M’Cheyne Bible Reading Plan
Försoning vid ett ouppklarat mord
21 Om någon hittar en ihjälslagen man ute på marken i det land som Herren, din Gud, vill ge dig och ingen vet vem mördaren är, 2 ska de äldste och domarna mäta avståndet från den döde till de kringliggande städerna. 3 Sedan ska de äldste i den närmast liggande staden ta en kviga som aldrig har använts till arbete och aldrig gått under ok 4 och leda henne till en dal där det finns rinnande vatten och där man aldrig plöjt eller sått. Där ska de bryta nacken på kvigan.
5 Sedan ska prästerna, Levis söner, träda fram. Dem har Herren, din Gud, utsett till att göra tjänst inför honom och till att uttala välsignelser i Herrens namn och bestämma om olika tvister och brottmål. 6 De äldste i den närmast liggande staden ska tvätta sina händer över kvigan som man bröt nacken av i dalen 7 och säga: ”Våra händer har inte utgjutit detta blod och inte heller har vi sett vem som gjorde det. 8 Herre, ge försoning åt ditt folk Israel som du har befriat! Låt inte ditt folk Israel få skulden för denne oskyldige mans död.” På så sätt kommer blodskulden att bli sonad. 9 Du ska utplåna skulden för oskyldigt blod och göra det som är rätt inför Herren.
Äktenskap med fångar
10 När du drar ut i strid och Herren, din Gud, överlämnar fienden åt dig och du tar fångar 11 och bland fångarna ser en vacker kvinna som du fattar tycke för, får du ta henne till hustru.[a] 12 Du ska ta henne hem till dig. Hon ska raka av sig håret, klippa sina naglar 13 och ta av sig de kläder hon hade på sig när hon blev tillfångatagen och sedan vara kvar i ditt hem under en månads tid och sörja sina föräldrar. Efter detta kan du gifta dig med henne. 14 Men om du upptäcker att du inte tycker om henne, måste du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne eller behandla henne som en slavinna eftersom du har kränkt henne.
Förstföddes rätt
15 Om en man har två hustrur, men bara älskar en av dem och båda har fött barn åt honom och modern till hans förstfödde son är den kvinna han inte älskar, 16 får han inte vid fördelningen av arvet ge den förstföddes rätt till sin yngre son som är född av den kvinna han älskar. 17 Han måste erkänna honom som den förstfödde, trots att han inte älskar hans mor och ge honom en dubbel del av arvet. Sonen är beviset på hans förmåga att avla barn. Förstfödslorätten är hans.
En upprorisk son
18 Om en man har en envis och upprorisk son, som inte vill lyda sina föräldrar eller lyssna till deras tillrättavisning och fostran, 19 ska de ta med honom till stadens äldste vid stadens port 20 och säga: ”Vår son är upprorisk och envis. Han vill inte lyda oss, han bara festar och super.” 21 Då ska männen i staden stena honom till döds. Gör dig av med det onda bland folket och alla i Israel ska höra talas om vad som hänt och bli avskräckta.
Begravning av avrättade
22 Om en man har begått ett brott som medför dödsstraff och hans döda kropp har hängts upp, 23 måste den tas ner före natten. Du ska begrava honom samma dag, för den som är upphängd på trä är förbannad av Gud. Du ska inte orena det land som Herren, din Gud, vill ge dig.
Lovprisning, bön om seger med Guds kraft
(Ps 57:8-12; 60:7-14)
108 En sång, en psalm av David.
2 Gud, mitt hjärta är orubbligt.
Jag vill sjunga och spela
av hela min själ till din ära[a].
3 Vakna upp, harpa och lyra!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
4 Herre, jag vill prisa dig bland folken,
inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
5 Din nåd är stor, högre än himlen når den,
din trofasthet upp till skyarna.
6 Gud, du är upphöjd över himlen!
Visa din höghet över hela jorden!
7 Befria dina älskade,
rädda oss med din starka hand, hjälp oss.
8 Gud har talat i sin helgedom:
”Jag ska triumfera,
dela ut Shekem och mäta upp Suckotdalen.
9 Gilead är mitt och Manasse är mitt,
Efraim är min hjälm och Juda min spira.
10 Moab är mitt tvättfat,
mot Edom ska jag kasta min sko,
och över filistéerna ska jag höja ett segerrop.”
11 Vem kan leda mig till den befästa staden?
Vem kan leda mig till Edom?
12 Har inte du, Gud, förkastat oss
och inte längre velat gå ut med våra härar?
13 Hjälp oss nu mot fienden,
för människor kan inte rädda.
14 Med Gud på vår sida ska vi vinna,
för han kommer att trampa ner våra fiender.
Gud, var inte tyst
109 För körledaren. En psalm av David.
Min lovsångs Gud, var inte tyst!
2 Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig.
De ljuger och talar illa om mig.
3 De omger mig med hatfulla ord
och attackerar mig utan orsak.
4 De bemöter min kärlek med anklagelser,
men jag ber.
5 De betalar tillbaka gott med ont
och min kärlek med hat.
6 Utse en gudlös anklagare[b] mot honom
och ställ honom på hans högra sida.
7 Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig.
Till och med hans bön ska räknas som synd.
8 Låt hans liv bli kort,
och låt en annan ta hans tjänst.
9 Låt hans barn bli faderlösa
och hans hustru änka.
10 Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare,
fördrivna från sina hem i ruiner.
11 Låt fordringsägarna överta all hans egendom
och främlingarna allt han har förtjänat.
12 Ingen ska visa nåd mot honom,
och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn.
13 Låt hans efterkommande utrotas
och deras namn utplånas av nästa generation.
14 Herren ska komma ihåg hans fäders ondska
och inte utplåna hans mors synd.
15 Låt dem alltid vara inför Herren
och utplåna deras minne från jorden,
16 eftersom han inte ville visa nåd
utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade
för att döda dem.
17 Han älskade att förbanna,
och förbannelsen träffade honom själv.
Han ville inte välsigna,
och så förblir välsignelsen långt borta från honom.
18 Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt,
den gick in i hans inre som vatten
och som olja in i hans skelett.
19 Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig
och som ett bälte han för alltid spänner om sig.
20 Låt detta vara mina anklagares lön från Herren,
deras, som talar ont mot mig.
21 Men Herre, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull,
och befria mig i din kärlek och godhet.
22 Jag är fattig och hjälplös
och sårad i mitt innersta.
23 Jag försvinner som en skugga om kvällen
jag skakas av som en gräshoppa.
24 Mina knän är svaga av fasta,
och jag är bara skinn och ben.
25 Jag har blivit till åtlöje för dem,
och när de ser mig skakar de på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre, min Gud!
Rädda mig i din nåd.
27 Låt dem inse att det är du som handlar,
att du, Herre, har gjort detta.
28 De kan förbanna, men du välsignar.
När de anfaller ska de komma på skam,
men din tjänare gläder sig.
29 Låt mina anklagare kläs i vanära
och svepas i skam som i en klädnad.
30 Jag vill storligen prisa Herren,
jag vill lovprisa honom i den stora skaran.
31 Han står på den fattiges sida
för att rädda honom från dem som dömer honom.
Israels trolöshet och befrielse
48 Hör detta, Jakobs släkt,
ni som bär namnet Israel
och härstammar från Juda,
ni som svär vid Herrens namn
och bekänner er till Israels Gud,
men inte i sanning och rättfärdighet.
2 De uppkallar sig efter den heliga staden
och stöder sig på Israels Gud,
vars namn är härskarornas Herre.
3 Det som tidigare hände
hade jag talat om i förväg för länge sedan,
förutsagt det, tillkännagett det.
Plötsligt agerade jag, och det skedde.
4 Jag vet att du är hård.
Din nacke är av järn
och din panna av koppar.
5 Därför förutsade jag det för så länge sedan,
talade om det innan det skedde,
så att du inte skulle kunna säga:
’Min avgud gjorde det.
Min skurna och gjutna gudabild gav befallning om det!’
6 Du har hört detta och kan se det.
Erkänner ni det inte?
Nu vill jag förkunna nya ting för dig,
hemligheter som du inte vetat om.
7 De har skapats nu, inte för länge sedan.
Du har inte hört om dem förrän idag,
för att du inte ska kunna säga:
’Det här visste jag!’
8 Du fick inget höra och inget veta,
du hade inget öppet öra.
Jag visste hur trolös du var,
du kallades upprorsmakare alltsedan du föddes.
9 Men för mitt namns skull håller jag tillbaka min vrede,
för min äras skull behärskar jag mig
och utplånar dig inte.
10 Jag renade dig men fann inget silver.
Jag prövade dig i lidandets ugn.
11 För min egen skull,
ja, just för min egen skull, agerar jag,
för hur skulle jag kunna låta mig vanhelgas?
Min ära ger jag inte till någon annan.
12 Lyssna på mig, Jakob,
Israel, som jag har kallat!
Jag är Gud.
Jag är den förste, och jag är den siste.
13 Det var min hand som lade jordens grund,
och min högra hand bredde ut himlarna.
När jag kallade på dem stod de där.
14 Kom samman, ni alla, och lyssna!
Vem av dessa har förutsagt det här,
att den som Herren älskar
ska fullfölja hans plan
mot Babylon och mot kaldéerna?
15 Jag, jag har talat detta.
Jag har kallat honom och fört fram honom,
och han ska ha framgång.
16 Kom närmare och lyssna till detta:
Från första början har jag talat öppet,
och när tiden var inne för något att äga rum, var jag där.
Och nu har Herren, Herren sänt mig
och sin Ande.”[a]
17 Så säger Herren, din befriare[b], Israels Helige:
”Jag är Herren, din Gud,
som vill undervisa dig om ditt eget bästa
och leda dig på den väg där du ska vandra.
18 Om du ändå hade lyssnat till mina bud!
Då skulle du ha upplevt en ström av frid
och rättfärdighet lik havets vågor.
19 Då skulle dina ättlingar ha blivit som sanden,
din avkomma som sandkornen.
Deras namn skulle aldrig utplånas
utan bestå inför mig.”
20 Lämna Babylon,
fly från Kaldéen!
Förkunna det med glädjerop,
gör det känt för jordens alla hörn.
Säg: ”Herren har befriat sin tjänare Jakob.”
21 De behövde inte vara törstiga
när han förde dem genom öknarna,
för han lät vatten flöda ur klippan,
han klöv klippan, så att vatten forsade fram.
22 ”Men för de gudlösa finns det ingen frid, säger Herren.
Babylons fall
18 Efter detta såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. 2 Han ropade med stark röst:
”Det stora Babylon har fallit, det har fallit!
Det har blivit en plats där onda andar bor,
ett tillhåll för alla orena andar,
en plats där alla orena och avskyvärda fåglar samlas.
3 För alla folk har druckit av vredesvinet
från hennes sexuella lössläppthet.
Kungarna på jorden har legat med henne,
och affärsmännen på jorden
har blivit rika på hennes makt och omåttliga lyx.”
4 Sedan hörde jag en annan röst från himlen säga:
”Gå bort från henne, mitt folk,
så att ni inte gör er delaktiga i hennes synder
och drabbas av samma plågor som hon.
5 För hennes synder har staplats på varandra
och når ända upp till himlen,
och Gud har inte glömt bort det onda hon har gjort.
6 Behandla henne som hon har behandlat er,
ge henne dubbelt igen för allt hon har gjort.
Blanda dubbelt åt henne i hennes egen blandning.
7 Hon omgav sig med lyx och överflöd,
så låt henne nu få smaka på lika mycket plåga och sorg.
Hon säger i sitt hjärta:
’Jag sitter här som drottning.
Jag är inte änka och kommer aldrig att få uppleva sorg.’
8 På en enda dag ska därför plågorna drabba henne,
död, sorg och hunger, och hon ska brännas upp i eld,
för Herren Gud som dömer henne är mäktig.
9 Kungarna på jorden, som deltog i hennes sexuella lössläppthet och lyx, ska gråta och jämra sig över henne när de ser röken stiga upp från hennes förkolnade rester. 10 De kommer att stå på avstånd av rädsla för hennes plåga, och de ska ropa:
’Ve, ve du stora stad Babylon, du starka stad!
På en enda timme har domen kommit över dig.’
11 Jordens affärsmän ska sörja och gråta över henne, för det finns ingen kvar som kan köpa deras skeppslaster, 12 laster av guld och silver, ädelstenar och pärlor, tyger av linne, purpur och siden, lysande röda tyger, alla sorters välluktande trä, varor av elfenben och dyrbara träslag, koppar, järn och marmor, 13 kryddor, parfymer, salvor och rökelse, vin, olja, fint mjöl och vete, boskap och får, hästar och vagnar, slavar och människoliv.
14 Den frukt du längtade efter har du gått miste om. All lyx och prakt är borta, och ingen kommer att finna dem någonsin mer. 15 Affärsmännen som bedrev handel med dessa varor och blev rika genom henne ska stå där på avstånd av rädsla för hennes plåga, och de ska gråta och jämra sig:
16 ’Ve, ve, denna stora stad,
som bar kläder av finaste linne
och mörkröda och lysande röda tyger,
och som var smyckad med guld,
ädelstenar och pärlor!
17 På en enda timme försvann all din rikedom.’
Alla handelsfartygens kaptener och passagerare och besättningar, ja, alla som lever av att segla på havet, ska stå på avstånd, 18 och när de ser röken stiga upp från hennes förkolnade rester ska de ropa: ’Aldrig har det väl funnits en stad som denna!’ 19 De ska strö jord på huvudet, klaga och ropa:
’Ve, ve denna stora stad,
som gjorde alla fartyg på haven rika genom sitt överflöd!
På en enda timme har allt ödelagts.’
20 ’Men gläd er över hennes öde,
du himmel och alla ni heliga och apostlar och profeter,
för Gud har dömt henne för det hon gjorde mot er!’ ”
21 Sedan lyfte en väldig ängel upp en sten, stor som en kvarnsten, och kastade den i havet och sa:
”Med samma kraft ska Babylon,
den stora staden, störtas ner i djupet och aldrig finnas mer.
22 Aldrig mer ska ljudet av musik från harpor,
flöjter och trumpeter höras i dig.
Aldrig mer ska hantverkare av något slag finnas i dig.
Aldrig mer ska något ljud från en kvarnsten höras i dig.
23 Aldrig mer ska en lampa lysa i dig.
Aldrig mer ska några glada röster från brud
och brudgum höras i dig.
Dina köpmän styrde handeln i hela världen,
och du bedrog alla med din ockultism.
24 I den staden rann blodet från profeterna
och från de heliga och alla som slaktats på jorden.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.