M’Cheyne Bible Reading Plan
Ting som hör ihop och de som inte hör ihop
22 Om du ser att din broders oxe eller får gått vilse, måste du ta vara på djuret. Du ska leda det tillbaka till dess ägare. 2 Om han inte bor i närheten eller du inte vet vem han är, ska du ta med djuret hem till din egen gård och låta det stanna där tills ägaren frågar efter det. Då ska du ge djuret till honom. 3 Samma sak gäller om du skulle hitta en åsna, kläder eller något annat som någon förlorat. Du får inte låtsas som om du inte ser det.
4 Om du ser att en oxe eller åsna har fallit omkull, ska du inte titta åt ett annat håll utan gå dit och hjälpa till att få den på fötter.
5 En kvinna ska inte klä sig i en mans kläder och inte heller ska en man klä sig i kvinnokläder.[a] Herren avskyr den som gör sådant.
6 Om du hittar ett fågelbo på marken eller i ett träd och det finns ungar där eller ägg som honan ruvar på, får du inte ta både fågeln och ungarna. 7 Låt fågeln flyga och ta bara ungarna. Då ska det gå väl för dig och du får ett långt liv.
8 När du bygger ett hus ska du sätta upp ett skyddsräcke utmed takkanten[b], så att du inte blir skyldig till att någon ramlar ner och dör.
9 Plantera inte två olika grödor i din vingård. Då blir både druvorna och det andra du planterat orent[c].
10 Plöj inte med oxe och åsna i par.
11 Bär inte kläder som är vävda av både ylle och linne.
12 Sy fast tofsar i de fyra hörnen på din mantel.
Sjunde budet: Äktenskapsbrott och renhet
Brott mot äktenskapslagarna
13 Om någon gifter sig med en flicka och efter bröllopsnatten inte vill veta av henne längre, 14 utan börjar anklaga henne och sprida illvilliga rykten genom att säga: ”Hon var inte oskuld när jag gifte mig med henne”, 15 då ska hennes föräldrar bära fram bevis på hennes oskuld inför de äldste i stadsporten.
16 Så här ska fadern säga till dem: ”Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen. Nu stöter han bort henne 17 och kommer med skamliga beskyllningar om att hon inte var oskuld när de gifte sig. Men här är beviset på hennes oskuld.” De ska sedan breda ut lakanet inför stadens äldste. 18 Då ska de äldste gripa och bestraffa mannen. 19 Han ska böta 100 siklar silver[d] till flickans far för falska anklagelser mot en jungfru i Israel som därigenom fått dåligt rykte. Hon ska förbli hans hustru och han får aldrig skilja sig från henne. 20 Men om mannens anklagelser är sanna och bevis för hennes oskuld saknas, 21 ska man leda flickan till hennes föräldrahem och där utanför dörren ska männen i staden stena henne till döds. Hon har gjort en skamlig gärning i Israel genom att ligga med någon medan hon fortfarande bodde hemma hos sina föräldrar. Gör dig av med det onda bland folket!
22 Om en man tas på bar gärning när han ligger med en annan mans hustru, ska både mannen och kvinnan dö. Du ska utrota det onda från Israel. 23 Om en man innanför stadsmuren träffar på en orörd flicka som är trolovad till en annan man och ligger med henne, 24 ska ni föra dem båda utanför stadens portar och stena till döds. Flickan ska stenas, därför att hon inte ropade på hjälp i staden och mannen därför att han kränkte en annan mans fästmö. Gör dig av med det onda bland folket! 25 Men om det var ute på fälten mannen träffade flickan och tog henne med våld och låg med henne, ska bara mannen dö. 26 Flickan ska du låta vara, för hon har inte gjort något som förtjänar döden. Hon kan jämföras med en mördares offer. 27 Det var utanför staden han träffade den trolovade flickan och hon kan ju ha ropat på hjälp utan att någon kom och räddade henne.
28 Om en man träffar en orörd flicka som inte är trolovad och våldtar henne och de ertappas, 29 måste han betala 50 siklar silver[e] till flickans far och sedan gifta sig med henne eftersom han kränkte henne. Han kan sedan aldrig skilja sig från henne.
30 En man får inte gifta sig med sin fars hustru, eftersom han då vanärar sin fars bädd.
Evig Kung och Präst, en messiansk psalm.[a]
110 En psalm av David.
Herren sa till min Herre:
”Sätt dig på min högra sida
tills jag har lagt dina fiender
som en pall under dina fötter.”
2 Herren ska sträcka ut din makts spira från Sion.
Härska bland dina fiender!
3 Villigt kommer ditt folk,
när du intar makten.
I helig prakt, ur morgongryningen
kommer den unga skaran till dig, som dagg.[b]
4 Herren har svurit och kommer inte att ändra sig:
”Du är präst för evigt, så som Melkisedek.”
5 Herren står vid din sida.
Han krossar kungar på sin vredes dag.
6 Han dömer folken,
överallt samlas lik,
och han krossar hövdingar på hela jorden.[c]
7 Han dricker ur bäcken vid vägen
och lyfter huvudet högt.
Herrens storhet och nåd
111 Halleluja!
Jag vill prisa Herren av hela mitt hjärta
i de rättsinnigas råd, i församlingen.
2 Stora är Herrens verk,
de begrundas av alla som finner sin glädje i dem.
3 Majestätiska och underbara är hans gärningar,
och hans rättfärdighet består för alltid.
4 Han har gjort sina under så att man minns dem.
Nådig och barmhärtig är Herren.
5 Han ger mat till dem som fruktar honom.
Han kommer för evigt ihåg sitt förbund.
6 Han har visat sin makt för sitt folk
genom att ge dem andra folks arvedel.
7 Allt han gör är trofast och rättvist,
och alla hans förordningar är pålitliga.
8 De består alltid och för evigt,
de verkställs i trofasthet och uppriktighet.
9 Han befriade sitt folk
och slöt ett evigt förbund.
Heligt och värt att frukta är hans namn.
10 Att frukta Herren är början till vishet,
de som följer hans vilja ska vinna insikt.
Lovprisningen till honom varar i evighet.
Herrens tjänare ett ljus för världen
49 Hör på mig, ni avlägsna länder!
Lyssna, ni folk i fjärran!
Herren kallade mig innan jag var född.
Redan när jag var i moderlivet
nämnde han mig vid mitt namn.
2 Han har gjort mitt tal skarpt som svärd.
Han har gömt mig i skuggan av sin hand.
Han har gjort mig till en slipad pil
och dolt mig i sitt koger.
3 Han sa till mig:
’Du är min tjänare, Israel,
genom dig ska jag visa min härlighet.’
4 Jag sa:
’Förgäves har jag tröttat ut mig,
förgäves och fåfängt förbrukat min kraft.
Ändå är min rätt hos Herren
och min lön hos min Gud.’
5 Och nu har Herren talat,
han som gjorde mig till sin tjänare
redan innan jag var född,
för att föra Jakob tillbaka,
och samla Israel hos sig.
Så skulle jag bli ärad inför Herren
och min Gud vara min styrka.
6 Han säger:
’Det är för lite för dig att bara vara min tjänare
som återupprättar Jakobs stammar
och för tillbaka dem som jag bevarat av Israels folk.
Jag ska göra dig till ett ljus för alla folk,
för att du ska vara till räddning för hela jorden.’ ”
7 Så säger Herren, Israels befriare och Helige,
till den som är föraktad och avskydd av folken,
till kungens tjänare:
”Kungar ska se det och resa sig,
furstar se det och buga sig,
för Herren är trofast,
Israels Helige, som har utvalt dig.”
Herren ska trösta sitt folk
8 Så säger Herren:
”Jag bönhör dig i nådens tid
och hjälper dig på räddningens dag.
Jag ska bevara dig
och genom dig ingå ett förbund med folket,
för att återupprätta landet
och återlämna de förödda arvslotterna.
9 Till de fångna ska jag säga: ’Gå ut!’
och till dem som sitter i mörkret: ’Kom fram!’
De ska finna bete längs vägarna
och betesmark på alla kala höjder.
10 De ska inte hungra eller törsta.
Ökenhettan och solen ska inte bränna dem.
Han som förbarmar sig över dem
ska leda dem och föra dem till vattenkällor.
11 Jag förvandlar alla mina berg till väg,
högt däruppe bygger jag vägar.
12 Se, de kommer långt bortifrån,
från norr och väster och Assuans land.”
13 Ropa av glädje, ni himlar,
och gläd dig, du jord!
Stäm upp en sång, ni berg!
För Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina lidande.
14 Sion säger:
”Herren har övergett mig,
han har glömt bort mig.”
15 ”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn,
så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv fött?
Även om hon skulle glömma,
ska jag i alla fall inte glömma dig.
16 Jag har skrivit ditt namn i min hand,
och dina murar är alltid inför mig.
17 Dina söner skyndar sig tillbaka,
och de som förstörde och ödelade
drar sig bort från dig.
18 Lyft blicken och se dig omkring!
Alla samlas och kommer till dig.
Så sant jag lever, säger Herren,
du ska bära dem som prydnader,
binda dem om dig likt brudsmycken.
19 Du har legat i ruiner, ödelagd,
och landet har varit förhärjat.
Men nu ska du bli för trång för folket,
och de som skövlade dig ska vara långt borta.
20 Du ska höra barnen
som föddes under din barnlöshets tid säga:
’Här är det för trångt för mig,
ge mig mer plats!’
21 Då ska du tänka:
’Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
i exil och förskjuten.
Vem har fostrat dessa?
Jag var lämnad ensam,
så varifrån kommer dessa?’ ”
22 Så säger Herren, Herren:
”Jag ska ge ett tecken åt folken,
resa mitt banér för dem,
och de ska bära dina söner i sina armar
och dina döttrar på sina axlar.
23 Kungar ska fostra dem som fäder
och drottningar amma dem.
De ska buga sig till jorden för dig
och slicka dammet av dina fötter.
Då ska du förstå att jag är Herren.
De som hoppas på mig
ska aldrig komma på skam.”
24 Kan man rycka bytet från den mäktige
eller rädda fångar undan den grymme[a]?
25 Så säger Herren:
”Fångarna ska förvisso tas från den mäktige
och bytet räddas undan den grymme.
Jag ska strida mot dem som strider mot dig,
och jag ska själv rädda dina barn.
26 Jag ska låta dina förtryckare äta sitt eget kött,
och de ska bli druckna av sitt eget blod, som av vin.
Hela mänskligheten ska då förstå
att jag, Herren, är din räddare och befriare, Jakobs Mäktige.”
Segerjubel i himlen
19 Efter det hörde jag något som lät som starka röster från en stor skara människor i himlen, och de sa:
”Halleluja![a]
Frälsningen, härligheten och makten tillhör vår Gud,
2 för hans domar är sanna och rättfärdiga.
Han har dömt den stora prostituerade kvinnan
som förstörde världen med sin sexuella lössläppthet,
och han har hämnats på henne
för morden på sina tjänare.”
3 Sedan sa de än en gång:
”Halleluja!
Röken från henne stiger upp i all evighet!”
4 De tjugofyra himmelska ledarna och de fyra levande varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen, och sa:
”Amen. Halleluja!”
5 Från tronen kom sedan en röst som sa:
”Hylla vår Gud, alla ni hans tjänare,
alla ni som fruktar honom, både små och stora.”
6 Jag hörde något som lät som rösten från en stor skara människor, som dånet av stora vattenmassor, och som mullrande åska, och de sa:
”Halleluja!
Herren, vår Gud, Allsmäktig, är den som regerar.
7 Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran,
för det är dags för Lammets bröllopsfest,
och hans brud har gjort sig klar.
8 Hon har fått klä sig i skinande vitt, fint linnetyg.”
För det fina linnetyget är de heligas rättfärdighet[b].
9 Ängeln sa till mig: ”Skriv: Lyckliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Och han fortsatte: ”Detta är ett sant budskap från Gud.”
10 Då föll jag ner vid ängelns fötter för att tillbe honom, men han sa: ”Nej, gör inte det! Jag är bara Guds tjänare, precis som du och de andra troende som har Jesus vittnesbörd. Det är Gud du ska tillbe, för Jesus vittnesbörd är profetians ande.”
Ryttaren på den vita hästen
11 Sedan såg jag himlen öppen, och jag fick se en vit häst. Ryttaren som satt på den heter ”Trovärdig och Sann”, och han är rättfärdig, både när han dömer och när han strider. 12 Hans ögon var som eldslågor, och han hade många kronor på sitt huvud. Ett namn stod skrivet på honom, men ingen känner till det utom han själv. 13 Han var klädd i en mantel som doppats i blod, och hans namn är ”Guds Ord”[c]. 14 Himlens arméer följde honom på vita hästar, klädda i skinande vitt, fint linnetyg. 15 Från hans mun kom det ut ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska härska över dem med en spira av järn[d]. Han ska trampa Guds, den Allsmäktiges, glödande vredes vinpress.[e] 16 På manteln, över hans lår, står ett namn skrivet: Kungarnas Kung och herrarnas Herre.
17 Jag såg också en ängel som stod inne i solen, och han ropade med hög röst till alla fåglar som flög mitt över himlen: ”Kom hit och samlas till Guds stora måltid, 18 så ska ni få äta kött från kungar, höga militärer och ledare, från hästar och ryttare, ja, från alla människor, fria och slavar, små och stora.”
19 Sedan såg jag att odjuret[f] och kungarna på jorden och deras arméer hade samlats för att strida mot honom som satt på hästen och mot hans armé. 20 Odjuret togs till fånga, tillsammans med den falska profeten[g], han som hade utfört tecken inför odjuret och bedragit alla dem som hade tagit emot odjurets märke och tillbett dess bild. De båda kastades sedan levande i eldsjön som brinner av svavel.[h] 21 Resten av dem dödades av svärdet från ryttarens mun, och alla fåglar åt sig mätta på deras kött.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.