M’Cheyne Bible Reading Plan
Intåget i löfteslandet
(1:1—5:12)
Guds uppdrag till Josua
1 När Herrens tjänare Mose var död, talade Herren till Josua, Nuns son, som hade varit Moses medhjälpare: 2 ”Min tjänare Mose är död. Gå nu med hela detta folk över floden Jordan in i det land jag vill ge åt dem, israeliterna. 3 Jag ska ge er, precis som jag lovade Mose, varje plats där ni sätter er fot, 4 från öknen till Libanon och från den stora floden Eufrat, hettiternas[a] hela landområde, till Medelhavet i väster. 5 Ingen ska kunna sätta hinder i vägen så länge du lever, för jag ska vara med dig på samma sätt som jag var med Mose. Jag ska aldrig överge dig eller svika dig.
6 Var stark och modig, för du kommer att leda detta folk i erövringen av det land som jag med ed lovade deras förfäder. 7 Du ska vara stark och modig! Följ noga hela den lag som min tjänare Mose gav dig utan att vika av åt något håll, så kommer du att lyckas med allt du företar dig. 8 Tala ständigt om denna lagbok, och tänk själv på den både dag och natt, så att du noga följer allt som står skrivet i den. Det är bara då som du kommer att lyckas och ha framgång. 9 Jag har ju befallt dig att vara stark och modig. Bli aldrig rädd eller förskräckt! Herren, din Gud, ska vara med dig vart du än går.”
10 Då gav Josua folkets ledare följande instruktioner: 11 ”Gå igenom lägret och säg till folket: Gör i ordning proviant! Om tre dagar ska ni gå över floden och inta det land som Herren, er Gud, vill ge er att bo i.”
12 Sedan sa Josua till Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam: 13 ”Kom ihåg vad Herrens tjänare Mose befallde er när han sa: Herren, er Gud, ska låta er komma till ro och ge er ett hemland här. 14 Lämna därför hustrur, barn och boskap kvar här i landet som Mose gav er på östra sidan av floden Jordan. Men era män ska fullt beväpnade och utrustade leda de andra stammarna över floden och hjälpa dem, 15 tills Herren låtit dem komma till ro liksom ni själva och de intagit det land Herren, er Gud, ger dem. Först därefter får ni återvända och slå er ner i det område Mose, Herrens tjänare, gav er här på östra sidan av Jordan.”
16 De svarade Josua: ”Allt som du har befallt oss ska vi göra, och vart du än sänder oss skall vi gå. 17 Vi ska lyda dig på samma sätt som vi lydde Mose. Må Herren, din Gud, vara med dig som han var med Mose! 18 Om någon, vem det än är, handlar upproriskt mot dina befallningar och inte lyder dina ord, så ska han dö. Var stark och modig!”
En bön om räddning från dem som kommer med falska anklagelser
120 En vallfartssång.[a]
I min nöd ropade jag till Herren,
och han svarade mig.
2 Herre, rädda mig från lögnarna
och från bedrägligt tal.
3 Vad kan han ge dig,
vad mer kan han ge dig, du lögnare?[b]
4 Må han straffa dig
med krigarens skarpa pilar
och glödande ginstkol!
5 Ve mig som bor i Meshek
och lever bland Kedars tält!
6 Alltför länge har jag bott bland dem
som hatar fred.
7 Jag är för fred,
men så fort jag säger något vill de strida.
Guds hjälp
121 En vallfartssång.
Jag ser upp mot bergen.
Varifrån ska min hjälp komma?
2 Min hjälp kommer från Herren,
han som har gjort himmel och jord.
3 Han låter inte din fot snava,
för han som bevarar dig slumrar inte.
4 Han som bevarar Israel
slumrar aldrig, sover aldrig.
5 Herren bevarar dig.
Hans skugga finns vid din högra sida.
6 Solen ska inte skada dig om dagen,
inte heller månen om natten.
7 Herren bevarar dig från allt ont,
han bevarar ditt liv.
8 Herren bevarar dig var du än rör dig,
nu och för evigt.
Bön om fred för Jerusalem
122 En vallfartssång. Av David.
Jag blev glad när man sa till mig:
”Kom, så går vi till Herrens hus.”
2 Nu står vi i dina portar, Jerusalem,
3 Jerusalem, du väluppförda stad,
där husen står tätt intill varandra.[c]
4 Dit går stammarna upp,
Herrens stammar
– det är en förordning åt Israel –
för att prisa Herren.
5 För där står domstolar,
troner för Davids kungahus.
6 Be om fred för Jerusalem!
Låt det gå väl för alla som älskar dig.
7 Låt friden härska innanför dina murar
och tryggheten i dina palats.
8 För mina bröders och vänners skull
ber jag om fred för dig.
9 För Herrens, vår Guds, hus skull
vill jag söka ditt bästa.
Nådens år
61 Herrens, Herrens Ande är över mig,
för Herren har smort mig
till att förkunna goda nyheter till de förtryckta.
Han har sänt mig till att ge de förkrossade bot,
att förkunna frihet för de fångna
och befrielse för de bundna,
2 att ropa ut ett nådens år från Herren,
en hämndens dag från vår Gud,
att trösta alla som sörjer
3 och ge de sörjande i Sion
en huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorgdräkt,
lovsång i stället för modlöshet.
De ska kallas ’rättfärdighetens ekar’,
som Herren har planterat till sin ära.
4 De ska bygga upp de gamla ruinerna
och resa upp det som länge legat öde.
De ska återuppbygga förstörda städer
som legat öde i generationer.
5 Främlingar ska valla era hjordar,
utlänningar bruka era åkrar och vingårdar.
6 Ni ska kallas Herrens präster,
benämnas som vår Guds tjänare.
Ni ska få njuta av folkens välfärd
och berömma er av deras rikedomar.
7 De har fått dubbelt upp av skam,
hån och förakt har de fått sig till dels.
Så ska de också få dubbel del i sitt land
och evig glädje.
8 För jag är Herren som älskar rättvisa.
Jag hatar plundring och brott.
Jag ska troget belöna dem
och ingå ett evigt förbund med dem.
9 Deras ättlingar ska bli kända bland folken,
deras efterkommande bland folkslagen.
Alla som ser dem ska inse
att de är ett släkte som Herren har välsignat.”
10 Jag gläder mig i Herren
och jublar över min Gud,
för han har klätt mig i frälsningens dräkt
och svept mig i rättfärdighetens klädnad,
som när en brudgum sätter på sig sin högtidsturban
och brud pryder sig med sina smycken.
11 Liksom jorden får sin gröda att spira
och trädgården sin sådd att växa fram,
så låter Herren, Herren rättfärdigheten
och lovsången växa fram inför alla folk.
Jesus botar en förlamad man
(Mark 2:3-12; Luk 5:18-26)
9 Jesus steg sedan i en båt och åkte över till staden där han bodde. 2 Där kom de till honom med en förlamad man som låg på en bår. Och när Jesus såg deras tro, sa han till den förlamade: ”Var vid gott mod, min son. Dina synder är förlåtna.”
3 Några av de skriftlärda sa då för sig själva: ”Han hädar[a] ju!” 4 Men Jesus visste vad de tänkte och frågade dem: ”Varför tänker ni onda tankar i era hjärtan? 5 Vilket är lättare, att säga: ’Dina synder är förlåtna’, eller: ’Res dig upp och gå?’ ” 6 ”Men för att ni ska veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden,” – nu talade han till den förlamade: ”Res dig upp, ta din bår och gå hem!” 7 Och mannen reste sig och gick hem.
8 När folket såg vad som hände blev de alldeles förskräckta, och de hyllade Gud för att han gett sådan makt till människor.
Jesus kallar en tullindrivare att följa honom
(Mark 2:14-17; Luk 5:27-32)
9 När Jesus gick vidare därifrån fick han se en tullindrivare som hette Matteus sitta utanför tullhuset. ”Kom och följ mig”, sa Jesus till honom. Och Matteus reste sig och följde Jesus.
10 När Jesus senare åt i hans hus, fanns där många tullindrivare och syndare som åt tillsammans med honom och lärjungarna.
11 Fariseerna var upprörda. ”Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” frågade de Jesus lärjungar. 12 Men Jesus hörde det och sa: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 13 Gå härifrån och försök förstå vad som menas med detta: ’Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer.’[b] Jag har nämligen inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.”
Jesus svarar på en fråga om fasta
(Mark 2:18-22; Luk 5:33-39)
14 En dag kom Johannes döparens lärjungar till Jesus och frågade honom: ”Varför fastar inte dina lärjungar som vi och fariseerna gör?”
15 Jesus svarade: ”Bröllopsgästerna kan väl inte sörja medan brudgummen är hos dem? Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. 16 Ingen lagar ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt, okrympt tyg, för då krymper det nya tyget och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större. 17 Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna och blir förstörda, och vinet rinner ut. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, för då har man både vin och säckar kvar.”
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
(Mark 5:22-43; Luk 8:41-56)
18 Under tiden som Jesus sa detta kom en föreståndare och föll ner inför honom. ”Min dotter har just dött”, sa han. ”Kom och lägg händerna på henne, så får hon liv igen.”
19 Då reste sig Jesus och följde med mannen, tillsammans med sina lärjungar. 20 Men då kom en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel, 21 för hon tänkte: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” 22 Då vände Jesus sig om och fick se henne: ”Min dotter”, sa han, ”var inte orolig![c] Din tro har gjort dig frisk[d].” Och från den stunden var kvinnan frisk.
23 När Jesus sedan kom fram till föreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och folkskaran som klagade högljutt, 24 sa han: ”Gå ut härifrån. Flickan är inte död, hon sover.”
Då hånskrattade de åt honom. 25 Men när folket hade körts ut ur huset, gick Jesus in i rummet där flickan låg och tog henne i handen. Och genast reste hon sig upp. 26 Ryktet om detta spred sig sedan i hela området.
Jesus botar blinda och stumma
27 När Jesus gick därifrån följde två blinda män efter honom och ropade: ”Jesus, Davids Son,[e] förbarma dig över oss!” 28 De gick efter honom ända in i det hus där han bodde. Och Jesus frågade dem: ”Tror ni att jag kan göra det?”
”Ja, Herre”, svarade de. ”Det gör vi.”
29 Då rörde han vid deras ögon och sa: ”Eftersom ni tror, ska det också bli så.” 30 Och plötsligt kunde de se.
Jesus varnade dem sedan strängt för att berätta detta för någon, 31 men trots det var ryktet om honom snart ute över hela trakten.
32 När de båda männen var på väg ut, kom man till Jesus med en besatt man som inte kunde tala. 33 Jesus drev då ut den onda anden, och den stumme började tala. Folk blev häpna och sa: ”Aldrig förr har något sådant hänt i Israel!”
34 Men fariseerna sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av de onda andarnas härskare.”
Jesus uppmanar sina lärjungar att be om arbetare
35 Jesus vandrade omkring i alla städer och byar och undervisade i synagogorna. Och vart han än kom förkunnade han evangeliet om riket, och han botade alla slags sjukdomar och plågor. 36 När han såg människorna kände han medlidande med dem, eftersom de var nedslagna och hjälplösa, som får utan herde.
37 ”Skörden är stor, men arbetarna är få”, sa han till sina lärjungar. 38 ”Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.