M’Cheyne Bible Reading Plan
Påskhögtiden
(2 Mos 12:14-20; 3 Mos 23:5-8; 4 Mos 28:16-25)
16 Kom ihåg att fira påsken i månaden aviv, för det var då som Herren, din Gud, en natt ledde dig ut ur Egypten. 2 Välj ut ett påskoffer, antingen bland fåren eller bland korna, och offra det till Herren, din Gud, på den plats han väljer ut som boning åt sitt namn. 3 Ät offret tillsammans med osyrat bröd. Detta bröd, förtryckets bröd, ska du äta under sju dagar, för du lämnade Egypten i hast. Denna sed ska hela ditt liv påminna dig om den dag då du drog ut ur Egypten. 4 Under sju dagar varje år får det inte finnas någon surdeg i ditt land och ingenting av köttet du offrar första kvällen får lämnas kvar till följande dag.
5 Påskoffret får inte offras i vilken stad som helst som Herren, din Gud, har gett dig. 6 Den ska offras på den plats som Herren väljer ut och som han har utvalt som boning åt sitt namn. Offra lammet där på kvällen vid solnedgången på årsdagen[a] av din flykt från Egypten. 7 Stek lammet och ät upp det på den plats som Herren, din Gud, väljer ut. Återvänd sedan hem[b] på morgonen. 8 Under sex dagar ska du äta osyrat bröd och på den sjunde dagen hålla en högtidssamling inför Herren, din Gud, och då ska du inte arbeta.
Veckohögtiden
(3 Mos 23:15-22; 4 Mos 28:26-31)
9 Låt det sedan gå sju veckor. Sju veckor efter skördens början 10 ska du till Herrens, din Guds, ära fira veckohögtiden. Då ska du bära fram ett frivilligt offer. Storleken bestämmer du i förhållande till vad Herren har välsignat dig med. 11 Gläd dig inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut som boning för sitt namn tillsammans med din son och dotter, slav och slavinna, leviterna i dina städer, främlingar, änkor och faderlösa som bor hos dig. 12 Kom ihåg att du själv var slav i Egypten. Därför ska du noga följa detta bud.
Lövhyddefesten
(3 Mos 23:33-43; 4 Mos 29:12-39)
13 Lövhyddefesten ska du fira i sju dagar vid slutet av skördetiden när du samlat in vad din tröskplats och din vinpress ger. 14 Gläd dig under festen tillsammans med din son och dotter, slav och slavinna, leviterna, främlingarna, de faderlösa och änkorna som finns i dina städer. 15 Denna högtid ska firas i sju dagar till Herrens, din Guds, ära på den plats som Herren väljer ut. Herren ska välsigna dig, din skörd och allt ditt arbete. Därför ska också din glädje vara stor.
16 Tre gånger om året ska varje man hos dig komma inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut, nämligen vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddefesten.
Ingen får komma tomhänt inför Herren. 17 Ge i förhållande till hur Herren, din Gud, har välsignat dig.
Femte budet: Domstol
Rätt och rättvisa
18 Utse domare och tjänstemän inom varje stam i alla städer som Herren, din Gud, ger dig. De ska döma rättvist. 19 Tumma inte på rättvisan till förmån för någon. Du ska inte ta mutor, för mutor gör den vise blind och vränger den rättfärdiges sak. 20 Rättvisa och endast rättvisa måste råda om du ska få leva och kunna inta det land som Herren, din Gud, ger dig.
21 Du får inte sätta upp asherapålar eller något annat av trä vid sidan av Herrens, din Guds, altare som du bygger 22 och res inte upp några stenstoder, för sådana hatar Herren.[c]
Lovprisning för Herrens godhet
103 Av David.
Lova[a] Herren, min själ!
Hela mitt innersta ska prisa hans heliga namn.
2 Lova Herren, min själ,
och glöm inte allt det goda han har gjort.
3 Han förlåter mig alla mina synder.
Han helar mig från alla sjukdomar.
4 Han räddar mig från graven.
Han kröner mig med nåd och barmhärtighet.
5 Han fyller mitt liv med allt som är gott,
och jag blir ung igen som en örn.
6 Herren handlar rättfärdigt
och skaffar de förtryckta rättvisa.
7 Han lät Mose få veta hans förehavanden,
och Israels folk hans gärningar.
8 Herren är barmhärtig och nådig,
sen till vrede och rik på nåd.
9 Han går inte ständigt till rätta,
hans vrede varar inte för evigt.
10 Han handlar inte med oss som våra synder förtjänar,
han lönar oss inte efter våra missgärningar.
11 Så hög som himlen är över jorden
så stor är hans nåd mot dem som fruktar honom.
12 Så långt bort som öster är från väster
kastar han våra överträdelser från oss.
13 Som en far förbarmar sig över barnen
så förbarmar sig Herren över dem som fruktar honom.
14 För han vet hur vi är skapade,
han minns att vi bara är stoft.
15 Människans dagar är som gräset,
hon blomstrar som en blomma på ängen;
16 när vinden drar fram över den är den borta,
och dess plats kommer inte ihåg den mer.
17 Men Herrens nåd varar från evighet till evighet
mot dem som fruktar honom,
och hans rättfärdighet till kommande generationer,
18 till dem som håller hans förbund
och tänker på hans befallningar och följer dem.
19 Herren har rest sin tron i himlen,
och han regerar över allt.
20 Lova Herren, ni hans änglar, ni mäktiga,
som lyder och utför hans befallningar.
21 Lova Herren, alla hans härskaror
som tjänar honom och gör hans vilja.
22 Lova Herren, alla hans verk,
överallt där han härskar.
Lova Herren, min själ!
Bara Herren kan rädda sitt folk
43 Men nu säger Herren,
han som har skapat dig, Jakob,
han som har format dig, Israel:
”Var inte rädd,
för jag har befriat dig.
Jag har kallat dig vid namn,
och du är min.
2 När du måste gå genom vatten
är jag med dig,
eller genom floder,
ska de inte dränka dig.
När du måste gå genom eld,
ska du inte bli bränd.
Lågorna ska inte skada dig.
3 Jag är Herren, din Gud,
Israels helige, din räddare.
Jag ger Egypten till lösen för dig,
och Kush och Seba i utbyte.
4 Du är dyrbar för mig,
och jag ärar och älskar dig.
Därför ger jag människor i utbyte mot dig,
folk i stället för ditt liv.
5 Var inte rädd, för jag är med dig.
Jag ska leda dina barn från öster
och samla dig från väster.
6 Till norden säger jag: ’Släpp dem!’
och till södern: ’Håll dem inte kvar!’
För hit mina söner från fjärran
och mina döttrar från jordens ände,
7 alla som bekänner mitt namn
och som jag har skapat till min ära,
format och gjort.”
8 Led ut de blinda som ändå har ögon,
och de döva som har öron.
9 Alla nationer samlas,
folken kommer samman.
Vem bland dem har kunnat förutsäga detta,
eller tala om för oss vad som förut har skett?
Låt dem föra fram sina vittnen, så att de får rätt,
och de som hör kan säga att det är sant.
10 ”Men ni är mina vittnen, säger Herren,
min tjänare som jag har utvalt,
för att ni ska känna och tro mig
och förstå att jag är Gud.
Ingen annan Gud finns gestaltad före mig,
och ingen kommer att finnas efter mig.
11 Jag är Herren,
och det finns ingen annan räddare.
12 Det är jag som har uppenbarat, räddat och förkunnat,
ingen främmande gud bland er.
Ni är mina vittnen,” säger Herren, ”och jag är Gud.
13 Ja, ända från första dagen.
Ingen kan rycka något ur min hand.
När jag handlar,
finns ingen som kan hindra det.”
Löfte om seger
14 Så säger Herren,
er befriare[a], Israels Helige:
”För er skull har jag sänt bud till Babylon
och ska bryta ner dem alla, som ingenting,
även kaldéerna, i de skepp de varit så stolta över.[b]
15 Jag är Herren, er Helige,
Israels skapare, er kung.”
16 Så säger Herren,
som gjorde en väg genom havet,
en stig genom mäktiga vatten,
17 han som förde ut vagnar och hästar
och en stark armé.
Där blev de liggande för att aldrig resa sig igen,
utsläckta, som en släckt veke.
18 ”Glöm det som har varit,
bli inte kvar i det förgångna.
19 Nu gör jag något nytt.
Det spirar redan, ser ni det inte?
Jag ska göra en väg genom öknen
och strömmar i ödemarken.
20 De vilda djuren, schakaler och berguvar, ska prisa mig,
för av mig får öknen vatten
så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.
21 Det folk som jag har skapat åt mig
ska förkunna mitt lov.
22 Men du har inte kallat på mig, Jakob,
inte tröttat ut dig för min skull, Israel.[c]
23 Du har inte gett mig får som brännoffer
och inte ärat mig med slaktoffer.
Ändå har jag inte betungat dig med matoffer,
inte tröttat ut dig med krav på rökelse.
24 Du har inte köpt kalmus åt mig
eller slösat dina slaktoffers fett på mig.
Nej, du har betungat mig med dina synder,
tröttat ut mig med dina överträdelser.
25 Jag är den som utplånar dina försyndelser,
för min egen skull,
och jag kommer inte mer ihåg dina synder.
26 Påminn mig,
låt oss gå till rätta med varandra!
Lägg fram din sak,
så att du kan få rätt.
27 Din stamfader syndade,
dina talesmän gjorde uppror mot mig.
28 Därför har jag förnedrat dina heliga furstar,
överlämnat Jakob åt förintelse
och Israel åt att skymfas.
Odjuret från havet
13 Jag såg nu ett odjur stiga upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och på sina horn tio kronor och på sina huvuden hädiska namn. 2 Odjuret jag såg var som en leopard, men hade en björns fötter och ett lejons gap.[a] Och draken gav det sin kraft och sin tron och stor makt.
3 Ett av odjurets huvuden såg ut att vara svårt skadat, men det dödliga såret hade läkts. Hela världen greps av beundran för odjuret och följde det. 4 De tillbad draken för att han hade gett odjuret en sådan makt, och de tillbad odjuret och sa: ”Vem är som odjuret? Vem kan strida mot det?”
5 Sedan fick det en mun som skröt och hånade, och det fick makt att hålla på i fyrtiotvå månader[b]. 6 Det öppnade sitt gap för att häda Gud, hans boning och alla som bor i himlen. 7 Det tilläts också att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar och länder och språk och folk. 8 Alla jordens invånare ska tillbe odjuret, alla som inte har sina namn skrivna i livets bok[c] som tillhör Lammet som var slaktat sedan världens skapelse.
9 Den som har öron ska höra.
10 Den som måste bort i fångenskap,
han går i fångenskap,
och den som måste dödas med svärd
ska dödas med svärd.
Här krävs det uthållighet och tro av de heliga.
Odjuret från jorden
11 Sedan såg jag ett annat odjur, som kom upp ur jorden. Det hade två horn som liknade ett lamms horn, och det talade som en drake. 12 Det utövar det första odjurets makt inför det. Det får jordens invånare att tillbe det första odjuret som hade det dödliga sår som läkts. 13 Det utför stora tecken, det kan till och med få eld att falla ner på jorden från himlen medan människorna ser på. 14 Genom alla dessa tecken som det gör på det första odjurets uppdrag bedrar det jordens invånare. Det säger till dem att göra en bild åt odjuret som hade fått ett svärdshugg men blivit levande igen. 15 Det får också makt att ge livsande åt odjurets bild, så att bilden till och med kan tala och ge order om att den som inte tillber bilden ska dödas.
16 Det får alla – både små och stora, rika och fattiga, fria och slavar – att ta ett märke på högra handen eller på pannan, 17 så att ingen kan köpa eller sälja något om man inte har odjurets märke, dess namn eller dess namns tal.
18 Här krävs vishet. Den som har förstånd kan räkna ut odjurets tal, för det är en människas tal, och talet är 666[d].
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.