M’Cheyne Bible Reading Plan

Gud kallar Mose vid den brinnande busken

3 Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan. En gång drev han fåren bortom öknen och kom till Guds berg Horeb. ² Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp. ³ Då tänkte Mose: "Jag måste gå dit och betrakta den underbara synen och se varför busken inte brinner upp."

⁴ När Herren såg att han gick för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: "Mose! Mose!" Han svarade: "Här är jag." ⁵ Då sade Gud: "Kom inte hit! Tag av dig skorna, ty platsen där du står är helig mark." ⁶ Och han sade: "Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud." Då dolde Mose ansiktet, ty han bävade för att se på Gud. ⁷ Herren sade: "Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner till deras lidande. ⁸ Därför har jag stigit ner för att rädda dem undan egyptierna och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung, det land där det bor kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebusiter. ⁹ Och se, ropet från Israels barn har kommit upp till mig, och jag har också sett hur egyptierna förtrycker dem. ¹⁰ Gå nu! Jag skall sända dig till farao, och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten."

¹¹ Men Mose sade till Gud: "Vem är jag, att jag skulle gå till farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?" ¹² Han svarade: "Jag är med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, skall ni hålla gudstjänst på detta berg." ¹³ Då sade Mose till Gud: "När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? vad skall jag då svara dem?" ¹⁴ Gud sade till Mose: "Jag är den Jag Är." Och han sade vidare: "Så skall du säga till Israels barn:Jag Ärhar sänt mig till er."

¹⁵ Och Gud sade ytterligare till Mose: "Så skall du säga till Israels barn: Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Detta skall vara mitt namn för evigt och så skall man kalla mig från släkte till släkte. ¹⁶ Gå nu och samla de äldste i Israel och säg till dem: Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för mig, och han har sagt: Jag har sett till er och vet vad man har gjort mot er i Egypten. ¹⁷ Därför säger jag: Jag skall föra er bort från lidandet i Egypten och upp till kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas och jebusiternas land, ett land som flödar av mjölk och honung.

¹⁸ De kommer att lyssna till dina ord, och du skall tillsammans med de äldste i Israel gå till kungen i Egypten och säga till honom: Herren, hebreernas Gud, har visat sig för oss. Låt oss gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren, vår Gud. ¹⁹ Men jag vet att kungen i Egypten inte kommer att låta er gå om inte en stark hand tvingar honom. ²⁰ Jag skall därför räcka ut min hand och slå Egypten med alla slags under som jag skall göra där. Sedan kommer han att släppa er. ²¹ Och jag skall låta detta folk finna nåd för egyptiernas ögon, så att ni inte kommer att gå med tomma händer när ni drar bort. ²² Nej, varje kvinna skall av sin grannkvinna och av den kvinna som bor i hennes hus begära föremål av silver och guld och även kläder, som ni skall sätta på era söner och döttrar. Så skall ni ta byte från egyptierna."

Sabbatens Herre

6 En sabbat tog Jesus vägen genom ett sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax, som de gnuggade i händerna och åt. ² Några av fariseerna sade då: "Varför gör ni det som inte är tillåtet på sabbaten?" ³ Jesus svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga, ⁴ hur han gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt och gav sina män? De bröden fick endast prästerna äta." ⁵ Och han tillade: "Människosonen är sabbatens Herre."

⁶ En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där fanns en man vars högra hand var förtvinad. ⁷ De skriftlärda och fariseerna iakttog Jesus noga för att se, om han skulle bota någon på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för. ⁸ Men han visste vad de tänkte och sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig upp och kom hit." Då reste han sig och gick fram. ⁹ Jesus sade till dem: "Jag frågar er: Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?" ¹⁰ Och han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: "Räck ut din hand." Mannen gjorde det och hans hand var nu frisk. ¹¹ Men de blev fullständigt ursinniga och började diskutera med varandra vad de kunde göra med Jesus.

Jesus utser tolv apostlar

¹² Vid den tiden gick Jesus upp på berget för att be, och han bad hela natten till Gud. ¹³ När det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde ut bland dem tolv, som han kallade apostlar: ¹⁴ Simon, som han gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus, ¹⁵ Matteus och Thomas, Jakob, Alfeus son, och Simon som kallades "ivraren",^{[a] 16} Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, han som blev förrädare.

JESU SLÄTTPREDIKAN (Kap 6:17-49)

¹⁷ Jesus gick ner tillsammans med dem och stannade på en slätt. Där var en stor skara lärjungar och mycket folk från hela Judeen och Jerusalem och från kuststräckan vid Tyrus och Sidon. ¹⁸ De hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. Också de som plågades av orena andar blev botade. ¹⁹ Och allt folket ville röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och botade alla.

Saligprisningar och verop

²⁰ Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: "Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike. ²¹ Saliga är ni som nu hungrar, ni skall bli mättade. Saliga är ni som nu gråter, ni skall skratta. ²² Saliga är ni, när människor hatar er och stöter bort er, när de hånar och smutskastar er,^[b] allt för Människosonens skull. ²³ Gläd er på den dagen, ja, hoppa av glädje! Ty se, er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.

²⁴ Men ve er, ni rika! Ni har fått ut er tröst. ²⁵ Ve er, ni som nu är mätta! Ni kommer att hungra. Ve er, ni som nu skrattar! Ni kommer att sörja och gråta. ²⁶ Ve er, när alla människor talar väl om er! På samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.

Älska era fiender

²⁷ Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. ²⁸ Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er. ²⁹ Om någon slår dig på den ena kinden, så vänd också den andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom också ta din livklädnad. ³⁰ Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka. ³¹ Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem. ³² Om ni älskar dem som älskar er, skall ni ha tack för det? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. ³³ Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, skall ni ha tack för det? Så handlar också syndare. ³⁴ Och om ni lånar åt dem som ni hoppas skall betala tillbaka, skall ni ha tack för det? Också syndare lånar åt syndare för att få tillbaka vad de lånat ut. ³⁵ Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otacksamma och onda. ³⁶ Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig.

Flisan och bjälken

³⁷ Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna. ³⁸ Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er^[c] i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er."

³⁹ Han gav dem också en liknelse: "Kan väl en blind leda en blind? Faller då inte båda i gropen? ⁴⁰ En lärjunge är inte förmer än sin lärare, och när någon har blivit fullärd blir han som sin lärare. ⁴¹ Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? ⁴² Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta bort flisan ur din broders öga.

Av frukten känner man trädet

⁴³ Det finns inte något bra träd som bär dålig frukt, inte heller något dåligt träd som bär bra frukt. ⁴⁴ Ett träd känner man igen på frukten. Inte plockar man väl fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar? ⁴⁵ En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.

Liknelsen om de två husbyggarna

⁴⁶ Varför kallar ni mig 'Herre, Herre', när ni inte gör vad jag säger? ⁴⁷ Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem - vem han är lik, det skall jag visa er. ⁴⁸ Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt. ⁴⁹ Men den som lyssnar och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräkte sig mot huset som genast rasade, och förödelsen blev stor för det huset."

Sofars andra tal

20 Då tog Sofar från Naama till orda och sade:

Äktenskapligt samliv

7 I fråga om det ni skrev svarar jag: Det är visserligen bäst för en man att inte röra en kvinna. ² Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. ³ Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. ⁴ Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. ⁵ Håll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. ⁶ Men detta ger jag som ett råd,^[a] inte som en befallning. ⁷ Helst skulle jag vilja att alla människor vore som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat.

Ogift ställning och skilsmässa

⁸ Till de ogifta och änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir som jag. ⁹ Men om de inte kan leva avhållsamt skall de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär. ¹⁰ De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens:^[b] En hustru får inte skilja sig från sin man - ¹¹ skiljer hon sig skall hon förbli ogift eller försona sig med sin man - och en man får inte överge sin hustru.

Gift med en hedning

¹² Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne. ¹³ Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. ¹⁴ Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars vore era barn orena, men nu är de heliga. ¹⁵ Men om den otroende vill skiljas, så låt honom göra det. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva fredligt tillsammans. ¹⁶ Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?

Stå kvar i kallelsen

¹⁷ Bara det vet vi, att var och en skall leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, då Gud kallade honom. Detta föreskriver jag i alla församlingar. ¹⁸ Blev någon kallad som omskuren, skall han inte försöka att dölja det. Blev någon kallad som oomskuren, skall han inte låta omskära sig. ¹⁹ Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud. ²⁰ Var och en skall bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad. ²¹ Blev du kallad som slav, så sörj inte över det. Även om du kan bli fri, så förbli hellre slav. ²² Ty den som var slav när han blev kallad av Herren, är en Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav. ²³ Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor. ²⁴ Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.

Ogift eller gift

²⁵ I fråga om de kvinnor som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren, men jag ger ett råd såsom den som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig. ²⁶ Jag menar då att i det svåra läge som nu råder är det bäst för en människa att förbli som hon är. ²⁷ Är du bunden vid en hustru, försök då inte att bli fri. Är du inte bunden, så försök inte att få hustru. ²⁸ Men även om du gifter dig syndar du inte, och om en ogift kvinna gifter sig syndar hon inte. Sådana kommer dock att få utstå lidanden, och jag vill skona er. ²⁹ Men det säger jag er, bröder: Tiden är kort. Även de som har en hustru skall nu leva som om de ingen hade, ³⁰ och de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gladde sig, de som köper något som om de inte kunde behålla det, ³¹ och de som använder sig av den här världen som om de inte fick ut något av den. Ty världen, sådan den är, går mot sin undergång, ³² och jag vill att ni skall vara fria från bekymmer. Den ogifte är angelägen om det som tillhör Herren, hur han skall göra som Herren vill. ³³ Den gifte är angelägen om det som tillhör världen, hur han skall vara sin hustru till lags, ³⁴ och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan, jungfrun, tänker på det som tillhör Herren, att hon skall vara helig både till kropp och själ, men den gifta kvinnan tänker på det som tillhör världen, hur hon skall vara sin man till lags. ³⁵ Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att snärja er, utan för att ni skall leva anständigt och stadigt hålla er till Herren och inte slitas hit och dit.

³⁶ Men om någon^[c] tror sig handla orätt mot sin ogifta dotter som är giftasvuxen och vill gifta sig,^[d] då skall han göra henne till viljes. Han syndar inte. Låt dem gifta sig. ³⁷ Den däremot som är fast i sitt sinne och inte står under tvång,^[e] utan kan handla fritt efter sin egen vilja och har föresatt sig att låta sin dotter förbli ogift, han gör något som är bra. ³⁸ Alltså: den som gifter bort sin ogifta dotter gör något bra, och den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre.

³⁹ En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. ⁴⁰ Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att också jag har Guds Ande.^[f]