M’Cheyne Bible Reading Plan
6 Josua, Nuns son, sammankallade prästerna och sa: ”Ta Herrens förbundsark och låt sju präster bära vädurshornen framför den!” 7 Och till folket sa han: ”Gå, tåga runt staden! De beväpnade männen ska gå framför Herrens ark.”
8 Efter att Josua talat till folket gick de sju prästerna med de sju vädurshornen framför Herren och blåste i hornen. Herrens förbundsark följde efter dem. 9 Den beväpnade styrkan gick framför prästerna som blåste i hornen och eftertruppen följde efter arken medan man blåste i hornen.
10 ”Ni måste vara alldeles tysta”, sa Josua till folket. ”Ni får inte ge ifrån er ett enda ljud förrän jag befaller er att ropa högt. Då ska ni ge upp ett stridsrop!”
11 Då lät han Herrens ark bäras runt staden en enda gång och därefter vände alla tillbaka till lägret för natten. 12 Josua gick upp tidigt följande dag och prästerna tog Herrens ark. 13 De sju prästerna som bar de sju vädurshornen gick framför Herrens ark och blåste i sina horn. Den beväpnade styrkan gick framför dem och eftertruppen kom efter Herrens ark, medan man hela tiden blåste i hornen. 14 De gick en gång runt staden på den andra dagen och vände sedan tillbaka. Så höll de på i sex dagar.
15 I gryningen den sjunde dagen började de sin vandring som vanligt, men nu gick de runt staden sju gånger. 16 Under det sjunde varvet blåste prästerna en lång utdragen ton i hornen, och Josua sa till folket: ”Ropa nu högt, för Herren har gett er staden! 17 Förinta staden och allt som finns där, det ska vigas åt Herren, men låt den prostituerade Rachav och dem som finns i hennes hus leva, för hon skyddade våra spioner. 18 Ni ska hålla er borta från det som är vigt åt förintelse, så att ni inte viger något åt förintelse och tar av det. Då viger ni också Israels läger åt förintelse och drar olycka över det. 19 Allt silver och guld och sådant som är gjort av koppar eller järn ska avskiljas åt Herren och läggas i hans skattkammare.”
20 När den långa tonen från vädurshornen ljöd, ropade folket så mycket de orkade. Då rasade murarna, och folket trängde in i staden och intog den. 21 De vigde allt levande åt förintelse, kvinnor och män, unga och gamla, oxar, får och åsnor, och slog dem med svärd.
Rachav och hennes familj räddas
22 Josua sa till de båda männen som varit i landet och spionerat: ”Gå till den prostituerade kvinnans hus och för ut henne och hennes närmaste, så som ni med ed lovat henne!”
23 De unga männen, spionerna, gick och förde ut Rachav och hennes föräldrar och bröder och andra släktingar. Man förde hela hennes släkt till en plats utanför Israels läger. 24 Efter det brände de hela staden och allt som fanns där, men silvret och guldet och allt av järn och koppar fördes till skattkammaren i Herrens hus. 25 Rachav, den prostituerade kvinnan med hennes familj och släkt, räddades av Josua, eftersom hon gömde spionerna som Josua hade sänt till Jeriko. Hon fick bo bland israeliterna och där bor hennes ättlingar än idag.[a]
26 Vid den tiden uttalade Josua en ed:
”Förbannad inför Herren vare den man
som företar sig att bygga upp denna stad, Jeriko, på nytt.
När han lägger dess grund,
ska det kosta honom hans förstfödde son,
och när han sätter upp dess portar,
ska det kosta honom hans yngste son.”
27 Herren var med Josua och hans namn blev berömt vida omkring.
En lovsång som prisar Herrens under
135 Halleluja!
Prisa Herrens namn,
prisa honom, ni Herrens tjänare,
2 ni som står i Herrens hus,
på förgårdarna till vår Guds hus.
3 Prisa Herren, för han är god!
Lovsjung hans namn,
för det är underbart.
4 Herren har utvalt Jakob åt sig
och Israel till sin egendom.
5 Jag vet att Herren är stor,
vår Herre är större än alla gudar.
6 Herren gör allt vad han vill
både i himlen och på jorden, i haven och i djupen.
7 Han låter molnen stiga upp vid horisonten,
han sänder blixt och regn
och han sänder ut vindarna från sina förråd.
8 I Egypten dödade han de förstfödda
bland både människor och djur.
9 Han sände tecken och under till Egypten,
till farao och dennes tjänstefolk.
10 Han besegrade många folk
och dödade mäktiga kungar,
11 Sichon, amoréernas kung,
Og, Bashans kung
och alla Kanaans kungar.
12 Han gav deras länder
som en arvslott till sitt folk Israel.
13 Herre, ditt namn består i evighet.
I alla tider kommer man att minnas dig, Herre.
14 Herren skaffar rätt åt sitt folk
och förbarmar sig över sina tjänare.
15 Folkens gudar är silver och guld,
verk av människohänder.
16 De har munnar som inte kan tala
och ögon som inte kan se.
17 De har öron som inte kan höra,
och i deras munnar finns ingen andedräkt.
18 De som har gjort dem ska bli som de,
liksom alla som sätter sin lit till dem.
19 Israels släkt, prisa Herren!
Arons släkt, prisa Herren!
20 Levis släkt, prisa Herren!
Prisa Herren, ni som fruktar honom!
21 Prisad vare Herren från Sion,
han som bor i Jerusalem.
Halleluja!
Tacksägelse för Guds oändliga nåd
136 Prisa Herren, för han är god
och hans nåd varar för evigt.
2 Prisa gudarnas Gud,
för hans nåd varar för evigt.
3 Prisa herrarnas Herre,
för hans nåd varar för evigt.
4 Han är den ende som kan göra under,
för hans nåd varar för evigt.
5 Han gjorde himlen genom sin vishet,
för hans nåd varar för evigt.
6 Han bredde ut jorden över vattnen,
för hans nåd varar för evigt.
7 Han gjorde de stora ljusen,
för hans nåd varar för evigt,
8 solen som råder över dagen,
för hans nåd varar för evigt,
9 och månen och stjärnorna som råder över natten,
för hans nåd varar för evigt.
10 Han slog de förstfödda i Egypten,
för hans nåd varar för evigt.
11 Han förde Israel ut därifrån,
för hans nåd varar för evigt,
12 med stark hand och utsträckt arm,
för hans nåd varar för evigt.
13 Han delade Sävhavet mitt itu,
för hans nåd varar för evigt.
14 Han ledde Israel rakt genom det,
för hans nåd varar för evigt.
15 Han dränkte farao och hans armé i havet,
för hans nåd varar för evigt.
16 Han förde sitt folk genom öknen,
för hans nåd varar för evigt.
17 Han slog stora kungar,
för hans nåd varar för evigt.
18 Han dödade mäktiga kungar,
för hans nåd varar för evigt:
19 Sichon, amoréernas kung,
för hans nåd varar för evigt,
20 och Og, Bashans kung,
för hans nåd varar för evigt.
21 Han gav deras land till arvedel,
för hans nåd varar för evigt,
22 till arvedel åt sin tjänare Israel,
för hans nåd varar för evigt.
23 Han tänkte på oss i vår förnedring,
för hans nåd varar för evigt,
24 och drog oss ur våra fienders våld,
för hans nåd varar för evigt.
25 Han ger mat till allt levande,
för hans nåd varar för evigt.
26 Prisa himlens Gud,
för hans nåd varar för evigt.
De avfälligas dom och de sanna tillbedjarnas välsignelse
66 Så säger Herren:
”Himlen är min tron och jorden min fotpall.
Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,
vad för en viloplats?
2 Allt detta har ju min hand gjort,
ja, så har allt blivit till, säger Herren.
Men jag tar mig an den ödmjuke och förkrossade,
den som bryr sig om mitt ord.
3 Man slaktar tjurar och dödar en människa,
offrar ett lamm och bryter nacken på en hund,
kommer med matoffer och bär fram grisblod,
offrar rökelse och hyllar en avgud.[a]
De har valt att gå sin egen väg
och har sin innerliga glädje i vidrigheter.
4 Så ska jag också gå hårt fram
och låta det de fruktar komma över dem.
För när jag ropade svarade ingen,
och när jag talade ville de inte höra.
De gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som misshagade mig.”
5 Hör Herrens ord,
ni som bryr er om hans ord!
”Era bröder som hatar er
och stöter bort er för mitt namns skull säger:
’Må Herren förhärliga sig,
så att vi får se er glädjas!’
Men de ska få stå där med skam.
6 Det är en uppståndelse i staden,
en röst hörs från templet,
Herrens röst när han hämnas
på sina fiender för vad de gjort.
7 Innan värkarna börjat föder hon,
innan födslovåndan kommer över henne får hon en son.
8 Vem har hört något sådant
eller sett något liknande?
Kan ett land födas på en dag,
ett folk bli till på en enda gång?
Ja, Sion föder sina barn
när födslovåndorna börjar.
9 Skulle jag vara med fram till förlossningen
och sedan inte hjälpa? säger Herren.
Skulle jag både tillåta och hindra födelsen?”
säger din Gud.
10 ”Gläd er med Jerusalem!
Jubla över det, alla som älskar det,
hylla det med jubel,
alla som har sörjt över det!
11 Då får ni dia er mätta vid dess trösterika bröst,
suga och njuta i dess stora famn.”
12 Så säger Herren:
”Jag leder dit frid som en flod,
folkens skatter som en flödande ström.
Ni ska få dia och bli burna i dess famn
och gunga på dess knän.
13 Som en mor tröstar sitt barn
ska jag trösta er.
I Jerusalem ska ni bli tröstade.”
14 När ni ser detta ska ert hjärta glädja sig
och era kroppar få ny livskraft, som spirande gräs.
Herrens makt ska bli känd för hans tjänare
och hans vrede för hans fiender.
15 För se, Herren ska komma med eld
och hans vagnar som en stormvind.
Han ska tömma ut sin glödande vrede
och tillrättavisa med lågor av eld.
16 Med eld och sitt svärd går Herren till rätta
med alla människor,
och många ska slås av Herren.
17 ”De som helgar och renar sig för att gå till lustgårdarna och följer efter en av dem som äter kött av gris, råttor och andra orena varelser, de ska alla gå under, ihop med den de följde efter, säger Herren.
18 För deras gärningars och tankars skull ska jag därför samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet.
19 Jag ska göra ett tecken bland dem, och några av dem som kommer undan ska jag sända till folken, till Tarshish, Put, Lud, Meshek, till bågskyttarna, till Tuval, Grekland och till de fjärran kustländerna, till dem som inte hört om mig eller sett min härlighet. Där ska de förkunna min härlighet för de andra folken. 20 De ska föra alla era bröder från varje nation, som en offergåva till Herren, på hästar, i vagnar och i bärstolar, på mulåsnor och kameler[b], upp till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren, så som israeliterna bär sina offergåvor i rena kärl till Herrens hus. 21 Och en del av dem ska jag utse till präster och leviter, säger Herren.
22 Liksom den nya himmel och den nya jord som jag vill göra kommer att bestå inför mig, ska era ättlingar och ert namn bestå,” säger Herren. 23 ”Nymånadsfest efter nymånadsfest och sabbatsdag efter sabbatsdag ska hela mänskligheten komma för att tillbe mig, säger Herren. 24 Och de ska gå ut och se på de döda kropparna efter dem som gjort uppror mot mig, för deras mask ska aldrig dö, deras eld aldrig släckas. De kommer att bli en avskyvärd syn för alla människor.”
Johannes döparens död
(Mark 6:14-29; Luk 9:7-9)
14 Efter ett tag fick tetrarken Herodes[a] höra vad man berättade om Jesus, 2 och han sa då till sina tjänare: ”Det måste vara Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför sådana krafter verkar i honom.”
3 Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru. 4 Johannes hade sagt rent ut till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne.” 5 Helst hade Herodes velat döda Johannes, men han var rädd för folket, som ansåg att Johannes var en profet.
6 Men när Herodes hade sin födelsedag, dansade Herodias dotter inför gästerna. Herodes blev så förtjust 7 att han svor att ge henne vad hon än begärde. 8 Hennes mor fick henne då att säga: ”Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat.” 9 Kungen blev ledsen, men på grund av sitt löfte och för gästernas skull, gav han order om att hon skulle få det. 10 Därför halshöggs Johannes i fängelset, 11 och man lade hans huvud på ett fat och gav det till flickan, som i sin tur bar det till sin mor.
12 Efteråt kom Johannes lärjungar och hämtade kroppen och begravde den. Sedan gick de till Jesus och berättade vad som hade hänt.
Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer
(Mark 6:32-44; Luk 9:10-17; Joh 6:1-13)
13 Då Jesus fick höra vad som hade hänt åkte han iväg med en båt till en öde plats för att vara för sig själv. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots.
14 När Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem och botade dem som var sjuka.
15 På kvällen kom sedan hans lärjungar fram till honom och sa: ”Det är redan sent, och det här är ödemark. Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och köpa sig mat.” 16 Men Jesus svarade: ”Det behövs inte. Ge dem mat, ni själva!” 17 De sa: ”Allt vi har är fem bröd och två fiskar.” 18 ”Ge dem till mig”, sa han.
19 Sedan bad han människorna att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav dem till sina lärjungar, som delade ut dem till folket. 20 Alla åt och blev mätta, och efteråt samlade man upp det som var över, och det blev tolv fulla korgar. 21 Det var omkring 5 000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn.
Jesus går på vattnet
(Mark 6:45-51; Joh 6:16-21)
22 Genast efter detta bad Jesus sina lärjungar att sätta sig i båten och åka i förväg över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket började vandra hemåt. 23 Och sedan han gjort det, gick han upp på ett berg för att be. Där var han sedan ensam när det blev kväll.
24 Under tiden hade båten råkat i svårigheter långt ute på sjön. Det blåste upp, och båten kämpade mot vågorna i motvinden. 25 Strax innan det började ljusna kom sedan Jesus till dem, gående på vattnet. 26 Då hans lärjungar fick se honom gå på sjön blev de förskräckta, för de trodde det var ett spöke, och de skrek av rädsla.
27 Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.”
28 Då svarade Petrus honom: ”Herre, om det verkligen är du, så säg till mig att komma till dig på vattnet.” 29 ”Ja”, sa Jesus. ”Kom!”
Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus. 30 Men när han såg hur det blåste blev han rädd och började sjunka. ”Rädda mig, Herre!” skrek han. 31 Och genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom.
”Så lite tro du har!” sa Jesus. ”Varför tvivlade du?” 32 Sedan steg de i båten, och i samma stund lade sig vinden. 33 De som var i båten föll då ner för Jesus och sa: ”Du är verkligen Guds Son!”
Jesus botar alla som rör vid honom
(Mark 6:53-56)
34 När de hade åkt över sjön, kom de till Gennesaret, 35 och där blev Jesus genast igenkänd av människorna på platsen. De skickade bud i hela området, och snart kom folk dit med alla sina sjuka. 36 Man bad att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.