M’Cheyne Bible Reading Plan
4 När allt folket hade kommit över floden, sa Herren till Josua: 2 ”Välj ut tolv män, en från varje stam, 3 och säg till dem att hämta var sin sten från den plats mitt ute i floden där prästerna står. Låt dem sedan bära dem över på andra sidan och lägga dem där ni slår läger i kväll.”
4 Josua samlade då de tolv män han hade utsett bland israeliterna, en för varje stam, 5 och sa till dem: ”Gå ut i floden framför Herrens, er Guds, ark. Var och en av er ska därifrån hämta en sten och bära den på sin axel, lika många som Israels stammar 6 och de ska bli ett tecken bland er. När sedan era barn i framtiden frågar: ’Vad betyder de här stenarna?’ 7 ska ni svara: ’Vattnet i Jordan stannade upp, när Herrens förbundsark bars över. När den gick över Jordan, stannade vattnet upp.’ Stenarna ska vara ett minnesmärke för israeliterna för all framtid.”
8 Israeliterna gjorde som Josua hade sagt till dem. De tog tolv stenar från flodens mitt – en sten för varje stam, precis som Herren hade sagt till Josua. De bar upp stenarna till lägerplatsen och lade ner dem där.
9 Josua reste tolv stenar mitt i Jordan, just på den plats där prästerna som bar förbundsarken hade stått; stenarna finns där än i dag. 10 Prästerna som bar arken stod kvar mitt ute i floden, tills hela folket hade gjort allt det som Herren hade befallt Josua, allt enligt den order Josua fått från Mose. Folket skyndade sig över floden 11 och så fort alla hunnit över, bar prästerna upp Herrens ark från floden och ställde sig framför folket.
12 Rubens, Gads och halva Manasses stam gick före folket rustade till strid så som Mose hade befallt dem. 13 Det var cirka 40 000 krigsutrustade män som tågade fram inför Herren över slätterna mot Jeriko.
14 Den dagen upphöjde Herren Josua inför hela Israels folk. Nu respekterade de honom lika högt som Mose och det fortsatte de med under hela hans liv.
15 Herren sa till Josua 16 att säga till prästerna som bar arken med förbundstecknet: ”Kom upp ur Jordan!”
17 Josua gav ordern att prästerna skulle stiga upp ur Jordan 18 och så snart de som bar Herrens förbundsark kommit upp på stranden, började vattnet forsa fram igen och det steg tills det nådde sin tidigare höga nivå. 19 Det var den tionde dagen i första månaden som folket steg upp ur floden Jordan och slog läger i Gilgal öster om Jeriko 20 och där reste Josua upp de tolv stenar man tagit från Jordan till ett monument.
21 Josua sa till israeliterna: ”I framtiden när era barn frågar sina fäder vad dessa stenar betyder, 22 då ska ni berätta för dem att israeliterna gick över floden Jordan på torr mark. 23 Herren, er Gud, lät floden torka upp tills ni hade kommit över på samma sätt som han gjorde vid Sävhavet som han torrlade tills vi gått över. 24 Detta gjorde han för att alla folk på jorden ska förstå att Herren är mäktig och för att de alltid ska frukta Herren, er Gud.”
Förtröstan trots förföljelse
129 En vallfartssång.
”De har förtryckt mig mycket ända från min ungdom,”
ska Israel säga,
2 ”de har förtryckt mig mycket ända från min ungdom.
Men de har inte besegrat mig.
3 Min rygg är sönderplöjd av dessa plöjare,
de har dragit långa fåror.
4 Men Herren är rättfärdig.
Han har skurit av de gudlösas band.”
5 Alla som hatar Sion
ska vända tillbaka i skam.
6 De blir som gräs på taket,
som vissnar innan det börjar växa.
7 Den som skördar får inte en handfull av det,
och ingen binder samman en kärve av det.
8 Och ingen som går förbi dem ropar:
”Herrens välsignelse är över er!
Vi välsignar er i Herrens namn.”
Ångerpsalm. Herren förlåter den som bekänner sin synd
130 En vallfartssång.
Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
2 Herre, hör mitt rop,
lyssna till mina böner.
3 Om du, Herre, håller räkning på synder,
Herre, vem kan då bestå?
4 Men hos dig finns förlåtelse,
och därför fruktar man dig.
5 Jag väntar på Herren,
jag väntar och sätter mitt hopp till hans ord.
6 Jag väntar på Herren mer än väktarna på morgonen,
ja, mer än väktarna på morgonen.
7 Israel, hoppas på Herren,
för hos Herren finns nåd,
hos honom finns full befrielse.
8 Han ska befria Israel från alla deras synder.
Den som litar på Herren är förnöjd
131 En vallfartssång. Av David.
Herre, jag är inte stolt och högfärdig.
Jag går inte in i stora ting,
sådant som jag inte begriper mig på.
2 Nej, jag har lugnat ner mig och är stilla,
som ett spädbarn,
som ett litet barn i sin mors famn.
3 Hoppas på Herren, Israel,
nu och för evigt.
Bön och syndabekännelse
64 Tänk om du bara ville öppna himlen
och komma ner till oss!
Bergen skulle darra i din närvaro,
2 som när elden antänder riset
och får vattnet att koka.
Så skulle ditt namn bli känt för dina fiender
och folken bäva inför dig.
3 När du gjorde fruktansvärda gärningar
som vi inte väntade oss,
kom du ner,
och bergen darrade.
4 Sedan urtiden har ingen hört,
inget öra uppfattat
och inget öga sett någon annan Gud än dig
gripa in för dem som hoppas på honom.
5 Du tar dig an dem
som med glädje gör det som är rättfärdigt,
de som vandrar på dina vägar
och tänker på dig.
Men du blev vred, för vi syndade.
Hur ska vi kunna bli räddade?[a]
6 Vi har alla blivit orena, ja likt något orent.
Alla våra rättfärdiga gärningar är
som nedsmutsade kläder.
Vi vissnar som löv.
Våra synder sopar undan oss,
som vinden gör med torra löv.
7 Ändå är det ingen som åkallar ditt namn
eller vaknar upp och håller sig till dig.
Du har dolt ditt ansikte för oss
och överlämnat oss åt våra synder.
8 Och ändå, Herre, är du vår far!
Vi är leran, och du är krukmakaren.
Vi är alla ett verk av din hand.
9 Var inte så vred på oss, Herre,
och tänk inte för alltid på våra synder.
Tänk i stället på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer har blivit öken,
Sion har blivit öken,
och Jerusalem är ödelagt.
11 Vårt heliga och härliga tempel,
där våra förfäder prisade dig,
är nerbränt,
och alla våra dyrbarheter ligger i ruiner.
12 Kan du ändå stå passiv inför allt detta, Herre?
Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?
Jesus lärjungar plockar ax på sabbatsdagen
12 En sabbat[a] en tid senare vandrade Jesus och hans lärjungar genom några sädesfält. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta.
2 Men fariseerna fick se det och sa: ”Titta hur dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet[b] på sabbaten.”
3 Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga?[c] 4 Han gick in i Guds hus, och både han och hans män åt av skådebröden som bara prästerna får äta. De bröt också mot lagen. 5 Och har ni aldrig läst i lagen att prästerna som tjänstgör i templet vanhelgar sabbaten och är ändå oskyldiga? 6 Men jag säger er, att här finns en som är större än templet. 7 Om ni förstod vad som menas med orden: ’Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer’[d], så skulle ni inte döma oskyldiga. 8 För Människosonen är Herre över sabbaten.”
Jesus botar en man på sabbatsdagen
(Mark 3:1-6; Luk 6:6-11)
9 Sedan gick Jesus vidare och kom in i deras synagoga, 10 och där fick han se en man som hade en förtvinad hand. Fariseerna frågade honom då: ”Är det tillåtet att bota någon på sabbaten?”, för att få något att anklaga honom för. 11 Men han svarade: ”Om någon av er har ett får och det faller i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp det? 12 Tänk då på hur mycket mer värd en människa är än ett får! Det är alltså tillåtet att göra gott på sabbaten.” 13 Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand!” Och när mannen gjorde det, blev handen lika frisk igen som den andra.
14 Men fariseerna gick ut och började göra upp planer på hur de skulle få Jesus dödad.
Guds tjänare
(Mark 3:7-12; Luk 6:17-19)
15 När Jesus fick reda på detta, drog han sig bort därifrån. Många människor följde efter honom, och han botade alla sjuka bland dem, 16 men han förbjöd dem att avslöja vem han var. 17 Så skulle det gå i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:
18 ”Detta är min utvalda tjänare,
min älskade, min innerliga glädje.
Jag låter min Ande komma över honom,
och han ska förkunna rätten för folken.
19 Han tvistar inte, han skriker inte,
hans röst hörs inte på gatorna.
20 Han krossar inte ett brutet strå,
han släcker inte en veke som tynar.
Han för fram rättvisan till seger.
21 Hans namn ska vara folkens hopp.”[e]
Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen
(Mark 3:22-29; Luk 11:14-23; 12:10)
22 Sedan förde man till honom en besatt man som var både blind och stum. Och Jesus botade honom, så att han kunde tala och se. 23 Folk blev alldeles häpna, och sa: ”Kanske denne ändå är Davids Son?” 24 Men när fariseerna fick höra det, sa de: ”Han driver säkert ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas härskare.”
25 Jesus, som förstod vad fariseerna tänkte, sa då till dem: ”Ett rike där man strider mot varandra går under, och en stad eller en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera. 26 Om nu Satan driver ut Satan, då är han ju kluven och strider mot sig själv. Då kan väl inte hans rike bestå? 27 Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vilken kraft driver då era egna anhängare ut dem? De ska därför bli era domare. 28 Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har ju Guds rike kommit till er. 29 Hur kan någon gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger, om han inte först binder honom? Sedan kan man plundra hans hus. 30 Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
31 Därför säger jag er: all synd och hädelse kan förlåtas, utom hädelse mot Anden, den är oförlåtlig. 32 Den som säger något mot Människosonen kan få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga Anden, kommer aldrig att bli förlåten, vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.[f]
33 Få ett träd att bli bra, så bär det bra frukt, eller få trädet att bli dåligt, så bär det dålig frukt. För ett träd känns igen på sin frukt. 34 Ni huggormsyngel! Hur skulle ni som är onda kunna säga något gott? Munnen talar ju vad hjärtat är fullt av. 35 En god människa bär fram det goda ur den godhet som lagrats i hennes hjärta, medan en ond människa bär fram det onda ur den ondska som lagrats i hennes hjärta. 36 Jag säger er, att på domens dag ska människorna få stå till svars för varje onyttigt ord de har talat. 37 De ord du talar nu avgör om du ska frias eller dömas.”
De religiösa ledarna ber Jesus om ett tecken
(Luk 11:29-32)
38 En dag bad några av de skriftlärda och fariseerna: ”Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.” 39 Men Jesus svarade: ”Detta onda och trolösa släkte söker efter tecken, men det enda tecken de ska få se är profeten Jonas tecken[g]. 40 På samma sätt som Jona var i den stora fisken i tre dagar och tre nätter, ska Människosonen vara i jordens hjärta i tre dagar och tre nätter[h]. 41 Invånarna i Nineve ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för de vände om när Jona predikade. Men här finns en som är större än Jona. 42 Söderns drottning[i] ska på domens dag uppstå tillsammans med detta släkte och döma det, för hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns en som är större än Salomo.
Den orena andens återkomst
(Luk 11:24-26)
43 När en oren ande drivs ut ur en människa, irrar den omkring i vattenlösa trakter och letar efter ro, utan att hitta någon. 44 Då säger den: ’Jag vänder tillbaka till det hus jag kom ifrån.’ Och när den gör det och finner huset tomt, rent och iordningställt, 45 letar den reda på sju andar till, ännu värre än den själv. Tillsammans återvänder de sedan och bosätter sig där. Den människan får det då långt värre än hon hade det förut. Så blir det också med detta onda släkte.”
Jesus riktiga familj
(Mark 3:31-35; Luk 8:19-21)
46 Medan Jesus fortfarande talade till folket, kom hans mor och bröder dit och ville prata med honom, men de stannade utanför huset. 47 Någon sa till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och vill prata med dig.” 48 Men han svarade: ”Min mor och mina bröder! Vilka är det?” 49 Sedan pekade han på sina lärjungar och sa: ”Det här är min mor och mina syskon. 50 Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror, min syster och min mor.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.