M’Cheyne Bible Reading Plan
Jakob flyttar till Egypten
46 Israel bröt upp med allt han ägde. När han kom till Beer-Sheba offrade han slaktoffer åt sin fader Isaks Gud. 2 Och Gud talade till Israel i en syn om natten och sade: "Jakob! Jakob!" Han svarade: "Här är jag." 3 Då sade han: "Jag är Gud, din faders Gud. Var inte rädd för att resa till Egypten, ty jag skall där göra dig till ett stort folk. 4 Jag skall själv följa med dig till Egypten och jag skall också föra dig tillbaka därifrån. Och Josefs hand skall tillsluta dina ögon."
5 Jakob bröt upp från Beer-Sheba. Och Israels söner satte sin fader Jakob, sina små barn och sina hustrur på vagnarna som farao hade skickat för att hämta honom. 6 De tog sin boskap och de ägodelar som de hade skaffat sig i Kanaans land och kom till Egypten, Jakob och alla hans ättlingar med honom. 7 Sina söner och sonsöner, sina döttrar och sondöttrar, alla sina ättlingar förde han med sig till Egypten.[a]
Jakobs släkt
8 Detta är namnen på Israels barn, Jakob och hans söner, som kom till Egypten:
Jakobs förstfödde var Ruben,
9 och Rubens söner var Hanok, Pallu, Hesron och Karmi.
10 Simeons söner var Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son.
11 Levis söner var Gerson, Kehat och Merari.
12 Judas söner var Er, Onan, Sela, Peres och Sera, men Er och Onan dog i Kanaans land, och Peres söner var Hesron och Hamul.
13 Isaskars söner var Tola, Puva, Job och Simron.
14 Sebulons söner var Sered, Elon och Jaleel.
15 Detta var Leas söner som hon födde åt Jakob i Paddan-Aram. Dessutom födde hon åt honom dottern Dina. Sönerna och döttrarna var sammanlagt trettiotre personer.
16 Gads söner var Sifjon och Haggi, Suni och Esbon, Eri och Arodi och Areli.
17 Asers söner var Jimna, Jisva, Jisvi och Beria, och deras syster var Sera. Berias söner var Heber och Malkiel.
18 Dessa var söner till Silpa, som Laban hade givit åt sin dotter Lea. Hon födde dem åt Jakob, sexton personer.
19 Rakels, Jakobs hustrus, söner var Josef och Benjamin.
20 De söner som föddes åt Josef i Egyptens land var Manasse och Efraim. De föddes åt honom av Asenat, som var dotter till Poti-Fera, prästen i On.
21 Benjamins söner var Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman, Ehi och Rosh, Muppim och Huppim och Ard.
22 Dessa var Rakels söner som föddes åt Jakob, sammanlagt fjorton personer.
23 Dans son var Husim.
24 Naftalis söner var Jaseel, Guni, Jeser och Sillem.
25 Dessa var söner till Bilha, som Laban hade givit åt sin dotter Rakel, och hon födde dem åt Jakob, sammanlagt sju personer.
26 De som kom med Jakob till Egypten, de som var hans ättlingar, var sammanlagt sextiosex personer förutom Jakobs sonhustrur. 27 Och Josefs söner, som föddes åt honom i Egypten, var två. De personer av Jakobs hus som kom till Egypten var sammanlagt sjuttio.
Mötet med Josef
28 Jakob skickade Juda i förväg till Josef för att denne skulle visa honom vägen till Gosen. Och de kom till landet Gosen. 29 Josef lät spänna för sin vagn och for till Gosen för att möta sin fader Israel. När han kom fram till honom föll han honom om halsen och grät länge vid hans hals. 30 Och Israel sade till Josef: "Nu kan jag dö då jag har sett ditt ansikte, eftersom du ännu lever." 31 Josef sade till sina bröder och sin fars husfolk: "Jag skall fara upp och tala med farao och säga till honom: Mina bröder och min fars husfolk, som hittills bott i Kanaans land, har kommit till mig. 32 De här männen är herdar och har ägnat sig åt boskapsskötsel. Sina får och sin nötboskap och allt som de äger har de fört med sig. 33 När sedan farao kallar er till sig och frågar vilket yrke ni har, 34 skall ni svara: Vi, dina tjänare, har sysslat med boskapsskötsel från vår ungdom ända tills nu, vi liksom våra fäder. Då kommer ni att få bo i landet Gosen, för egyptierna avskyr allt vad fåraherdar heter."
Jesus uppstår ur graven
16 När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande oljor för att gå och smörja honom. 2 Mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven då solen gick upp. 3 De sade till varandra: "Vem skall rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?" 4 Men när de såg upp, fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. 5 De gick då in i graven och fick se en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev mycket förskräckta. 6 Men han sade till dem: "Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom. 7 Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han skall gå före er till Galileen, och där skall ni få se honom så som han har sagt er." 8 Då gick de ut och flydde bort från graven. Ty bävan och bestörtning hade kommit över dem, och de sade ingenting till någon, därför att de fruktade.[a]
Den Uppståndne visar sig
9 Efter sin uppståndelse på första veckodagens morgon visade sig Jesus först för Maria från Magdala, som han hade drivit ut sju onda andar ur. 10 Hon gick och berättade det för dem som hade varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. 11 Men när de hörde att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det. 12 Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet. 13 De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda. 14 Sedan visade han sig för de elva när de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och hårda hjärtan, då de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden. 15 Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. 16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. 17 Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. 18 De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska."
19 Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20 Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.[b]
Jobs svar på Sofars första tal
12 Då tog Job till orda och sade:
2 Visst är ni det rätta folket,
och med er kommer visheten att dö ut!
3 Men jag har förstånd så gott som ni,
inte står jag tillbaka för er,
ty vem känner inte till detta?
4 Jag har blivit till åtlöje för min vän,
jag som ropade till Gud och fick svar.
Den rättfärdige och oskyldige blir till åtlöje.
5 I den sorglöses tankar föraktas olyckan,
den står redo för dem vilkas fötter vacklar.
6 Våldsverkarnas tält åtnjuter frid,
de som trotsar Gud har trygghet,
de som har sin gud i sin hand.
7 Men fråga boskapen, den skall undervisa dig,
fåglarna under himlen, de skall ge dig svar,
8 tala till jorden, den skall undervisa dig,
fiskarna i havet skall ge dig besked.
9 Vem av dessa känner inte till att det är Herrens hand
som har gjort det?
10 I hans hand är allt levandes själ
och alla mänskliga varelsers anda.
11 Skall inte örat pröva orden,
liksom munnen prövar matens smak?
12 Vishet hör de gamla till,
förstånd dem som har levat länge.
13 Hos Gud finns vishet och makt,
hos honom finns råd och förstånd.
14 Se, han river ner och ingen kan bygga upp,
han låser in och ingen kan öppna.
15 Se, han håller vattnen tillbaka och de torkar ut,
han släpper dem lösa och de ödelägger landet.
16 Hos honom är kraft och klokhet,
den förvillade och den som förvillar tillhör honom.
17 Rådsherrar för han bort barfota,
och domare gör han till dårar.
18 Han lossar kungars bojor
och binder rep om deras höfter.
19 Präster för han barfota bort,
och störtar mäktiga män.
20 Han fråntar de trogna förmågan att tala
och tar bort de äldstes insikt.
21 Han utgjuter förakt över furstar
och lossar bältet på de starka.
22 Han avslöjar mörkrets djupheter
och för dödsskuggan ut i ljuset.
23 Han låter folkslag växa och förgör dem,
han utvidgar deras gränser och för dem bort.
24 De ledande på jorden berövar han förståndet,
han låter dem irra i väglösa ödemarker.
25 De famlar i mörker utan ljus,
han får dem att ragla som druckna.
Personliga hälsningar
16 Vår syster Febe som tjänar församlingen i Kenkrea vill jag lägga ett gott ord för. 2 Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga och ge henne den hjälp hon behöver. Hon har också varit till hjälp för många, även för mig.
3 Hälsa Priska och Akvila,[a] mina medarbetare i Kristus Jesus, 4 som har vågat sina liv för mig. Dem tackar inte bara jag utan också alla hednakristna församlingar. 5 Hälsa också församlingen som kommer samman i deras hus. Hälsa min älskade broder Epenetus, som är Asiens förstlingsfrukt åt Kristus. 6 Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er. 7 Hälsa Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna[b] och som även före mig tillhörde Kristus. 8 Hälsa Ampliatus, min älskade i Herren. 9 Hälsa Urbanus, vår medarbetare i Kristus och min älskade Stakys. 10 Hälsa Apelles, den i Kristus beprövade. Hälsa dem som hör till Aristobulus familj. 11 Hälsa min landsman Herodion. Hälsa dem i Narcissus familj som tillhör Herren. 12 Hälsa Tryfena och Tryfosa, som arbetar i Herren. Hälsa den älskade Persis, som har arbetat mycket i Herren. 13 Hälsa Rufus, som är utvald i Herren, och hans mor, som är en mor också för mig. 14 Hälsa Asynkritus, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och bröderna hos dem. 15 Hälsa Filologus och Julia, Nereus och hans syster och Olympas och alla heliga hos dem. 16 Hälsa varandra med en helig kyss. Alla Kristi församlingar hälsar er.
17 Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. 18 Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor. 19 Er lydnad är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni skall vara förståndiga i fråga om det goda och oskyldiga i fråga om det onda. 20 Fridens Gud skall snart krossa Satan under era fötter. Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er.
21 Timoteus, min medarbetare, hälsar er liksom mina landsmän Lucius och Jason och Sosipater. 22 Jag, Tertius, som har skrivit ner detta brev, hälsar er i Herren. 23 Gajus, som är min och hela församlingens värd, hälsar er. Erastus, stadens kassör, hälsar er, likaså brodern Kvartus.
Lovprisning
25 Honom som förmår styrka er genom mitt evangelium, min förkunnelse om Jesus Kristus, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold 26 men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till trons lydnad - 27 Gud, den ende vise, tillhör äran, genom Jesus Kristus, i all evighet, amen.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln