M’Cheyne Bible Reading Plan
Utplåna era fiender
7 När Herren, din Gud, leder dig in i det land du nu ska erövra, kommer han att fördriva många folk för dig, sju folk som är större och mäktigare än du: hettiterna, girgashéerna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna.
2 När Herren, din Gud, överlämnar dem åt dig och du besegrar dem, ska du viga dem åt förintelse. Slut inga förbund med dem och visa dem ingen nåd. 3 Beblanda dig inte med dem. Låt inte dina söner eller döttrar gifta sig med deras söner och döttrar. 4 De skulle snart locka dina barn att överge mig och börja tillbe andra gudar. Herrens vrede skulle då upptändas mot dig, så att han snabbt utplånade dig.
5 Nej, ni ska riva ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, hugga ner deras asherapålar[a] och bränna upp deras avgudabilder, 6 för du är ett heligt folk avskilt åt Herren, din Gud. Han har utvalt dig bland alla andra folk på jorden till att vara hans egendom.
7 Det var inte för att ni var ett stort folk som han fäste sig vid er och utvalde er – ni var ju den minsta av alla folkgrupper. 8 Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era förfäder. Det var därför han ledde er ut ur slaveriet med sådan väldig makt och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, grepp.
9 Du ska alltså inse att Herren, din Gud, är Gud. Han är den trofaste Gud som håller sitt nådesförbund i tusen generationer och visar kärlek till dem som älskar honom och lyder hans befallningar. 10 Men dem som hatar honom, straffar han genast och utplånar dem.
11 Lyd därför alla de bud, lagar och föreskrifter som jag idag ger dig!
Lydnad innebär välsignelse
(3 Mos 26:1-13; 5 Mos 28:1-14)
12 Om ni troget lyder och följer dessa lagar, ska Herren, din Gud, också hålla sitt nådesförbund, som han med ed lovade dina förfäder. 13 Han ska älska och välsigna dig och göra dig till ett stort folk. Han ska välsigna dina barn och din skörd, din säd och ditt vin och din olja, kornas kalvar och tackornas lamm i det land han med ed lovade dina förfäder att ge dig. 14 Du ska bli mer välsignad än alla andra folk. Ingen hos dig ska vara ofruktsam, vare sig man eller kvinna, och inte heller boskapen. 15 Herren ska hålla dig frisk och inte låta dig drabbas av någon av de hemska sjukdomar du känner till från Egypten, men han ska ge dem till dina fiender. 16 Du ska förgöra alla folk som Herren, din Gud, ger dig makten över. Visa ingen barmhärtighet mot dem och tillbe inte deras gudar! Gå inte i den fällan!
17 Kanske tänker du för dig själv: ”Hur ska jag någonsin kunna fördriva de här folken som är så mycket mäktigare än jag?” 18 Men var inte rädd för dem! Kom ihåg vad Herren, din Gud, gjorde med farao och med hela Egypten! 19 Kom ihåg de hemska prövningar du med egna ögon fick se, de tecken och under och den mäktiga kraft som Herren, din Gud, visade när han ledde dig ut ur Egypten. Herren, din Gud, kommer att göra likadant mot alla de folk du nu är rädd för. 20 Herren ska också sända missmod[b] bland dem, ända tills den siste av dem som gömmer sig för dig har blivit utplånad.
21 Var inte rädd för dem, för Herren, din Gud, är med dig och han är en stor och fruktansvärd Gud. 22 Herren, din Gud, ska jaga iväg dessa folk för dig undan för undan. Du kan inte förgöra dem alla på en gång, för då skulle vilddjuren föröka sig snabbt. 23 Herren ska överlämna folken åt dig efterhand. De ska drabbas av stor förvirring tills de alla är utrotade. 24 Han ska överlämna deras kungar i dina händer och du ska utplåna deras namn så att ingen på jorden kan minnas dem. Ingen ska kunna stå emot dig. Du kommer att göra slut på dem.
25 Bränn upp deras avgudabilder och önska dig inte guldet och silvret som de är gjorda av. Lägg inte beslag på det, för det skulle bli en fälla för dig. Herren, er Gud, avskyr allt detta. 26 För inte in några avskyvärdheter i ditt hem, för då vigs du själv åt förintelse tillsammans med dem. Avsky allt detta fullständigt, det är ytterst vedervärdigt, för det är vigt åt förintelse.
Fjärde boken
(90—106)
Guds evighet, människans förgänglighet
90 En bön av gudsmannen Mose.
Herre, du har varit vår tillflykt
från generation till generation.
2 Innan bergen föddes, innan du frambringade jorden och världen,
fanns du, Gud, från evighet till evighet.
3 Du låter människan bli jord igen
och säger: ”Vänd åter, människobarn!”
4 Tusen år är för dig bara som gårdagen som gick,
som en enda timme i natten.
5 Du sveper bort dem,
de är som en sömn om morgonen,
de försvinner som gräset,
6 som växer upp på morgonen
men vissnar och torkar ut innan kvällen.
7 Genom din vrede förgås vi,
vi förskräcks av din vredes glöd.
8 Du lägger fram våra synder inför dig,
våra hemliga synder drar du fram i ljuset.
9 Våra dagar försvinner under din vrede,
vi slutar våra år med en suck.
10 Vi blir sjuttio år,
kanske åttio, om krafterna räcker.
Men våra flyende[a] år är möda och besvär.
Snart har de försvunnit, och vi är borta.
11 Vem känner din vredes styrka,
vem fruktar att drabbas av din förbittring?[b]
12 Lär oss att inse hur få våra dagar är,
så att vi får visa hjärtan.
13 Herre, kom åter! Hur länge ska detta vara?
Förbarma dig över dina tjänare!
14 Mätta oss med din nåd var morgon,
så att vi får sjunga och glädjas i alla våra dagar.
15 Ge oss glädje lika många dagar som du har plågat oss,
lika många år som vi har sett det onda.
16 Låt dina tjänare få se dina gärningar
och deras barn din härlighet.
17 Herre, vår Gud, visa oss din godhet
och ge oss framgång i allt vad vi gör.
Den heliga vägen
35 Öknen och ödemarken ska glädjas
och vildmarken blomma som en lilja.
2 Den ska spricka ut i blomning,
fröjdas och ropa av glädje.
Libanons härlighet ska ges åt den,
Karmels och Sharons prakt.
Folket ska få se Herrens härlighet,
vår Guds majestät.
3 Styrk svaga händer,
ge stadga åt vacklande knän!
4 Säg till dem som är rädda:
”Var starka, var inte rädda,
för er Gud kommer med hämnd,
Guds straff kommer,
men han ska rädda er.”
5 Då ska de blindas ögon öppnas
och de dövas öron höra.
6 Den lame ska hoppa som en hjort
och den stumme ropa av glädje.
Vatten ska bryta fram i öknen
och strömmar i ödemarken.
7 Förbränd mark ska förvandlas till en sjö,
törstande jord till en källa,
och där schakalerna nu håller till
ska det växa gräs, vass och papyrus.
8 Där ska det gå en huvudled, en väg
som ska kallas den heliga vägen.
Ingen oren får gå där,
utan den är till för dem som går på vägen.
Inga dårar ska vandra omkring på den.[a]
9 Där finns inga lejon,
dit kommer inga rovdjur.
Bara de befriade ska vandra där.
10 De som Herren friköpt ska återvända
och komma till Sion med jubel,
krönta med evig glädje.
Fröjd och glädje ska följa dem,
sorg och suckan flyr.
Lammet och bokrullen med sju sigill
5 Sedan såg jag att han som satt på tronen hade en bokrulle i högra handen. Den hade text på båda sidor och var förseglad med sju sigill. 2 Jag såg en väldig ängel som frågade med hög röst: ”Vem är värdig att bryta sigillen och öppna bokrullen?” 3 Men ingen i himlen eller på jorden eller under jorden kunde öppna bokrullen och se i den. 4 Jag grät av besvikelse, eftersom det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen och se i den.
5 Men en av de äldste sa till mig: ”Gråt inte, för lejonet av Judas stam, Davids rotskott,[a] har segrat. Han kan bryta de sju sigillen och öppna bokrullen.”
6 Sedan såg jag ett lamm[b] i mitten av tronen och mitt ibland de fyra levande varelserna och de äldste, och det såg ut som om det hade blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, som är Guds sju andar[c], som har sänts ut över hela jorden. 7 Lammet steg nu fram till honom som satt på tronen och tog emot bokrullen från hans högra hand. 8 När Lammet tog emot bokrullen, föll de fyra levande varelserna och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. Alla hade var sin harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner. 9 Och de sjöng en ny sång:
”Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill,
för du har blivit slaktad,
och med ditt blod har du friköpt människor åt Gud
från alla stammar och språk och folk och länder.
10 Du har gjort dem till ett kungarike,
till präster åt vår Gud,
och de ska regera på jorden.”
11 Sedan såg jag och hörde en stor kör av änglar, och de stod runt tronen och de fyra levande varelserna och de tjugofyra äldste. De var tiotusentals och åter tiotusentals, tusentals och åter tusentals i antal. 12 De sjöng med väldig kraft:
”Lammet som blev slaktat är värdigt
att få makt, rikedom, vishet och styrka,
ära, härlighet och pris.”
13 Sedan hörde jag allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och i havet säga:
”Priset och äran och härligheten och makten
tillhör honom som sitter på tronen och Lammet
i all evighet.”
14 De fyra levande varelserna sa: ”Amen.” Och de äldste föll ner och tillbad.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.