M’Cheyne Bible Reading Plan
Två nya stentavlor
(2 Mos 34:1-9)
10 Då sa Herren till mig att hugga ut två nya stentavlor likadana som de förra och att sedan vända tillbaka till honom på berget. Jag skulle också tillverka en ark av trä. 2 På de nya tavlorna skulle han skriva ner samma budord som på de tavlor jag slagit sönder och sedan skulle jag lägga dem i arken. 3 Jag gjorde därför en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor likadana som de förra och tog med mig tavlorna upp på berget. 4 Herren skrev på nytt ner de tio budorden på tavlorna, samma budord som han gett er inifrån elden då ni samlades vid berget. Han överlämnade sedan tavlorna till mig 5 och jag kom ner från berget igen och lade dem i arken som jag hade gjort, alldeles som Herren har befallt och där finns de nu.
6 Israels folk vandrade sedan från Beerot Bene-Jaakan till Mosera. Där dog Aron och begravdes. Hans son Elasar blev präst efter honom.
7 Sedan drog de vidare till Gudgoda och därifrån till Jotvata, ett område med många bäckar. 8 Det var vid den tiden Herren avskilde Levi stam att bära Herrens förbundsark och att stå framför Herren och tjäna honom och uttala välsignelser i hans namn, precis som de gör än idag. 9 Det är därför som Levi stam inte har fått någon egendom eller eget markområde som de andra stammarna. Herren, din Gud, är deras egendom, precis som han har lovat dem.
10 Jag stannade alltså på berget inför Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter på samma sätt som jag hade gjort första gången och Herren lyssnade på nytt till min vädjan, för han ville inte att ni skulle förintas. 11 Herren sa till mig: ”Gå! Led folket till det land som jag med ed har lovat deras förfäder så att de kan ta det i besittning!”
Glöm inte att lyda Gud
12 Och nu Israel, vad kräver Herren, din Gud, av dig mer än att du fruktar Herren, din Gud, så att du alltid vandrar hans vägar att du älskar och tjänar honom av hela ditt hjärta och av hela din själ 13 och att du följer alla de lagar och föreskrifter som jag ger dig idag, allt för ditt eget bästa? 14 Både himlen och jorden och allt som finns på den tillhör Herren, din Gud. 15 Ändå var det just dina förfäder han fäste sig vid i kärlek. Han utvalde er, deras barn, före alla andra folk och detta gäller än idag. 16 Skär därför bort era hjärtans förhud[a] och var inte så motspänstiga!
17 Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre. Han är den store och mäktige Guden, den fruktansvärde Guden, som inte har anseende till person och inte tar mutor. 18 Han ger rätt åt den faderlöse och änkan. Han älskar främlingen och ger honom mat och kläder. 19 Därför ska också ni älska främlingar, ni har ju själva varit främlingar i Egypten. 20 Du ska frukta Herren, din Gud, tjäna honom, hålla fast vid honom och svära vid hans namn. 21 Han är din stolthet och han är din Gud, han som har gjort så stora och underbara ting inför dina ögon. 22 När dina förfäder vandrade ner till Egypten var de bara sjuttio personer, men nu har Herren, din Gud, gjort er lika talrika som stjärnorna på himlen.
Gud som hela världens domare
94 Du hämndens Gud, Herre,
du hämndens Gud, träd fram!
2 Res dig, du jordens domare!
Ge de högmodiga det straff de förtjänar.
3 Herre, hur länge,
hur länge ska de onda få triumfera?
4 Deras tal är ett flöde av fräckheter,
alla som gör orätt förhäver sig.
5 De krossar ditt folk, Herre,
de förtrycker din arvedel.
6 Brutalt dödar de änkor och främlingar,
och de mördar faderlösa barn.
7 ”Herren ser det inte”, säger de,
”Jakobs Gud märker det inte.”
8 Besinna er, ni vettlösa bland folket!
Ni dårar, när ska ni ta ert förnuft till fånga?
9 Skulle han som har planterat örat inte höra?
Skulle han som har format ögat inte se?
10 Skulle han som tillrättavisar folken inte straffa?
Skulle han som undervisar människan inte veta?
11 Herren känner människornas tankar
och vet att de är tomhet.
12 Lycklig är den som du, Herre, fostrar
och undervisar utifrån din lag,
13 för att ge honom ro i onda tider,
tills de gudlösas grav har grävts.
14 För Herren förkastar inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
15 Ty rättfärdigheten ska åter gälla i domen,
och alla som har uppriktiga hjärtan ska rätta sig efter det.
16 Vem vill stå upp för mig mot de onda?
Vem vill försvara mig mot dem som gör orätt?
17 Om inte Herren hade hjälpt mig,
skulle jag snart bo i tystnaden.
18 När jag tänkte: ”Nu tappar jag fotfästet,”
då var din nåd mitt stöd, Herre.
19 När ångesten fyller mitt sinne,
ger din tröst mig glädje.
20 Skulle en korrumperad domstol ha ditt stöd,
då orätt skipas i lagens namn?
21 De gör en sammansvärjning mot den rättfärdige
och dömer den oskyldige till döden.
22 Herren är min borg,
min Gud är en tillflykt och en klippa för mig.
23 Han låter deras orätt komma över dem själva,
han krossar dem för deras ondska,
Herren, vår Gud förgör dem.
Herren förlänger Hiskias liv
(2 Kung 20:1-11; 2 Krön 32:24)
38 Vid denna tid blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sa: ”Så säger Herren: ’Se om ditt hus, för du kommer att dö; du överlever inte detta.’ ”
2 Hiskia vände sig då mot väggen och bad till Herren: 3 ”Herre, kom ihåg hur jag har levt inför dig troget och helhjärtat och gjort det som är gott i dina ögon.” Och han grät förtvivlat.
4 Då kom Herrens ord till Jesaja: 5 ”Gå till Hiskia och säg: ’Så säger Herren, din förfader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag ska förlänga ditt liv med femton år. 6 Jag ska rädda dig och denna stad från den assyriske kungens makt. Jag ska försvara denna stad.[a]
7 Detta är för dig tecknet från Herren på att han ska göra vad han har lovat: 8 Jag ska låta skuggan gå tillbaka de tio steg som solen redan gått ner på Achas trappa.’ ” Solen gick alltså tillbaka de tio steg som den redan gått neråt på trappan.
9 En skrift av kung Hiskia av Juda, efter att han varit sjuk och blivit frisk igen:
10 ”Jag sa: Jag är i mina bästa år
och måste gå bort,
genom dödsrikets port.
Jag berövas resten av mina år.
11 Jag sa: Jag får inte mer se Herren,
Herren i de levandes land,
aldrig mer se människor
bland dem som bor i världen.
12 Min boning flyttas
och tas ifrån mig som en herdes tält.
Mitt liv rullas ihop som en vävares väv
och skärs ner från vävbommen.
Innan dagen omvandlas till natt
gör du slut på mig.
13 Jag har väntat på morgonen,[b]
men som ett lejon krossar han mina ben.
Innan dagen omvandlas till natt
gör du slut på mig.
14 Jag skriker som en svala,
som en trana,
och kuttrar som en duva.
Med matta ögon ser jag
längtansfullt upp mot höjden.
Herre, jag är i nöd, hjälp mig!”
15 Vad ska jag säga?
För det är ju han själv
som har talat
och gjort detta.
Jag får vandra ödmjukt den tid jag har kvar,
på grund av min bedrövelse.[c]
16 Herre, med allt detta får man leva,
och också min ande hålls vid liv.
Herre, hela mig,
och låt mig få leva!
17 Det bittra var förvisso till mitt bästa,
för i din kärlek
räddade du mig från fördärvets grop.
Du kastade alla mina synder bakom dig.
18 Dödsriket prisar dig inte,
döden sjunger inte ditt lov,
de som lagts i graven
hoppas inte på din trofasthet.
19 De levande, bara de levande,
prisar dig,
som jag gör i dag.
Från far till son berättar man om din trofasthet.
20 Herren räddar mig!
Vi vill sjunga lovsång till stränginstrument
i Herrens hus
så länge vi lever.
21 Jesaja lät göra en kaka av fikon och lägga på svullnaden. Så blev Hiskia frisk.[d] 22 Hiskia frågade då: ”Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?”
Det sjunde sigillet bryts. De sju trumpeterna
8 När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen i ungefär en halvtimme. 2 Sedan fick jag se de sju änglarna som står inför Gud, och de fick var sin trumpet.
3 En annan ängel kom och ställde sig vid altaret med en rökelseskål av guld, och han fick mycket rökelse. Den skulle han offra på altaret av guld framför tronen, tillsammans med de heligas böner. 4 Och röken från rökelsen, tillsammans med de heligas böner, steg upp inför Gud från ängelns hand.[a]
5 Ängeln fyllde sedan rökelseskålen med eld från altaret, och kastade ner den på jorden. Det började blixtra och mullra av åska, och det blev jordbävning.
Sex änglar blåser i sina trumpeter
6 Sedan gjorde sig de sju änglarna beredda att blåsa i sina sju trumpeter.
7 Den första ängeln blåste i sin trumpet, och då kom hagel och eld blandat med blod och föll ner över jorden. En tredjedel av jorden brändes upp, och en tredjedel av alla träd brann upp, och allt grönt gräs brändes upp.
8 Sedan blåste den andra ängeln i sin trumpet, och då kastades något som såg ut som ett stort brinnande berg ner i havet. En tredjedel av havet blev till blod, 9 och en tredjedel av allt levande i havet dog, och alla fartyg gick under. 10 Den tredje ängeln blåste nu i sin trumpet, och då kom en stor flammande stjärna från himlen och föll ner på en tredjedel av floderna och vattenkällorna. 11 Stjärnan kallades ”Malört”, och en tredjedel av vattnen förvandlades till malört, och många människor dog av vattnet som hade blivit bittert.
12 Efter det blåste den fjärde ängeln i sin trumpet, och då skadades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att en tredjedel av dem förmörkades. Det fanns inget ljus under en tredjedel av dagen, och likadant inget under en tredjedel av natten. 13 Sedan såg jag och hörde en örn flyga mitt över himlen och ropa med hög röst: ”Ve, ve, ve över dem som bor på jorden, när de tre sista änglarna nu ska blåsa i sina trumpeter.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.