M’Cheyne Bible Reading Plan
Jakob välsignar sina söner
49 Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: "Kom hit till mig, så skall jag tala om vad som skall hända er i kommande dagar. 2 Ja, kom samman och lyssna, ni Jakobs söner, hör på Israel, er fader!
3 Ruben, min förstfödde är du,
min kraft och min styrkas förstling,
främst i myndighet
och främst i makt.
4 Du sjuder över som vatten,
du skall inte bli den främste,
ty du besteg din fars bädd.
Då vanhelgade du den,
ja, min bädd besteg han.
5 Simeon och Levi är bröder.
Våldet är deras vapen.
6 Min själ skall inte ta del i deras råd,
min själ skall inte umgås med dem,
ty i sin vrede dödade de män
och i sitt övermod stympade de oxar.
7 Förbannad är deras vrede som är så våldsam
och deras grymhet som är så stor!
Jag skall strö ut dem i Jakob,
jag skall skingra dem i Israel.
8 Juda, dig skall dina bröder prisa.
Din hand skall vara på dina fienders nacke,
din fars söner skall buga sig för dig.
9 Ett ungt lejon är Juda.
Från rivet byte har du rest dig, min son.
Han böjer sig, han lägger sig ner
som ett lejon,
som en lejoninna -
vem får honom att resa sig?
10 Spiran skall inte vika från Juda,
inte härskarstaven från hans fötter,
förrän han som den tillhör[a] kommer
och folken blir honom lydiga.
11 Han binder sin ungåsna vid vinstocken,
sitt åsneföl vid den ädla rankan.
Han tvättar sina kläder i vin,
sin mantel i druvors blod.
12 Hans ögon är dunkla av vin,
hans tänder vita av mjölk.
13 Sebulon skall bo vid havets strand
och bli en hamn för skepp.
Sin sida skall han vända mot Sidon.
14 Isaskar är en stark åsna,
som ligger i ro i sitt hägn.
15 Han såg att viloplatsen var god
och att landet var ljuvligt.
Då böjde han sin rygg under bördor
och blev en arbetspliktig slav.
16 Dan skall skaffa rätt åt sitt folk
som en av Israels stammar.
17 Dan skall vara en orm på vägen,
en huggorm på stigen,
en som biter hästen i foten,
så att ryttaren faller baklänges.
18 Herre, jag väntar på din frälsning!
19 Gad skall trängas av skaror,
men själv skall han tränga dem in på hälarna.
20 Från Aser kommer utsökta rätter.
Kungliga läckerheter skall han ge.
21 Naftali är en snabb hind,
som talar vackra ord.
22 Ett ungt fruktträd är Josef,
ett ungt fruktträd vid källan.
Grenarna når upp över muren.
23 Bågskyttar oroar honom,
de skjuter på honom och ansätter honom.
24 Men hans båge förblir fast
och hans händer och armar spänstiga
genom dens händer som är den Starke i Jakob,
genom honom som är Herden, Israels Klippa,
25 genom din fars Gud, han skall hjälpa dig,
genom den Allsmäktige, han skall välsigna dig
med välsignelser ovanifrån, från himlen,
välsignelser från djupet som ruvar där nere,
välsignelser från bröst och moderliv.
26 Din fars välsignelser når högt,
högre än mina fäders välsignelser,
till de eviga höjdernas härlighet.
De skall vara över Josefs huvud,
över hjässan på honom som är fursten bland sina bröder.
27 Benjamin är en glupsk varg.
På morgonen äter han rov,
på kvällen fördelar han byte."
28 Alla dessa är Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras far sade till dem när han välsignade dem. Åt var och en gav han sin särskilda välsignelse.
Jakob dör
29 Sedan befallde han dem och sade: "Jag skall nu samlas till mitt folk. Begrav mig hos mina fäder i grottan på hetiten Efrons mark, 30 i den grotta som ligger vid fältet i Makpela mitt emot Mamre i Kanaans land. Denna mark köpte Abraham till gravplats av hetiten Efron. 31 Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes också Isak och hans hustru Rebecka, och där har jag själv begravt Lea, 32 i grottan på den åker som köptes av hetiterna." 33 När Jakob hade givit sina söner dessa befallningar drog han upp fötterna i sängen. Och han gav upp andan och samlades till sitt folk.
Jesu födelse
2 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus[a] utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius[b] var landshövding över Syrien. 3 Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4 Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit 5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. 6 När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. 7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.
8 I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. 10 Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. 11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.[c] 12 Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." 13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
14 "Ära vare Gud i höjden
och frid på jorden,
till människor hans välbehag."[d]
15 När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta." 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. 20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.
Jesu omskärelse
21 När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv.
Jesus bärs fram i templet
22 När tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, 23 som det var befallt i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet skall räknas som helgad åt Herren.[e] 24 De skulle även offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt Herrens lag.
25 På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 26 Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde.[f] 27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, 28 tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:
29 "Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid,
så som du har lovat.
30 Ty mina ögon har sett
din frälsning,
31 som du har berett att skådas
av alla folk,
32 ett ljus som skall uppenbaras
för hedningarna
och en härlighet
för ditt folk Israel."
33 Hans far och mor förundrade sig över det som sades om honom. 34 Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. 35 Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan."
36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.
39 Sedan de hade fullgjort allt som var föreskrivet i Herrens lag, vände de tillbaka till sin hemstad Nasaret i Galileen. 40 Och pojken växte till och fylldes av kraft och vishet, och Guds välbehag vilade över honom.
Jesus som tolvåring i templet
41 Hans föräldrar gick varje år vid påskhögtiden upp till Jerusalem. 42 När Jesus var tolv år gick de som vanligt upp till högtiden. 43 Då festdagarna var över och de vände hem, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar visste om det. 44 De trodde att han var med i ressällskapet och gick en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta. 45 När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom. 46 Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och frågade dem. 47 Och alla som hörde honom häpnade över hans förståndiga svar. 48 När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn, varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit oroliga och letat efter dig." 49 Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?" 50 Men de förstod inte vad han sade till dem. 51 Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han var alltid lydig mot dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52 Och Jesus växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor.
Elifas andra tal
15 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Skall en vis man tala så i vädret
och fylla sitt bröst med östanvind?
3 Skall han försvara sin sak med värdelöst tal,
med ord till ingen nytta?
4 Ja, du gör gudsfruktan om intet
och hindrar andakt inför Gud.
5 Ty din synd lägger orden i din mun,
och du väljer listigt tal.
6 Din egen mun dömer dig, inte jag,
dina egna läppar vittnar emot dig.
7 Var du den första människa som föddes?
Blev du till innan höjderna fanns?
8 Var du åhörare i Guds hemliga råd?
Har du bemäktigat dig visheten?
9 Vad vet du som vi inte vet?
Vad förstår du som vi inte förstår?
10 Både gråhårsman och åldring finns ibland oss,
mycket äldre än din far.
11 Är Guds tröst ej nog för dig,
de milda ord som talas till dig?
12 Varför leds du bort av ditt hjärta
och varför gnistrar dina ögon?
13 Ty du vänder din ande mot Gud
och öser ut ord ur din mun.
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren,
att en av kvinna född skulle vara rättfärdig?
15 Gud kan inte lita på sina heliga,
inför hans ögon är inte himlarna rena,
16 hur mycket mindre då den som är avskyvärd och fördärvad,
en människa som dricker orättfärdighet som vatten!
17 Lyssna, jag vill säga dig något,
det som jag har sett vill jag berätta,
18 vad visa män har kungjort från sina fäder och inte förtigit,
19 från dem som ensamma fick landet
utan att någon främling trängde in bland dem:
20 Den ogudaktige plågas av ångest i alla sina dagar,
en våldsverkares år är räknade.
21 Skräckröster ljuder i hans öron.
I hans trygghet kommer förhärjaren över honom.
22 Han har inget hopp om räddning ur mörkret,
svärdet är bestämt för honom.
23 Han irrar efter bröd och undrar var det finns.
Han vet att mörkrets dag är nära.
24 Ångest och nöd förskräcker honom,
de slår ner honom likt en kung rustad till strid.
25 Ty mot Gud har han lyft sin hand,
mot den Allsmäktige handlar han övermodigt.
26 Med styv nacke stormar han mot honom,
väl skyddad bakom sina sköldar.
27 Han har täckt sitt ansikte med fetma
och hans midja sväller av fett.
28 Han bosätter sig i ödelagda städer,
i hus där man ej kan bo,
ty de är bestämda till ruiner.
29 Han blir ej rik,
hans välstånd skall ej bestå,
hans skördar skall ej luta tungt mot marken.
30 Han kan inte fly undan mörkret,
hans rotskott skall förtorka av hetta,
han skall förgås genom Guds[a] muns anda.
31 Han må inte bedra sig och lita på tomhet,
ty tomhet skall bli hans lön.
32 I förtid skall hans mått bli fyllt,
och hans krona
skall ej grönska mer.
33 Han skall tappa sina omogna druvor likt en vinstock,
fälla sina blommor likt ett olivträd.
34 Ty den gudlöses hus blir ofruktsamt,
och eld förtär husen där mutor tas.
35 De går havande med elände och föder fördärv,
deras moderliv alstrar förvillelse.
Paulus och Apollos är Guds medarbetare i församlingen
3 Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor utan som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus. 2 Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte. Den tålde ni ännu inte, och det gör ni inte nu heller, 3 eftersom ni fortfarande är köttsliga. Så länge det råder avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra? 4 Om en säger: "Jag håller mig till Paulus", och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet? 5 Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som förde er till tro, och det med den uppgift som Herren har gett var och en. 6 Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. 7 Varken den som planterar eller den som vattnar betyder därför något, utan endast den som ger växten, och det är Gud. 8 Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en skall få sin lön efter sitt arbete. 9 Ty vi är Guds medarbetare, och ni är en Guds åker, en Guds byggnad.
10 Efter den nåd som Gud gav mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och en annan bygger nu på den. Men var och en bör se till hur han bygger. 11 Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus. 12 Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, 13 så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen[a] kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. 14 Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. 15 Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld. 16 Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17 Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.
18 Bedra inte er själva. Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis. 19 Ty den här världens visdom är dårskap inför Gud. Det står skrivet: Han fångar de visa i deras slughet, [b] 20 och vidare: Herren känner de visas tankar och vet att de är tomma. [c] 21 Därför skall ingen berömma sig av människor, eftersom allting är ert, 22 det må vara Paulus, Apollos eller Kefas, det må vara världen, liv eller död, nutid eller framtid. Allting är ert. 23 Men själva tillhör ni Kristus, och Kristus tillhör Gud.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln