Juda sina bröder och slöt sig till en man i Adullam som hette Hira. ² Där fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua. Han tog henne till sig och gick in till henne. ³ Hon blev havande och födde en son som fick namnet Er. ⁴ Sedan blev hon åter havande och födde en son som hon gav namnet Onan. ⁵ Hon födde ännu en son och gav honom namnet Sela. När han föddes var Juda i Kesib.

⁶ Juda tog åt Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar. ⁷ Men Er, Judas förstfödde, var ond i Herrens ögon och Herren dödade honom. ⁸ Då sade Juda till Onan: "Gå in till din brors hustru, gift dig med henne i din brors ställe och skaffa avkomma åt din bror." ⁹ Men eftersom Onan visste att avkomman inte skulle bli hans egen, lät han säden spillas på jorden varje gång han låg med sin brors hustru, detta för att inte ge avkomma åt sin bror. ¹⁰ Det Onan gjorde var ont i Herrens ögon, och han dödade också honom. ¹¹ Då sade Juda till sin sonhustru Tamar: "Stanna som änka i din fars hus till dess att min son Sela blir vuxen." Han var nämligen rädd att också denne skulle dö liksom hans bröder. Tamar gick då tillbaka till sin fars hus och stannade där.

¹² En lång tid därefter dog Suas dotter, Judas hustru. Efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, till dem som klippte hans får. ¹³ När man berättade för Tamar att hennes svärfar var på väg till Timna för att klippa fåren, ¹⁴ lade hon av sig änkekläderna, tog på sig en slöja och satte sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon såg nämligen att Sela var fullvuxen och att man ändå inte gav henne till hustru åt honom.

¹⁵ När Juda fick se henne, trodde han att hon var en sköka. Hon hade ju täckt för sitt ansikte. ¹⁶ Han vek av till henne där hon satt vid vägen, och sade: "Får jag gå in till dig?" Han visste inte att det var hans sonhustru. Hon svarade: "Vad vill du ge mig för att få gå in till mig?" ¹⁷ Han sade: "Jag skickar dig en killing ur min hjord." Hon svarade: "Ja, om du ger mig pant tills du skickar den." ¹⁸ Han sade: "Vad skall jag då ge dig i pant?" Hon svarade: "Din signetring med kedja och staven som du har i handen." Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom. ¹⁹ Sedan gick hon därifrån och lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna igen.

²⁰ Juda skickade killingen med sin vän adullamiten för att få tillbaka panten av kvinnan, men denne hittade henne inte. ²¹ Han frågade männen på platsen var tempelskökan fanns, hon som satt vid vägen i Enajim, men de svarade att det inte hade funnits någon tempelsköka där. ²² Och han kom tillbaka till Juda och sade: "Jag har inte hittat henne. Dessutom säger folket på orten att det inte funnits någon tempelsköka där." ²³ Då sade Juda: "Hon får behålla det så skämmer vi inte ut oss. Jag har nu skickat killingen, men du har inte hittat henne."

²⁴ Ungefär tre månader senare fick Juda höra: "Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt och hon har också blivit havande genom sin otukt." Då sade Juda: "För ut henne och bränn henne!" ²⁵ Men när hon skulle föras ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: "Genom en man som äger dessa saker är jag havande. Se efter vem som äger den här signetringen med kedja och den här staven." ²⁶ Och Juda kände igen dem och sade: "Hon har rätten på sin sida, inte jag, eftersom jag inte har gett henne åt min son Sela." Men han låg aldrig mer med henne.^[a]

²⁷ När hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. ²⁸ Vid födelsen stack den ene fram en hand. Då tog barnmorskan en röd tråd och band den om hans hand och sade: "Han kom ut först." ²⁹ Men när han sedan drog tillbaka handen kom hans bror ut. Då sade hon: "Varför har du trängt dig fram?" Och han fick namnet Peres. ³⁰ Därefter kom hans bror ut, han som hade den röda tråden om sin hand. Och han fick namnet Sera.

Jesus bespisar fyra tusen

8 Vid den tiden hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och man hade inget att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sade till dem: ² "Det gör mig ont om dessa människor. I tre dagar har de redan varit hos mig, och nu har de inget att äta. ³ Om jag låter dem gå hem hungriga, kommer de att duka under på vägen. En del av dem kommer långväga ifrån." ⁴ Hans lärjungar svarade honom: "Var skall man få mat här i ödemarken, så att de blir mätta?" ⁵ Han frågade dem: "Hur många bröd har ni?" "Sju", svarade de. ⁶ Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud,^[a] bröt dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket, och de gjorde så. ⁷ De hade också några små fiskar, och efter att ha tackat Gud sade han att också de skulle sättas fram. ⁸ Alla åt och blev mätta, och de plockade upp de stycken som blivit över, sju korgar. ⁹ Det var omkring fyra tusen där. Sedan sände han i väg dem.

Fariseerna begär tecken

¹⁰ Strax därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta. ¹¹ Fariseerna kom dit och började diskutera med honom. För att snärja honom bad de honom om ett tecken från himlen. ¹² Jesus suckade i sin ande och sade: "Varför begär detta släkte ett tecken? Amen säger jag er: Detta släkte skall aldrig få något tecken." ¹³ Och han lämnade dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.

Den farliga surdegen

¹⁴ Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. De hade bara ett bröd med sig i båten. ¹⁵ Då varnade Jesus dem och sade: "Akta er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!" ¹⁶ De började då tala med varandra om att de inte hade bröd med sig. ¹⁷ Jesus märkte det och frågade dem: "Varför säger ni att ni inte har bröd? Begriper och förstår ni ännu ingenting? Har ni ett hjärta som är så hårt? ¹⁸ Har ni ögon och ser inte och öron och hör inte? Kommer ni inte ihåg ¹⁹ när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar fulla med brödstycken fick ni då?" De svarade: "Tolv." ²⁰ "Och när jag bröt de sju bröden åt de fyra tusen, hur många korgar fyllde ni då med brödstycken?" De svarade: "Sju." ²¹ Han sade till dem: "Förstår ni fortfarande ingenting?"

Jesus botar en blind

²² De kom till Betsaida. Där förde man en blind till Jesus och bad honom röra vid mannen. ²³ Då tog han den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon, lade händerna på honom och frågade: "Ser du något?" ²⁴ Han spärrade upp ögonen och sade: "Jag ser människorna gå omkring, och de ser ut som träd." ²⁵ Då lade Jesus än en gång händerna på hans ögon, och den blinde såg nu bra och var botad. Han såg allt tydligt och klart. ²⁶ Jesus sände hem honom med orden: "Gå inte ens in i byn!"

Petrus bekännelse

²⁷ Sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna kring Cesarea Filippi. På vägen frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att jag är?" ²⁸ De svarade: "Johannes Döparen, andra säger Elia och andra någon av profeterna." ²⁹ Då frågade han dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Petrus svarade honom: "Du är Messias." ³⁰ Men Jesus förbjöd dem att säga det till någon.

Jesus talar om sitt lidande

³¹ Därefter började Jesus undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och uppstå efter tre dagar. ³² Rakt på sak talade han om detta. Då tog Petrus honom till sig och började ivrigt säga emot honom. ³³ Men Jesus vände sig om, såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus med orden: "Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är inte Guds tankar utan människotankar."

I Jesu efterföljd

³⁴ Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. ³⁵ Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall rädda det. ³⁶ Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ? ³⁷ Och vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ? ³⁸ Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för honom skall också Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna."

Elifas första tal

4 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

8 ¹ Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. ² Ty livets Andes lag^[a] har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. ³ Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. ⁴ Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.

⁵ De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. ⁶ Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. ⁷ Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. ⁸ De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

Guds barns liv i Anden

⁹ Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. ¹⁰ Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull. ¹¹ Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.

¹² Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet. ¹³ Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. ¹⁴ Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. ¹⁵ Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba!^[b] Fader!" ¹⁶ Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. ¹⁷ Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom.

Hoppet om den kommande härligheten

¹⁸ Jag hävdar att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. ¹⁹ Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras.^{[c] 20} Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om ²¹ att också skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. ²² Vi vet att hela skapelsen ännu samfällt suckar och våndas. ²³ Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt,^[d] också vi suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. ²⁴ Ty i hoppet är vi frälsta, men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på något som han redan ser? ²⁵ Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt. ²⁶ Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, ²⁷ och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill.

²⁸ Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. ²⁹ Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. ³⁰ Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.

Guds utvaldas lovsång

³¹ Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? ³² Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? ³³ Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. ³⁴ Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss. ³⁵ Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? ³⁶ Det står ju skrivet:För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår.^[e]

³⁷ Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. ³⁸ Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, ³⁹ höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.