M’Cheyne Bible Reading Plan
Israel går över Jordan
3 Tidigt följande morgon lämnade Josua och hela Israels folk Shittim och gick till Jordans strand där de slog läger innan de skulle gå över floden.
2 På tredje dagen gick förmännen genom lägret 3 och gav följande order: ”När ni ser de levitiska prästerna bära iväg Herrens, er Guds, förbundsark,[a] ska ni bryta upp och följa dem. 4 Håll er en kilometer bakom arken och se till att ni inte kommer närmare! Ni har aldrig gått den här vägen tidigare, men om ni följer arken, så vet ni vart ni ska gå.”
5 Sedan sa Josua till folket: ”Rena er[b], för imorgon ska Herren göra under bland er!”
6 Sedan gav Josua prästerna ordern: ”Ta arken och gå före folket!” Då lyfte de upp arken och började gå framför dem.
7 ”Idag ska jag börja upphöja dig”, sa Herren till Josua. ”Hela Israel ska förstå att jag är med dig precis som jag var med Mose. 8 Säg till prästerna som bär arken att de ska stanna i vattenbrynet när de kommer till Jordan.”
9 Sedan talade Josua till israeliterna: ”Kom och hör vad Herren, er Gud, har sagt! 10 Av detta ska ni förstå att den levande Guden är mitt ibland er och att han verkligen kommer att driva undan kanaanéerna, hettiterna, hivéerna, perisséerna, girgashéerna, amoréerna och jevuséerna för er. 11 Herren, hela jordens härskare, ska låta sin förbundsark leda er över floden.
12 Välj nu ut tolv män, en från varje stam. 13 När prästerna som bär Herrens, hela jordens härskares, ark nuddar vid vattnet med sina fötter, ska vattnet i floden sluta att rinna. Det ska stanna upp och stå som en mur.”
14 Folket bröt upp från sitt läger för att gå över Jordanfloden och följde prästerna som bar förbundsarken. 15 Det var skördetid och floden svämmade över sina bräddar som alltid. Men just när prästerna som bar arken skulle stiga ner i Jordan, 16 stannade vattnet upp och reste sig som en mur långt borta vid Adam, en stad som låg nära Saretan. Nedströms däremot mot Aravasjön, Döda havet, rann allt vattnet undan. Folket gick då över floden mitt emot Jeriko 17 och prästerna som bar Herrens förbundsark stod på torr mark mitt i Jordan och väntade tills allt folket hade kommit över.
Återställd lycka
126 En vallfartssång.
När Herren förde tillbaka Sions fångar,
var det som om vi drömde.
2 Vi skrattade högt och sjöng av glädje, vi jublade.
Bland folken sades det:
”Herren har gjort stora ting för dem!”
3 Ja, Herren har gjort stora ting med oss,
och vi är glada.
4 Återställ vår lycka, Herre,
liksom bäckarna i Negev!
5 De som sår med tårar
ska få skörda med glädje.
6 Gråtande går de ut med säden de ska så,
men med jubel kommer de tillbaka och bär sina kärvar.
Meningslöst utan Guds välsignelse
127 En vallfartssång. Av Salomo.
Om inte Herren bygger huset,
är byggnadsarbetarnas möda till ingen nytta.
Om inte Herren vakar över staden,
står vaktposten förgäves på sin plats.
2 Det är meningslöst att stiga upp tidigt
och gå sent till sängs
för att kunna äta det bröd ni slitit för.
Gud ger sina vänner vila.[a]
3 Barn är en gåva från Herren,
livsfrukt en lön.
4 En ung mans söner är som pilar i en krigares händer.
5 Lycklig är den man som har sitt koger fyllt med dem.
De kommer inte på skam inför fienden i rätten.
Den gudfruktiges välsignelser
128 En vallfartssång.
Lycklig är den som fruktar Herren
och vandrar på hans vägar.
2 Det du arbetat ihop får du äta av.
Du ska vara lycklig,
och det ska gå dig väl.
3 Din hustru ska likna en fruktbar vinstock i ditt hus
och dina barn olivplantor vid ditt bord.
4 Så välsignas den som fruktar Herren.
5 Herren ska välsigna dig från Sion.
Du ska få se Jerusalems välgång
så länge du lever,
6 och du ska få leva för att se dina barnbarn.
Frid över Israel!
Herrens dom och Herrens nåd
63 Vem är det som kommer från Edom,
från Bosra i mörkröda kläder,
som i praktfull dräkt går fram med en sådan kraft?
”Det är jag, som talar i rättfärdighet,
den som har makt att rädda.”
2 Varför är dina kläder så röda,
som om du hade trampat en vinpress?
3 ”Jag har ensam trampat vinpressen.
Ingen från folken hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede,
stampade ner dem i min förbittring.
Deras blod stänkte på mina kläder
och fläckade ner hela min dräkt.
4 Jag hade tänkt ut en hämndens dag,
mitt befrielseår hade kommit.
5 Jag såg mig om,
men det fanns ingen som ville hjälpa.
Det förvånade mig att ingen ville ge stöd.
Då blev min egen styrka min räddning
och min vrede mitt stöd.
6 Jag trampade folken i min vrede,
lät dem bli druckna av min förbittring
och lät deras blod rinna ner till marken.”
7 Jag vill berätta om Herrens nåd,
prisa Herren för allt han har gjort för oss,
all hans godhet mot Israels folk,
som han visat i sin barmhärtighet och nåd.
8 Han sa:
”De är mitt folk,
barn som aldrig sviker.”
Så blev han deras räddare.
9 Han delade all deras nöd,
och hans ansiktes ängel räddade dem.
I sin kärlek och i sitt medlidande befriade han dem,
lyfte upp dem och bar dem under alla tider som gått.
10 Men de gjorde ändå uppror
och bedrövade hans heliga Ande.
Därför blev han deras fiende
och stred mot dem.
11 Då kom hans folk ihåg forna tider
och tänkte på Mose:
Var finns han som ledde dem genom havet,
herden för hans hjord?
Var finns han
som sände sin heliga Ande bland dem,
12 han, lät sin härliga makt gå vid Moses högra sida,
han som klöv vattnen framför dem
och för evigt gjorde sig ett namn,
13 han som ledde dem fram genom djupen?
Som hästen på ett öppet fält
gick de framåt utan att snava.
14 Likt boskap som leds ner i dalen,
så förde Herrens Ande dem till vila.
Så ledde du ditt folk
för att göra dig ett härligt namn.
15 Se ner från himlen,
från din heliga och härliga boning.
Var finns din lidelse och din makt?
Ditt medlidande och din barmhärtighet har du dragit tillbaka.
16 Du är ju vår far.
Även om Abraham inte vet om oss
och Israel inte känns vid oss,
så är du, Herre, ändå vår far,
sedan urminnes tider har du hetat vår befriare.
17 Varför låter du oss gå vilse från dina vägar, Herre,
varför har du förhärdat våra hjärtan,
så att vi inte fruktar dig?
Vänd tillbaka för dina tjänares skull,
de stammar som är din arvedel.
18 För en kort tid fråntog våra fiender ditt heliga folk dess egendom,[a]
våra fiender trampade ner din helgedom.
19 Vi har blivit som de som du aldrig härskat över,
som de som inte har uppkallats efter ditt namn.
Jesus svarar på Johannes döparens fråga
(Luk 7:18-35; 16:16)
11 När Jesus hade gett sina tolv lärjungar dessa föreskrifter, gick han vidare för att undervisa och förkunna i städerna i Galileen.
2 Johannes döparen, som satt i fängelse, fick höra om Kristus gärningar och skickade därför iväg några av sina lärjungar 3 för att fråga honom: ”Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?”
4 Jesus svarade dem: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har hört och sett: 5 att blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår, och de fattiga får höra evangeliet.[a] 6 Lycklig är den som inte kommer på fall för min skull.”
7 När Johannes lärjungar hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes. Han sa: ”När ni gick ut i ödemarken, vad ville ni då se? Ett grässtrå som vajar för vinden? 8 Eller vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, män som går omkring i dyrbara kläder finns i kungapalatsen. 9 Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: han är mer än en profet. 10 Han är den som det står skrivet om:
’Se! Jag ska sända min budbärare före dig,
och han ska bereda vägen för dig.’[b]
11 Sannerligen säger jag er: ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen. Ändå är den minsta i himmelriket större än han.
12 Ända sedan Johannes döparens tid och fram tills nu har himmelriket trängt fram, och det finns de som vill få det att ske med våld[c]. 13 Lagen och profeterna har profeterat fram till Johannes. 14 Och vare sig ni tror det eller inte, så är han Elia[d] som skulle komma[e]. 15 Lyssna, hör, den som har öron!
16 Vad ska jag jämföra detta släkte med? De är som barn som leker på torget och ropar till de andra barnen:
17 ’Vi spelade flöjt för er,
men ni ville inte dansa.
Vi sjöng klagosång för er,
men ni ville inte sörja.’
18 Johannes döparen kom och går ofta utan mat och dricker inte vin, och då säger man: ’Han är besatt av en ond ande.’ 19 Men Människosonen har kommit och äter och dricker, och då säger folk: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare! Men vishetens gärningar ger ändå visheten rätt.[f]’ ”
Jesus anklagar galileiska städer
(Luk 10:13-15)
20 Sedan började Jesus anklaga människorna i de städer där han hade gjort de flesta av sina under, eftersom de inte hade omvänt sig. Han sa:
21 ”Ve dig, Korasin, och ve dig, Betsaida! För om de under som gjorts hos er hade gjorts i Tyros och Sidon[g], hade de för länge sedan omvänt sig i säck och aska. 22 Men jag säger er, att på domens dag ska både Tyros och Sidon få det lindrigare än ni. 23 Och du, Kafarnaum, du ska väl inte bli upphöjt till himlen? Nej, ner till dödsriket ska du störtas. För om de under som gjorts hos dig hade utförts i Sodom[h], skulle den staden ha funnits kvar än idag. 24 Jag kan försäkra er, att Sodom ska slippa lindrigare undan på domens dag än du!”
Jesus utlovar ro och vila
(Luk 10:21-22)
25 Vid den tiden sa Jesus: ”Jag prisar dig, Fader, du som är Herre över himlen och jorden, för att du har dolt detta för de lärda och kloka, men visat det för dem som är som barn. 26 Ja, Fader, så har du bestämt.
27 Min fader har överlämnat allt åt mig. Ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och de som Sonen vill uppenbara honom för. 28 Kom till mig alla ni som är trötta och bär tunga bördor, så ska jag ge er vila. 29 Gå in under mitt ok och lär av mig. Jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Hos mig finner ni ro för era själar. 30 Mitt ok är behagligt och min börda är lätt.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.