M’Cheyne Bible Reading Plan
Israeliterna blir slavar i Egypten
1 Detta är namnen på Israels söner, de som kom till Egypten tillsammans med Jakob, var och en med sitt hus: 2 Ruben, Simeon, Levi, Juda, 3 Isaskar, Sebulon, Benjamin, 4 Dan, Naftali, Gad och Aser. 5 De som härstammade från Jakob var sammanlagt sjuttio personer. Josef var redan i Egypten. 6 Sedan dog han och alla hans bröder, hela det släktet. 7 Men Israels barn var fruktsamma och växte till. De förökade sig och blev mycket talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.
8 Och en ny kung framträdde i Egypten, en som inte kände till Josef. 9 Han sade till sitt folk: "Se, Israels barns folk har blivit alltför stort och mäktigt för oss. 10 Vi skall därför gå klokt till väga med dem. Annars kanske de förökar sig ännu mer, och om det blir krig kan de gå samman med våra fiender och föra krig mot oss och sedan ge sig av från landet." 11 Man satte därför arbetsfogdar över dem och plågade dem med slavarbete. De byggde förrådsstäderna Pitom och Raamses åt farao. 12 Men ju mer man plågade dem, desto mer förökade de sig och desto mer spred de ut sig, så att man hyste fruktan för Israels barn. 13 Egyptierna tvingade israeliterna att arbeta som slavar. 14 De gjorde livet svårt för dem genom hårt arbete med murbruk och tegel och med allt arbete på fälten, ja, med alla slags arbeten som de tvingade dem att utföra.
15 Kungen i Egypten talade med dem som förlöste de hebreiska kvinnorna, en av dem hette Sifra och den andra Pua, 16 och han sade: "Se efter vad de hebreiska kvinnorna föder, när ni förlöser dem: Om det är en son så döda honom, om det är en dotter så låt henne leva." 17 Men barnmorskorna fruktade Gud och gjorde inte som den egyptiske kungen hade befallt dem utan lät barnen leva. 18 Då kallade kungen till sig barnmorskorna och sade till dem: "Varför har ni gjort på detta sätt och låtit barnen leva?" 19 Barnmorskorna svarade farao: "Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är livskraftiga, och innan barnmorskan kommer till dem har de fött." 20 Och Gud lät det gå väl för barnmorskorna, och folket förökades och blev mycket talrikt. 21 Eftersom barnmorskorna fruktade Gud, välsignade han deras hus.
22 Då befallde farao allt sitt folk: "Alla nyfödda pojkar skall ni kasta i Nilen, men alla flickor skall ni låta leva."
Jesus frestas
4 Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och fördes av Anden omkring i öknen, 2 där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var förbi, blev han hungrig. 3 Då sade djävulen till honom: "Är du Guds Son, så befall att den här stenen blir bröd." 4 Jesus svarade honom: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd." [a] 5 Då förde djävulen honom högt upp och visade honom för ett ögonblick alla riken i världen 6 och sade: "Dessa rikens hela makt och härlighet vill jag ge dig, ty åt mig har den överlämnats och jag ger den åt vem jag vill. 7 Därför skall allt vara ditt, om du tillber mig." 8 Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna." [b] 9 Sedan förde djävulen honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens utsprång[c] och sade till honom: "Är du Guds Son, så kasta dig ner härifrån! 10 Det står skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, [d] 11 och De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten." 12 Jesus svarade honom: "Det är sagt: Du skall inte fresta Herren din Gud."[e] 13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.
Jesus undervisar i Nasaret
14 I Andens kraft vände Jesus tillbaka till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela trakten däromkring. 15 Han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.
16 Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, 17 och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:
18 Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig
till att predika glädjens budskap för de fattiga.
Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna
och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet[f]
19 och predika ett nådens år från Herren.
20 Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 21 Då började han tala till dem: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." 22 Men alla vittnade mot honom[g] och häpnade över de nådens ord som utgick från hans mun. Och de frågade: "Är inte han Josefs son?" 23 Då sade han till dem: "Utan tvekan kommer ni att vända detta ordspråk mot mig: Läkare, bota dig själv, och säga: Vi har hört allt som hände i Kapernaum. Gör det också här i din hemstad." 24 Och han fortsatte: "Amen[h] säger jag er: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. 25 Jag säger er sanningen: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, då himlen var tillsluten i tre år och sex månader och det kom en stor hungersnöd över hela landet. 26 Ändå blev inte Elia sänd till någon av dem utan bara till en änka i Sarepta i Sidons land. 27 Och fastän det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, blev ingen av dem renad[i] utan endast Naaman från Syrien."
28 Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta. 29 De reste sig upp och drev honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på och ville störta ner honom. 30 Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.
Jesus i Kapernaum
31 Så begav han sig ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. 32 De kände sig träffade av hans undervisning, eftersom han talade med makt och myndighet. 33 I synagogan fanns en man som hade en oren ande som skrek: 34 "Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige." 35 Då talade Jesus strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!" Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. 36 Alla blev mycket häpna och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut." 37 Och ryktet om honom spreds överallt i trakten.
38 Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne. 39 Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem. 40 Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. 41 Onda andar for även ut ur många, och de ropade: "Du är Guds Son." Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.
42 När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom, och när de kom till honom, ville de hålla honom kvar och hindra honom från att lämna dem. 43 Men han sade till dem: "Också för de andra städerna måste jag predika evangeliet om Guds rike. Det är därför jag har blivit sänd." 44 Och han predikade i synagogorna i Judeen.
Bildads andra tal
18 Då tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 Hur länge skall ni lägga snaror med ord?
Kom till förstånd, sedan kan vi tala.
3 Varför räknas vi som djur
och betraktas som dumma i era ögon?
4 Du som i vrede söndersliter din själ,
skall jorden bli öde för din skull
eller klippan flyttas från sin plats?
5 Sannerligen, den ogudaktiges ljus skall slockna
och lågan av hans eld inte ge något sken.
6 Ljuset i hans tält skall bli mörkt
och lampan slockna för honom.
7 Hans väldiga steg skall bli kortare,
hans egna rådslag fälla honom.
8 Hans fötter leder honom till nätet,
han vandrar mot snaran.
9 Snaran griper honom om hälen,
fällan håller honom fast.
10 Ett rep har dolts för honom på marken,
en fälla är lagd på stigen.
11 Skräck möter honom från alla håll,
och jagar honom i hälarna.
12 Olyckan hungrar efter honom,
hemsökelsen står redo att fälla honom.
13 Sjukdom äter upp hans hud,
dödens förstfödde uppslukar hans lemmar.
14 Han rycks bort från sitt trygga tält
och drivs i väg till fasornas kung.
15 I hans tält får främlingar bo,
svavel strös över hans boning.
16 Hans rötter förtorkas nertill,
hans grenar vissnar upptill.
17 Hans minne utplånas från jorden,
hans namn nämns inte på vägarna.
18 Han drivs från ljuset till mörkret
och jagas bort från världen.
19 Han blir utan barn och efterkommande i sitt folk,
ingen överlevande finns i hans hus.
20 De som bor i väst häpnar över hans ofärdsdag,
de som bor i öst skälver av fasa.
21 Ja, så går det den orättfärdiges hem,
så går det den plats där man ej känner Gud.
Otuktssynd i församlingen
5 Det talas om att det förekommer otukt bland er, sådan otukt som man inte ens finner bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru.[a] 2 Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets. 3 Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande, 4 i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. Det skedde, sedan ni och min ande med vår Herre Jesu makt[b] förts samman, 5 för att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag.
6 Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? 7 Rensa bort den gamla surdegen[c] för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade.[d] Ty vårt påskalamm[e] Kristus har blivit slaktat. 8 Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg. 9 I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. 10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen. 11 Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. 12 Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför?[f] Är det inte dem som står innanför ni skall döma? 13 Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln