M’Cheyne Bible Reading Plan
Erövringen i norr
11 När kung Javin i Hasor fick höra vad som hade hänt, skickade han bud till kung Jovav i Madon, till kungarna i Shimron och Akshaf, 2 och till kungarna i de norra bergsbygderna, i ökentrakterna söder om Kinneret, i Låglandet och i Dors bergstrakter västerut. 3 Han skickade också bud till kanaanéerna, både österut och västerut, till amoréerna, hettiterna, perisséerna, jevuséerna i bergsbygden och hivéerna nedanför Hermon i Mispaområdet.
4 De ryckte ut med sina arméer, en enorm mängd folk som sand på havets strand och med ett enormt antal hästar och vagnar. 5 Alla dessa kungar kom tillsammans och slog läger vid Meroms källor för att strida mot Israel.
6 ”Du ska inte vara rädd för dem”, sa Herren till Josua. ”Imorgon vid den här tiden kommer de att vara dödade av israeliterna allesammans. Skär av hälsenorna på deras hästar och bränn upp deras vagnar!”
7 Josua och hans folk anföll dem utan förvarning där vid Meroms källor. 8 Herren överlämnade hela den stora armén i israeliternas hand och de förföljde den ända bort till stora Sidon till en plats som kallades Misrefot Majim och vidare till Mispadalen i öster tills det inte fanns en enda överlevande kvar. 9 Josua och hans män gjorde som Herren gett befallning om; de skar av hälsenorna på hästarna och brände upp deras vagnar.
10 Josua vände sedan tillbaka och intog Hasor och dödade dess kung. Hasor hade en gång varit huvudstad för alla dessa riken. 11 Alla i staden vigdes åt förintelse och dödades med svärd, ingen skonades och hela staden sattes i brand.
12 Josua intog alla kungastäderna och vigde deras kungar och alla deras invånare åt förintelse, precis som Mose, Herrens tjänare, hade gett befallning om. 13 Men israeliterna brände inte upp någon av de städer som låg på höjderna, förutom Hasor som Josua brände ner. 14 Boskapen och allt som kunde tas som byte från dessa städer behöll israeliterna, men allt folket dödades med svärd, så att ingen överlevde. 15 Herren hade talat om för sin tjänare Mose att de skulle göra så och Mose hade fört befallningen vidare till Josua som gjorde precis som han blivit tillsagd. Han var mycket noga med att följa alla de befallningar som Herren hade gett Mose.
16 Josua erövrade alltså hela landet, bergsbygden, Negev och hela Goshenområdet, Låglandet och Jordandalen och även Israels bergsbygd och dess lågland, 17 från berget Halak som höjer sig mot Seir ända till Baal-Gad i Libanondalen nedanför berget Hermon. Josua tillfångatog och dödade alla kungarna i dessa områden.
18 Under en lång tid krigade Josua mot alla dessa kungar. 19 Ingen stad fick sluta fred med Israel med undantag av hivéerna i Givon. Alla de övriga intogs med strid. 20 Herren förhärdade deras hjärtan, så att de gav sig i strid med Israel, för att israeliterna skulle förinta och utplåna dem utan att visa nåd, så som Herren hade befallt Mose. 21 Under denna tid utrotade Josua alla anakiterna som bodde i bergsbygderna vid Hebron, Devir, Anav, i hela Judas bergsbygd och i hela Israels bergsbygd. Han vigde dem alla och deras städer åt förintelse. 22 Ingen av dem blev kvar i israeliternas land med undantag för några få som fortfarande fanns kvar i Gaza, Gat och Ashdod.
23 Josua intog alltså hela landet, precis som Herren hade sagt till Mose och han gav det åt Israels folk som egendom och det delades mellan stammarna.
Nu fick landet äntligen fred.
Glädje över Guds omsorg
144 Av David.
Lovad vare Herren, min klippa,
han som lär mina händer att kriga
och mina fingrar att strida,
2 han som är nådig mot mig,
min klippa, min borg,
min befriare och min sköld.
Hos honom söker jag tillflykt.
Han har lagt mitt folk under mig.
3 Herre, vad är en människa, att du bryr dig om henne,
ett människobarn för din omtanke?
4 Människan är som en vindfläkt,
hennes liv som en flyende skugga.
5 Herre, dra undan himlen och stig ner!
Rör vid bergen, så att de ryker.
6 Släpp loss blixtarna och skingra dem,
skjut iväg pilarna och driv bort dem.
7 Sträck ner dina händer från höjden,
rädda mig, befria mig ur de djupa vattnen,
ur främlingarnas våld.
8 Deras mun är full av lögn
och deras högra hand av bedrägeri.
9 För dig, Gud, vill jag sjunga en ny sång
och spela på en tiosträngad harpa,
10 för du räddar kungarna från nederlaget
och befriar din tjänare David från det onda svärdet.
11 Rädda mig! Befria mig från främlingarnas våld!
De, vars munnar är fulla av lögner
och vilkas högra hand är redo till bedrägeri.
12 Våra unga söner blir som välväxta plantor,
våra döttrar som pelare, uthuggna för palats.
13 Våra lador blir fyllda till brädden
av livets förnödenheter av alla slag.
Ute på våra marker får fåren tusentals,
ja, tiotusentals med lamm,
14 och oxarna är tungt lastade med spannmål.
I muren finns inte längre någon rämna,
ingen fördrivs,
på våra gator finns inte längre någon som klagar.
15 Lyckligt är det folk som har det så.
Ja, lyckligt är det folk vars Gud är Herren!
Herrens dom över folkets otrohet och synd
5 ”Gå gata upp och gata ner i Jerusalem!
Se er noga omkring!
Sök på torgen,
om ni kan finna någon,
om det finns någon enda
som handlar rätt och söker sanning –
då ska jag förlåta staden!
2 Även om de säger:
’Så sant Herren lever’,
så svär de falskt.”
3 Herre, är det inte sanning dina ögon söker?
Du slog dem, men de kände ingen smärta,
du krossade dem, men de vägrade ta varning.
De har gjort sina ansikten hårda som sten
och vägrat vända om.
4 Jag tänkte: ”De är bara enkelt folk,
de är dåraktiga,
de känner inte till Herrens vilja
och vad Gud kräver.
5 Nu ska jag gå till de mäktiga
och tala med dem.
De känner nog till Herrens vilja
och sin Guds krav.”
Men också dessa hade enhälligt brutit oket
och slitit av banden.
6 Därför ska ett lejon från skogen anfalla dem,
en varg från öknen ska störta sig över dem,
en leopard ska lura utanför deras städer,
och den som vågar sig ut ska bli sliten i stycken.
För deras synder är många,
och gång på gång har de avfallit.
7 ”Varför skulle jag förlåta dig?
Dina barn har övergett mig
och svurit vid gudar som inte är gudar.
Jag gav dem allt de behövde,
men de var otrogna
och trängdes vid de prostituerades hus.
8 De är som välfödda och lystna hingstar
i sina begär efter andras hustrur.
9 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?
10 Gå upp mot vingårdsterrasserna
och förstör dem,
men utplåna inte allt.
Riv bort vinrankorna,
för de är inte Herrens.
11 Folket i Israel och Juda
har varit mycket trolösa mot mig, säger Herren.”
12 De har ljugit om Herren
och nonchalerat honom:
”Det kommer inget ont över oss.
Vi behöver varken se hungersnöd eller krig.
13 Profeternas tal är bara vind,
de har inga ord från Gud att komma med.
De drabbas bara själva.”
14 Därför säger Herren, härskarornas Gud:
”Eftersom ni talar så,
ska jag göra mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved som den förtär.
15 Jag ska låta ett folk långt bortifrån
komma över er, ni israeliter,
säger Herren,
ett urgammalt folk som funnits sedan urtiden
och vars språk du inte förstår,
vars tal du inte begriper.
16 Deras koger är som en öppen grav.
Alla är de tappra krigare.
17 De ska sluka din skörd
och ditt bröd,
de ska sluka dina söner och dina döttrar,
de ska sluka dina får och din nötboskap,
de ska sluka dina vinrankor och fikonträd.
Dina befästa städer, som du förlitar dig på,
ska de förgöra med svärd.
18 Men inte heller då ska jag utplåna er helt, säger Herren. 19 Och om de då frågar: ’Varför har Herren, vår Gud, gjort allt detta mot oss?’ så ska du säga till dem: ’Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, så ska ni nu tjäna främlingar i ett land som inte är ert eget.’
20 Meddela detta för Jakobs folk,
förkunna det i Juda:
21 Hör detta, du dåraktiga folk
som inget förstår,
som har ögon men inte ser
och öron men inte hör.
22 Skulle ni inte frukta mig?
säger Herren,
skulle ni inte bäva inför mig?
Jag satte sanden till havets gräns,
till en evig ordning som inte kan överskridas.
Dess vågor svallar men dämpas där,
de brusar men kommer inte över.
23 Men detta folk är trotsigt och upproriskt.
Det har vänt sig bort och gått sin egen väg.
24 De tänker inte:
’Låt oss frukta Herren, vår Gud,
han som ger regn i rätt tid,
både höst och vår,
och tryggar våra skördeveckor.’
25 Era brott har rubbat den här ordningen,
era synder har berövat er allt detta goda.
26 Bland mitt folk finns det onda människor
som lurar som fågelfängare
och lägger ut fällor för att fånga människor.[a]
27 Likt en bur full av fåglar
är deras hus fulla av svek.
Därför har de blivit mäktiga och rika,
28 feta och skinande[b],
och det finns ingen gräns för deras onda gärningar.
De dömer inte rättvist
och driver inte den faderlöses sak till seger,
inte heller försvarar de den fattiges rätt.
29 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte låta min hämnd drabba ett sådant folk?
30 Fruktansvärda och förskräckliga ting
har hänt landet.
31 Profeterna profeterar lögn,
prästerna styr efter deras råd,
och mitt folk vill ha det så!
Men vad ska ni göra
när slutet på detta kommer?
Jesus talar om äktenskap och skilsmässa
(Mark 10:1-12)
19 När Jesus hade avslutat detta tal, lämnade han Galileen och gick mot Judeen och till andra sidan Jordan. 2 Stora folkmassor följde honom dit, och han botade dem.
3 Då kom några fariseer för att pröva Jesus. De frågade: ”Har en man[a] rätt att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?” 4 ”Har ni inte läst i Skriften?” svarade Jesus, ”att från början skapade Gud dem till man och kvinna,[b] och 5 att en man därför lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de två blir ett kött.[c] 6 De är alltså inte längre två utan en kropp. Och vad Gud har förenat, får människan inte skilja åt.”
7 Då frågade de: ”Varför bestämde då Mose att en man kan ge ett intyg om skilsmässan och skicka iväg kvinnan?”[d]
8 Jesus svarade: ”Mose tillät er att skiljas för era hårda hjärtans skull, men det var inte så från början. 9 Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru, utan att hon varit otrogen, och sedan gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.[e]”
10 Då sa hans lärjungar till honom: ”Om det är på det sättet, är det bättre att inte gifta sig alls.” 11 Men Jesus svarade: ”Alla kan inte ta till sig detta, utan bara de som fått den gåvan. 12 En del föds utan könsidentitet, andra har kastrerats av människor, och andra lever frivilligt i avhållsamhet och avstår från att gifta sig för himmelrikets skull. Den som kan ta till sig detta, ska göra det.”
Jesus ber för barnen
(Mark 10:13-16; Luk 18:15-17)
13 Sedan kom man till Jesus med barn för att han skulle lägga händerna på dem och be. Men hans lärjungar körde bort dem.
14 Då sa Jesus: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för himmelriket tillhör sådana som de.” 15 Så lade han händerna på barnen. Sedan gick han därifrån.
Jesus talar med en rik ung man
(Mark 10:17-31; Luk 18:18-30)
16 En ung man kom nu och frågade Jesus: ”Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?”
17 ”Varför frågar du mig om vad som är gott?” svarade Jesus. ”Det finns bara en som är god. Men evigt liv kan du få om du håller buden.” 18 ”Vilka av buden?” frågade mannen. Jesus svarade: ” ’Du ska inte mörda, Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte stjäla, Du ska inte vittna falskt, 19 Visa respekt för din far och mor, och Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”[f]
20 ”Jag har hållit alla dessa”, svarade den unga mannen. ”Vad mer behöver jag göra?”
21 Jesus sa till honom: ”Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”
22 Men när den unga mannen hörde detta gick han bedrövad därifrån, för han ägde mycket.
23 Då sa Jesus till sina lärjungar: ”Sannerligen säger jag er: det är svårt för en rik människa att komma in i himmelriket! 24 Ja, jag säger er att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”
25 Detta påstående gjorde hans lärjungar förskräckta, och de sa: ”Vem kan då bli räddad?” 26 Jesus såg på dem och sa: ”För människorna är det inte möjligt, men för Gud är allting möjligt.”
27 Då sa Petrus till honom: ”Vi har ju lämnat allt för att följa dig. Kommer vi att få något för det?”
28 ”Ja”, svarade Jesus. ”Sannerligen säger jag er: vid världens pånyttfödelse, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då ska också ni som har följt mig få sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 29 Var och en som har lämnat hus eller syskon eller föräldrar eller barn eller åkrar för min skull ska få hundrafalt igen och få evigt liv som arv. 30 Många som är sist ska bli först, och många som är först ska bli sist.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.