M’Cheyne Bible Reading Plan
Spioner sänds ut för att utforska de områden som ännu inte erövrats
18 Israels hela menighet samlades i Shilo och satte upp uppenbarelsetältet. De hade nu kontroll över hela landet, 2 men sju av stammarna hade ännu inte fått sin landegendom.
3 Då frågade Josua: ”Hur länge tänker ni vänta innan ni intar det land som Herren, era förfäders Gud, har gett er? 4 Utse tre män från varje stam, så ska jag skicka iväg dem för att utforska landet och göra en beskrivning av de olika områdena och sedan komma till mig. 5 Männen får dela upp landet i sju delar. Juda ska vara kvar i sitt område i söder och likadant Josef i sitt område i norr. 6 När ni gjort en beskrivning över de sju delarna av landet, ska ni komma till mig och sedan ska jag kasta lott för er inför Herren, vår Gud. 7 Leviterna ska inte ha något område som ni andra, för deras del är att vara Herrens präster.[a] Gads och Rubens stammar och ena halvan av Manasses stam har redan fått sina områden på östra sidan av Jordan, den arvedel som Herrens tjänare Mose gav dem.”
8 Männen gav sig alltså iväg och Josua befallde dem att kartlägga landet. Han sa: ”Vandra igenom landet, gör en beskrivning av det och kom tillbaka till mig, så ska jag kasta lott för er inför Herren i Shilo.”
9 Männen gick och vandrade igenom landet och beskrev de sju delarna i en bok och antecknade alla städerna i de olika områdena. Sedan återvände de till Josua i lägret vid Shilo. 10 Josua kastade sedan lott för dem i Shilo och fördelade landet åt de olika stammarna, så att de alla fick sin del.
Benjamins stam
11 Det landområde som lotten tilldelade Benjamins stam, med alla dess släkter, låg mellan de områden som Judas och Josefs stammar tidigare fått.
12 Den norra gränslinjen började vid floden Jordan och gick vid bergssluttningen norr om Jeriko. Sedan fortsatte den västerut genom bergsbygden och öknen vid Bet Aven.
13 Därifrån gick gränsen söder om Lus vid den södra bergssluttningen, dvs. Betel, och fortsatte ner till Atarot Addar nära berget som ligger söder om Nedre Bet Horon. 14 Där svängde gränslinjen på västsidan mot söder, passerade berget vid Bet Horon och slutade vid Kirjat-Baal, dvs. Kirjat-Jearim, en av Judas stams städer. Detta var den västra sidan.
15 Den södra gränsen sträckte sig från Kirjat-Jearims utkant till Neftoachkällan 16 och ner till bergsfoten vid Hinnoms sons dal norrut i Refaimdalen. Därifrån fortsatte den tvärs igenom Hinnoms dal och gick söder om bergssluttningen där jevuséerna bodde och fortsatte ner till Rogelkällan.
17 Därifrån gick gränslinjen mot nordost till Shemeshkällan och vidare till Gelilot som ligger mitt emot Adummimshöjden. Därefter gick den ner till Bohans, Rubens sons, sten, 18 vidare utmed norra kanten av Bet Haarava ner i dalen 19 och förbi Bet-Hoglas höjd i norr för att sluta vid Döda havets norra vik som utgör södra änden av floden Jordan. Detta var sydgränsen.
20 I öster utgjordes gränsen av floden Jordan.
Detta var benjaminiternas områden med deras gränser.
21 Följande städer ingick också i det land som Benjamins stam fick, efter sina släkter:
Jeriko, Bet-Hogla, Emek Kesis, 22 Bet Haarava, Semarajim, Betel, 23 Avvim, Para, Ofra, 24 Kefar Haammoni, Ofni och Geva, tolv städer med kringliggande byar, 25 Givon, Rama, Beerot, 26 Mispa, Kefira, Mosa, 27 Rekem, Jirpeel, Tarala, 28 Sela, Elef, Jevus, dvs. Jerusalem, Giva och Kirjat-Jearim, fjorton städer med kringliggande byar.
Detta är benjaminiternas områden, efter deras släkter.
Simons stam
(1 Krön 4:28-33)
19 Nästa stam som fick ett landområde genom lottkastning var Simons stam, med alla dess släkter. Deras område låg inom Judas stams område.
2 De fick som sin egendom Beer Sheva, Shema, Molada, 3 Hasar Shual, Bala, Esem, 4 Eltolad, Betul, Horma, 5 Siklag, Bet-Hammarkavot, Hasar Susa, 6 Bet Levaot och Sharuchen, tretton städer med kringliggande byar, 7 Ajin, Rimmon, Eter och Ashan, fyra städer med kringliggande byar. 8 De fick också alla byarna kring städerna så långt som till Baalat Beer, också känt som Ramot i Negev.
Detta är de områden som tillföll simoniterna, efter deras släkter. 9 Simons stams egendom kom alltså från det som tidigare hade getts till Juda, för Judas område var för stort för dem och därför tilldelades simoniterna område inne på deras område.
Sebulons stam
10 Den tredje stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Sebulon, med alla dess släkter.
Deras område sträckte sig ända till Sarid. 11 Därifrån svängde gränsen västerut och gick nära Marala och Dabbeshet tills den nådde bäcken nära Jokneam. 12 I andra riktningen gick gränslinjen österut till Kislot Tabors gräns och därifrån till Daverat och Jafia. 13 Sedan fortsatte den österut, förbi Gat Hefer och Et Kasin och Rimmon i riktning mot Nea. 14 I norr böjde sig gränslinjen förbi Hannaton och sedan ut till Jefta-Els dal. 15 De fick också Kattat, Nahalal, Shimron, Jidala och Betlehem, tolv städer med kringliggande byar.
16 Detta var sebuloniternas område efter deras släkter, med kringliggande byar.
Isaskars stam
17 Den fjärde stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Isaskar, med alla dess släkter.
18 Deras område omfattade Jisreel, Kesulot, Shunem, 19 Hafarajim, Shion, Anacharat, 20 Rabbit, Kishjon, Eves, 21 Remet, En-Gannim, En Hadda och Bet Passes. 22 Gränsen gick fram till Tabor, Shachasima och Bet Shemesh fram till Jordan. Tillsammans var det sexton städer med kringliggande byar.
23 Detta är Isaskars stams område, efter deras släkter, städerna med kringliggande byar.
Ashers stam
24 Den femte stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Asher, med alla dess släkter.
25 Området innefattade Helkat, Hali, Beten, Akshaf, 26 Alammelek, Amad och Mishal. I väster gick gränsen till Karmel och Shichor Livnat, 27 svängde österut mot Bet-Dagon och gick så långt som till Sebulon och Jefta-Els dal och därefter till Bet Haemek och Negiel. Sedan gick den till Kavul, 28 Avdon, Rechov, Hammon och Kana och stora Sidon. 29 Efter det svängde gränsen mot Rama och fram till den befästa staden Tyros och kom fram till Medelhavet vid Hosa. Området omfattade också Machalev, Aksiv, 30 Umma, Afek och Rechov, sammanlagt tjugotvå städer med kringliggande byar.
31 Detta är Ashers stams område, efter deras släkter, dessa städer med kringliggande byar.
Naftalis stam
32 Den sjätte stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Naftalis stam, med alla dess släkter.
33 Deras gränslinje började vid Helef, vid den stora eken i Besaanannim och sträckte sig till Adami Hannekev, Javneel och Lackum och gick sedan ut vid Jordan. 34 Den västra gränslinjen började i närheten av Helef och gick förbi Asnot Tabor, sedan till Hukok och förenades med Sebulons gräns i söder och Ashers i väster och med floden Jordan i öster. 35 De befästa städer som ingick i detta område var Siddim, Ser, Hammat, Rackat, Kinneret, 36 Adama, Rama, Hasor, 37 Kedesh, Edrei, En Hasor, 38 Jiron, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet Shemesh, nitton städer med kringliggande byar.
39 Detta är Naftalis stams område, efter deras släkter, med städer och kringliggande byar.
Dans stam
40 Den sjunde stammen som fick ett landområde genom lottkastning var Dan, med alla dess släkter.
41 Området innefattade Sora, Eshtaol, Ir Shemesh, 42 Shaalabbin, Ajalon, Jitla, 43 Elon, Timna, Ekron, 44 Elteke, Gibbeton, Baalat, 45 Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, 46 Me Hajarkon och Harackon med området mittemot Jafo.
47 Men Dans stam fick inte tillräckligt med område och anföll och intog därför Leshem. De dödade folket med svärd och bosatte sig där och de kallade staden för Dan efter sin stamfar.
48 Detta är Dans stams område, efter deras släkter, dessa städer med kringliggande byar.
Josua får en egen stad
49 När de avslutat fördelningen av landet efter dess områden, gav folket också ett särskilt landområde till Josua, Nuns son. 50 Som Herren hade befallt, gav de honom den stad han ville ha, Timnat-Serach i Efraims bergsbygd. Han byggde upp staden och bosatte sig där.
51 Det här var de områden prästen Elasar, Josua Nuns son och ledarna för de olika stammarna i Israel delade ut i Shilo genom lottkastning inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet. Så fullbordade de fördelningen av landet.
Jubel över seger
149 Halleluja!
Sjung en ny sång till Herren,
hans lov i de frommas församling!
2 Israel ska glädja sig över sin skapare,
Sions folk jubla över sin kung!
3 De ska lova hans namn med dans
och lovsjunga honom till tamburin och harpor.
4 Herren älskar sitt folk,
och de ödmjuka kröner han med räddning.
5 De fromma ska jubla i ära,
sjunga glädjesång på sin bädd.
6 Lovprisning till Gud ska vara i deras mun
och ett skarpt svärd i deras händer,
7 för att hämnas på nationer
och straffa folk,
8 för att binda folkens kungar med kättingar,
sätta järnbojor på deras furstar
9 och verkställa de domar som beslutats mot dem.
En ära är detta för alla hans fromma.
Halleluja!
En avslutande lovsång
150 Halleluja!
Lova Gud i hans helgedom.
Lova honom i hans mäktiga himlafäste.
2 Lova honom för hans väldiga gärningar.
Lova honom för hans oerhörda storhet.
3 Lova honom med trumpetstötar,
med harpa och lyra.
4 Lova honom med tamburiner och dans.
Lova honom med stränginstrument och flöjter.
5 Lova honom med klingande cymbaler,
lova honom med ljudande cymbaler.
6 Må allt som andas prisa Herren!
Halleluja!
9 O, om mitt huvud vore en vattenbrunn
och mitt öga en källa av tårar,
då skulle jag gråta dag och natt
över de fallna bland mitt folk.
2 Om jag ändå hade en rastplats i öknen,
om jag kunde lämna mitt folk och gå bort från dem,
för de är äktenskapsbrytare allesammans,
en samling trolösa.
3 ”De spänner sin tunga som en pilbåge.
Lögn, inte sanning, triumferar i landet.
De går från den ena ondskan till den andra,
och mig vill de inte veta av, säger Herren.
4 Var och en bör vara på sin vakt mot sin vän
och inte ens lita på sin bror.
För varje bror bedrar
och varje vän skvallrar.
5 Var och en lurar sin nästa,
de talar inte sanning.
De har lärt sina tungor att ljuga,
de tröttar ut sig med att handla fel.[a]
6 Du bor mitt ibland svek.
I sitt svek vill de inte veta av mig, säger Herren.”
7 Därför säger härskarornas Herre:
”Jag ska rena dem och pröva dem.
Vad skulle jag annars kunna göra med dottern mitt folk?
8 Deras tunga är en dödande pil.
Deras mun talar svek.
Var och en talar fredligt med sin nästa
men lägger i sitt hjärta ut fällor mot honom.
9 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett sådant folk?”
Klagan över Jerusalem och Juda
10 Jag vill gråta och klaga över bergen,
sjunga en klagosång över öknens betesmarker.
De ligger förbrända,
och ingen går där.
Boskapens råmande hörs inte mer,
och himlens fåglar och de vilda djuren
har flytt och är borta.
11 ”Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög
och ett tillhåll för schakaler,
och ödelägga Juda städer
så att ingen kan bo där.”
12 Vem är så vis att han kan förstå det här? Till vem har Herren talat så att han kan förklara det? Varför har landet fördärvats så, förbränts som en öken där ingen går?
13 Herren svarade: ”Därför att de har övergett min lag som jag ålagt dem. De har inte lyssnat till mig och inte följt min lag 14 utan följt sina egna hårda hjärtan och gått efter baalsgudarna, precis som deras förfäder lärt dem.” 15 Därför säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Se, jag ska ge dem malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 Jag ska förskingra dem bland folk som varken de eller deras förfäder kände, och jag ska förfölja dem med svärd tills jag har utplånat dem.”
17 Så säger härskarornas Herre:
”Beakta och kalla på gråterskor,
så att de kommer!
Skicka efter duktiga kvinnor,
så att de kommer!
18 Låt dem komma fort
och stämma upp en klagosång över oss,
så att våra ögon fylls av tårar
och vatten strömmar från våra ögonlock.
19 En klagosång hörs från Sion:
’Allt är förött,
vi står här med skam!
Vi måste lämna vårt land
för de har raserat våra hem.’ ”
20 Hör Herrens ord, ni kvinnor,
lyssna till orden ur hans mun!
Lär era döttrar en klagovisa,
lär varandra en sorgesång.
21 Döden har stigit in genom våra fönster,
trätt in i våra fästningar,
för att rycka bort barnen från gatorna
och de unga från torgen.
22 Säg: ”Så säger Herren:[b]
’Döda människokroppar ligger som gödsel på fälten,
som kärvar efter en som skördar,
och ingen vill samla upp dem.’ ”
23 Så säger Herren:
”Den vise ska inte skryta över sin vishet
och inte heller den starke över sin styrka
eller den rike över sin rikedom.
24 Nej, den som vill skryta
ska skryta över att han har insikt
och känner mig,
att jag är Herren,
som verkar i nåd, rätt och rättfärdighet på jorden.
Däri har jag min glädje, säger Herren.
25 En tid kommer, säger Herren, när jag ska straffa alla dem som är omskurna bara till kroppen: 26 Egypten, Edom, ammoniterna, Moab och ökenfolk som har håret klippt vid tinningarna. För de andra folken är oomskurna, och alla israeliter har oomskurna hjärtan.”
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
(Mark 12:38-39; Luk 11:43-46; 20:45-46)
23 Sedan talade Jesus till folket och till sina lärjungar och sa: 2 ”Dessa skriftlärda och fariseer sitter på Moses stol. 3 Därför ska ni lyda och följa vad de säger, men följ inte deras exempel, för de talar gärna, men handlar inte efter sina egna ord. 4 De binder ihop tunga bördor som de lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att flytta dem.
5 Allt de gör, gör de för att synas. De går omkring med breda böneremmar[a] på armarna och sätter långa tofsar[b] på sina mantlar. 6 De älskar att sitta vid honnörsborden under festerna, och i synagogorna tar de plats på främsta raden. 7 De vill gärna bli hälsade med respekt på torgen och kallas ’rabbi[c]’ av alla människor.
8 Men låt aldrig någon kalla er ’rabbi’, för bara en är er läromästare, och ni är alla syskon. 9 Kalla inte heller någon här på jorden ’fader’, för bara en är er Fader, han som är i himlen. 10 Och låt ingen kalla er ’lärare’, för bara en är er lärare, Kristus. 11 Den som vill bli stor bland er måste bli de andras tjänare. 12 Den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig själv ska upphöjas.
Jesus anklagar de religiösa ledarna
(Luk 11:39-42; 11:44; 11:47-52)
13 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som stänger himmelriket för människorna. Ni går inte själva in, och dem som vill komma in hindrar ni.[d]
15 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare, som kan resa över både hav och land för att vinna en enda proselyt, men sedan gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.
16 Ve er, ni blinda ledare! Ni påstår att om man svär vid templet betyder det ingenting, men om man svär vid guldet i templet är det bindande. 17 Blinda dårar! Vilket är viktigast, guldet, eller templet som gör guldet heligt? 18 Ni säger också att om man svär vid altaret betyder det ingenting, men om man svär vid gåvan på altaret är det bindande. 19 Blinda dårar! Vilket är störst, gåvan på altaret, eller altaret som gör gåvan helig? 20 När någon svär vid altaret svär han både vid altaret och vid allt som är på det, 21 och när någon svär vid templet svär han både vid templet och vid honom som bor i det. 22 När någon svär vid himlen, så svär han vid Guds tron och vid honom som sitter där.
23 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger en tiondel av mynta, dill och kummin, men ni struntar i det som är långt viktigare: rättvisa, barmhärtighet och trohet. Visst ska ni göra det ena, men försumma inte det andra.[e] 24 Ni blinda ledare! Ni silar bort myggor, men sväljer kameler.[f]
25 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! På utsidan gör ni bägaren och skålen ren, men inuti är de fulla av girighet och njutningslystnad. 26 Blinda farisé! Se först till att du får insidan ren, så kommer utsidan också att bli ren.
27 Ve er, skriftlärda och fariseer! Ni är som vitmålade gravar, vackra på utsidan, men inuti är de fyllda av döda människors ben och orenhet. 28 Ni ser ut som om ni var rättfärdiga, men inombords är ni fulla av hyckleri och laglöshet.
29 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni bygger profeternas gravar och smyckar de rättfärdigas minnesstenar. 30 Och ni säger: ’Om vi hade levt på förfädernas tid, skulle vi aldrig ha dödat några profeter.’ 31 Men så vittnar ni om att ni är ättlingar till dem som mördade profeterna. 32 Så fortsätt att gå i era förfäders fotspår, och gör färdigt det de startade!
33 Ormar, huggormsyngel! Hur ska ni kunna slippa att dömas till Gehenna? 34 Jag ska sända er profeter och visa män och skriftlärda. En del av dem kommer ni att döda och korsfästa. Andra kommer ni att piska i era synagogor och förfölja från stad till stad. 35 Men på grund av detta ska ni få stå till svars för alla mord på de rättfärdiga, ända från Abel till Sakarja, Berekjas son, honom som ni mördade mellan templet och altaret.[g] 36 Sannerligen säger jag er: allt detta ska detta släkte få svara för.
Jesus sörjer över Jerusalem
(Luk 13:34-35)
37 Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som sänts till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, precis som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. 38 Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. 39 Jag säger er: ni kommer härefter inte att få se mig igen förrän ni säger: ’Välsignad är han som kommer i Herrens namn.[h]’ ”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.