M’Cheyne Bible Reading Plan
Simson
Simsons födelse
13 Ännu en gång gjorde Israel det som var ont i Herrens ögon. Herren överlämnade dem åt filistéerna i fyrtio år. 2 En man från Sora, som hette Manoach och tillhörde Dans stam, hade en hustru som inte kunde få barn. 3 Herrens ängel visade sig för henne och sa: ”Du har varit barnlös länge, men snart ska du få en son. 4 Drick inte vin eller starka drycker och ät inte mat som är oren, 5 för du ska bli gravid och föda en son. Håret på din son får aldrig klippas, för han ska vara en Guds nasir ända från moderlivet och han ska påbörja Israels räddning från filistéerna.”
6 Kvinnan berättade detta för sin man: ”En gudsman visade sig för mig. Han såg ut som Guds ängel och han var fruktansvärd att se på. Jag frågade inte varifrån han kom och han sa inte heller sitt namn. 7 Däremot sa han till mig: ’Du kommer att bli gravid och föda en son. Han sa också att jag inte skulle dricka vin eller starka drycker och inte heller äta oren mat, för barnet ska bli en Guds nasir från sin födelse ända till sin död.’ ” 8 Manoach bad då till Herren: ”Låt denne gudsman komma tillbaka och lära oss hur vi ska göra med barnet som ska födas!” 9 Gud hörde hans bön och Guds ängel kom igen till Manoachs hustru som då var ute på fältet. Men hennes man Manoach var inte med henne. 10 Hon skyndade sig därför att få tag på sin make och sa till honom: ”Mannen som kom till mig häromdagen är här igen!”
11 Manoach följde då med henne och frågade mannen: ”Är du samme man som talade med henne häromdagen?” ”Ja, det är jag”, svarade han.
12 ”När dina ord går i uppfyllelse, hur ska vi ta hand om honom? Hur ska vi göra med honom?” frågade Manoach honom.
13 Herrens ängel svarade: ”Var noga med att din hustru följer allt jag har sagt henne! 14 Hon får inte äta druvor eller dricka vin och starka drycker och inte äta något orent. Hon ska hålla allt jag befallt henne!”
15 ”Stanna kvar så vi får laga till en killing åt dig att äta”, sa Manoach till Herrens ängel.
16 ”Även om du håller mig kvar ska jag inte äta av maten”, svarade Herrens ängel Manoach. ”Men om du vill förbereda ett brännoffer, så bär fram det till Herren.” Manoach hade ännu inte förstått att det var Herrens ängel. 17 Därför frågade Manoach Herrens ängel: ”Vad heter du? För när det som du sagt går i uppfyllelse vill vi hedra dig.” 18 ”Fråga inte efter mitt namn, för det är underbart”, svarade Herrens ängel.
19 Då tog Manoach en killing tillsammans med matoffret och offrade det till Herren på en klippa. Då lät han något förunderligt ske inför Manoach och hans hustru. 20 När lågorna från offret på klippan slog upp mot skyn, for Herrens ängel upp i lågan från altaret mitt framför deras ögon. Då föll Manoach och hans hustru ner med sina ansikten mot jorden. 21 Detta var sista gången de såg ängeln och Manoach förstod nu att det varit en Herrens ängel[a].
22 ”Vi kommer att dö”, sa Manoach till sin hustru. ”Vi har sett Gud!” 23 Men hon svarade: ”Om Herren hade tänkt döda oss, skulle han inte ha tagit emot brännoffret och matoffret och han skulle inte heller ha uppenbarat sig för oss och låtit oss se och höra allt detta.”
24 Barnet som hon födde fick namnet Simson och Herren välsignade honom när han växte upp. 25 Och Herrens Ande började verka på honom när han var i Dans läger mellan Sora och Eshtaol.
Paulus i Thessalonike
17 Paulus och Silas tog nu vägen genom Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike där judarna hade en synagoga. 2 Paulus gick som vanligt dit och under tre sabbater i rad talade han till folket utifrån Skrifterna. 3 Han förklarade att Messias måste lida och uppstå från de döda och han bevisade att Jesus som han förkunnade för dem är Messias. 4 Några av dem blev övertygade och höll sig sedan till Paulus och Silas, däribland en stor grupp gudfruktiga greker liksom ett antal högt uppsatta kvinnor.
5 Men judarna blev avundsjuka och samlade några onda män från gatan och ställde till med upplopp och oroligheter i staden. De tågade sedan mot Jasons hus för att hämta Paulus och Silas, så att de kunde ställa dem till svars inför folkmassan.[a] 6 Men när de inte hittade dem, släpade de ut Jason och några andra troende till stadens styresmän och skrek: ”Dessa har vänt upp och ner på hela världen och nu är de här också 7 och Jason har släppt in dem i sitt hus. De är skyldiga till förräderi mot kejsaren, för de påstår att det är en annan som är kung, en som heter Jesus.”
8 Både styresmännen och folket i staden blev mycket oroade över dessa rapporter 9 och Jason och de andra blev inte frisläppta förrän de hade betalat borgen.
Paulus i Beroia
10 Samma natt skickade de troende iväg Paulus och Silas till Beroia. Och så snart de kommit dit, gick de till den judiska synagogan. 11 Men människorna i Beroia var mer öppna än de i Thessalonike. De lyssnade gärna till budskapet och forskade varje dag i Skriften för att kontrollera om det som sades var sant. 12 Många av dem började tro, däribland flera högt uppsatta grekiska kvinnor och män.
13 Men när judarna i Thessalonike fick reda på att Paulus förkunnade Guds ord också i Beroia, kom de dit och ställde till med oro och bråk bland folket. 14 De troende handlade därför snabbt och skickade Paulus ner till kusten, men både Silas och Timotheos stannade kvar.
15 De som förde Paulus därifrån följde honom ända till Athen. Efter det återvände de och meddelade Silas och Timotheos att Paulus ville att de skulle skynda sig efter honom.
Paulus i Athen
16 Medan Paulus väntade på dem, gick han omkring i Athen och han blev upprörd över alla de avgudabilder han såg överallt i staden. 17 Han talade till judarna och de gudfruktiga i synagogan och varje dag på torget till alla som råkade vara där. 18 En del av filosoferna, både epikuréer och stoiker[b] diskuterade med honom. Några sa: ”Vad är det här för underliga idéer han har snappat upp? Vad menar han?” Andra sa: ”Han försöker pracka på oss främmande gudar.” Paulus predikade ju budskapet om Jesus och uppståndelsen.
19 Sedan tog de honom med sig till areopagen[c] och sa: ”Kom och berätta mer för oss om den här nya läran du talar om, 20 för det är ganska märkliga saker du har att säga. Tala om för oss vad det här handlar om!” 21 Både athenarna och de utlänningar som bodde där använde nämligen all sin tid till att diskutera de senaste idéerna.
Paulus tal inför areopagen
22 Paulus ställde sig alltså inför[d] areopagen och sa: ”Athenare, jag har lagt märke till att ni är mycket religiösa, 23 för när jag har promenerat omkring här har jag sett era gudabilder och även funnit ett altare med inskriften: ’Åt en okänd gud’. Och det är denne jag vill berätta för er om, honom som ni har tillbett utan att veta vem det är.
24 Den Gud som har skapat världen och allt som finns i den, han är Herre över både himlen och jorden och han bor inte i något tempel som är byggt av människor. 25 Människor kan inte heller betjäna honom med sina händer som om han behövde någonting. Det är nämligen han själv som ger alla liv och anda och allting. 26 Han skapade alla folk från en enda människa och spred ut dem över hela jordens yta. Han bestämde deras tider och stakade ut deras gränser inom vilka de skulle bo.
27 Det gjorde han för att människorna skulle söka Gud och kanske hitta vägen till honom. Men han är inte långt borta från någon av oss, 28 för det är i honom vi lever och rör oss och existerar, precis som några av era egna poeter säger: ’Vi har vårt ursprung hos honom.’ 29 Om vi nu har vårt ursprung hos honom, då kan vi inte föreställa oss det gudomliga som något som människor utifrån sina tankar och sin konstnärlighet har tillverkat av silver eller guld eller sten. 30 Under lång tid har Gud haft överseende med denna okunnighet, men nu kräver han att alla människor överallt ska vända om. 31 Gud har nämligen fastställt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet, genom en man som han i förväg har bestämt för den här uppgiften. Det har han bevisat inför alla människor genom att låta honom uppstå från de döda.”
32 När de hörde om uppståndelsen från de döda, började några hånskratta men andra sa: ”Vi vill höra mer om det där en annan gång.” 33 Sedan lämnade Paulus dem. 34 Några förenade sig i alla fall med honom och började tro. Bland dem var Dionysios, en medlem av areopagen och en kvinna som hette Damaris och några till.
Jeremia en hårsmån från döden
26 När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord från Herren: 2 ”Så säger Herren: Ställ dig på förgården till Herrens hus och tala till alla från Juda städer, dem som kommit för att tillbe i Herrens hus. Tala till dem allt jag befaller dig att tala och utelämna inte ett ord. 3 Det kan hända att de lyssnar och vänder om var och en från sin onda väg. Då ska jag ångra det onda som jag tänkt sända över dem för deras onda gärningars skull. 4 Säg till dem: ’Så säger Herren: Om ni inte lyssnar till mig och lyder den lag som jag har gett er, 5 och om ni inte lyssnar till mina tjänare profeterna som jag gång på gång har sänt till er, fastän ni inte har lyssnat, 6 då ska jag göra med detta hus som med Shilo och göra denna stad till en förbannelse bland alla jordens folk.’ ”
7 Prästerna, profeterna och allt folket hörde Jeremia tala allt detta i Herrens hus. 8 När Jeremia hade avslutat sitt tal och sagt allt Herren hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sa: ”Du ska dö! 9 Hur kan du profetera i Herrens namn att det ska gå för detta hus som det gick för Shilo och att denna stad ska bli ödelagd, så att ingen kan bo här?” Allt folket samlades kring Jeremia i Herrens hus.
10 När furstarna i Juda hörde vad som pågick, gick de från kungapalatset bort till Herrens hus och tog plats vid Herrens nya port. 11 Prästerna och profeterna sa då till furstarna och till allt folket: ”Denne man ska dömas till döden! Ni har ju med era egna öron hört honom profetera mot den här staden.”
12 Jeremia svarade då alla furstarna och allt folket: ”Det var Herren som sände mig för att profetera mot detta tempel och mot den här staden allt det ni har hört. 13 Ändra nu era levnadssätt och gärningar och lyssna till Herren, er Gud, så ska Herren ångra det onda som han uttalat mot er. 14 Vad mig beträffar så är jag i ert våld. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt. 15 Men det ska ni veta att om ni dödar mig drar ni oskyldigt blod över er, över denna stad och dem som bor här. För Herren har faktiskt sänt mig till er för att tala allt detta.”
16 Då sa furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: ”Denne man förtjänar inte att dömas till döden, för han har talat till oss i Herrens, vår Guds, namn.”
17 Då trädde några av landets äldste fram och talade till hela det församlade folket:
18 ”Mika från Moreshet profeterade medan Hiskia var kung i Juda och sa då till folket: ’Så säger härskarornas Herre:
Sion ska plöjas upp som en åker,
Jerusalem förvandlas till en stenhög
och tempelberget till en skogbevuxen höjd.’
19 Men dödade kung Hiskia av Juda och Judas folk honom? Fruktade inte och vädjade inte Hiskia till Herren, så att Herren ångrade sig och inte gjorde det onda han hade uttalat mot dem? Och nu håller vi själva på med att dra något mycket ont över oss!”
Profeten Uria
20 Där fanns också en annan man, Shemajas son Uria från Kirjat-Jearim, som profeterade i Herrens namn mot denna stad och detta land, precis som Jeremia gjorde. 21 Men när kung Jojakim och alla hans officerare och furstar hörde vad han sa, försökte kungen döda honom. Men Uria fick höra det och blev rädd och flydde till Egypten. 22 Då skickade kung Jojakim några män till Egypten: Akbors son Elnatan, tillsammans med några andra. 23 De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim, som lät döda honom med svärd och kasta hans kropp på den allmänna begravningsplatsen.
24 Men Achikam, Shafans son, stod på Jeremias sida så att han inte utlämnades till folket för att dödas.
Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård
(Matt 21:33-46; Luk 20:9-19)
12 Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: ”En man planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort. 2 När det blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta en del av vingårdens skörd. 3 Men de tog fast tjänaren, misshandlade honom och skickade honom tillbaka tomhänt.
4 Ägaren sände då en annan av sina tjänare, men de slog honom i huvudet och förolämpade honom. 5 Nästa tjänare som han sände dödade de. Han sände flera andra, men en del misshandlade de, andra slog de ihjäl. 6 Till slut fanns det bara en kvar att sända, ägarens egen älskade son. Honom sände han iväg som den siste, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’
7 Men lantbrukarna sa till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’ 8 Så tog de fast sonen och dödade honom och slängde kroppen utanför vingården.
9 Vad ska nu vingårdsägaren göra? Jo, han kommer själv dit och dödar lantbrukarna och ger sedan vingården till andra. 10 Har ni inte läst det här stället i Skriften:
’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
har blivit en hörnsten.
11 Detta är Herrens verk
och förunderligt i våra ögon.’ ”[a]
12 De ville arrestera Jesus genast, eftersom de förstod att det var dem han syftade på i liknelsen, men de var rädda för folket. Därför lämnade de honom och gick därifrån.
Ska man betala skatt till kejsaren?
(Matt 22:15-22; Luk 20:20-26)
13 De skickade nu några fariseer och anhängare till Herodes[b] för att lura Jesus att säga något som de kunde sätta dit honom för. 14 Och de kom och sa till honom: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du låter dig inte påverkas av människor och ser inte till personen, utan lär oss i sanning Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren. Ska vi göra det eller inte?”
15 Men Jesus förstod att de hycklade och sa: ”Varför försöker ni sätta mig på prov? Ta hit en denar så får jag titta på den.” 16 Då gav de honom ett mynt, och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?”
”Kejsarens”, svarade de.
17 ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.” Och de blev förvånade över hans svar.
Ska de döda uppstå?
(Matt 22:23-33; Luk 20:27-40)
18 Sedan kom några saddukeer[c] till Jesus. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, och därför frågade de:
19 ”Mästare, Mose skrev att om en man dör och lämnar efter sig hustru men inga barn, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.[d] 20 Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig, men dog utan att lämna några barn efter sig. 21 Därför gifte sig bror nummer två med änkan, men dog utan att lämna några barn efter sig, likadant den tredje 22 och alla sju; inga lämnade efter sig några barn. Sedan dog också kvinnan. 23 När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”
24 Jesus svarade: ”Är det inte därför ni tar så fel eftersom ni förstår varken Skriften eller Guds kraft? 25 När de döda uppstår ska de inte gifta sig eller bli bortgifta, utan vara som änglarna i himlen.
26 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst i Moseböckerna om törnbusken, där Gud säger till Mose: ’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.’[e] 27 Gud är inte en gud för döda, utan för levande.[f] Ni tar fullständigt fel.”
Vilket bud är viktigast?
(Matt 22:34-40; Luk 10:25-28)
28 En av de skriftlärda som stod där och lyssnade till diskussionen var mycket imponerad av det svar Jesus gett, och frågade därför: ”Vilket är det viktigaste av alla buden?”
29 Jesus svarade: ”Det viktigaste budet är: ’Lyssna, Israel, Herren är vår Gud. Herren är en. 30 Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.’[g]
31 Det näst viktigaste budet är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’[h] Inget bud är viktigare än dessa.”
32 Den skriftlärda svarade: ”Mästare, du har rätt. Det är sant att Gud är en, och det finns ingen annan. 33 Och att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och sin medmänniska som sig själv, är viktigare än alla brännoffer och andra offer.”
34 När Jesus hörde hur klokt mannen svarade, sa han: ”Du är inte långt från Guds rike.” Och efter det vågade ingen ställa några fler frågor till honom.
Är Messias ättling till David?
(Matt 22:41-46; Luk 20:41-44)
35 När Jesus senare undervisade folket på tempelplatsen, frågade han:
”Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids Son? 36 David har ju själv sagt, ledd av Anden:
’Herren sa till min Herre:
Sätt dig på min högra sida
tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’[i]
37 David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara hans Son?”
Folkskarorna lyssnade gärna till honom.
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
(Matt 23:1-7; Luk 11:43-46; 20:45-47)
38 Han fortsatte sin undervisning:
”Akta er för de skriftlärda, som gillar att gå omkring i långa dräkter och bli hälsade på torgen, 39 ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. 40 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”
En fattig änka ger allt hon har
(Luk 21:1-4)
41 Sedan gick Jesus och satte sig mittemot kammaren, där offerkistorna stod, och såg hur folk kom och lade sina pengar i dem. Många som var rika lade dit stora summor. 42 Men så kom en fattig änka och lade dit två kopparslantar, alltså ett öre.
43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sa till dem: ”Sannerligen säger jag er: den där fattiga änkan gav mer i offerkistan än alla de andra, 44 för de gav bara en liten del av sitt överflöd. Men hon, som är så fattig, lade dit allt hon ägde, allt vad hon hade att leva på.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.