M’Cheyne Bible Reading Plan
Städer för särskilda ändamål utses
Fristäder utses
(4 Mos 35:6-34; 5 Mos 4:41-43; 19:1-14)
20 Herren sa till Josua: 2 ”Säg till Israels folk att utse de fristäder som jag gav Mose instruktioner om. 3 Om en person har dödat någon oavsiktligt, ska han kunna fly till någon av dessa städer. De ska tjäna som tillflyktsorter undan blodshämnaren.[a] 4 När någon flyr till en sådan stad, ska han stanna i stadsporten[b] och tala med de äldste i staden om sin sak. Sedan ska de ta emot honom i staden och ge honom en plats där han kan bo. 5 Om blodshämnaren förföljer honom, får han inte utlämnas, eftersom det var en olyckshändelse och inte ett överlagt mord. 6 Mannen som förorsakat olyckan ska bo kvar i fristaden tills han stått inför rätta och tills den överstepräst som var i tjänst när olyckan inträffade, har dött. Sedan är han fri att vända tillbaka till sin egen stad och sitt hem.”
7 De städer som utsågs till fristäder var Kedesh i Galileen i Naftalis bergsbygd, Shekem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, dvs. Hebron, i Judas bergsbygd. 8 På östra sidan av Jordan mitt emot Jeriko utsåg de från Rubens stam Beser i öknen på slätten, från Gads stam Ramot i Gilead och från Manasses stam Golan i Bashan.
9 Dessa fristäder var till både för israeliterna själva och för övriga folk som bodde bland dem. Den som oavsiktligt hade vållat någons död kunde fly dit för att slippa bli dödad av blodshämnaren innan han ställts inför menigheten.
Leviternas städer
(1 Krön 6:54-80)
21 Sedan kom ledarna för Levis stam till prästen Elasar och Josua samt de övriga ledarna i Israel. 2 De talade till dem i Shilo i Kanaan: ”Herren befallde genom Mose att vi leviter skulle få städer att bo i och betesmark för vår boskap.”
3 Då gav israeliterna i enlighet med Herrens befallning leviterna några av de städer man nyligen intagit och de betesmarker som hörde till dem.
4 Lotten föll först på Kehats släkter. Bland leviterna fick ättlingarna till prästen Aron tretton städer från Judas, Simons och Benjamins stam. 5 De övriga familjerna bland Kehats släkter fick tio städer från de områden som tillhörde Efraims, Dans och halva Manasses stammar. 6 Gershons släkter fick genom lottkastning tretton städer från Isaskars, Ashers och Naftalis stammar och Manasses halva stam i Bashan. 7 Meraris släkter fick tolv städer från Ruben, Gad och Sebulon. 8 Dessa städer med betesmarker gav israeliterna genom lottkastning till leviterna, så som Herren hade befallt genom Mose.
9 Från Judas och Simons stammar gav man nio städer som uppräknas nedan. 10 Dessa städer gavs åt Arons ättlingar som tillhörde Kehats släkter bland leviterna, för lotten föll på dem först.
11 De fick Kirjat-Arba, dvs. Hebron (Arba var anakiternas stamfar), i Juda bergsbygd med kringliggande betesmarker. 12 Men fälten kring staden och de tillhörande byarna gavs åt Kalev, Jefunnes son. 13 De gav prästen Arons ättlingar Hebron, en fristad för dråpare, med dess betesmarker, Livna med dess betesmarker, 14 Jattir med dess betesmarker, Eshtemoa med dess betesmarker, 15 Holon med dess betesmarker, Devir med dess betesmarker, 16 Ajin, Jutta och Bet Shemesh med deras respektive betesmarker, allt som allt nio städer från dessa två stammar. 17 Av Benjamins stam fick de Givon och Geva med respektive betesmarker, 18 likaså Anatot och Almon med respektive betesmarker, alltså fyra städer.
19 Sammanlagt gavs alltså tretton städer åt prästerna, Arons ättlingar.
20 De övriga Kehats släkter av leviterna fick följande städer från Efraims stam genom lottning:
21 De fick Shekem, som var en av fristäderna för dråpare, med betesmarker uppe i Efraims bergsbygd, Geser med betesmarker, 22 Kivsajim och Bet Horon med deras respektive betesmarker, sammanlagt fyra städer. 23 Av Dans stam fick de Elteke och Gibbeton med deras respektive betesmarker, 24 samt Ajalon och Gat-Rimmon med deras respektive betesmarker, fyra städer. 25 Av den ena halvan av Manasses stam fick leviterna städerna Tanak och Jivleam med respektive betesmarker, två städer.
26 Sammanlagt fick resten av Kehats släkter tio städer med tillhörande betesmarker.
27 Gershons släkter, en annan del av Levis stam, fick två städer med betesmarker av halva Manasses stam:
Golan i Bashan, en av fristäderna för dråpare, och Beestera, två städer,
28 från Isaskars stam Kishjon och Daverat med deras respektive betesmarker, 29 samt Jarmut och En-Gannim med deras respektive betesmarker, fyra städer,
30 från Ashers stam Mishal och Avdon med deras respektive betesmarker, 31 samt Helkat och Rechov med deras respektive betesmarker, fyra städer,
32 och från Naftalis stam Kedesh i Galileen, som var en av fristäderna för dråpare, med dess betesmarker, likaså Hammot Dor och Karta med deras respektive betesmarker, tre städer.
33 Tretton städer med tillhörande betesmarker tilldelades Gershons släkter.
34 Resten av Levis stam, Meraris släkter, fick av Sebulons stam
Jokneam och Karta med deras respektive betesmarker, 35 samt Dimna och Nahalal med deras respektive betesmarker, fyra städer.
36 Från Rubens stam fick de Beser och Jahas med deras respektive betesmarker, 37 likaså Kedemot och Mefaat med deras respektive betesmarker.
38 Från Gads stam fick de Ramot, en av fristäderna för dråpare, och Machanajim, båda med sina betesmarker, 39 samt Heshbon och Jaser med deras respektive betesmarker, sammanlagt fyra städer.
40 Meraris släkter bland leviterna fick alltså sammanlagt tolv städer.
41 Allt som allt fick leviterna fyrtioåtta städer med tillhörande betesmarker. 42 Runt omkring var och en av dessa städer fanns betesmarker som tillhörde dem.
Fred i hela landet
43 På så sätt gav Herren Israel hela det land han med ed hade lovat deras förfäder och de drog in i det och bosatte sig där. 44 Herren gav dem fred på alla sidor, så som han med ed hade lovat deras förfäder och ingen av deras fiender kunde stå emot dem. Herren gav dem alla i deras våld. 45 Ingenting av allt det goda Herren hade lovat israeliterna uteblev, utan allting gick i uppfyllelse.
Löftet om den heliga Anden – Jesus återvänder till himlen
1 I min första bok[a] berättade jag, ärade Theofilos, om allt som Jesus började göra och undervisa om 2 ända fram till den dag då han togs upp till himlen, efter att han genom den heliga Anden gett sina befallningar till apostlarna[b] som han hade utvalt. 3 Han visade sig för dem efter sitt lidande och bevisade på många sätt för dem att han levde. Under fyrtio dagar visade han sig för dem och talade om Guds rike.
4 Vid ett av dessa tillfällen då han åt med dem, sa han till dem: ”Lämna inte Jerusalem, utan vänta på vad Fadern har utlovat och som ni har hört mig tala om! 5 Johannes döpte er i vatten men om några få dagar ska ni bli döpta i den heliga Anden.”
6 När de var samlade frågade de Jesus: ”Herre, är det nu du ska återupprätta Israel som kungarike?” 7 Han svarade då: ”Det är inte er sak att veta tider och stunder som Fadern i sin makt har bestämt. 8 Men när den heliga Anden kommer över er ska ni få kraft och ni ska vittna om mig, både i Jerusalem, i Judeen, i Samarien och över hela jorden.”
9 Strax efter att han sagt detta, såg de honom lyftas upp och ett moln tog honom ur deras åsyn. 10 De försökte titta upp mot himlen när han uppsteg, då plötsligt två vitklädda män stod bland dem 11 och sa: ”Ni män från Galileen, varför står ni här och tittar upp mot himlen? Denne Jesus som har tagits upp från er till himlen ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom fara upp på.”
Mattias blir vald att ersätta Judas
(Matt 10:2-4; Mark 3:16-19; Luk 6:14-16)
12 De återvände då till Jerusalem från det berg som kallas Olivberget och som ligger en sabbatsväg[c] från staden. 13 När de kom fram, gick de upp till det rum på andra våningen där de brukade hålla till. Det var Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippos, Tomas, Bartolomaios, Matteus, Jakob, son till Alfaios, Simon seloten[d], och Judas, son till Jakob. 14 Alla dessa höll ihop och bad ständigt tillsammans, så också flera kvinnor, Maria, Jesus mor och Jesus bröder.
15 En gång under dessa dagar när omkring 120 troende var samlade, reste sig Petrus upp bland dem och sa: 16 ”Mina syskon, det som var förutsagt i Skriften skulle gå i uppfyllelse,[e] som den heliga Anden meddelade genom David om Judas, han som vägledde dem som grep Jesus. 17 Han var en av oss med samma uppdrag som vi. 18 (Men för de pengar han fick för sitt brott köpte han en åker och där föll han framstupa så att hans kropp sprack och inälvorna rann ut. 19 Hela Jerusalems invånare fick kännedom om det, och platsen kallades på deras eget språk Akeldamak som betyder ’Blodsåkern’.) 20 Det står nämligen i Psaltaren:
’Låt hans hem stå öde
låt ingen mer bo där’,
och:
’Låt en annan ta hans tjänst.’ [f]
21 Därför måste nu någon annan som har varit med oss under hela den tid då Herren Jesus kom och gick mitt ibland oss, 22 från det att han döptes av Johannes till den dag då han togs upp till himlen, någon av dem måste tillsammans med oss vittna om hans uppståndelse.”
23 Man föreslog då två män: Josef Barsabbas som också kallades Justus och Mattias. 24 Sedan bad de: ”Herre, du känner allas hjärtan. Visa oss vilken av de här två som du har utvalt 25 till denna tjänst som apostel istället för Judas som svek sitt uppdrag och har gått till den plats där han hör hemma.”
26 Sedan kastade de lott som föll på Mattias och han blev vald till apostel tillsammans med de elva.
Herren och avgudarna
10 Hör de ord Herren talar till er, Israels folk:
2 Så säger Herren:
”Ta inte efter andra folks seder,
bli inte skrämda av tecken på himlen
som skrämmer de andra folken.
3 Deras seder och gudsdyrkan är meningslös.
Man hugger ner ett träd i skogen
och hantverkarens händer formar den med yxan.
4 Han dekorerar den med silver och guld
och spikar fast den med hammare,
för att den inte ska falla omkull.
5 Som fågelskrämmor på gurkfältet står de där.”
De kan inte tala,
och man måste bära dem
eftersom de inte kan gå.
Var inte rädd för dem,
för de kan inte göra något ont,
och något gott förmår de ju inte heller.
6 Ingen är som du, Herre,
du är stor,
och stort och mäktigt är ditt namn.
7 Vem skulle inte frukta dig,
du folkens konung?
Fruktan tillkommer dig.
Bland folkens alla visa män
och i alla deras kungariken
finns det ingen som du.
8 Alla är de vettlösa och dåraktiga,
deras lärdom kommer från värdelösa avgudar av trä,[a]
9 hamrat silver som förts från Tarshish
och guld från Ufas,
verk av hantverkare och guldsmeder,
som klätts i blått och purpurrött,
allting tillverkat av skickliga män.
10 Men Herren är den sanne Guden,
den levande Guden,
den evige kungen.
För hans vrede darrar jorden,
folken uthärdar inte hans raseri.
11 ”Säg till dem så här: ’Dessa gudar, som inte har gjort vare sig himlen eller jorden, ska försvinna från jorden och inte finnas kvar under himlen.’ ”[b]
12 Han gjorde jorden med sin makt,
grundade världen i sin vishet,
och med sin kunskap spände han ut himlarna.
13 När han låter sin röst höras
dånar himlens vatten,
han får molnen att stiga upp från jordens ände.
Han sänder blixtar med regnet
och för ut vinden ur dess förråd.
14 Varje människa står där som en dåre,
utan förstånd.
Guldsmeden har svikits av sin gudabild,
för hans gjutna avgudar är falska
och inget liv finns i dem.
15 De är meningslösa föremål
som bara blir till åtlöje.
När de granskas, förintas de.
16 Men sådan är inte han, Jakobs andel.
Han har format allt,
också sin arvedels stam, Israel.
Härskarornas Herre är hans namn.
Förödelse och fångenskap
17 Packa ihop era tillhörigheter!
Ge er iväg från landet,
ni som är belägrade!
18 För så säger Herren:
”Denna gång ska jag slunga iväg
dem som bor i landet.
Jag ska låta dem drabbas hårt,
så att de känner det.”[c]
19 Ve mig för min skada!
Mitt sår är obotligt.
Men jag tänkte:
”Det här är min plåga,
jag måste uthärda den.”
20 Mitt tält är förstört
och mina tältlinor avslitna.
Mina barn har gått ifrån mig
och finns inte mer.
Det finns ingen kvar som kan resa mitt tält igen
och sätta upp mina tältdukar.
21 Herdarna har tappat förnuftet
och söker inte längre Herren.
De har ingen framgång,
och hela deras hjord skingras.
22 Lyssna, något hörs!
Se, något kommer!
Ett väldigt dån från landet i norr.
Judas städer ska läggas öde
och bli ett tillhåll för schakaler.
Jeremias bön
23 Jag vet, Herre, att människan inte själv kan styra sin väg,
att vandraren inte har makt att styra sina steg.
24 Tukta mig, Herre, men med rättvisa,
och inte i vrede,
så att du inte utplånar mig.
25 Töm ut din vrede över de folk
som inte känner dig,
över de stammar
som inte åkallar ditt namn.
De har förtärt Jakob,
slukat och utplånat honom
och ödelagt hans hemland.
Jesus talar om framtiden
(Mark 13:1-20; Luk 21:5-24)
24 När Jesus lämnade templet och var på väg därifrån, kom hans lärjungar fram och ville få honom att beundra tempelbyggnaderna. 2 Men han sa till dem: ”Sannerligen säger jag er: allt detta som ni nu ser kommer att jämnas med marken, inte en sten ska lämnas kvar på den andra.”
3 När Jesus senare satt på Olivberget och var ensam med sina lärjungar, kom de fram till honom och frågade: ”Berätta för oss, när ska detta hända? Vad blir tecknet som visar att du kommer tillbaka, och att tidsålderns slut närmar sig?”
4 Jesus sa till dem: ”Se upp så att ingen lurar er. 5 Många ska komma i mitt namn och säga: ’Jag är Messias’, och de ska leda många vilse. 6 Ni kommer att få höra om krig och rykten om krig, men låt er inte skrämmas. Det måste ske, men det betyder inte att slutet har kommit. 7 Folk och länder ska resa sig mot varandra, och det blir hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. 8 Men allt detta är bara början på födslovärkarna.
9 Man ska tortera och döda er, och ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. 10 Många kommer då att förneka sin tro och förråda och hata varandra. 11 Många falska profeter ska framträda och lura många, 12 och när laglösheten ökar, kommer kärleken hos de flesta att kallna. 13 Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.[a] 14 Och evangeliet om riket ska förkunnas i hela världen, till vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.
15 När ni ser ’den vanhelgande skändligheten’, som är omtalad genom profeten Daniel, stå på den heliga platsen[b] (må den som läser detta förstå det),[c] 16 då ska de som är i Judeen fly upp i bergen. 17 Den som är uppe på taket[d] får inte gå ner till huset för att hämta något, 18 och den som är ute på åkern får inte vända tillbaka för att hämta kläder. 19 Ve dem som är gravida eller ammar när den tiden kommer! 20 Be att ni inte behöver fly på vintern eller på sabbaten, 21 för detta lidande ska bli så svårt att inget liknande har inträffat sedan världens begynnelse, och inte heller senare kommer att inträffa. 22 Om inte den tiden förkortades skulle ingen räddas, men för de utvaldas skull ska tiden förkortas.
När Jesus kommer tillbaka
(Mark 13:21-31; Luk 21:25-33; 17:23-24; 17:37)
23 Om någon då säger till er: ’Här är Messias’, eller: ’Här är han’, så tro honom inte! 24 Falska messiaser och falska profeter ska komma och göra stora tecken och under för att om möjligt lura också de utvalda. 25 Var på er vakt! Se, jag har varnat er i förväg!
26 Får ni alltså höra ett rykte om att han är ute i öknen, så gå inte dit. Och säger någon att han har gömt sig någonstans, så tro det inte! 27 För som när blixten flammar till över himlen från öster till väster, så ska det vara när Människosonen återvänder. 28 Där kadavret finns, där samlas gamarna.
29 Strax efter den tidens lidande
’kommer solen att förmörkas
och månen att sluta lysa.
Stjärnorna ska falla från himlen
och himlens krafter skakas.’[e]
30 Då ska Människosonens tecken visa sig på himlen, och alla folk på jorden ska jämra sig och klaga. De ska få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet.[f] 31 Och till ljudet av mäktiga trumpetstötar ska han sända ut sina änglar för att samla ihop hans utvalda från alla väderstreck, från himlens ena gräns till den andra.
Liknelsen om fikonträdet
32 Lär er en liknelse från fikonträdet: När kvisten blir mjuk och löven börjar spricka ut, då vet ni att sommaren snart är här. 33 På samma sätt kan ni veta att han är nära, utanför dörren, när ni ser allt detta hända. 34 Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte gå under innan allt detta händer.[g] 35 Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.
Var beredda
(Mark 13:32-37; Luk 21:34-36; 17:26-27; 17:34-35; 12:39-46)
36 Ingen känner till dagen eller timmen, inte ens änglarna i himlen, eller ens Sonen. Bara Fadern vet det. 37 När Människosonen kommer tillbaka ska det vara som på Noas dagar. 38 Dagarna innan floden kom åt man och drack och gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken. 39 Ingen anade någonting förrän floden kom och dränkte dem allihop. Så kommer det också att vara när Människosonen återvänder. 40 Då ska två män vara tillsammans på åkern; den ena tas med, den andra lämnas kvar. 41 Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans på en handkvarn; den ena tas med, den andra lämnas kvar.
42 Håll er därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer! 43 Ni ska veta att om husägaren bara visste vilken tid på natten tjuven tänkte komma, skulle han hålla sig vaken och hindra honom från att bryta sig in. 44 Var därför också ni beredda, för Människosonen kommer tillbaka när ni minst av allt väntar det.
45 Vem är en trogen och klok tjänare, som av sin herre har fått i uppgift att ansvara för de andra tjänarna och ge dem mat när de behöver? 46 Lycklig är den tjänaren om hans herre kommer hem och får se att han gör det han ska. 47 Sannerligen säger jag er: en sådan trogen tjänare ska få ansvar för allt hans herre äger. 48 Men om det är en ond tjänare som säger i sitt hjärta: ’Min herre kommer inte än på ett tag’, 49 och börjar misshandla de andra tjänarna och äta och dricka med druckna, 50 då ska hans herre komma en dag då han inte alls väntar honom, vid en tid som han inte vet om. 51 Han ska slå honom i stycken och låta honom dela plats med hycklarna. Där ska man gråta och skära tänder.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.