M’Cheyne Bible Reading Plan
Sammanfattning av de tio buden
(2 Mos 20:1-21)
5 Mose kallade samman hela Israels folk och sa:
Lyssna nu, Israel, till alla de föreskrifter och lagar som jag i dag har gett er! Lär er dem och följ dem noga! 2 Herren, vår Gud, ingick ett förbund med oss vid Horeb – 3 inte med våra förfäder, utan med oss som lever idag. 4 Han talade med er ansikte mot ansikte ur elden där på berget. 5 Jag stod där mellan er och Herren för att förmedla Herrens ord, för ni var rädda för elden och gick inte upp på berget. Han sa:
6 ”Jag är Herren, din[a] Gud, som har lett dig ut ur slaveriet i Egypten.
7 Du ska inte ha några andra gudar vid sidan av mig.
8 Du ska inte tillverka några avgudar, inga bildstoder som föreställer något i himlen, på jorden eller i vattnet under jorden. 9 Du ska inte tillbe eller tjäna sådana, för jag Herren, din Gud, är en svartsjuk Gud som låter straffet för fädernas synder drabba också barn intill tredje och fjärde generationen[b] när man hatar mig. 10 Men jag visar nåd mot tusenden när man älskar mig och lyder mina befallningar.
11 Du ska inte missbruka Herrens, din Guds, namn, för Herren låter ingen som missbrukar hans namn undgå att bli straffad.
12 Var noga med att hålla sabbatsdagen[c] helig, så som Herren, din Gud, har befallt dig. 13 Sex dagar ska du arbeta och uträtta dina sysslor, 14 men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Du ska inte utföra något arbete på den dagen, varken du eller dina söner eller dina döttrar, dina slavar eller dina slavinnor eller dina oxar, dina åsnor eller all din boskap, inte heller utlänningen som bor hos dig, utan dina slavar och slavinnor ska få vila den dagen precis som du. 15 Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren förde dig ut därifrån med stor makt och väldiga gärningar. Det är därför Herren, din Gud, befaller dig att fira sabbatsdagen.
16 Visa respekt för dina föräldrar, så som Herren, din Gud, har befallt dig. Då ska du få ett långt och lyckligt liv i det land som Herren, din Gud, ger dig.
17 Du ska inte mörda.
18 Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap.
19 Du ska inte stjäla.
20 Du ska inte vittna falskt mot en medmänniska.
21 Du ska inte ha begär till en annan mans hustru och inte heller avundas honom hans hem och egendom, hans slav eller slavinna, oxe, åsna eller något annat som tillhör honom.”
22 Detta är de bud som Herren gav till er alla då ni stod nedanför berget. Han uttalade dem med hög röst ur elden, molnet och det djupa mörkret. Dessa var de enda bud han gav er och han skrev ner dem på två stentavlor och gav dem åt mig.
23 Men när ni hörde rösten som kom ur mörkret och såg den väldiga elden uppe på berget, kom alla era stamhövdingar och äldste till mig 24 och sa: ”Herren, vår Gud, har visat oss sin härlighet och sitt majestät. Vi har till och med hört hans röst inifrån elden. Nu har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå får människan leva. 25 Varför ska vi nu dö? Denna stora eld förbränner oss! Vi kommer säkert att dö om vi hör Herren, vår Gud, tala till oss igen. 26 Finns det någon dödlig varelse som har hört den levande Gudens röst inifrån elden som vi har gjort och som fått fortsätta att leva? 27 Gå fram du och lyssna till vad Herren, vår Gud, säger och kom sedan och berätta det för oss! Vi ska lyssna och lyda.”
28 Herren gick med på er begäran och sa till mig: ”Jag har hört vad folket sa till dig, och det var rätt talat. 29 Tänk om de alltid kunde vara lika villiga att lyda mina bud! Då skulle allt gå väl för dem och deras barn i framtiden, generationerna igenom. 30 Gå och säg till dem att återvända till sina tält. 31 Sedan ska du ställa dig här bredvid mig, så ska jag ge dig alla de bud, lagar och föreskrifter som du ska undervisa dem om och som de sedan ska följa i det land jag ger dem till besittning.”
32 Var nu noga med att följa alla de bud som Herren, er Gud, har gett er. Vik inte av åt något håll! 33 Följ i allt den väg Herren, er Gud, har befallt er att gå! Då kommer ni att få leva ett långt och lyckligt liv i det land ni nu ska ta i besittning.
Bön om räddning i stor nöd
88 En sång, en psalm av Korachs ättlingar. För körledaren, till Mahalat-leannót. Maskil. Av esrachiten Heman.[a]
2 Herre, min räddnings Gud,
jag ropar inför dig dag och natt.
3 Låt min bön komma till dig,
lyssna till mitt rop!
4 Jag är bedrövad i djupet av min själ,
och jag närmar mig dödsriket.
5 Jag räknas till dem som ska begravas,
jag är en man utan kraft.
6 Jag har lagts[b] bland de döda,
likt de stupade som ligger i graven,
de som är bortglömda och som inte mer får någon hjälp av dig.
7 Du har lagt mig i gropen,
i det djupaste mörker.
8 Din vrede vilar tung över mig.
Våg efter våg väller över mig. Séla
9 Du har drivit mina vänner ifrån mig
och fyllt dem med avsky för mig.
Jag är fångad och finner ingen utväg.
10 Jag kan inte längre se på grund av all gråt.
Varje dag ropar jag till dig, Herre,
jag sträcker ut mina händer mot dig.
11 Gör du under för de döda?
Reser sig deras andar[c] för att prisa dig? Séla
12 Talar man i graven om din nåd,
i avgrunden om din trofasthet?
13 Är dina under kända i mörkret,
din rättfärdighet i glömskans land?
14 Jag ropar till dig, Herre,
och på morgonen stiger min bön till dig.
15 Varför förkastar du mig, Herre?
Varför döljer du ditt ansikte för mig?
16 Ända från min ungdom har jag varit plågad och nära döden.
Jag lider av all förtvivlan som du sänder över mig och orkar inte mer.
17 Din vrede har svept över mig,
jag går under av all skräck.
18 Den omger mig likt vatten hela dagen,
den sluter sig kring mig från alla sidor.
19 Du har tagit ifrån mig mina älskade och vänner,
den som nu känner mig är mörkret.
Herren är en domare
33 Ve dig som förstör
men själv inte blir förstörd,
förråder men inte själv blir förrådd!
När du slutat förstöra
ska du själv bli förstörd,
och när du slutat förråda
ska du själv bli förrådd.
2 Var nådig mot oss, Herre,
för vi väntar på dig.
Var vår styrka varje morgon
och vår räddning i nödens tid.
3 Folken flyr för din rösts väldiga dån,
de skingras inför ditt majestät.
4 Som gräshoppor plundrar de er,
som en gräshoppssvärm anfaller de.
5 Upphöjd är Herren som bor i höjden.
Han fyller Sion med rätt och rättfärdighet.
6 Han är den säkra grunden för dina tider,[a]
en källa till räddning, vishet och kunskap.
Herrens fruktan är dess skatt.
7 Se! Deras hjältar klagar på gatorna,
fredens budbärare gråter bittert.
8 Vägarna ligger öde,
ingen färdas på stigarna.
Förbundet är brutet,
vittnena[b] föraktas
och en människa betyder inget.
9 Landet sörjer och tynar bort.
Libanon blygs och torkar ut.
Sharon har blivit som ödemark.
I Bashan och Karmel faller löven.
10 Men Herren säger: ”Nu ska jag resa mig
och visa min höghet, min upphöjdhet.
11 Ni är havande med halm
och föder strå.
Er andedräkt är en eld
som förtär er.
12 Folken ska brännas till aska,
likt törnen som huggs ner och kastas i elden.”
13 Hör vad jag har gjort,
ni som är långt borta!
Och ni som är nära,
lägg märke till min makt!
14 Syndarna i Sion darrar,
bävan drabbar de gudlösa.
”Vem av oss kan bo vid en förtärande eld,
vid eviga lågor?”
15 Den som lever rättfärdigt
och talar det rätta,
den som avvisar vad man kan få genom utpressning
och inte låter sina händer ta emot mutor,
den som inte vill höra talas om våldsdåd
och vägrar se åt onda gärningar.
16 Han får bo på höjderna,
klippfästen ska vara hans tillflykt.
Han ska ha tillräckligt med mat
och inte behöva sakna vatten.
17 Dina ögon ska se kungen i hans härlighet
och ett vidsträckt land i fjärran.
18 Du ska då i din tanke
gå tillbaka till den fruktansvärda tiden.
”Var är nu han som höll räkning?
Var är skatteindrivaren?
Och han som räknade tornen?”
19 Nu slipper du se det grymma folket,
som talade så underligt, ett främmande
obegripligt språk.
20 Se på Sion, våra högtiders stad!
Du ska få se Jerusalem,
en trygg boplats,
ett tält som inte behöver flyttas,
vars pluggar aldrig dras upp
och vars linor inte slits av.
21 Där ska Herren finnas för oss
i sitt majestät.
Där flyter breda floder och strömmar,
men inga farkoster med åror färdas där,
inte heller mäktiga krigsskepp med segel.
22 För Herren är vår domare,
Herren är vår lagstiftare,
och Herren är vår kung,
han är den som räddar oss.
23 Dina tåg hänger slaka
och håller inte masten fäst,
inte heller är seglet spänt.[c]
Mycket byte ska då delas,
och även de lama ska vara med och få sin del.
24 Ingen invånare ska längre säga:
”Jag är sjuk.”
Folket som bor där
har fått sin synd förlåten.
Brevet till församlingen i Sardes
3 Skriv till budbäraren[a] för församlingen i Sardes:
’Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna[b]:
Jag känner dina gärningar. Du har ett rykte om dig att du lever, men du är död. 2 Vakna upp och stärk det lilla som finns kvar och håller på att dö. Jag har funnit att dina gärningar inte är fullkomliga inför min Gud. 3 Tänk på vad du har fått höra och ta emot. Ta vara på det och vänd om, för om du inte vaknar, ska jag komma som en tjuv, och du vet inte vilken stund jag kommer över dig.
4 Men det finns trots allt några hos dig i Sardes som inte har fläckat sina kläder. De ska vandra med mig i vita kläder[c], för de har förtjänat det.
5 Den som segrar ska få vita kläder, och jag ska inte stryka hans namn ur livets bok[d] utan ska kännas vid hans namn inför min Fader och inför hans änglar. 6 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna.’
Brevet till församlingen i Filadelfia
7 Skriv till budbäraren[e] för församlingen i Filadelfia:
’Så säger han som är helig och sann och har Davids nyckel[f], han som öppnar, så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna[g]:
8 Jag känner dina gärningar. Se, nu har jag öppnat en dörr för dig, som ingen kan stänga. Din kraft är inte stor, men du har hållit mitt ord och inte förnekat mitt namn. 9 Se! Jag ska låta några komma från Satans synagoga, några som påstår att de är judar men inte är det utan ljuger. De ska tvingas falla ner inför dina fötter och inse att jag älskar dig. 10 Du har bevarat ordet om min uthållighet, och därför ska jag bevara dig från den stund av prövning som ska komma över världen för att sätta jordens invånare på prov.
11 Jag kommer snart. Håll fast vid det du har, så att ingen tar ifrån dig segerkransen.
12 Den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han behöver aldrig mer lämna det. Jag ska skriva på honom min Guds namn, namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen från min Gud, och mitt nya namn. 13 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna.’
Brevet till församlingen i Laodikeia
14 Skriv till budbäraren[h] för församlingen i Laodikeia:
’Så säger han som är Amen[i], det trovärdiga, sanna vittnet, ursprunget till Guds skapelse:
15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm! Jag önskar att du var det ena eller det andra.[j] 16 Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, så ska jag spy ut dig ur min mun. 17 Du säger: ’Jag är rik, jag har blivit förmögen, och har inte behov av något mer!’ Du inser inte att du är eländig och bedrövlig och fattig och blind och naken. 18 Därför vill jag ge dig rådet att köpa guld av mig som har renats i eld, så att du blir rik, och vita kläder så att du kan dölja din skamliga nakenhet, och salva, så att du kan smörja dina ögon och se.[k]
19 Jag tillrättavisar och fostrar alla som jag älskar. Skynda dig därför och vänd om! 20 Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag komma in till honom, och vi ska äta tillsammans.
21 Den som segrar ska få sitta bredvid mig på min tron, på samma sätt som jag sitter bredvid min Fader på hans tron. 22 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna.’ ”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.