M’Cheyne Bible Reading Plan
Josuas sista budskap till folket
(23:1—24:33)
23 Långt senare, när Herren hade låtit Israel få ro för alla sina fiender och när Josua blivit mycket gammal, 2 sammankallade Josua hela Israel tillsammans med de äldste, ledarna, domarna och förmännen och sa till dem: ”Jag är nu en gammal man. 3 Ni har själva sett allt som Herren, er Gud, har gjort med alla dessa folk för er skull. Han har kämpat för er. 4 Ni har sett hur jag har genom lottning delat ut åt era stammar som egendom både de kvarvarande folkens landområden och de utrotade folkens områden från floden Jordan till Medelhavet, 5 för Herren, er Gud, kommer att driva bort alla de folk som nu bor där. Ni ska erövra hela deras land precis som Herren, er Gud, har lovat.
6 Var nu starka! Se till att ni följer allt som står skrivet i Moses lagbok! Vik inte av från det åt något håll! 7 Beblanda er inte med de folk som fortfarande bor kvar i landet. Ni får inte vända er till deras gudar och svära vid dem eller tillbe och tjäna dem. 8 Följ istället Herren, er Gud, som ni hittills gjort! 9 Han har drivit undan stora och mäktiga folk för er och ingen har kunnat stå emot er. 10 Var och en av er kan få tusen fiender på flykten, för Herren, er Gud, strider för er, så som han har lovat. 11 Se därför till att ni fortsätter att älska Herren, er Gud!
12 Om ni vänder er bort och börjar beblanda er med andra folk som finns kvar hos er och gifter er med dem, 13 ska ni veta att Herren, er Gud, inte längre tänker driva bort dessa folk framför er. Istället kommer de att bli en snara och en fälla för er, en piska på er rygg och taggar i era ögon och ni kommer att utplånas från detta goda land som Herren, er Gud, har gett er.
14 Det är snart dags för mig att lämna den här världen och ni vet av hela ert hjärta och med hela er själ att inte ett ord har slagit fel av allt det goda som Herren, er Gud, lovat er. Alla Guds löften till er har gått i uppfyllelse. 15 Men lika säkert som att Herren, er Gud, har gett er allt gott han lovade, lika säkert kan han låta det onda drabba er, tills han utplånat er från detta goda land som han själv har gett er. 16 Om ni bryter Herrens, er Guds, förbund som han befallt er att hålla och tjänar och tillber andra gudar, kommer Herrens vrede mot er att bli fruktansvärd och han kommer snabbt att förgöra er från det goda land han har gett er.”
En förlamad man blir botad
3 En eftermiddag gick Petrus och Johannes till templet för den dagliga bönen klockan tre. 2 Då bar man dit en man som hade varit förlamad från födseln. Han brukade varje dag placeras vid den tempelport som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna tigga av dem som gick in i templet. 3 När han såg Petrus och Johannes som var på väg in, bad han dem om pengar.
4 Petrus och Johannes såg på honom och Petrus sa: ”Se på oss!” 5 Då tittade mannen upp på dem, eftersom han trodde att han skulle få något av dem. 6 Men Petrus sa: ”Jag har varken silver eller guld men jag har något annat att ge dig. I nasarén Jesus Kristus namn, res dig upp och gå!”
7 Sedan tog Petrus den förlamade mannen i höger hand och reste honom upp. Och genast fick mannen styrka i sina fötter och vrister 8 och han hoppade upp och började gå. Sedan följde han med dem in i templet och han gick och hoppade om vartannat och prisade Gud.
9 Alla människorna i templet såg honom gå omkring och prisa Gud 10 och när de upptäckte att det var den förlamade tiggaren som brukade sitta vid Sköna porten, blev de mycket förvånade och förskräckta över vad som hade hänt med honom.
Petrus talar till folket i templet
11 Mannen höll sig hela tiden tätt intill Petrus och Johannes och alla skyndade sig nu till platsen som kallas Salomos pelarhall, fulla av förundran. 12 Petrus såg det och sa till folkskaran: ”Israeliter, varför är ni så förvånade över det som har hänt? Varför stirrar ni på oss som om vi genom vår egen kraft och fromhet hade fått den här mannen att börja gå? 13 Nej, det är Abrahams, Isaks och Jakobs[a] Gud, våra förfäders Gud,[b] som har förhärligat sin tjänare Jesus, honom som ni utlämnade och svek inför Pilatus, trots att Pilatus ville ge honom fri. 14 Ni svek honom som var helig och rättfärdig och krävde istället att en mördare skulle friges. 15 Ni dödade livets furste, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det kan vi vittna om. 16 Och genom tron på namnet Jesus har den här mannen som ni ser och känner nu fått styrka. Den tro som kommer genom namnet Jesus har gjort honom fullständigt frisk, som ni alla kan se.
17 Mina syskon! Jag vet att både ni och era ledare agerade i okunnighet. 18 Men genom detta har Gud låtit det som han förutsagt genom profeterna gå i uppfyllelse: att Messias måste lida. 19 Ångra er därför och vänd om så att ni får era synder utplånade! 20 Då ska en tid av vila komma från Herren och han ska sända Messias som är utvald åt er, Jesus. 21 Men han måste stanna kvar i himlen tills den tid kommer då allt det blir upprättat som Gud för länge sedan har talat om genom sina heliga profeter. 22 Mose sa:
’En profet lik mig ska Herren, er Gud,
låta uppstå ur era bröders led.
Lyssna noga till honom.[c]
23 Var och en som inte lyssnar till den profeten
ska utrotas ur folket.[d]’
24 Efter det har alla profeter, från Samuel och framåt, talat om dessa dagar. 25 Ni är dessa profeters barn och Guds förbund med era förfäder gäller också er. Han sa ju till Abraham:
’Genom din avkomma
ska alla släkten på jorden bli välsignade.[e]’
26 Gud lät alltså sin tjänare uppstå först och främst för er och har sänt honom till att välsigna er genom att få var och en av er att lämna era onda gärningar.”
Jeremias klagan och Herrens svar
12 Herre, du är rättfärdig,
när jag lägger fram mitt fall inför dig.
Ändå vill jag tala med dig om dina domslut:
Varför har de gudlösa en sådan framgång?
Varför får de trolösa leva så trygga?
2 Du planterar dem.
De växer och bär frukt.
Du finns ofta på deras läppar
men är fjärran från deras hjärtan.
3 Men Herre, du känner mig och ser mig,
du prövar mina attityder gentemot dig.
För bort dem som får att slaktas!
Avskilj dem för att dödas!
4 Hur länge måste landet sörja
och gräset på marken vissna bort?
För invånarnas ondskas skull
går boskap och fåglar under.
De menar: ”Han ser inte vad som händer med oss.”
5 ”Om det har tröttat ut dig att tävla med fotfolk,
hur ska du då kunna tävla mot hästar?
Om du bara är trygg i ett fredligt land,
hur ska du bära dig åt i snårskogen vid Jordan?
6 Till och med dina egna bröder, din egen familj,
har svikit dig.
De ropar högt mot dig bakom din rygg.[a]
Lita inte på dem, hur vänligt de än talar till dig.
Herrens klagan över sitt folk
7 Jag har övergett mitt hus,
lämnat mitt arv,
överlämnat min älskade i hennes fienders hand.
8 Min arvedel har blivit mot mig
som ett skogens lejon,
som höjt rösten mot mig,
och som jag därför hatar.
9 Har inte min arvedel blivit för mig
som en spräcklig rovfågel,
som omringas och attackeras av andra fåglar?[b]
Gå, samla alla vilda djur,
låt dem komma och äta!
10 Många herdar har fördärvat min vingård,
trampat ner mitt land.
Mitt ljuvliga land
har de förvandlat till en öde öken.
11 De har gjort det till en ödemark.
Sörjande och öde ligger det framför mig,
och ingen bryr sig om det.
12 Över de kala höjderna i öknen
drar förhärjare fram.
Herrens svärd förtär allt
från den ena ändan av landet till den andra.
Det finns ingen fred för någon.
13 De har sått vete
men fått skörda törne.
De har tröttat ut sig,
men till ingen nytta.
Bär så skammen för er skörd,
för Herrens glödande vredes skull.”
Israels grannar
14 Så säger Herren om alla de onda grannfolk, som gett sig på den arvedel jag gav mitt folk Israel: ”Jag ska rycka upp dem ur deras land, och jag ska rycka upp Judas folk från dem. 15 Men efter att jag ryckt upp dem ska jag förbarma mig över dem och föra dem tillbaka igen, var och en till sitt arv, var och en till sitt land. 16 Om de verkligen lär sig mitt folks vägar och svär vid mitt namn: ’Så sant Herren lever’, så som de lärt mitt folk att svära vid Baal, då ska de få etablera sig bland mitt folk. 17 Men om de inte lyssnar, ska jag fullständigt rycka bort och förgöra det folket, säger Herren.”
Planer på att döda Jesus
(Mark 14:1-2; Luk 22:1-2; Joh 11:45-53)
26 När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina lärjungar: 2 ”Som ni vet börjar påskhögtiden[a] om två dagar. Då ska Människosonen bli utlämnad och korsfäst.”
3 Under tiden samlades översteprästerna och folkets ledare i översteprästen Kajafas palats 4 för att diskutera hur man i hemlighet skulle kunna arrestera Jesus och döda honom. 5 ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
(Mark 14:3-9; Luk 7:37-38; Joh 12:1-8)
6 Jesus var en dag i Betania hos Simon, den spetälske. 7 Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram till Jesus med en alabasterflaska dyrbar olja, som hon hällde över hans huvud när han låg till bords.
8 Lärjungarna blev upprörda och sa: ”Vilket slöseri! 9 Oljan kunde man ju ha sålt och fått mycket pengar att ge till de fattiga.”
10 Men Jesus märkte det och sa: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11 De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. 12 Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning. 13 Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar detta evangelium ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”
Judas beslutar att förråda Jesus
(Mark 14:10-11; Luk 22:3-6)
14 Då gick Judas Iskariot, en av de tolv, till översteprästerna 15 och frågade: ”Hur mycket betalar ni mig om jag förråder honom?” De gav honom då trettio silvermynt, 16 och från den stunden sökte Judas efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Jesus lärjungar förbereder påskmåltiden
(Mark 14:12-16; Luk 22:7-13)
17 På första dagen av det osyrade brödets högtid[b] kom lärjungarna till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi ska ordna så att du kan äta påskmåltiden?”
18 Jesus svarade: ”Gå in i Jerusalem och sök upp en viss man och säg till honom: ’Vår Mästare säger: Min tid närmar sig. Nu vill jag äta påskmåltiden i ditt hus tillsammans med mina lärjungar.’ ” 19 Hans lärjungar gjorde då som han hade sagt, och de ordnade sedan med påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
(Mark 14:17-25; Luk 22:17-23; 1 Kor 11:23-25)
20 När kvällen kom slog sig Jesus och de tolv ner vid bordet. 21 Och medan de åt sa han: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig.” 22 Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: ”Det är väl inte jag, Herre?”
23 Han svarade: ”Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det.[c] 24 För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”
25 Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: ”Rabbi[d], det är väl inte mig du menar?” Jesus svarade: ”Du har självt sagt det.”
26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till sina lärjungar och sa: ”Ta detta och ät, för det är min kropp.” 27 Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem och sa: ”Drick av det allihop, 28 för detta är mitt blod, förbundsblodet, som ska utgjutas för många till syndernas förlåtelse. 29 Jag säger er, att från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän jag dricker det nya vinet med er i min Faders rike.”
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
(Mark 14:26-31; Luk 22:33-34; Joh 13:37-38)
30 När de till sist hade sjungit lovsången[e] tillsammans, gick de ut till Olivberget.
31 Där sa Jesus till dem: ”I natt kommer ni alla på fall för min skull, för det står skrivet:
’Jag ska slå herden,
så att fåren i hjorden skingras.’[f]
32 Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen.”
33 Petrus svarade: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska jag aldrig göra det!” 34 Men Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig: redan i natt, innan tuppen hinner gala, ska du tre gånger ha förnekat mig.”
35 Då sa Petrus: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra lärjungarna sa samma sak.
Jesus ber i Getsemane
(Mark 14:32-42; Luk 22:39-46)
36 Sedan gick Jesus med sina lärjungar till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: ”Sätt er här medan jag går bort en bit och ber.” 37 Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner.
Jesus greps nu av sorg och ångest, 38 och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.” 39 Sedan gick han lite längre bort och föll ner på sitt ansikte och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt mig slippa denna bägare[g]. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”
40 Sedan kom han tillbaka till sina lärjungar och hittade dem sovande. Han sa till Petrus: ”Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma? 41 Vaka och be, så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”
42 Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: ”Fader i himlen, om det inte är möjligt att slippa denna bägare, utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.” 43 Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna. 44 Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord.
45 Sedan gick han tillbaka till sina lärjungar och sa: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu är stunden inne då Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. 46 Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”
Jesus blir förrådd och arresterad
(Mark 14:43-50; Luk 22:47-53; Joh 18:3-11)
47 Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare. 48 Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa.” 49 Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Var hälsad, Rabbi!” och kysste honom.
50 Jesus svarade: ”Min vän, gör det du har kommit hit för att göra.” Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom.
51 En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare. 52 Men Jesus sa till honom: ”Stoppa tillbaka svärdet! De som använder svärd, kommer själva att falla för svärd. 53 Inser du inte att jag skulle kunna be min Fader att skicka mer än tolv arméer med änglar för att hjälpa mig, och att han genast skulle göra det? 54 Men hur skulle det då gå i uppfyllelse som förutsagts i Skriften, att allt detta måste hända?”
55 Sedan vände sig Jesus till folkhopen och sa: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! Varje dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. 56 Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter ska gå i uppfyllelse.[h]”
I samma stund övergav alla hans lärjungar honom och flydde.
Jesus förhörs av det judiska rådet
(Mark 14:53-65; Luk 22:54-55; 22:63-71; Joh 18:12-13; 18:19-24)
57 De som hade arresterat Jesus förde honom nu till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och folkets ledare hade samlats. 58 Petrus följde efter på avstånd, ända in på gården till översteprästens palats. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna för att se vad som skulle hända.
59 Översteprästerna och hela det judiska rådet[i] försökte hitta falska vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. 60 Men de hittade inga, trots att det fanns många som var villiga att vittna falskt.
Till slut kom två 61 som sa: ”Vi har hört den här mannen säga: ’Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.’ ”
62 Då reste sig översteprästen och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” 63 Men Jesus teg.
Då sa översteprästen: ”Inför den Gud som lever besvär jag dig att du talar om för oss om du är Messias, Guds Son.”
64 Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det. Men jag säger er, att efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.[j]”
65 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Han har hädat! Vi behöver väl inga fler vittnen! Ni har själva hört hädelsen. 66 Vad anser ni?” De ropade tillbaka: ”Han förtjänar döden!”
67 Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Några gav honom också örfilar 68 och sa: ”Du som är Messias, visa nu att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.”
Petrus förnekar att han känner Jesus
(Mark 14:66-72; Luk 22:54-62; Joh 18:16-18; 18:25-27)
69 Under tiden satt Petrus ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sa: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Galileen!” 70 Men Petrus nekade inför alla och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om.”
71 Sedan gick han ut i porten, och där fick en annan tjänsteflicka syn på honom. ”Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret”, sa hon till dem som stod runt omkring. 72 Men Petrus nekade igen, ja, han till och med svor på det: ”Jag känner inte den där mannen!”
73 Efter en stund kom de som stod där fram till honom och sa: ”Visst är du en av dem. Det hörs på din dialekt.” 74 Petrus svor då igen och bedyrade: ”Jag känner inte den mannen.” Och i samma stund gol tuppen.
75 Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät bittert.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.