M’Cheyne Bible Reading Plan
Överlåt er till Gud: Moses tredje tal
(29:1—30:20)
Mose bekräftar förbundet med Herren
29 Detta är villkoren i det förbund som Herren befallde Mose att ingå med israeliterna i Moab, utöver det förbund han ingick med dem vid Horeb[a]. 2 Mose sammankallade hela Israel och sa till dem:
Ni har med era egna ögon sett vad Herren gjorde med farao, alla hans tjänare och hela hans folk i Egypten. 3 Med egna ögon bevittnade du de stora prövningarna, tecknen och undren. 4 Men ända till denna dag har Herren inte gett er sinne att förstå, ögon att se och öron att höra. 5 ”I fyrtio år har jag[b] lett er genom öknen utan att era kläder och sandaler slitits ut. 6 Ni åt inget bröd och drack inget vin eller andra jästa drycker, detta för att ni skulle förstå att jag är Herren, er Gud.”
7 När ni kom hit, drog kung Sichon från Heshbon och kung Og från Bashan ut för att strida mot oss, men vi besegrade dem. 8 Vi tog deras land och gav det som egendom åt Rubens och Gads stammar och åt halva Manasses stam.
9 Om ni noga följer villkoren i detta förbund, ska ni få framgång i allt vad ni gör.
10 Ni står allesammans idag inför Herren, er Gud, ledare, äldste, förmän och alla andra israelitiska män 11 tillsammans med barn och hustrur och de främlingar som bor hos dig, de som hugger din ved och bär ditt vatten. 12 Du ska nu ingå ett förbund med Herren, din Gud, ett förbund som han med ed upprättar med dig här idag. 13 Han vill idag bekräfta att du är hans folk och att han är din Gud, alldeles så som han sagt dig och med ed lovat dina förfäder Abraham, Isak och Jakob. 14 Detta förbund med dess ed gäller dock inte bara er. 15 Jag ingår detta förbund både med er som står här inför Herren, vår Gud, idag och med dem som ännu inte finns här.
16 Ni vet själva hur vi levde i Egypten och hur vi vandrade bland folkslagen på vägen hit. 17 Ni såg deras avskyvärda bilder och avgudar av trä, sten, silver och guld. 18 Se till att inte någon enda av er, man eller kvinna, familj eller stam, vänder sig bort från Herren, vår Gud, och tillber dessa folks gudar. Låt ingen rot finnas bland er som ger giftig frukt och malört. 19 En sådan person välsignar sig i sitt hårda hjärta efter att ha hört förbannelseorden och tänker: ”Jag ska nog lyckas bra, även om jag går min egen väg.” Då ska både hela landet, både vått och torrt, förgås.[c] 20 Herren vägrar att förlåta honom. Hans svartsjuka vrede mot den mannen kommer att brinna. All den förbannelse som finns nedskriven i denna bok kommer att vila tungt på honom och Herren ska utplåna hans namn från jorden. 21 Herren ska avskilja honom från alla stammar i Israel och låta honom drabbas av förbundets alla förbannelser som finns nedskrivna i denna lagbok.
22 Kommande generationer, era efterkommande och även främlingar som färdas hit från ett fjärran land, ska se detta lands förödelse och de plågor Herren har sänt över det, 23 svavel och salt, ett förbränt ödeland där ingen kan odla något, ett land som inte bär några skördar och som saknar växtlighet, precis som Sodom och Gomorra, Adma och Sevojim, som Herren förgjorde i sin vrede och sitt raseri.
24 Alla folk ska då fråga: ”Varför har Herren gjort så med detta land? Varför visade han denna glödande vrede?” 25 Och de ska få till svar: ”Därför att de bröt det förbund som Herren deras förfäders Gud ingick med dem när han ledde dem ut ur Egypten. 26 De började tillbe andra gudar som de inte kände och som han inte tilldelat dem. 27 Det är därför som Herren upptänts av en sådan vrede mot detta land och låtit all den förbannelse som finns nedskriven i denna bok drabba det. 28 I stor vrede och våldsamt raseri ryckte han upp dem ur deras eget land och förde dem till ett annat land där de bor än idag.”
29 Det fördolda tillhör Herren, vår Gud, men det som han har uppenbarat tillhör oss och våra barn för all framtid och vi ska lyda allt som står i denna lag.
49 Tänk på vad du talat till mig, din tjänare,
du har gett mig hopp.
50 Det du sagt ger mig tröst i lidandet
och håller mig vid liv.
51 Oförskämda människor visar ständigt förakt mot mig,
men jag viker inte från din lag.
52 Jag minns dina beslut från forna tider, Herre,
jag finner tröst i dem.
53 Jag grips av vrede
när de gudlösa förkastar din lag.
54 Dina bud är min lovsång
överallt där jag går fram.
55 Ditt namn, Herre, begrundar jag på natten,
och jag vill hålla din lag.
56 Det har blivit mig förunnat
att lyda dina stadgar.
57 Du, Herre, är min del!
Jag har sagt att jag vill hålla ditt ord.
58 Av hela mitt hjärta vädjar jag till dig:
var mig nådig, som du har sagt.
59 Jag tänker på hur jag levt mitt liv
och håller mig till dina befallningar.
60 Jag vill skynda mig och inte dröja
att hålla dina bud.
61 De gudlösa vill snärja mig,
men jag glömmer inte din lag.
62 Mitt i natten går jag upp
för att prisa dig för dina rättfärdiga bud och lagar.
63 Mina vänner är alla de som fruktar dig
och lyder dina stadgar.
64 Din nåd, Herre, fyller jorden.
Lär mig dina bud.
65 Herre, du gör gott mot mig, din tjänare,
som du har sagt.
66 Ge mig god insikt och kunskap,
för jag litar på dina bud.
67 Innan jag fick lida gick jag vilse,
men nu lyder jag vad du säger.
68 Du är god och gör det som är gott.
Lär mig dina bud!
69 De oförskämda smutskastar mig med lögner,
men jag håller mig helhjärtat till dina stadgar.
70 Deras sinnen är okänsliga som fett,
men jag gläder mig över din lag.
71 För mig var det bra att jag fick lida,
så att jag lärde mig dina bud.
72 Din lag som du uttalat är mer värdefull för mig
än stora mängder av silver och guld.
Välsignelse till alla folk
56 Så säger Herren:
”Bevara det som är rätt
och gör det som är rättfärdigt,
för min räddning kommer snart,
och min rättfärdighet ska uppenbaras.
2 Lycklig är den som gör detta,
den som håller fast vid det,
den som håller sabbaten
och inte vanhelgar den,
den som håller sig ifrån att handla orätt.”
3 Främlingen som slutit sig till Herren
ska inte säga:
”Herren håller mig utanför sitt folk.”
Inte heller ska den kastrerade säga:
”Jag är bara ett förtorkat träd.”
4 För så säger Herren:
”De kastrerade som håller sabbaten,
de som gör vad som behagar mig
och håller fast vid mitt förbund,
5 dem ska jag i mitt hus och inom mina väggar
ge ett minnesmärke och ett namn
som är förmer än söner och döttrar.
Jag ska ge dem ett evigt, oförgängligt namn.
6 Främlingar som sluter sig till Herren
och tjänar honom och älskar Herrens namn
och vill vara hans tjänare,
de som håller sabbaten och inte vanhelgar den
och som håller fast vid mitt förbund,
7 dem ska jag föra till mitt heliga berg
och låta dem glädjas i mitt bönehus.
Jag ska ta emot deras brännoffer och slaktoffer på mitt altare,
för mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk.”
8 Herren, Herren, som samlar dem
som förskingrats från Israel, säger:
”Jag ska samla ännu fler
tillsammans med de redan samlade.”
De trolösa ledarna
9 Kom och ät, alla vilda djur,
kom, alla djur i skogen!
10 Israels vakter är blinda
och begriper ingenting.
De är hundar som inte kan skälla,
de ligger och drömmer och älskar att sova.
11 De är glupska hundar
och blir aldrig mätta.
De är herdar som inget fattar,
de går alla sin egen väg
och var och en tänker bara på sig och sitt
och är bara ute efter egen vinning.
12 ”Kom, jag ska hämta vin,
vi ställer till en dryckesfest!
I morgon blir det som idag,
eller till och med ännu bättre!”
Jesus prövas av djävulen
(Mark 1:12-13; Luk 4:1-13)
4 Sedan fördes Jesus ut i ödemarken av Anden för att djävulen skulle pröva honom. 2 Under fyrtio dagar och fyrtio nätter åt han ingenting, och han blev till slut hungrig. 3 Då kom frestaren fram till honom och sa: ”Säg till de här stenarna att bli bröd, om du nu är Guds Son!”
4 Men Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Människan lever inte bara av bröd, utan av alla de ord som utgår ur Guds mun.[a]’ ”
5 Sedan tog djävulen honom med till den heliga staden och ställde honom högst upp på tempelmuren 6 och sa: ”Kasta dig ner, om du nu är Guds Son! Det står ju skrivet:
’Han ger sina änglar befallning om dig.
Med sina händer ska de bära dig,
så att du inte stöter din fot mot någon sten.[b]’ ”
7 Men Jesus svarade honom: ”Det står också skrivet: ’Sätt inte Herren, din Gud, på prov.[c]’ ”
8 Därefter tog djävulen med honom upp till toppen av ett mycket högt berg och lät honom se alla riken i världen och deras härlighet. 9 ”Allt detta ska jag ge dig”, sa han, ”om du bara faller ner och tillber mig.”
10 ”Försvinn, Satan”, svarade Jesus honom. ”Det står ju skrivet: ’Det är Herren, din Gud, du ska tillbe, och bara honom du ska tjäna.[d]’ ”
11 Då lät djävulen honom vara, och änglar kom till Jesus för att betjäna honom.
Jesus talar till folket i Galileen
(Mark 1:14-15; Luk 4:14-15)
12 När Jesus hörde att Johannes hade blivit fängslad, återvände han till Galileen. 13 Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kafarnaum vid Galileiska sjön, i Sebulons och Naftalis område. 14 Genom detta gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:
15 ”Sebulons land och Naftalis land,
sjövägen, landet bortom Jordan,
de främmande folkens Galileen –
16 det folk som lever i mörkret
såg ett stort ljus.
Över dem som bor i skuggans land
har ett ljus gått upp.”[e]
17 Från och med nu började Jesus tala till folket och säga: ”Vänd om, för himmelriket är nära!”
De första lärjungarna
(Mark 1:16-20; Luk 5:2-11)
18 En dag när han vandrade längs Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon, som kallas Petrus, och Andreas. De höll på att kasta ut nät i sjön, för de var fiskare. 19 Jesus sa till dem: ”Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare.” 20 Och de lämnade genast sina nät och följde honom.
21 När han gick vidare fick han se två andra bröder, Jakob och Johannes, sitta i en båt tillsammans med sin far Sebedaios och göra i ordning sina nät. Han kallade på dem också, och 22 genast lämnade de båten och sin far och följde honom.
Jesus undervisar och botar sjuka
(Mark 3:7-12; Luk 6:17-19)
23 Jesus vandrade nu omkring i hela Galileen och undervisade i synagogorna, och vart han än kom predikade han evangeliet om riket, och han botade alla slags sjukdomar och plågor bland folket. 24 Ryktet om honom spreds över hela Syrien[f], och man förde till honom alla slags sjuka och plågade, besatta av onda andar, sådana som led av krampanfall eller var förlamade, och han botade dem. 25 Stora folkmassor följde honom vart han än gick – människor från Galileen, Tiostadsområdet[g], Jerusalem och hela Judeen och från andra sidan Jordan.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.