M’Cheyne Bible Reading Plan
Böner till Herren inför särskilda tillfällen
26 När du har kommit in i det land som Herren, din Gud, vill ge dig och du har intagit det och bosatt dig där, 2 ska du ta en del av den första skörden du bärgat i landet som Herren, din Gud, ger dig. Lägg det i en korg och bär det till den plats som Herren, din Gud, väljer ut åt sig, den plats där han ska låta sitt namn bo. 3 Gå till den tjänstgörande prästen och säg till honom: ”Idag bekräftar jag att Herren, din Gud, har fört mig till det land han med ed lovade våra förfäder att ge oss.” 4 Prästen ska då ta korgen och ställa den framför Herrens, din Guds, altare. 5 Sedan ska du säga inför Herren, din Gud: ”Min förfader var en kringvandrande aramé som flyttade ner till Egypten med en liten grupp människor. Där bodde de och växte till ett stort, mäktigt och talrikt folk. 6 Egypterna behandlade oss illa, förtryckte oss och gjorde oss till slavar. 7 Då ropade vi till Herren, våra fäders Gud. Han hörde oss och såg vårt lidande, vårt elände och vårt betryck 8 och förde oss ut ur Egypten med sin fruktansvärda makt och stora kraft. Han gjorde tecken och under 9 och han har lett oss till den här platsen och gett oss detta land som flyter av mjölk och honung. 10 Nu, Herre, bär jag fram det första från min skörd på den mark som du har gett mig.” Ställ sedan korgen framför Herren, din Gud, och tillbe honom. 11 Därefter ska du glädja dig över allt det goda som Herren, din Gud, har gett dig tillsammans med din familj och med de leviter och främlingar som bor hos dig.
12 När du vart tredje år,[a] året för tiondegivandet, har samlat in allt ditt tionde av det du skördat och gett det till leviter, främlingar, faderlösa och änkor så att de kan få äta sig mätta i dina städer, 13 ska du säga inför Herren, din Gud: ”Jag har tagit det heliga i mitt hus och gett till leviterna, främlingarna, de faderlösa och änkorna, precis som du har befallt. Jag har inte överträtt eller glömt ett enda av dina bud. 14 Jag har inte ätit av tiondet när jag haft sorg, rört något av det när jag varit oren eller gett något av det till de döda. Jag har varit lydig mot Herren, min Gud, och gjort allt som du har befallt mig. 15 Se nu ner från din heliga boning i himlen och välsigna ditt folk Israel och det land du har gett oss, ett land som flyter av mjölk och honung, så som du med ed lovade våra förfäder!”
Lyd alla Guds bud
16 Herren, din Gud, befaller dig idag att lyda alla dessa lagar och föreskrifter. Du ska troget följa dem av hela ditt hjärta och av hela din själ. 17 Du har idag förklarat att Herren är din Gud och du har lovat att följa och hålla hans lagar, bud och föreskrifter och lyda honom. 18 Herren har idag förklarat att du är hans eget folk, hans egendom, så som han har lovat dig. Om du lyder alla hans bud, 19 kommer han att upphöja dig över alla andra folk han har skapat och ge dig heder, ära och berömmelse. Du ska vara ett heligt folk avskilt för Herren, din Gud, så som han har lovat.
Uppmaning till alla folk att prisa Herren
117 Prisa Herren, alla nationer!
Lova honom, alla folk,
2 för hans nåd mot oss är stor,
och Herrens trofasthet varar i evighet.
Halleluja!
Tacksägelse för Herrens nåd och hjälp
118 Prisa Herren, för han är god!
Hans nåd varar i evighet.
2 Säg, Israel:
”Hans nåd varar i evighet!”
3 Säg, Arons släkt:
”Hans nåd varar i evighet!”
4 Säg, ni som fruktar Herren:
”Hans nåd varar i evighet!”
5 I mitt trångmål ropade jag till Herren,
och han svarade mig
och förde mig ut till en rymlig plats.
6 Herren är med mig.
Jag är inte rädd.
Vad kan en människa göra mot mig?
7 Herren är med mig, och han hjälper mig.
Jag ska triumfera över dem som hatar mig.
8 Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren
än att lita på människor.
9 Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren
än lita på personer i maktposition.
10 Jag var omringad av alla folk,
men i Herrens namn höll jag dem ifrån mig.
11 Jag var fullständigt omringad,
men i Herrens namn höll jag dem ifrån mig.
12 De svärmade runt mig som bin,
men de slocknade lika fort som en eld bland törnbuskar.
I Herrens namn höll jag dem borta från mitt liv.
13 De knuffade mig hårt för att få mig att falla,
men Herren hjälpte mig.
14 Herren är min styrka och min sång,
han har blivit min räddning.
15 Glädje och segerrop hörs från de rättfärdigas tält:
”Herren har med makt utfört väldiga gärningar.
16 Herren har lyft sin makts hand.
Herren har med makt utfört väldiga gärningar.”
17 Jag behöver inte dö,
utan jag får leva och berätta om Herrens gärningar.
18 Herren har tuktat mig hårt,
men inte överlämnat mig åt döden.
19 Öppna rättfärdighetens portar för mig!
Jag vill gå in genom dem och prisa Herren.
20 Det här är Herrens port,
de rättfärdiga får gå in genom den.
21 Jag prisar dig för att du har besvarat min bön
och räddat mig.
22 Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
har blivit en hörnsten.
23 Detta är Herrens verk
och förunderligt i våra ögon.
24 Detta är dagen då Herren har agerat,
låt oss därför vara glada och jubla.
25 Herre, rädda oss[a]!
Herre, ge framgång!
26 Välsignad är han som kommer i Herrens namn!
Vi välsignar er från Herrens hus.
27 Herren är Gud och ger oss ljus.
Låt oss gå i en procession tillsammans,
med kvistar i händerna,
fram till altarets horn![b]
28 Du är min Gud, jag vill prisa dig,
min Gud, jag vill upphöja dig.
29 Prisa Herren, för han är god!
Hans nåd varar för evigt.
53 Men vem trodde på vårt budskap,
och för vem har Herren uppenbarat sin arm[a]?
2 Som en späd planta växte han upp inför honom,
som en rot ur torr mark.
Han hade ingen ståtlig gestalt
som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss.
3 Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man som visste vad lidande var,
en som man döljer sitt ansikte för.
Han var föraktad,
och vi betraktade honom som värdelös.
4 Ändå var det våra sjukdomar han bar,
och våra smärtor tog han på sig,
medan vi trodde att Gud straffade honom,
slog honom och lät honom lida.
5 Han blev sårad för våra överträdelsers skull,
krossad för våra missgärningar.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid.
Genom hans sår blir vi helade.
6 Vi gick alla vilse som får,
var och en valde sin egen väg.
Herren lät honom drabbas av all vår skuld.
7 Han blev torterad och förödmjukad
men öppnade ändå inte sin mun.
Han var som ett lamm som förs bort för att slaktas,
eller som tackan som står tyst när man klipper henne,
han öppnade inte sin mun.
8 Han blev fängslad, dömd och bortförd.
Vem i hans släkte tänkte på det?
För han togs bort från de levandes land,
blev straffad för mitt folks brott.
9 Sin grav fick han bland de gudlösa,
och med en rik man i sin död,
han som aldrig hade gjort något orätt
och aldrig hade ljugit.
10 Men det var Herrens vilja
att låta lidandet drabba honom,
och även om hans liv blev givet som ett skuldoffer,[b]
ska han få se ättlingar[c] och ett långt liv.
Herrens vilja ska förverkligas genom honom.
11 När hans elände är över, ska han se ljuset[d]
och bli tillfreds med insikten.
Min rättfärdige tjänare
gör många rättfärdiga
och bär deras skulder.
12 Jag ska ge honom hans andel bland de stora,
och han ska dela byte med de mäktiga,
för han var beredd att dö.
Han räknades som en syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.
Jesus släkttavla
(Luk 3:23-38)
1 Detta är släkttavlan för Jesus Kristus[a], som var ättling till David och Abraham:
2 Abraham var far till Isak,
Isak till Jakob,
Jakob till Juda och hans bröder,
3 Juda var far till Peres och Serach, och deras mor hette Tamar,
Peres var far till Hesron,
Hesron till Ram,
4 Ram till Amminadav,
Amminadav till Nachshon,
Nachshon till Salma,
5 Salma till Boas, vars mor hette Rachav,
Boas till Oved, vars mor hette Rut,
Oved till Jishaj,
6 Jishaj till kung David.
David var far till Salomo, vars mor var änkan efter Uria,
7 Salomo till Rehabeam,
Rehabeam till Avia,
Avia till Asa,
8 Asa till Joshafat,
Joshafat till Joram,
Joram till Ussia,
9 Ussia till Jotam,
Jotam till Achas,
Achas till Hiskia,
10 Hiskia till Manasse,
Manasse till Amon,
Amon till Josia,
11 Josia till Jekonia[b] och hans bröder, som föddes vid den tid då folket fördes bort i fångenskap till Babylon.
12 Efter bortförandet till Babylon:
Jekonias, far till Shealtiel,
Shealtiel till Serubbabel,
13 Serubbabel till Avihud,
Avihud till Eljakim,
Eljakim till Asor,
14 Asor till Sadok,
Sadok till Akim,
Akim till Elihud,
15 Elihud till Elasar,
Elasar till Mattan,
Mattan till Jakob,
16 och Jakob till Josef. Josef var Marias man, och hon var mor till Jesus som kallas Kristus.
17 Det var alltså fjorton släktled från Abraham fram till David, fjorton släktled från David fram till bortförandet till Babylon och fjorton släktled från bortförandet till Babylon fram till Kristus.
Jesus föds
18 När Jesus Kristus föddes gick det till så här: Hans mor Maria var trolovad[c] med Josef. Men redan innan de gift sig blev hon med barn genom den heliga Anden. 19 Josef, hennes blivande man, var rättfärdig och ville inte skämma ut Maria offentligt utan tänkte skilja sig från henne i hemlighet.[d]
20 Medan han fortfarande grubblade över detta visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm. Ängeln sa: ”Josef, du ättling till David, tveka inte att gifta dig med Maria, för barnet hon bär har blivit till genom den heliga Anden. 21 Hon ska få en Son, och du ska låta honom heta Jesus, för han ska rädda sitt folk från deras synder.[e]”
22 Genom detta gick det som Herren förutsagt genom profeten Jesaja i uppfyllelse:
23 ”Jungfrun ska bli med barn
och föda en Son,
och man ska ge honom namnet Immanuel”.
(Det betyder: Gud med oss).[f]
24 När Josef vaknade gjorde han som ängeln hade befallt och gifte sig med Maria, 25 men de hade inget sexuellt umgänge förrän Sonen hade fötts. Och Josef lät honom heta Jesus.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.