M’Cheyne Bible Reading Plan

Israels misslyckande på slagfältet

(1:1—2:5)

1 När Josua hade dött, vände sig Israels folk till Herren för att fråga honom: ”Vilka av oss ska först gå ut i striden mot kanaanéerna?”

² Herren svarade: ”Judas stam ska gå först och jag ska ge landet i hans hand.”

³ Då sa Juda till sin bror Simon: ”Följ med mig till mitt område och strid med oss mot kanaanéerna, så ska jag hjälpa dig att inta ert område!”

Simon följde alltså med Juda. ⁴ När Juda gick till anfall, gav Herren kanaanéerna och perisséerna i deras våld och 10 000 man blev slagna vid Besek. ⁵ Det var där de stötte på Adoni-Besek, stred mot honom och besegrade kanaanéerna och perisséerna. ⁶ Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och tog honom till fånga och högg av honom tummar och stortår.

⁷ ”Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår har ätit av smulorna från mitt bord!” sa kung Adoni-Besek. ”Nu har Gud betalat tillbaka det jag gjort mot dem.” Man förde honom sedan till Jerusalem där han dog.

⁸ Därefter anföll Juda Jerusalem och intog det. Man dödade alla med svärd och satte eld på staden.

⁹ Sedan vände sig Judas män mot de kanaanéer som bodde i berglandskapen, i Negev och i Låglandet. ¹⁰ De ryckte fram mot kanaanéerna i Hebron, tidigare kallat Kirjat-Arba, och besegrade Sheshaj, Achiman och Talmaj. ¹¹ Därifrån tågade de mot invånarna i Devir som förut kallades Kirjat-Sefer.

¹² Kalev sa: ”Den som anfaller och intar Kirjat-Sefer ska jag ge min dotter Aksa till hustru.”

¹³ Otniel, son till Kalevs yngre bror, Kenas, intog staden och Kalev gav sin dotter Aksa till honom. ¹⁴ När hon kom till Otniel, uppmanade hon honom att be hennes far om ett stycke mark. När hon steg av från sin åsna, frågade Kalev henne: ”Är det något du önskar?”

¹⁵ Hon svarade: ”Ge mig en gåva! Du har gett mig land i Negev men ge mig några vattenkällor också!”

Då gav Kalev henne de övre och de nedre källorna.

¹⁶ Ättlingarna till Moses svärfar, kainéerna, hade följt med judéerna från Palmstaden mot Juda öken i Negev nära Arad. De slog sig ner där bland folket.

¹⁷ Därefter förenade sig Juda med sin bror Simon och de stred mot kanaanéerna vid staden Sefat. De vigde staden åt förintelse och därför kallas den Horma.^{[a] 18} Juda intog också städerna Gaza, Ashkelon och Ekron, med områdena runt omkring dem. ¹⁹ Herren hjälpte Juda att inta hela bergsbygden, men folket som bodde på slätten kunde de inte besegra, för de hade stridsvagnar av järn.

²⁰ Kalev fick Hebron som Mose hade lovat och han drev bort Anaks tre söner därifrån.

²¹ Benjamins stam jagade inte iväg jevuséerna som bodde i Jerusalem och därför bor dessa kvar bland benjaminiterna än idag.

²² Josefs stam anföll Betel och Herren var med dem. ²³ De sände ut spejare till Betel – som förut hette Lus –  ²⁴ vilka såg en man på väg ut ur staden. De lovade att skona honom, om han visade dem hur de skulle ta sig in i staden. ²⁵ Han visade dem ingången och de dödade alla invånarna utom mannen och hans familj. ²⁶ Han flyttade senare till hettiternas land och byggde upp en stad där som också fick namnet Lus, vilket den fortfarande heter.

²⁷ Manasse lyckades inte driva bort det folk som bodde i Bet-Shean, Taanak, Dor, Jivleam och Megiddo, med deras respektive kringliggande orter. Kanaanéerna hade nämligen föresatt sig att bli kvar i landet. ²⁸ När sedan israeliterna blev starkare, lät de kanaanéerna arbeta som slavar men tvingade dem aldrig att lämna landet. ²⁹ På samma sätt förhöll det sig med kanaanéerna som levde i Geser. De bodde kvar bland folket i Efraims stam.

³⁰ Sebulon lyckades inte driva bort kanaanéerna i Kitron och Nahalol men gjorde dem till slavar. ³¹ Inte heller drev Asher ut invånarna från Acko, Sidon, Achlav, Aksiv, Helba, Afik och Rechov. ³² Asheriterna bodde alltså bland de kanaanéer som redan fanns i landet när de kom dit och som de inte kunde driva bort. ³³ Naftali drev inte heller bort invånarna från Bet Shemesh eller från Bet-Anat utan fick bo bland kanaanéerna i landet. Invånarna i Bet Shemesh och Bet-Anat blev israeliternas slavar.

³⁴ Amoréerna tvingade Dans stam tillbaka till bergsbygden och hindrade dem från att komma ner på slätten. ³⁵ Amoréerna lyckades också till en början hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Shaalvim, men när Josefs stam senare växte i styrka gjorde man dem till slavar. ³⁶ Amoréernas område började vid Akrabbimhöjden, sträckte sig till Sela och fortsatte därifrån vidare uppåt.^[b]

Ananias och Sapfeiras bedrägeri

5 En man som hette Ananias sålde en egendom tillsammans med sin hustru Sapfeira. ² Men med sin hustrus vetskap behöll han en del av köpesumman och överlämnade resten framför apostlarna.

³ Då sa Petrus: ”Ananias, varför har du låtit Satan fylla ditt hjärta så att du ljuger för den heliga Anden och behåller en del av det du fått för din jord? ⁴ Den var väl din när du ägde den och du disponerade väl över pengarna när den var såld? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för göra något sådant? Det är inte för människor du har ljugit utan för Gud.”

⁵ När Ananias hörde dessa ord, föll han död ner på golvet och alla som hörde om händelsen blev helt förskräckta. ⁶ Några yngre män kom sedan och svepte in honom och bar ut honom och begravde honom.

⁷ Ungefär tre timmar senare kom Ananias hustru dit utan att veta vad som hade hänt. ⁸ Petrus frågade henne då: ”Var det här hela den summa ni fick för jorden?”

”Ja”, svarade hon, ”det var det.”

⁹ Då sa Petrus: ”Hur kunde ni komma överens om att försöka lura Herrens Ande? De steg du just hör utanför dörren är stegen av de män som har begravt din man och nu ska de bära ut dig också.”

¹⁰ I samma stund föll hon ner framför Petrus och dog. När de unga männen kom in och fick se att hon var död, bar de ut henne också och begravde henne bredvid hennes man. ¹¹ Hela församlingen, och alla andra som hörde om detta, blev mycket förskräckta.

Många blir botade

¹² Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket. De troende möttes regelbundet i Salomos pelarhall. ¹³ Ingen annan vågade förena sig med dem, men folket visade dem stor respekt ¹⁴ och allt fler började tro på Herren Jesus, både män och kvinnor. ¹⁵ Man bar också ut sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på dem när han gick förbi. ¹⁶ Även från orterna runt omkring Jerusalem kom det många. Man tog med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar och alla blev botade.

Apostlarna arresteras på nytt

¹⁷ Översteprästen och hans anhängare som var saddukeer blev mycket avundsjuka ¹⁸ och lät arrestera apostlarna och sätta dem i fängelse.

¹⁹ Men på natten kom en ängel från Herren och öppnade fängelseportarna och förde ut dem och sa: ²⁰ ”Gå och ställ er i templet och berätta för folket allt om detta nya liv.”

²¹ De lydde och tidigt på morgonen gick de till templet och började undervisa.

När översteprästen och hans närmaste män kom, kallade de samman det judiska rådet, alla beslutsfattarna i Israel. Och de skickade bud till fängelset för att hämta apostlarna. ²² Men när tjänarna kom till fängelset, kunde de inte hitta dem där. Männen återvände då och rapporterade: ²³ ”Fängelseportarna var låsta och vakterna stod utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.”

²⁴ När officeren vid tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de mycket förvånade och undrade vad som kunde ha hänt. ²⁵ Men då kom någon och berättade att de män som de hade fängslat just nu stod i templet och undervisade folket.

²⁶ Officeren gick då dit tillsammans med sina vakter och hämtade dem, men utan våld, för de var rädda för att bli stenade av folket.

²⁷ När apostlarna hämtats och ställts inför rådet, började översteprästen förhöra dem: ²⁸ ”Vi förbjöd er strängt att tala eller undervisa i det namnet och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er undervisning och anklagar oss för att ha dödat honom!” ²⁹ Men Petrus och de andra apostlarna svarade: ”Man måste lyda Gud mer än människor. ³⁰ Våra förfäders Gud uppväckte Jesus från de döda efter att ni hade hängt upp honom på ett kors och dödat honom. ³¹ Honom har Gud upphöjt med sin makt och gjort honom till en härskare och frälsare, så att Israel kan vända om och få förlåtelse för sina synder. ³² Vi kan själva vittna om detta och det kan också den heliga Anden som han har gett till dem som lyder honom.”

³³ När medlemmarna i rådet hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem. ³⁴ Men då ingrep en av fariseerna^[a] i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som hela folket respekterade. Han reste sig upp och bad att apostlarna skulle föras ut en stund. ³⁵ Sedan sa han: ”Israeliter, tänk er noga för innan ni gör något med de här männen! ³⁶ För ett tag sedan var det Theudas som gav sig ut för att vara något. Han hade kanske fyrahundra personer som följde honom. Men när han dödades, spreds anhängarna åt olika håll och rörelsen dog ut. ³⁷ Därefter vid tiden för skattskrivningen, kom Judas från Galileen. Han fick med sig en stor mängd människor, men också han blev dödad och alla hans efterföljare skingrades. ³⁸ Därför föreslår jag att ni lämnar de här männen ifred och låter dem gå. Om detta bara är ett mänskligt påhitt, då kommer det snart att rinna ut i sanden. ³⁹ Men om det är från Gud, då kan ni inte stoppa dem. Se upp så att ni inte strider mot Gud själv!”

⁴⁰ Medlemmarna i rådet accepterade hans förslag, kallade in apostlarna och lät dem piskas. Sedan förbjöd man dem än en gång att undervisa i Jesus namn och lät dem gå. ⁴¹ Men apostlarna lämnade rådssalen, glada över att de hade ansetts värdiga att förnedras på grund av Namnet. ⁴² Och varje dag fortsatte de att undervisa både i templet och i hemmen och sprida evangeliet om att Jesus är Messias.

Den svåra torkan, klagan och bön

14 Det här är Herrens ord till Jeremia om torkan:

¹⁰ Så säger Herren om detta folk:

¹¹ Herren sa till mig: ”Be inte om något gott för det här folket. ¹² Även om de fastar, ska jag inte lyssna till deras rop. När de offrar brännoffer och matoffer kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag göra slut på dem med svärd, hungersnöd och pest.”

¹³ Då sa jag: ”Min Herre, Herre, profeterna säger till dem att inget svärd eller någon hungersnöd ska drabba dem, utan du kommer att ge dem bestående fred på denna plats.”

¹⁴ Då sa Herren till mig: ”Profeterna profeterar lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem några budskap. De profeterar för er falska syner, meningslösa spådomar och sina egna påhitt. ¹⁵ Därför säger Herren om dessa profeter, som profeterar i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att varken svärd eller hungersnöd ska drabba detta land: Genom svärd och hungersnöd kommer dessa profeter själva att gå under. ¹⁶ De som de profeterade för ska bli liggande på Jerusalems gator som offer för svält och svärd, och ingen ska begrava dem, varken dem själva, deras hustrur, söner eller döttrar. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.

¹⁷ Säg detta till dem:

Jesus uppstår från de döda

(Mark 16:1-8; Luk 24:1-12; Joh 20:1-18)

28 I morgongryningen på första veckodagen, dagen efter sabbaten, gick Maria från Magdala och den andra Maria ut för att se på graven.

² Då blev det plötsligt en våldsam jordbävning, för en Herrens ängel steg ner från himlen och rullade undan stenen och satte sig på den. ³ Hans ansikte lyste som blixten, och hans kläder var vita som snö. ⁴ Vakterna skakade skräckslagna för honom och låg där sedan som döda.

⁵ Men ängeln talade till kvinnorna och sa: ”Var inte rädda! Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. ⁶ Han är inte här. Han har uppstått, precis som han sa. Kom och se var han låg. ⁷ Skynda er sedan och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda, och att han ska gå före dem till Galileen. Där ska de få se honom. Jag har sagt detta till er.”

Jesus visar sig för några kvinnor

⁸ Kvinnorna lämnade genast graven, uppskrämda men samtidigt glada, och sprang för att berätta det för Jesus lärjungar. ⁹ Men då kom plötsligt Jesus emot dem och hälsade på dem. Och de gick fram till honom och grep om hans fötter och tillbad honom.

¹⁰ Men Jesus sa till dem: ”Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska ge sig av till Galileen. Där ska de få se mig.”

Vakterna vid graven mutas

¹¹ Medan kvinnorna var på väg, kom några av de vakter som stått där till staden, till översteprästerna och berättade vad som hade hänt. ¹² Översteprästerna diskuterade då saken med folkets ledare, och gav sedan vakterna en stor summa pengar ¹³ och sa till dem: ”Säg att Jesus lärjungar kom mitt i natten och stal kroppen medan ni sov. ¹⁴ Om landshövdingen får höra om det, så ska vi ta hand om honom. Ni behöver inte oroa er.”

¹⁵ Soldaterna tog därför pengarna och gjorde som man sagt till dem. Snart spreds detta rykte bland judarna, och sprids än idag.

Jesus befaller sina lärjungar att sprida budskapet om honom i hela världen

¹⁶ De elva lärjungarna gick sedan till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå. ¹⁷ Och när de såg honom föll de ner inför honom, men några tvivlade.

¹⁸ Då gick Jesus fram till dem och sa: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. ¹⁹ Gå därför ut till alla folk och gör dem till mina lärjungar. Döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn, ²⁰ och lär dem att följa allt som jag har befallt er. Och jag ska alltid vara med er, ända till tidsålderns slut.”